Har köpt en ny hemtelefon. Den gamla upphörde att fungera i förrgår.
Känns lite vemodigt. Den gamla hemtelefonen var en uråldrig sak, men väldigt behändig.
Jag fick den hösten 2006, när den jag hade innan hade gått sönder. Jag skickade ett rundmail om att det för tillfället inte gick att ringa till den eftersom den gått sönder.
Någon dag senare sett jag på Trasdockan i Stockholm. Det var en mötesturné om sexuella övergrepp mot barn. Då fick jag plötsligt ett samtal till min mobil. Det var den dåvarande ordföranden för RSCI som ringde mig. Hon frågade om jag var på Trasdockan och när jag sa att det var jag, sa hon att hon just var på väg dit med en telefon! RSCI hade mer telefoner än de behövde så hon tyckte att jag behövde den bättre...
Jag blev oerhört rörd. Just då mådde jag ovanligt dåligt, och var på väg in i ett tillstånd av panikångest. I sådana lägen blir man alldeles ovanligt glad över en sådan omtanke.
Den var gammal, liten, svart, gedigen. Men nu har den alltså upphört att fungera. Men jag kommer nog att spara den, som ett minne av hennes omtanke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar