Tragedin i Libyen

Trots Khadaffis diktatur är Libyen ett land där befolkningens levnadsstandard har varit högre, och jämnare fördelad, än i andra delar av arabvärlden.

Den nationaliserade oljan lade basen för en planererad ekonomi och en välfärdsstat, där det bland annat hade införts en social service som var modellerad efter den svenska på sjuttiotalet.

Sjukvård och utbildning är kostnadsfri.

Kvinnornas ställning är starkare än i många arabländer och fundamentalistiska tolkningar av Koranen har motarbetats.

Under senare år har Khadaffis regim gått åt höger och privatiserat, men inte fundamentalt ändrat grundstrukturen i ekonomin.

Oavsett vad man i efterhand tycker om kravet på en flygförbudszon (som i realiteten blev till ett bredare militärt ingripande!) är det klart att västländernas yttersta mål är att slå sönder det som finns kvar av planekomomi i Libyen och helt öppna landet för västbolagen.

Khadaffi är idag en av de mest ÖPPET obehagliga härskare som existerar i världen (många andra döljer sin ruttenhet lite bättre!), men om väst lyckas med dessa planer är det ändå en oerhörd tragedi.