Den sista dagen av ett krig

Den 30 april 1975 befriades Saigon av FNL. Saigontrupperna gav upp utan strid, soldaterna var mest av allt angelägna att slänga av sig sina uniformer och se så civila ut som de bara kunde.

Men i presidentpalatset satt en man vid namn Doung van Minh. Han var den nye presidenten. Han hade utnämnts till det bara tre dagar tidigare eftersom han under många år hade förespråkat förhandlingar med FNL. Därför hade han under många år hållits så långt bort från makten som möjligt.

Före 1964 hade han varit president, men hade störtats i en kupp av mer krigiska generaler. . Han var en del av den härskande eliten,  man var ingen hök. Han hade alltså en längre tid förespråkat förhandlingar.

När det tre dagar tidigare hade blivit uppenbart att FNL behärskade hela landet utom Saigon, och kunde gå in i staden när som helst, hade de härskande kommit  fram till att van Minh nog plötsligt  var lämplig, trots allt. Men nu var det för sent.

FNL hade ingen anledning att förhandla nu.

Det insåg till sist även van Minh.  Men han ville spela någon form av roll i det hela.

Så när FNL-trupper strömmade in i presdentpalatset satt van Minh där.

Han sade, med (kan man anta) en högtidlig min. "Vi har väntat på er så att vi kan lämna över makten till er".

Varpå FNL-kommendanten kort svarade: "Ni kan inte lämna över något ni inte har".

Så var det över. Ett krig som som hade varat i femton år hade äntligen kommit till sitt slut.

Under SPA-behandling

Jag har aldrig varit på ett SPA.

Men idag fick jag faktiskt en SPA-behandling av en kompis. Den här bilden är tagen under denna. Jag ser väl glad ut, eller hur?

Det bör förstås  genast tilläggas att den giftgröna färgen nu är borttvättad, och diverse hår är dessutom bortrivna från exempelvis näsan, och mycket annat.

Jag tror att jag ser bättre ut än förut. Det verkar kompisen också tro.

Vi har säkert rätt. :-)

Joan Jett tolkar Creedence

Den kanske mest talangfulla av Runaways medlemmar tyckte jag nog var Joan Jett. (Ja, jag vet, när jag skrev det på denna blogg för ett antal år sedan kom två /manliga/ kommentatorer med upprörda invändningar och sa att det var hon inte alls det, de föredrog Cherrie Currie. Men den fåniga debatten vill jag inte ha i repris!)

Jett  fortsattte efter att Runaways upphörde, och bildade bland annat gruppen Blackhearts. Jag har inte i sin helhet  hört några skivor av dem, men har hört ett stort antal av deras låtar på YouTube.

Nu ska jag bara ta ett exempel från hennes senare produktion. Här tolkar Joan Jett Creedence Clearwater Revivals låt "Have you ever seen the rain".

Lyssna gärna.

PS. Och apropå just den låten. Så sent som igår regnade det faktiskt där jag bor -  samtidigt som solen sken...

Att älska Runaways och störa en granne

Hollies måste beskrivas som ganska tama. Det var en utmärkt grupp för en 12-13-åring.

Men när jag på nytt började köpa hem skivor när jag fick min första lägenhet i slutet av 1977 var det annat jag lyssnade på..

Och det som jag fastnade mest för var en tjejgrupp med an ganska så aggressiv utstrålning.

Om dem har jag ju skrivit tidigare.

Jag hade aldrig hört dem när jag första gången köpte en LP-skiva med dem. Det var nog något på omslaget som grep tag i mig.

Och jag fastnade, och köpte snart därefter en till LP  med dem.

De hette alltså the Runaways, vilket på sätt och vis var ett passande namn. De skulle kanske också kunnat kalla sig "Queens of noise", vilket istället blev namnet på en av deras låtar .

Jag älskade dem, i motsats till grannen under mig. En gång när jag spelade dem ringde han på och krävde att jag skulle stänga av musiken. Och skrek genom dörren att det skulle inte gjort så mycket om jag spelade bra musik, men jag hade en så förfärligt dåligt musiksmak.

Jennifer Eccles och the Hollies

Idag för femtio år sedan låg Hollies Jennifer Eccles på tredje plats på Tio i Topp. Vi talar alltså om den 27 april 1968.

Hollies var nog en av mina favoritgrupper i 12-13-årsåldern. Det fanns en lekfull glädje i deras musik som gjorde mig glad.

Och därför retades jag definitivt av den ofta så magsure popskribenten Ludvig Rasmusson, som dömde ut dem totalt. Men det var ju inget att bekymra sig över - med tanke att han också ansåg att Beatles LP "Rubber Soul" från 1965, och dubbel-LP:n "The Beatles" från 1968 - som idag brukar kallas "The White Album" -  var usla.

Det gick med andra ord inte riktigt att ta honom på allvar.

Hollies var nog större i Sverige än i deras hemland England. Här var de alltid säkrade topp-platser för nästan alla deras singlar.

Men Jennifer Eccles tillhörde nog för mig inte en av deras allra bästa. Det fanns många tidigare som gjorde mer intryck. Carrie Anne som gick direkt till första plats på Tio i Topp året innan, den 1 juli 1967. var nog min absoluta favorit. Av någon anledning var den mycket speciell för mig.

Att beställa barnporr från en tingsrätt

En gång i tiden spred en bloggare uppgifter om att två namngiva män skulle ha beställa barnporr från en tingsrätt 1994. Uppgifterna var falska. Hen dömdes senare för förtal.

Hen skulle tyvärr ha kunnat dömas även om uppgifterna varit riktiga. Tidningen Flashback  (numera är de ju endast en webbsida) dömdes 1999 för att ha publicerat helt riktiga uppgifter om en fällande  dom för sexualbrott.

Men tidningen Flahsback publicerade ju också 1994 en lista på alla som beställde barnporr från denna tingsrätt.  Jag gick också igenom en lista över dessa 2011 (dock inte via Flashback, utan på annat sätt), för att kolla om de omstridda uppgifterna stämde. Och kom fram till att de inte gjorde det.

Men jag hittade då andra intressanta saker på den verkliga listan.  

Flashback från 1994 bör att gå få tag i, om inte annat på Kungliga Biblioteket. I dessa dagar kan det vara än mer intressant att gå igenom denna lista. 

Av anledningar jag inte bör ta upp här.
------------------------------------
TLLÄGG
Jag glömde spärra kommentarsfunktionen innan jag stack ut. Det är inte meningen att detta inlägg ska kommenteras. Men från en kommentar som hann slinka med hämtar jag uppgiften att Flashbacknumret var från 1994. I övrigt fanns där uppgifter som jag inte vill lägga in, bland annat för att jag då skulle känt mig tvungen att i sin tur kommentera dessa, och då skulle jag trassla in mig mer än vad som var tänkt.

Mycket kort dröm om "The Ring"

Jag vet inte har många som sett "The Ring". En skräckfilm där ett brutalt dödat barn efter döden vill hämnas på i stort sett hela mänskligheten. Genom en videofilm som producerats  på ett mer eller mindre övernaturligt sätt. Och som  sprids på olika sätt. Och den som har oturen att se den dör efter sju dagar.

Det sista som den drabbade ser, är det övernaturliga barnet .

Igår morse vaknade jag från en ganska konstig dröm. Och väldigt kort. Jag såg en bild med en grässlätt och en stenring i mitten. Under fanns en text - "Nu kommer spöket".

Sedan blev det mörkt och i mörkret hörde jag en röst som viskade "POW". Det kan ju i och för sig vare en förkortning på "Prisoners of War" men det kan ju också vara en typisk text från en del serietidningar jag läste som barn, indikerande att någon hade slått ett hårt slag.

Sedan vaknade jag. Jag kände mig inte direkt rädd, ;men tyckte att det var en ovanlig, och ovanligt kort, dröm.

Men sedan började jag tänka på innehållet i drömmen. Och insåg snart att dess bild av stenringen var identisk med en viss stenring i "The Ring". En stenring som var den översta delen av en brunn som hade en helt central betydelse i den.

Det är därifrån det övernaturliga barnet kommer. Av anledningar som ni får veta om ni ser filmen.

Då började jag känna mig aningen nervös. Och tänkte att jag kanske förstod varför jag vaknade så snabbt ur drömmen .  Något i mig kanske inte ville se fortsättningen.

Filmen är dock inte enbart skrämmande för mig.  På många sätt får jag empati för det barn som sätter skräck i biopubliken. En  liten del av mig kan nog rent utav identifiera sig med henne...

En trailer till filmen kas ses här.

"Proud Mary" - och "Lär av historien"

Idag för 49 år sedan (22 April 1969) var Creedence Clearwater Revivals sång Proud Mary nykomling på femtonde plats på Kvälsstoppen.

