När jag gladdes åt ett kuppförsök

Det här är en självbekännelse som inte kommer att förbättra mitt rykte. 

En morgon  i augusti 1991 väcktes jag av ett telefonsamtal.   Det var en vän till mig, som så fort jag svarade frågade mig "Vad tycker du om Gorbatjov?". Jag frågade varför i allsin dar hen väckte mig för att fråga mig om något sådant,  "Han är störtad" blev svaret. Jag blev genast klarvaken. 

De närmaste  tre dagarna blev dramatiska. Det såg verkligen ut som om en kupp hade lett till installationen av en ny regim i Sovjet,  ledd av en viss Gennadij Janajev. Som jag såvitt jag minns nu aldrig hade hört talas om tidigare. 

Jag var inte förtjust i sovjetiska byråkrater, och ingen anhängare av att störta regeringar med hjälp av kupper. Men min reaktion på just denna kupp, gav nån form av positiv magtrakskänsla.

Det var inte ett genomtänkt ställningstagande. Men jag ville att Sovjetunionen skulle finnas kvar och den här kuppen verkade ha som avsikt just detta.  Det skulle visserligen leda till en diktatorisk regim, men vad som helst som skulle leda till att Sovjets upplösning skulle hindras, eller i alla fall hejdas,  kände jag som något positivt. 

Efter tre dagar hade detta kuppförsök krossats.  Förmodligen var det dödsdömt på förhand. Det verkar ha varit ett av de mest amatörmässiga kuppförsöken i världshistorien...  

Resultatet blev motsatsen till kuppmakarnas önskningar. Det hejdade inte Sovjets sönderfall, det påskyndade det.  Efter att kuppen slagits ner, förbjöds kommunistpartier omedelbart. (Det återuppstod dock ganska snart efter ett tag). 

Det hela ledde till något ganska tragiskt. Och Gorbatjov fick inte alls  tillbaks makten när kuppen hade slagits ner. Istället kom Jeltisn till makten. Och hans program var att privatisera  sönder Sovjetunionen så snabbt som han bara kunde. 

När jag sedan försökte  kolla reaktioner från yttersta vänstern visade det sig att alla som jag upptäckte hade fördömt kuppförsöket - och sett det som en seger för den sovjetiska befolkningen, när det slogs ner. Däremot kollade jag inte Norrskensflamman,  men jag antar att de också fördömde kuppen. De hade ju entusiastiskt hyllat Gorbatjov. '

Jag hade inte koll på vad olika sovjetvänliga partier sade.  De vänsterströmningar jag följde var  strömningar i yttersta vänstern, framförallt "trotskistiska" sådana. En liten sådan i Sverige,  med centrum i Norrbotten,  var bekant för mig eftersom jag kände några av dess medlemmar. Jag fick se ett flygblad de hade gett ut under kuppdagarna där de hårt fördömde kuppen. 

Då fanns inte internet, men det finns ju  nu. Och när jag via detta medium försöker kolla om det fanns några som stödde kuppen hittar jag till sist en mycket liten "trotskistisk" sekt som stödde kuppen och sörjde dess nederlag. 

Den kallade sig för "International Bolshevik Tendency" (IBT) och finns än idag.  Jag har verkligen inga sympatier för denna grupp - den är verkligen en sekt med stort S.  Den är en utbrytning från en annan supersekt, "International Communist League". Denna  stödde inte kuppen, vilket i sig var förvånande - med tanke på den linje de för övrigt hade om Sovjet.  

Men IBT stödde alltså kuppen.  Med en viss tvekan länkar jag här till deras artikel om kuppen i september 1991. Jag vill inte säga att jag stöder vad denna sekt skrev om saken, men jag är lite road över att jag till sist hittade en grupp som lyckades formulera en linje som hade likheter med den magtraktskänsla som jag hade dessa dramatiska dager i augusti 1991. 

Man kan fråga sig om Sovjetunionen skulle ha överlevt om denna kupp hade lyckats. Men det är nog en helt meningslös fråga, eftersom allt tyder på att kuppen inte hade skuggan av en chans att lyckas. Men det visste jag inte dessa tre dramatiska dagar.

Joe Biden - snart är katastrofen ett faktum

Högerflygeln i det demokratiska partiet var angelägen om att få en presidentkandidat, som de kunde vara helt säkra på var lojal.

