Saxat från Facebook

"Nu skall vi nog ändå glömma allt gammalt groll med Sverigedemokraterna. De har ställt en så stor och fin trähäst utanför Rosenbad som försoningsgåva".

Hemska tanke

Av alla partier i riksdagen finns det inget som är lika reaktionärt i invandrarfrågor som SD.  

Men när det gäller ekonomisk politik är SD så vitt jag fattar mindre höger (i betydelsen mindre nyliberalt) än M, KD,  och L  (och C!). . 

Det ska bli intressantast att se  hur den konflikten kommer att påverka politiken.

Den ultimata  mardrömmen vore väl om M,, KD och L gjorde eftergifter till SD i invandrarfrågor, i utbyte mot att SD:s gjorde eftergifter till dessa partier i den ekonomiska politiken. .

Mer om valet

Alla partier utom Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Miljöpartiet minskade i detta val. Det som ökade mest var Sverigedemokraterna.

Alla traditionella borgerliga partier har alltså gått tillbaka. Det högerparti som gått fram är ett reaktionärt parti som inte kallar sig borgerligt. Och vars huvudtema inte är att välbeställda ska skyddas mot högre skatter etc. utan att icke välbeställda svenskar ska skyddas mot fattiga invandrare.

Det är ett extremt  reaktionärt budskap, men tonvikten är mycket annorlunda än den traditionellt borgerliga..

SD kallar sig alltså inte borgerligt.  De vill inte heller ses som borgerliga, utan som det nya folkhemspartiet. Men folkhemmet ska alltså inte vinnas genom att beskatta de rika, utan genom att slänga ut de allra fattigaste.

Reaktionärt i kvadrat - men, återigen,  inte något  som motsvarar den traditionella borgerliga diskursen i Sverige.

Om man vill leta efter något positivt i detta skulle det möjligen vara att det kommer att skapa inneboende spänningar i högerblocket som kraftigt försvårar dess möjlighet att fungera - och regera.

Så länge inte SD blir så starka att de kan regera själva. Om och när så sker sänker sig definitivt mörkret över landet, och då kan det vara för sent att ångra sig - för de som låtit sig förföras.

PS. Vad gäller klimatpolitiken kan resultatet av valet bli förödande. Trots att Miljöpartiet dess bättre kom in. .

En mycket djärv hypotes

Vad beror det minskade valdeltagandet på? En mycket djärv hypotes skulle kunna vara  att det delvis beror på det  nya system, som gör att alla måste vänta och bilda kö utanför vallokalen för att de som står runt ett bord med valsedlar inte får vara mer än en person..

En del kanske tröttnar på att vänta. Och ett minskat valdeltagande brukar gynna högern.

En väsentlig fråga

Jag förstår faktiskt inte varför människor kan rösta på högerpartier överhuvudtaget. I alla fall inte varför människor som inte tillhör de tio procents rikaste kan det.

Val och panikångest

Jag kommer att rösta på Vänsterpartiet idag - i alla tre valen. Men sedan kommer jag nog inte att våga kolla valvakan. . Jag vill inte riskera en panikångestattack mitt i natten. 

Om att rösta

Om det vill sig illa kan vi den 12 september stå där med den mest reaktionära regering vi haft på över 100 år. Alla som vill hindra detta bör rösta imorgon.

Några bibelcitat för Ebba Busch

Och för alla de som till äventyrs tror att det är speciellt "kristet" att rösta höger.

"Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud." (3 Mos 19:33-34)

"Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store Gud och fruktansvärde hjälte som aldrig är partisk och inte kan mutas, som ger den faderlöse och änkan deras rätt och som älskar invandraren och ger honom mat och kläder." (5 Mos 10:17-18)

”Förbannelse över den som vränger rätten för invandraren, den faderlöse eller änkan. ” (5 Mos 27:19)

”Men ve er som är rika, ni har fått ut er glädje. Ve er som är mätta nu, ni skall få hungra. Ve er som skrattar nu, ni skall få sörja och gråta.” (Lukas 6:24-25)

”Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." (Matteus: 19:24)

”Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.” ( Matteus 6:24)

”Ni som är rika: gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er.

Er rikedom förmultnar, era kläder äts upp av mal, ert guld och silver rostar, och rosten skall vittna mot er och förtära er kropp som eld. Ni har samlat skatter i dessa sista dagar.