Just i Sverige fick denna intenationellt kända Creedence-låt en sällsam efterhistoria. Den enda svenska versionen jag känner till är KFML(r):s sånggrupp Knutna Nävars märkliga sång Lär av historien.

Med en milt sagt mycket annorlunda text.

Jag hörde den första gången på ett möte den 14 maj 1971  Jag tyckte jag kände igen melodin och viskade det till den som satt bredvid. Han svarade genom att tyst sjunga "roll it, roll it, roll it on the river" och då förstod jag.

Jag visste att (r) var ganska så bisarra så jag blev egentligen inte förvånad över denna djärva nytolkning av Creedence ;-)

Fredrik Virtanen vs Cissi Wallin

Jag ser i Aftonbladet att Fredrik Virtanen anmält Cissi Wallin för grovt förtal.

Min principiella inställning i detta, och liknande, fall är glasklar.

Jag anser att människor som utsatts för övergrepp har rätt att berätta om det. Och även att nämna vem anklagelserna handlar om.

En gång för många år sedan trodde jag i min enfald att man endast kunde fällas för förtal om man kommit med bevisligen felaktiga anklagelser.

Men jag insåg efter ett tag att det går utmärkt att bli fälld för förtal, även om det man sagt är bevisligen riktigt, liksom om bevisläget är oklart.

Det anser jag är fel.

Om Cissi Wallin fälls kommer en uppsjö av förövare att få blodad tand. De kommer att se det som en sorts prejudikat, och själva i sin tur vidta juridiska åtgärder för att tysta sina offer.

Och då  kommer det som sicilianarna en gång kallat "Omerta", och som i så hög grad dominerat synen på sexualbrott över hela världen, att ånyo befästas.

Och den öppning som skapades i MeToo riskerar att snart vara ett minne blott.

Att inte Cissi Wallin fälls är alltså en viktig fråga för många mer än henne själv. Mycket viktig.

Stephen Hawking - och en "upptäckt"

När jag skriver om kosmologi brukar jag alltid påpeka att jag inte är kompetent, att jag aldrig hade högre än en trea  i matematik i grundskolan och att jag sedan dess minutiöst undvikt  just matten.

Eftersom astronomiska och kosmologiska teorier i allt högra grad bygger på en alltmer avancerad matematik borde jag undvika ämnet.

Å andra sidan gör det ju inte någonting alls om jag har fel.

Stephen Hawking var  en mycket anmärkningsvärd person. Han lyckades besegra en sjukdom som egentligen borde ha dödat honom för årtionden sedan. Och han. blev världens mest ansedda och kända kosmolog.

Samtidigt verkade han i ett klimat där de kosmologiska teorierna mer och mer bygger på avancerade matematiska  modeller, ofta inte alls speciellt relaterade till observationer. Det hela ger ibland ett lite spöklikt intryck. Men om det har jag skrivit tidigare.

Men nu till saken. Den här gången vill jag ändå först påpeka att jag innan jag skrev kontaktade en forskare och lärare i matematik på Stockholms Universitet. Och han hade i alla fall inga  principiella invändningar mot resonemanget jag nedan för om begreppet "upptäckt". .

Det talas ofta om att Stephen Hawking "upptäckt" något som lallas "Hawkingstrålning". Denna "upptäckt" går ut på att svarta hål inte kommer att bestå för evigt, som man tidigare trodde. De läcker nämligen materia, genom kvantfluktuationer vid dess yta.

Frågan är förstås vad "upptäckt" betyder i detta sammanhang. Kan det jämföras med exempelvis Galileo Galileis upptäckt av solfläckarna, eller Clyde Tombaughs  upptäckt av (den före detta) planeten Pluto?

Nja, det finns. ju en skillnad. Ingen har någonsin någonstans kunnat iaktta Hawkingstrålning. Om den verkligen existerar är den så oerhört svag att vi knappast skulle kunna upptäcka den ens med de bästa instrument - ens om vi skulle ha turen (eller oturen) att komma alldeles i närheten av ett svart hål.

Hawkings teori om hur svarta hål fungerar bygger inte på observationer av svarta hål. Den bygger på matematiska beräkningar, kvantteori, och (indirekt) på iakttagelser av vissa  elementarpartiklars beteende i laboratorieförsök på jorden.