Den enda av dessa som de hade en chans att få vald var Joe Biden.  

Så de valde honom, trots att de redan då visste att han led av en ganska snabbt framskridande senilitet. Kombinerad med en obehaglig kroppslig gränslöshet mot barn i de mest officiella sammanhang,  som faktiskt gav många associationer till pedofili.'

Biden kunde ses som en katastrof i vardande. Nu är snart katastrofen ett faktum. Att ha en alltmer senil president som företräder en stormakt i en situation på gränsen till ett krig är en katastrof. Hans senaste önskan om att Putin ska störtas torde i och för sig delas av många, men det är ju inte riktigt menat att USA:s president ska uttrycka önskemål om  en statskupp i Ryssland.

Att ständigt försöka hitta så grova skällsord som möjligt när han nämner Putin, är inte heller riktigt vad man väntar sig av ledaren för världens starkaste militärmakt.

De som tror att detta är ett uttryck för en extraordinärt hård linje från USA missar att det till stor del även är en medicinsk fråga.

Kamala Harris väntar i kulisserna. Många i USA hoppas nog att hon kommer att kunna ta över i tid

 Kamala Harris

Avdelningen onödiga (?) kunskaper

För den som nödvändigtvis vill veta - vilka dagar inföll påsken de senaste 521 åren - plus i år och i nästa år? Jag kände att jag av helt outgrundliga anledningar absolut ville veta.  :-)

Svaren kan ses här. 

Till på köpet får ni även de övriga helgdagarna, och andra dagar i kyrkoåret, år efter år.

 

Noli me tangere (Den uppståndne Jesus och Maria från Magdala) av Correggio 1543

Manifest från ryska "Socialister mot krig"

Som jag skrev tidigare vacklade jag lite när jag inledningsvis fick höra om det ryska angreppet mot Ukraina. För jag tänkte att det kanske  var en operation som endast avsåg att förvara de rysktalande "folkrepublikerna" mot Ukrainas armé. Och jag var inte säker på att jag i det läget ville ta ställning för Ukraina. . 

Men när jag insåg att det var ett fullskaligt angrepp mot hela Ukraina blev det inte svårt att ta ställning. Vilket också påverkar vilka länkar om Ukraina jag lägger ut på denna blogg. 

Nedan ett uttalande från den ryska organisationen Socialister mot krig  Jag tänkte först endast lägga ut länken, kombinerat med några utvalda citat från texten. Men det är ju många som inte klickar på länkar, så jag väljer att lägga ut texten som helhet. 

Texten är länkad från tidningen International Wiepoint och är följaktligen en engelsk översättning. 

------------------------------------------------------------------------------

Manifesto of the “Socialists Against War” Coalition

Sunday 20 March 2022, by Socialists Against War

The Russian state’s power was based on the promises of peace and stability, and eventually led the country to war and economic catastrophe.

Like any other war in history, the current one divides everyone into two parties: pros and cons. Kremlin propaganda is trying to convince us that the whole nation has rallied around power. And miserable ancestors, pro-Western liberals and mercenaries of the external enemy are fighting for peace. It’s a completely untenable lie.

This time the Kremlin elders were in the minority. Most Russians do not want fratricidal war, even among those who still trust the Russian authorities. They close their eyes so as not to see the world drawn by propagandists fell apart. They still hope that what is happening is not a war, especially not aggressive, but a “special operation” designed to “liberate” the Ukrainian people. Terrible footage of brutal bombing and shelling of cities will soon destroy these myths. And then even Putin’s most loyal voters will say: we did not give you consent to carry out this unjust war!

But already now, tens of millions of people across the country are horrified and disgusted by what Putin’s administration is doing. These are people of different beliefs. Most of them are not liberals at all, as propagandists claim. Among them there are a lot of left-wing, socialist or communist people. And of course, these people – the majority of our people – are sincere patriots of our Motherland.

We are told falsely that the opponents of this war are hypocrites. That they are not against war, but only in support of the West. It’s a lie. We have never been supporters of the United States and its imperialist policy. When Ukrainian troops shelled Donetsk and Lugansk, we were not silent. Let’s not remain silent even now that Kharkiv, Kiev and Odessa are bombed on the orders of Putin and his camarilla.