Lönen till arbetarna som bärgade skörden på era ägor har ni undanhållit. Den skriar till himlen, och skördefolkets rop har nått Herren Sebaots öron.

Ni har levt i lyx och överflöd här på jorden. Ni har gött er på slaktdagen.” (Jakobsbrevet 5:1-5)
 
"Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt ...

Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov. (Apostlagärningarna 4:32-35)

Hijras och Bahuchara Mata

Jag har tidigare skrivit om Hijras, en grupp av transsexuella i Indien. De tillhör de som kommer att dra nytta av en ny lag som införts i det landet. Som man kan läsa om här.

 

Denna lag godkänner transsexuella som ett tredje kön, som också enligt denna lag ska ses som en utsatt grupp, som ska kunna få speciellt stöd. 

Det finns en gudinna som har en speciell betydelse för Hijras. Det är Bahuchara Mata, som har ett tempel i Mehsana- distriktet  i Gujarat. 

Nedan en avbildning av henne (i mitten), från ca 1820-1840.

Rösta på V på söndag!

/Ledaren i tidningen Internationalen den 7 september 2022./

Majoriteten av de viktigaste besluten i vårt samhälle fattas i det tysta, i slutna styrelserum och på bolagsstämmor utom räckhåll för demokrati och politik. Det gör inte rösträtten oviktig, tvärtom, det vet de rika och mäktiga. I deras segregerade ”Capitaltowns”, i Hovås, Djursholm eller Limhamn, går de välbeställda man ur huse för att rösta på sina partier, där Moderaterna alltid har dominerat och först på senare har fått konkurrens av SD och KD. I överklassens områden vet folk att deras representanter går att lita på, de kommer aldrig att kompromissa bort sina vallöften utan troget företräda de rikas klassintressen.

I många arbetarområden är förhållandet det motsatta. Hade landets arbetare röstat lika mycket och lika klassmedvetet som överklassen skulle valen vara rena formaliteter. Men i de fattigaste områdena är valdeltagandet som lägst, liksom förtroendet för de partier som säger sig företräda dem. För många gånger har löften svikits och kompromissats bort.

I årets val är det bara Vänsterpartiet som tydligt är mot den marknadsanpassning som river ner välfärden. Som tydligt går emot den allt mer skamlöst och outhärdliga rasismen i borgarnas och Socialdemokraternas valpropaganda, den som bara leder till att de öppna rasisterna i SD radikaliseras och kan sprida sitt gift ännu bredare. 

Det är bara Vänsterpartiet som sagt nej till NATO-medlemskap och anpassning till USA:s militära herravälde. Som går emot försämrat anställningsskydd och urholkade fackliga rättigheter. Som ser sambandet mellan den pågående klimatkrisen och kapitalets vinstjakt. Krav som alla pekar mot ett samhälle där de arbetande kan styra sina egna liv.

Dessvärre syns detta alltför lite i partiets valkampanj som ängsligt undviker det mesta som de tror kan stöta bort någon väljare. I stället för att betona arbetarrörelsens möjlighet att mobilisera underifrån och nödvändigheten av enighet mot högern pågår en personfixerad kampanj och lama paroller som ”Din trygghet, politikens ansvar”. Ett sätt att bedriva politik som snarare hämtats från de inhyrda konsulterna i PR-firman Strategies 360 från USA än partiets egna demokratiska beslut och de folkrörelsetraditioner en offensiv vänster behöver återknyta till. Resultatet är en vag och utslätat röst som inte gör någon entusiastisk.

Som vid missgreppet – rakt mot partiets grundlinje – att tillsammans med högern sänka bensinskatten istället för utmana billobbyn och fossilkapitalet. Helt i onödan fick det i grunden borgerliga miljöpartiet där en gratischans att framstå som det enda klimatpartiet och slippa diskutera saker som sin uppslutning bakom privatiseringsextremisternas härjningar i Stockholm.

Tanken med denna utslätade kampanj är att framstå som realistiska och vinna röster. En uppenbar risk är att det motsatta sker och att Vänsterpartiet i stället för att framstå som ett rakryggat alternativ till fortsatt daltande med klimatkrisens profitörer och överklassens utplundring av våra gemensamma tillgångar, framstår som ett parti av politikerproffs bland andra.