Problemet är bland annat  att miljön där dessa försök utförts,  inte direkt påminner om miljön i ett svart hål. Enligt Einsteins relativitetsteori står tiden stilla i ett svart hål. Det tillstånd  som finns i och omkring detta är närmast ofattbart och har aldrig kunnat studeras.

Det går ju att fråga sig om en matematisk teori om svarta hål byggd på kvantteorin, verkligen bör beskrivas med ordet "upptäckt". Det vore noga riktigare att tala om just en teori.

Kanske en briljant sådan, kanske en skarpsinnig och fantastisk sådan, men ändå en teori.

Någon  kan invända att man ibland säger att Newton upptäckte gravitationen, och att detta byggde på matematiska modeller. Men för det första är det tveksamt om Newtons teori från början verkligen. kunde definieras som en "upptäckt", för det andra har den genom århundraden bekräftats genom tusentals och åter tusentals observationer. Och i de få fall den inte helt bekräftas kan avvikelserna förklaras utifrån Einstein relativitetsteori.

Men det finns som sagt inga som helst observationer av strålning från svarta hål. Kvantteorin. bygger alltså på laborratorieobservationer, eller rättare sagt på tolkningar av dessa (ingen har någonsin sett en elementarpartikel, de kan endast härledas.)

Utifrån en teoribildning runt dessa laborerar kvantteorin med begrepp som kvantsprång, osäkerhetsprinciper och kvantfluktuationer.

Det är alltså utifrån detta som Hawking kommer till slutsatsen att till och med ett svart hål torde utsända strålning. Och därför, efter en oerhört lång tid förvisso, kommer att försvinna.

Som sagt, jag anser alltså inte att detta förtjänar beteckningen upptäckt. Det finns en lång rad led i resonemanget bakom det, och även om man utifrån dessa kan dra den slutsats som Hawking gjort tycker jag ordet upptäckt bör reserveras till något som på något sätt har direkt eller indirket har kunnat observeras.

Hur partiklar beter sig (eller ser ut att bete sig) i laboratioriemiljö  kanske, eller kanske inte, kan jämföras med hur de beter sig i utkanten av en enhet där tiden enligt Einstein ska  stå stilla. Men att det går att bygga en matematisk modell för detta, är inte en upptäckt. Att kalla det för en upptäckt anser jag definitivt vara att missbruka ordet.

Kosmologin idag bygger till stor del på hypoteser om femomen som aldrig någonsinhar kunnat observeras. Den bygger ofta på teorier som uppstått för att förklara annars oförkllarbara egenheter i universum idag, eller motsägelser  i teorierna om dess utveckling.

Så uppstår begrepp som "inflation", "mörk materia" och "mörk energi". Bland många andra. Inget av dessa har någonsin observerats, men de är nödvändiga för att fylla i hålen i de modeller som finns.

De kan mycket väl vara sanna i någon mening, men de är förstås inte inte "upptäckter".   Det påstår heller ingen - de beskrivs nästan alltid som teorier, om än som mycket allmänt omfattade sådana.

Däremot beskrivs just Hawkings teori för tillståndet vid händelsehorisonten i ett svart hål alltså som en upptäckt. Jag kan inte förstå varför.

Kosmologin idag bygger på alltmer avancerade matematiska modeller och komplexa kedjor av teorier som används för att förklara universum, Dessa modeller bygger alltså i högre grad än någonsin tidigare i astronomins och kosmologins historia på antaganden om fenomen och tillstånd som aldrig ens indirekt kunnat observeras.

De kan förstås visa sig vara hur riktiga som helst. Men man bör kanske minnas att en kedja aldrig är starkare än dess svagaste punkt.

Varför blev jag skrämd av detta?

Igår åkte jag tunnelbana  i Stockholm. Jag stod i det utrymme mellan rader sv säten där det finns dörrar  på var sida.

De enda människor jag såg tydligt var åtta personer. De andra skymdes på olika sätt.

Alla åtta jag såg hade en sak gemensamt. De tittade intensivt ner i sina smartphones.

Det var som en karikatyr. Ingen tittade på någon annan och ingen tittade upp. Alla åtta som jag såg tittade alltså intensivt på den lysande skärmen.

Ja, som rubriken antydde blev jag skrämd. Varför vet jag inte riktigt .

Jag har förstås sett en del karikatyrer på Facebook som liknar det jag råkade se på riktigt igår.

Och i verkligheten har jag flera gånger sett barn som gallskriker medan en eller ibland till och med två föräldrar, totalt verkar ignorera detta eftersom de är så intensivt upptagna med sina mobiler. Då har jag blivit upprörd .