There are many reasons to fight against this war. For us, supporters of social justice, equality and freedom, several of them are especially important.

• It’s an unfair, war of conquest. There was no and there is no such threat to the Russian state for which it was necessary to send our soldiers to kill and die. Today they don’t “release anyone.” They don’t help any people’s movement. It’s just that the regular army is smashing peaceful Ukrainian cities by order of a handful of billionaires who dream of maintaining their power over Russia forever.

• This war leads to innumerable disasters for our peoples. Both Ukrainians and Russians pay dearly for it with their blood. But even far away in the rear, poverty, inflation, unemployment will affect everyone. The bills will be paid not by oligarchs and officials, but by poor teachers, workers, pensioners and the unemployed. Many of us will have nothing to feed the children.

• This war will reduce Ukraine to ruins and Russia into one big prison. Opposition media are already closed. People are thrown behind bars for leaflets, harmless pickets, even for posts on social networks. Soon the Russians will have only one choice: between prison and the military registration and enlistment office. The war brings with it a dictatorship that living generations have not yet seen.

• This war significantly increases all risks and threats to our country. Even those Ukrainians who sympathized with Russia a week ago now enroll in the militia to fight our troops. With his aggression, Putin nullified all the crimes of Ukrainian nationalists, all the intrigues of American and NATO hawks. Putin gave them such arguments that new missiles and military bases would almost certainly appear along the perimeter of our borders.

• Finally, the struggle for peace is a patriotic duty of every Russian. Not only because we are the keepers of the memory of the most terrible war in history. But also because this war threatens the integrity and very existence of Russia.

Putin is trying to tightly link his own destiny with the fate of our country. If he succeeds, his inevitable defeat will be the defeat of the whole nation. And then the fate of post-war Germany can really wait for us: occupation, territorial partition, cult of collective guilt.

There is only one way to prevent these disasters. The war must be stopped by ourselves – men and women of Russia. This country belongs to us, not a handful of mad old people with palaces and yachts. It’s time to get it back. Our enemies are not in Kiev and Odessa, but in Moscow. It’s time to kick them out of there. War is not Russia. War is Putin and his regime. Therefore, we, the Russian Socialists and Communists, are against this criminal war. We want to stop her to save Russia.

No intervention!

No dictatorship!

No poverty!

Nils Funcke om friandet av Cissi Wallin

Som de flesta av denna bloggs läsare torde veta friades Cissi Wallin i förtalsmålet.

Jag vill gärna citera från SvD:s intervju med Nils Funcke i dess artikel om domslutet.

"För yttrandefrihetsexperten Nils Funcke är dagens utfall en lättnad.

– Jag hoppas verkligen att JK drar en lärdom av detta och inte tar till allmänt åtal om förtal alltför lättvindigt. Det här är en styrkemarkering för hela det tryckfrihetsrättsliga systemet, säger han....

Nils Funcke är hård i sin kritik mot Justitiekanslern.

– Det är väldigt unikt att JK i egenskap av landets högsta juridiska ämbete och statens advokater går in. Det riskerar att lägga en våt filt över kvinnors utsatthet."

Kan bara instämma. 

Cissi Wallin. Bilden utlagd på Wikipedia av användaren Frankie F. 

1975 var ett bättre år

Det är deprimerande att ta del av nyheter idag. Jag tillhör dem som anser att det fanns positiva drag i Sovjetunionen (och förstås också negativa drag!), men det har inte funnits positiva drag i de regimer som kom efteråt. Inte i Jeltsinregimen, som privatiserade sönder landet, och inte hos Putinregimen, som just nu massakrerar civilbefolkning i Ukraina. 

Så igår satt jag och kollade vad som hände 1975, i den engelska vänstertidningen Red Weekly. Som finns att ta del av i Marxist Internet Archive.

Dels var det det året som Vietnam segrade, dels hade vi den portugisiska revolutionen, som ett tag såg ut att växa över i en socialistisk revolution.

1975 var ett år då det ett tag såg ut som om allting var möjligt. Det var på sätt och vis ett mer "revolutionärt" år än 1968, som annars brukar ses som höjdpunkten för vänstervågen. 

Att ta del av Red Weekly  från 1975 om framförallt Vietnam och Portugal var vad man kan kalla en nostalgitripp, Det var som att sitta i en tidsmaskin. 

Vi hade FNL:s snabba framryckning i Sydvietnam, som slutade med att de sista amerikanska trupperna lämnade hals över huvud. den 29 april. Och marionettregimen i Saigon brakade samman, för att slutligen kapitulera den 30 april. Det var nog den politiskt lyckligaste dagen i mitt liv.

I  Portugal växte folkliga organ fram, och det rådde arbetarkontroll över stora delar av industrin. Den militärregim (MFA - "de väpnade styrkornas rörelse", som hade störtat Caetanos diktatur 1974),  som formellt hade makten, hade ingen diktatorisk makt,  utan var splittrad, och delar av den samarbetade med de framväxande organen för dubbelmakt.. 

Det blev Socialistpartiet som med stöd från den internationella borgarklassen stod i ledningen för en borgerligt demokratisk kontrarevolution, som slutligen segrade den 25 november, efter ett idiotiskt kuppförsök av några ultravänstergrupper. Det var tragiskt.

Men det var verkligen en annan tid då. 

En väggmålning från Portugal 1975, som föreställde Otelo Saraiva de Carvalho, den främste representanten för MFA:s vänsterflygel, som anmärkningsvärt nog samarbetade med delar av den yttersta vänstern.

Dixie Chicks byter namn

Lite kuriosa. Fick just reda på att tjej- och countrygruppen Dixie Chicks har bytt namn till endast Chicks. Jag har tidigare skrivit mer allmänt om dem här.

De blev uppmärksammade när de 2003 angrep George W Bush och Irakkriget. Vilket ledde till att radiostationer i USA slutade spela dem, och till att en av deras medlemmar blev mordhotad. 

De har också gjort en fascinerande låt om att hämnas kvinnomisshandel, som ni kan se och höra live -  här.

Att inskränka tryckfriheten är inget stöd för Ukraina

Jag brukar ibland kolla dem ryska propagandasidan Sputnik. Att kolla skrifter och annan propaganda  från källor som jag inte håller med, och även sådana jag direkt ogillar, har jag gjort sedan jag var barn. Det är alltid intressant att studera världsbilden även från obehagliga, och till och med från de mest vidriga håll. 

Men när jag skulle kolla Sputnik idag gick det inte. Sidan var nedstängd. Jag hade svårt att tänka mig att Ryssland just i dessa dagar skulle ha stängt ner sin kanske mest lästa propagandasida.. Och så var det inte heller. Förklaringen var istället denna. 

"Kulturminister Jeanette Gustafsdotter (S) stöder EU:s beslut att blockera de ryska statliga medierna RT och Sputnik news. 

'Bolagen sprider rysk propaganda och desinformation', säger Gustafsdotter. 

Hon menar att det inte räcker med att bemöta propaganda med granskning och saklighet i dagsläget: 'Det pågår ett krig just nu och vi måste hjälpa Ukraina', säger Gustafsdotter." 

Citaten är från Sveriges Radios webbsida. 

Att inte människor i EU kan ta del av ryska officiella sidor är inget stöd för Ukraina mot Ryssland. Inga ryska trupper eller ryska tanks kommer att hejdas genom att vi inte kan läsa rysk propaganda. 

Att tro att befolkningen i EU-länderna skulle börja agera för den ryska ockupationen av Ukraina för att de läser RT eller Sputnik News är ju dessutom en ren förolämpning mot denna befolkning.

Nej, censur av ryska medier hjälper inte Ukraina ett skvatt.

Men det är ett illavarslande hot mot tryckfriheten inom EU. 

PS. "Tryckfrihet" är annars ett anakronistiskt ord i dessa dagar, när det oftast, liksom här, inte handlar om något som är "tryckt". Men jag hittar inget bättre ord.

Nej till Putins invasion av Ukraina

"No to Putin’s invasion of Ukraine! Support to the Ukrainian resistance! Solidarity with the Russian opposition to the war!"

Ett uttalande av "the Executive Bureau of the Fourth International".

När jag inledningsvis såg att Ryssland invaderat trodde jag först att det endast handlade om att stöda utbrytarrepubliker som dominerades av rysk befolkning, och jag var lite vacklande. 