Detta behöver diskuteras på djupet i den breda vänsterns eftervalsdebatt. Nu gäller det framför allt att besegra högern och sätta stopp för en regering stödd på extremhögern. Att avstå från att rösta i besvikelse på V:s valkampanj gynnar bara dessa krafter. För, trots allt, en röst på Vänsterpartiet är en tydlig röst mot en högerregering och ju fler vänsterröster desto större möjlighet att sätta press på Socialdemokraterna i frågor om jämlikhet, välfärd och klimat för att åtminstone i någon mån bromsa deras rusning högerut. Utan att någonsin glömma att det verkliga trycket behöver komma underifrån, från aktivitet i vardagen och rörelser i samhället och på arbetsplatserna. Idag och efter valet.

Otelo Saraiva de Carvalho

Jag letade efter en någorlunda välvillig artikel om Otelo Carvalho, en man som stod i ledningen för den militärkupp som störtade diktatorn Caetano i Portugal 25 april 1974, och upprättade ett demokratiskt system (en ovanlig typ av militärkupp, eller hur?). Efter ett tag hittade jag denna.

Den 25 april 1974 störtades alltså diktaturen i Portugal. De som genomförde kuppen var en grupp av officerare på mellannivå, som kallade sig De väpnade styrkornas rörelse (MFA). Att en diktatur är så bräcklig att den kunde störtas av en grupp av några hundra officerare på mellannivå är ju i sig anmärkningsvärt. 

Portugal hade under kanske 15 år fört en hård militär kamp för att krossa befrielserörelserna i de tre kolonierna Angola, Mozambique och Guinea-Bissau.  Kriget gick dåligt och kritiken mot det hade växt även i militären. En ledande officerare, Antonio de Spinola, hade skrivit en bok där han argumenterade för att krigen måste avslutas. 

När MFA tog makten lät de först Spinola bli president, men det uppstod snart konflikter. Spinola låg långt till  höger, och förskräcktes av hur den portugisiska arbetarrörelsen växte explosionsartat. Det visade sig bland annat genom att Socialistpartiet och Kommunistpartiet snabbt blev de två största partierna, men även genom utvecklandet av organ för arbetarkontroll. 

Bland annat var det kommittéer av bankanställda som aktivt agerade mot ett kuppförsök från höger  som Spinola försökte genomföra den 11 mars 1975. De kontrollerade kuppmakarnas konton och förhindrade att dessa kunde användas för att finansiera en kontrarevolution. 

Medan en stor del av MFA:s ledning efter ett tag lierade sig med det högersocialdemokratiska Socialistpartiet för att krossa arbetarkontrollen över industrin,  hörde Carvalho till  en vänster i MFA:s ledning, som efter ett tag lierade sig med organen för arbetarkontroll. Han besökte Kuba  i 1975, och verkade ha inspirerats av det besöket.  Han kom att se Kuba som en sorts ideal. 

1975 var ett tumultartat år i Portugal. Socialistpartiets ledning samarbetade nära med de borgerliga staterna i Europa för att montera ner organen för arbetarkontroll och göra Portugal till en "normal" borgerlig demokrati. 

De lyckades den 25 november 1975. Efter vad som såg ut som ett amatörmässigt kuppförsök av några små vänstergrupper genomförde högern i militären en kontrakupp. Carvalho arresterades en kort period, grupperna på vänsterkanten förlorade all makt.. 

Organen för arbetarmakt  slogs gradvis sönder. 

I den yttersta vänstern, som hade hunnit växa sig stark inom arbetarklassen på kort tid, var sympatierna för  Carvalho mycket stora. Så när han  i juni 1976, ett halvår efter högerkuppen i november ställde upp i presidentvalet med ett ganska så radikalt vänsterprogram, fick han 16.46% procent av rösterna och kom tvåa. Hans röster kom framförallt från arbetarområden. 

Han hade 1975 märkligt nog nära kontakter med vänstergruppen Partido Revolucionário do Proletariado - Brigadas Revolucionárias  (PRP-BR). Märkligt, för att vara en ledare i en officersrörelse, låt vara i dess vänsterflygel.   

Långt senare, 1985, dömdes förresten Carvalho  mot sitt nekande, för att inom ramarna för vänsterrörelsen "Forças Populares 25 de Abril", ha samarbetat med terrorister. . Han dömdes till 15 års fängelse, men frigavs efter fem år. 

Han avled den 25 juli 2021. 

Anledningen till min fascination för honom är till stor del denna. Under de år då han stod i ledningen för MFA:s vänsterflygel var jag sympatisör till en organisation som hette Revolutionärs Marxisters Förbund (RMF) (numera Socialistiska Partiet) . De stödde den revolutionära utvecklingen i Portugal, men var förstås kritisk mot en militär som Carvalho. Men i RMF fanns en oppositionell tendens som hade nära kontakter med den trotskistiska organisationen i USA, Socialist Workers Party (SWP), och i stort följde den linje den organisationen hade. 

Jag hade tyckt att det fanns en hel del vettigt i både den tendensen och i SWP,  och i viss mån stödde jag dem, men 1975 började de inta en för mig helt obegriplig linje i Portugalfrågan. De verkade tycka att organen för arbetarmakt, var mindre intressanta i sammanhanget, och ansåg att den stora faran var att MFA skulle upprätta en militärdiktatur. Jag tyckte det var absurt - MFA var splittrat i en rad olika tendenser, och skulle inte ha haft en chans att genomföra något sådant. 

Men det ledde SWP till att stödja Socialistpartiets kampanj mot de framväxande organen för arbetarmakt, som de verkade mena vara så manipulerade av MFA, att de i detta sammanhang inte hade någon större betydelse. En något märklig position för en trotskistisk organisation. 

Och de såg mer exakt Otelo Carvalho som det största hotet i Portugal, och jämförde honom med Napoleon. Jag blev mer och mer upprörd, och slutade att stöda tendensen ifråga. 

Carvalho var inte en revolutionär i någon rimlig mening av ordet, men jag ansåg att han ändå stod på rätt sida i den strid som då pågick i Portugal. Och det anser jag nog även idag. 

En väggmålning av Carvalho från Portugal, 1975.

Kristendomsfientliga drömmar?

Har jag sådana inatt? Då drömde jag två milt sagt negativa drömmar som handlade om kristna.

I den första vågade jag inte gå ut en kväll/natt eftersom det hade hänt flera gånger att "kristna" av någon typ hade angripit grupper av människor, dödat ett visst antal och sedan tvingat de som överlevt att konvertera. Obs jag drömde alltså inte att jag bodde i Mellanöstern under korstågen, eller i Sydamerika under den spanska erövringen. Handlingen var förlagd till där jag bor nu - dvs i Stockholmsregionen.

Men det konstigaste är att när jag väl (helt eller delvis?) hade vaknat tog det flera minuter innan jag fattade att grundförutsättningen för min oro i drömmen - att sådana attacker regelbundet skedde på natten där jag bor - inte existerade. Jag funderade fram och tillbaka om det verkligen fanns sådana "kristna"attacker på våra gator och kom till sist fram till att sådana endast fanns i mitt drömliv.

Jag vaknade alltså ur denna dröm. Men efter att jag somnat om drömde jag en annan dröm om om obehagliga kristna.

I den drömmen gick jag verkligen ut. Plötsligt märkte jag att någon bakifrån höll på att öppna min ryggväska. Jag vände mig häftigt om, så att en del av innehållet i väskan ramlade ner på gatan. Jag såg att den som försökte stjäla från väskan var en ung man med kort mörkt hår som jag i drömmen visste var kristen.

Jag frågade vad han sysslade med och efter ett tag framgick det att det fanns ett syfte med det hela. Nu minns jag inte riktigt vad, men jag tror att det antingen var att han skulle se om det fanns något i väskan som han skulle kunna sälja och sedan ge pengarna till den kristna sekt han var ned i. Eller också något av typen att om jag ville få tillbaks det han hade tagit måste jag först prenumerera på sektens tidning.

Jag skällde på honom, och plockade upp det som hade hamnat på marken. När jag gick tänkte jag säga något relativt vänligt - hans stöldplaner hade ju ändå nån sorts ideellt syfte.

Jag hade tänkt säga "ha en bra dag", men i sista sekunden ändrade jag mig och sa "ha en bra morgondag". När jag sagt det såg mannen plötsligt rädd ut. Jag undrade om han, trots, eller kanske på grund av, sin religiösa övertygelse, var rädd för för livet efter detta.

Nej, jag ha inget speciellt mot kristendomen på dagtid, bortsett från att jag ganska så kraftigt ogillar försoningsläran.Men avspeglar dessa drömmar ändå någon djupt liggande aversion mot kristendomen?