Men här var det alltså alla som jag kunde se i mitt synfält som intensivt glodde ner på den lysande skärmen. Det fanns inget undantag. Det kändes lite hisnande.

Men det fanns ju denna gång ingen anledning att bli upprörd. I detta fall tog ju ingen annan någon skada. Men spooky kändes det i alla fall...

Varför? Kanske berodde det till en del på att jag mindes den undersökning som så klart verkade visa att smartphonesanvändare blir mer egoistiska, vilket jag skrev om i detta inlägg?

Nej, jag skulle nog reagerat i alla fall. Frågan är förstås varför. Kanske gav det hela en glimt av en framtid som inte skulle vara så rolig att leva i - även om vi nu i bästa fall slipper att koka upp i en skenande global uppvärmning?

Årsdagen av inledningen till en mardröm

Denna dag 1975 (alltså 17 april) gick de röda khmererna in i Phnom Penh. Det var faktiskt det enda landet i Indokina där förtrycket blev VÄRRE - till och med mycket värre -  efter att USA-marionetterna drevs bort än det varit när de satt vid makten. Vilket även mer allmänt är ett svårslagbart rekord. I de andra länderna i Indokina (Vietnam och Laos) kan man med all rätt tala om en "befrielse" 1975 men det gäller tyvärr inte Kambodja...

Det blev en fyraårig mardröm, som upphörde först när Vietnam gick in och hjälpte till att störta Pol Pot i januari 1979. DÄR kan man faktiskt tala om en befrielse.

Surround Yourself With Sorrow

Det låg en nykomling på sextonde plats på Kvällstoppen idag för 49 år sedan, den 15 april 1969. Det var Surround Yourself With Sorrow med Cilla Black.

Jag hade glömt bort den, men mindes den genast igen när jag hörde den på nytt. (Det skulle alltså kunna definieras som ett återkallat minne, men det var definitivt inte traumatiskt...)

Jag tycker spontant verkligen att den är bra. Och det gjorde jag då också.

Den kan höras här.

Apropå den gamla goda tiden

Idag för 100 år sedan går det fortfarande bra för tyskarna på västfronten och Svenska Dagbladet skriver en ledare där de uttrycker sin beundran för den kraft och disciplin som finns i det auktoritärt dynamiska Tyskland och hånar de som trott att Tyskland var så kraftlöst och dömt till nederlag.

Dessutom hjälper just nu tyskarna de vita att segra i finska inbördeskriget.

Att bolsjevikerna sitter kvar i Ryssland är ju ett litet problem, men de verkar ha neutraliserats av fredsavtalet med Tyskland och av döma av notiser på nyhetssidorna ger de fortfarande efter för allehanda tyska diktat.

De drog bort sin flotta från Östersjön efter en not från tyska regeringen och de har också utsatts för tyska påtryckningar att sluta fred med det, av döma av samma notiser, fortfarande icke-bolsjevikiska Ukraina.

Allt ser gå ut att gå bra för det Tyskland, som av SvD:s redaktörer verkar ses som en garant för ordning, stabilitet, och en sund motvikt mot vulgär demokrati a la USA och den ännu mer vulgära ordningen i Ryssland.

Det ska bli intressant att se vad de kommer att skriva i november 1918. Eftersom jag ändå stoppat gråstarren på i alla fall ett öga kommer jag väl då att kunna ta del av den ångest som då kommer att lägra sig över SvD:s redaktion.

Även de tyckte nog att det kan göra ont när knoppar brister.

"Snille" och "smak"...

Är det någon som numera kommer ihåg att Svenska Akademins valspråk är "Snille och smak"?

Den bildades ju av Gustav III 1786 och var redan från början en förnämt elitistisk organisation vars medlemmar skulle stå lite (eller rättare sagt inte så lite) ovanför den vulgära massan.

Med ett i högsta grad arkaiskt regelsystem är det en av de kvarlevor vi har från "den gamla goda tiden" före franska revolutionen.

De skulle ses som fina, bildade, sansade, höjda över all futtig kritik och blev mycket riktigt från början valda på livstid.

Och en del människor (jag tror kanske i och för sig inte att jag direkt tillhör dem...  ) har kanske verkligen uppfattat dem åtminstone LITE som det från början var meningen att de skulle uppfattas.

Visst gör det ont när knoppar brister.