Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
De sista rummen
Det är titeln på en roman av Inger Frimansson, utgiven av Norstedts. Jag har aldrig läst något av henne förut, och det är tveksamt om jag k...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
-
Båda de stora partierna i USA är i kris. De två partier som under mer än hundra år administrerat den amerikanska kapitalistiska staten komm...
-
Ovanstående citat är från "Queens of Noise" med gruppen Runaways. De senaste kanske tolv åren har jag alltid associerat den låten ...
3 kommentarer:
Lisbeth är en naturkraft!!!
Hon påminner en hel del om Smilla i "Fröken Smillas känsla för snö" om man tänker på slutavsnittet då hon står och tittar på den där mennen som drunknar - det handlar verkligen om Hammusrabis lagar och "Öga för öga och tand för tand" - varken mer, verken mindre...
Har bara vaga minnen av "Fröken Smillas känsla för snö" så jag har aldrig tänkt på att jämföra. Men, ja, Lisbeth Salander är en naturkraft, och hon tolkas mycket bra av Noomi Rapace!
Boken handlade om Smilla från Grönland och ett litet barn som brukar uppsöka henne. En dag trillar barnet ner från taket men på.g.a. Smillas "känsla för snö" är hon den enda som kan se på spåren i snön däruppe på taket att barnet blivit jagat utför kanten - för att dölja att barnet varit utsatt för medicinska experiment. Smilla blir nu den jagade...till dess att hon hamnar med den som jagar henne ute på snötäckt is - hennes "känsla för snö" gör henne överlägsen där och när mannen som jagar henne trillar i en vak och skriker på hjälp, så står hon bara där och betraktar honom, lugnt och stilla tills han till slut ger upp och sjunker..
Skicka en kommentar