Men det visade sig ju att försvaret av "folkrepublikerna" endast var en förevändning för en invasion av hela Ukraina. .

Jag håller med om  grundlinjen i Fjärde Internationalen-uttalandet. 

Som kan läsas här.

Om att skrika "Jag vill inte dö"

Janne Mattsson skrev en gång - det var väl 2002 -  boken "Gåtan Thomas Quick".  Den byggde på intervjuer med Thomas Quick/Sture Bergwall, och var alltså skriven medan Bergwall fortfarande hävdade att han hade begått mord.

Boken innehöll också en del otäcka beskrivningar av mord. Men det som skrämde mig mest i den var något annat. 

Det var om något som hände när Bergwall hade jobbat på sjukhus. Han beskrev hur en kvinna som var nära döden reagerade inför sin egen förestående död. Inledningsvis gav hon intryck av att vara lugn och trygg. Hon var helt överygad om att hon skulle möta Jesus när hon dog. 

Men så måste tron plötsligt ha försvunnit. För tryggheten ersattes med en fruktansvärd skräck. Under de sista dagarna av sitt liv skrek hon oavbrutet "Jag vill inte dö". 

Jag köpte aldrig boken - jag lånade den, antingen på ett bibliotek eller av någon jag kände. Så jag har den inte kvar. Men jag är övertygad om att min minnesbild av detta stämmer, i alla fall i sina huvuddrag. 

En skillnad mellan mig och kvinnan ifråga är att jag, så vitt jag minns,  inte någon gång i mitt liv känt mig övertygad om att (exempelvis) Jesus eller (återigen exempelvis) gudinnan Isis kommer att möta mig när jag dör. Däremot har jag dödsångest, liksom denna kvinna. Nästan oavbrutet sedan jag som sexåring fick reda på att alla förr eller senare kommer att dö. 

Jag är som sagt inte på något sätt övertygad om att jag kommer att möta Jesus eller gudinnan Isis när jag dör. Om det skedde skulle det nog komma som en glad överraskning (åtminstone det sistnämnda). Men jag kan mycket väl tänka mig att jag oavbrutet skulle kunna skrika "Jag vill inte dö" när döden närmar sig. 

Det är ju inte alls säkert att jag kommer att göra det.  Det är ju klart möjligt att min dödsångest kommer  att minska (eller rent av försvinna)  när döden närmar sig. Men det är förstås också möjligt att den kommer att bli värre än något jag nu kan föreställa mig. 

*ryser*

Bild av mig - när jag tar bilder i Savalen

Jag har tidigare berättat om en resa till Savalen i Norge som vi gjorde i åttonde klass, Det var maj 1970. Jag var 15 år. 

Det var nog en av de roligaste resor jag varit med om, vilket väl framgår av min korta beskrivning. Och som gått in i mig så djupt att till och med IP-adressen till denna blogg påverkats av Savalenresan. . 

Vad jag inte berättade om i mitt alltför korta inlägg var att jag hade tagit med en kamera till Savalen för att dokumentera minnen från resan. Av någon outgrundlig anledning kom filmen i kameran bort. Så jag fick inte behålla de episoder som jag hade tänkt dokumentera på detta sätt. 

Men  en klasskamrat tog faktiskt en bild som visade mig när jag tänkte ta en bild. Och det är ju ett dokumenterat minne - det också. 

Och denna bild kom i alla fall inte bort. 

En sång, en gång, för länge länge sen

Idag för 55 år sedan, 14 mars 1967,, gick denna sång in  som nykomling på sjuttonde plats på Kvällstoppen. Jag hade nyss fyllt tolv år. Jag tror inte jag tänkte på den så mycket just då, men senare, någon gång på sommaren samma år,  gick den in i mig och grep tag i  mig på ett mycket märkligt och intensivt sätt. 

Men väl att märka, endast i Jan Malmsjös version. Hootenanny Singers låg  nästan samtidigt också på  både Kvälls- och Svensktoppen med samma sång, men deras version berörde mig inte alls på damma sätt.

Jag tror numera att jag vet vad det handlade om. Eller rättare sagt, jag tror inte att jag vet -  jag vet.  Men det håller jag hemligt.

