Under denna rubrik har Gunilla Brodrej skrivit en tänkvärd debattartikel i Expressen.
Den tar upp det idag helt demolerade programmet i SVT 1994, som på ett hårt vinklande sätt försökte ge en bild av att en sexualbrottsdömd ledare för en ridgård var uppenbart oskyldig.
Författaren tar också upp parallellen med det likaså hårt vinklade SVT-progammet om anklagelserna mot Fredrik Virtanen, och konstaterar att det inte går lika lätt idag att lyckas med den typen av program.
Det är dock lite tveksamt om detta gäller generellt. Det är lätt att komma med exempel på liknande program, långt senare än från 90-talet, som på ett mycket effektivt sätt lyckats föra ut sin agenda.
Men artikeln är likvärd mycket läsvärd.
SVT-programmet om ridledaren var alltså inte ett enstaka exempel. Som jag påpekat tidigare var det endast en del av en genre som med hjälp av klippande, klistrande, och grov demagogi tog ställning för sexualbrottsanklagade. En genre som inte på något sätt har försvunnit.
Att metodiken i den typen av program nu börjar skärskadas, är ju mycket positivt..
4 kommentarer:
Du vill ha nåt annat än en fungerande rättsstat.
Vad?
Ståndrätt?
Nej det vill jag inte. Förstås. Vad får du allt ifrån? Men jag tycker (exempelvis) inte att SVT ska producera skickligt manipulativt gjorda TV-program som på tvivelaktiga grunder framsuggererar bilden av dömda sexualförbrytare som "oskyldiga", och på detta sätt underminerar förtroendet för just ... rättsstaten...
PS. Dessutom är det min uppfattning att de som anser sig ha utsatts för övergrepp har rätt att berätta om det. Detta är inte liktydigt med "ståndrätt" och det innebär ingalunda något hot mot "rättsstaten".
PPS. Den som undrar vad ståndrätt egentligen betyder kan ju förresten kolla här. https://sv.wikipedia.org/wiki/Ståndrätt .
Och torde nog sedan inse att det inte är något jag kan tänkas vara för...
Skicka en kommentar