Att älska Runaways och störa en granne

Hollies måste beskrivas som ganska tama. Det var en utmärkt grupp för en 12-13-åring.

Men när jag på nytt började köpa hem skivor när jag fick min första lägenhet i slutet av 1977 var det annat jag lyssnade på..

Och det som jag fastnade mest för var en tjejgrupp med an ganska så aggressiv utstrålning.

Om dem har jag ju skrivit tidigare.

Jag hade aldrig hört dem när jag första gången köpte en LP-skiva med dem. Det var nog något på omslaget som grep tag i mig.

Och jag fastnade, och köpte snart därefter en till LP  med dem.

De hette alltså the Runaways, vilket på sätt och vis var ett passande namn. De skulle kanske också kunnat kalla sig "Queens of noise", vilket istället blev namnet på en av deras låtar .

Jag älskade dem, i motsats till grannen under mig. En gång när jag spelade dem ringde han på och krävde att jag skulle stänga av musiken. Och skrek genom dörren att det skulle inte gjort så mycket om jag spelade bra musik, men jag hade en så förfärligt dåligt musiksmak.