Men den alltså gick in i mig, den berörde min djupaste längtan och även min djupaste sorg. 

Jag minns en gång när jag lyssnade på den, i Gräddö just denna sommar. Jag lyssnade intensivt och tagen, och då kom min bror in och ville prata om något. Jag blev rasande och skällde ut honom, och höll nästan på att slå honom. Vilket jag dock dess bättre inte gjorde. 

Han tyckte att jag var galen, och det kan jag nog förstå att han gjorde. 

Men jag var inte galen. Det var något helt annat det handlade om.

"Unleashing nuclear weapons would destroy all life on earth"

Detta är rubriken på en artikel, på en webbsida  från den engelska vänsterorganisation  Socialist Workers Party*.

Denna organisation uppstod ca 1950, som en utbrytning från den internationella trotskistiska rörelsen -  och som i motsats till denna hävdade att Sovjetunionen var statskapitalistiskt. Vilket de ansåg vara ett system som inte på något sätt var bättre än den kapitalism som byggde på privat äganderätt. Om detta kan man förstås diskutera fram och tillbaka, men  oavsett ens åsikter om den frågan är det ett faktum att Socialist Workers Party genom åren producerat en mängd av genomarbetade och tankeväckande texter.

Och tankeväckande är också den ovan nämnda artikeln,. som kan läsas här.

Påståendet i rubriken är av allt att döma helt sant (om man nu bortser från att en del mikroorganismer under jordytan troligen skulle klara sig). Å andra sidan vet med all sannolikhet de härskande i både USA och Ryssland om det, och de vill antagligen inte byta ut sin privilegierade tillvaro mot att under en kort tid irra runt mellan förstörda byggnader i en mörk och kall atomvinter, för att sedan slutligen dö.

Därför tror jag faktiskt inte att ett globalt kärnvapenkrig någonsin kommer att startas. Jag hoppas att jag har rätt. Å andra sidan är framtidsperspektivet att livet på jorden går under i en hetta som orsakas av växthuseffekten inte bättre. Även om det går långsammare. 

* Bör ej förväxlas med Socialist Workers Party  i USA, som också började som en trotskistisk organisation, men som från och med ca 1979-82 ersatt  trotskismen med ett nästan totalt okritiskt hyllande av  Castros Kuba.  

 

Svampmolnet från första atombomben - som fälldes  den 16 juli 1945 i öknen i New Mexico, USA.

Sömnlöst och dimmmigt

Jag skrev ett kåserande, eller vad man ska kalla det, inlägg om Putin och Brezjnev i går kväll. När jag skrev det hade jag varit vaken i kanske 50 timmar och inte kunnat sova. Så jag undrade om jag skrivit det i ett alltför dimmigt tillstånd, och jag var vid det laget så extremt dimmig att jag inte kunde avgöra om det var så eller inte. Så jag raderade det.

Propaganda och/eller fakta - det är frågan

Jag tror absolut inte automatiskt på påståenden som kommer från Putin och/eller ryska media, liksom jag inte gjorde det med påståenden  från Trump. Jag vet så klart att de bedriver propaganda. 'Men å andra sidan är de inte ensamma om det.

I svenska media har man den senaste tiden kunnat ta del av uppmaningar att inte påverkas av rysk propaganda - utan istället ta del av verkliga fakta, sådana som västmedia kan tänkas komma med. Alltså - ryska media driver propaganda, och man bör förresten också blockera dom elelktroniskt så att inga lättrogna stackare i väst går på dem.  

På så sätt ska en uppfattning spridas att de stora västmedia redogör för fakta medan rysk media (och ev.Purin-sympatisörer i väst)  sprider propaganda.

Det innebär att man så fort man tar del av något  som rysk media påstår ska man tänka "ja jag vet ju att det är propaganda, nu får jag kolla Washington Post eller Dagens Nyheter för att kolla hur det VERKLIGEN  är."

Det påminner mig  om när jag som nioåring började läsa kommunistparitets tidning Ny Dag för att jag var intresserad över hur kommunistiska  lögner presenteras.  Jag bibehöll den inställningen tills jag i Ny Dag den 21 december detta år (1964) läste ett referat från New York Herald Tribune om Vietnamkriget. Det gick in mig på djupet  - och efter det insåg jag att en åtminstone en del av det som stod i Ny Dag troligen var mer adekvata nyheter än det som många västmedia skrev, även om förstås annat var propaganda.

Om man utgår från att viss media alltid innehåller fakta, men att andra medier alltid bedriver propaganda. kan man lätt bli hur duperad som helst. 

Under kalla kriget - åtminstone fram tills opinionen mot USAs krig i Vietnam växte fram från och med 1965, hade media i Sverige mycket ofta en sådan inställning. Pravda och andra sovjetiska media  innehåller lögner, New York Times och annan västmedia presenterar fakta.

Hela denna självsäkra attityd fick sig en knäck av Vietnamkriget -  efter det  var det sällan man stötte på den typen av förenklad retorik.  

Förrän nu då.

Men egentligen började det redan med Donald  Trump.  Jag var definitivt emot Trump, men ensidigheten i rapporteringen störde mig. Ett exempel. Varje, och jag upprepar varje, gång jag i svenska media såg  omnämnanden av  Trumps påståenden om valfusk kunde de inte låta bli att sätta in ordet "falska" . "Trumps falska  påståenden om valfusk "..

Jag hittade under en lång period inte en enda formulering som inte innehöll ordet "falska". Det var på sätt och vis värre  än under kalla kriget. Media i Sverige drev för det mesta linjen att Sovjet var hotfullt och expansivt.  Men man slapp nästan helt  formuleringar som  "Nikita Chrusjtjov upprepade i sitt tal det falska påståendet att Sovjet var fredsälskande". .. Trots allt överlät man i alla fall lite grann tänkandet till de som läste eller lyssnade.

Idag jämförs Putin med Hitler och Ryssland med Nazi-Tyskland.

Jag tycket inte att dessa jämförelser är rimliga, men inte ens om de vore det skulle det rättfärdiga  den mediapraktik son vi ofta har idag.

1943 gick Tyskland ut och anklagade Sovjetunionen för att ha dödat över 4000 polska officerare i Katyn. De flesta avfärdade inledningsvis  detta - alla visste ju hur lögnaktig nazi-propagandan var. Senare visade det sig att det var riktigt. Nu var förstås nazisternas krokodiltårar milt sagt motbjudande - hur många oskyldiga polacker hade inte dödats av nazisterna! -  men själva påståendet var inte fel.

Sensmoral. Utgå aldrig automatiskt  från att den ena sidan i en konflikt alltid ljuger, och att den andra sidan alltid talar sanning. Det borde vara en självklarhet , men i dagens debattklimat är det tyvärr inte så självklart.

Ukraina från ett annat perspektiv

 I denna debattartikel i Internationalen kan man finna ett perspektiv på Ukraina som, skiljer sig från den som vi tar del av .i de stora media. Författaren är klart emot den ryska invasionen, men lägger fram saker som definitivt problematiserar den bild vi oftast brukar få idag.

 I den kan man bland annat läsa detta:

" När den, enligt alla internationella valobservatörer, demokratiskt valda presidenten Viktor Janukovitj störtades i det väststödda Maidan-upproret 2014 marginaliserade det nya styret den rysktalande befolkningen i öster både kulturellt och politiskt. 

Representanter för Regionernas parti förföljdes och det allierade ukrainska Kommunistpartiet förbjöds trots att det hade ett ansenligt stöd i de östra delarna. Ryskan förlorade sin status som officiellt språk och en diktatorisk anti-kommunistisk kampanj inleddes där sången Internationalen, socialistiska Första maj-firanden och marxistisk litteratur förbjöds. Den här tidningen och denna text vore med andra ord olaglig att sprida i Ukraina."

Jag kan inte bedöms alla sakuppgifter i inlägget, men om någon anser sig kunna vederlägga dem - försök gärna.

Bör vi vara oroade?

Joe Biden valdes inte till Demokraternas presidentkandidat för att han var speciellt kompetent -utan för att partiets högerflygel såg honom som pålitlig. Och han valdes inte heller till president pga att han sågs som lämpad för detta ämne - utan för att han inte var Trump..

Senaste nytt om Biden kan man finna  här.

Det är ju lite anmärkningsvärt att den man som har de koder som behövs för att starta  ett kärnvapenkrig inte kan skilja på Iran och Ukraina.