Eller?

Anselm av Canterbury (1033 - 1109) - utvecklade en ovanligt absurd variant av försoningsläran.

Om vi får en blåbrun regering...

...efter detta val har vi fått det mest obehagliga parlamentariska läget på lite mer än hundra år. Kommer Murphys lag att styra detta val?.....eller inte....

Arbetaren och Kajsa Ekis Ekman

Här kan man läsa ett upprop till stöd för Kajsa Ekis Ekman, från Svenska Dagbladet. Et ciat. .   

"Vi som skriver under detta upprop arbetar på olika sätt med det fria ordet som förutsättning och tar starkt avstånd från denna utveckling, som enligt oss hotar yttrandefriheten i praktiken. Vi vill också principiellt visa stöd till Kajsa Ekis Ekman och alla yrkesverksamma journalisters och debattörers rätt till fri debatt utan rädsla för repressalier av dessa oproportionerliga mått. Det hotet är värt att ta på allvar. Att inte våga göra sin röst hörd är en betydligt större fara än en enskild debattörs röst."

Jag får blandade känslor inför detta. Jag tycker att Kajsa Ekis Ekman är en sympatisk person.  Både personligt och - ofta - politiskt. Jag har ofta hållit med henne. Och på senare tid till och från inte gjort det.

Jag är självfallet emot alls osakliga angrepp mot henne. Men här handlar det ju inte endast om sådana.

Arbetaren är ett organ för en syndikalistisk  politisk-facklig organisation - Sveriges Arbetares Centralorganisation (SAC) --   som har någon form av politisk linje.  Det naturliga är att denna tidnings chefredaktör stödjer denna. Om nu SAC:s medlemmar anser att Ekman inte gör det passar hon förstås inte som chefredaktör på just denna tidning.

Om medlemmarna i stalinistiska "Kommunistiska Partiet"  plötsligt upptäckte att  deras tidning Proletären  hade fått en trotskist som chefredaktör vore det naturligt om de försökte ändra på den saken.  

Om medlemmarna i Socialistiska Partiet, som är ansluten till Fjärde Internationalen, som grundades av Leo Trotskij 1938, plötsligt upptäckte att de hade fått en stalinist som chefredaktör vore det också naturligt om de reagerade negativt.

Om KD:s tidning Kristdemokraten plötsligt fann sig stå där med en chefredaktör som var anarkist och militant ateist, skulle det nog leda till reaktioner.

Osv.

Om jag själv plötsligt hade utnämnts till redaktör för Vetenskap och Folkbildnings tidning Folkvett skulle jag haft en viss förståelse om många av  VoF.s medlemmar inte tyckte att det var så bra. Eftersom det ligger en avgrund mellan mina åsikter, om exempelvis bortträngda minnen,  och de åsikter VoF driver i denna och en del andra frågor.

Frågan är inte om man håller med Kajsa Ekis Ekmans åsikter, eller inte gör det. Frågan är här inte heller hennes självklara rätt föra ut dessa. Frågan är om det är så lämpligt att hon bör vara chefredaktör för en tidning som representerar en organisation som i centrala frågor har åsikter som är motsatta hennes..

Själv anser jag nog att hon inte bör vara det.

Kvantmekanik och medvetande

Roger Penrose är en fysiker jag spontant får starka personliga sympatier för varje gång jag ser honom ge en intervju, eller hålla ett föredrag.  Han är nog den ende fysiker som jag upplever på det sättet...

Han är dessutom en förespråkare  för uppfattningen att det finns ett samband mellan medvetande och kvantmekanik. Utan kvantmekanik, inget medvetande. En dators processer kan inte påverkas av kvantmekanik, därför kan den inte ha ett medvetande. En människas hjärna (liksom förstås  ett djurs), har processer som kan påverkas av kvantmekanik, därför kan den ha ett medvetande.

Här kan man se och höra kombinerade föredrag och intervjuer,  där Penrose  lägger fram grunderna för denna teori. Tillsammans med Stuart Hameroff, som lägger fram hjärnfysiologiska argument för denna.

Penrose framhåller att han inte menar att medvetande i sig är samma sak som kvantmekaniska processer , men att medvetandet endast kan förekomma  i samband med sådana.

På en fråga från publiken om han tror att vetenskapen någon gång kommer att kunna förklara medvetandet i sig, svarar han att han tror det. 

Min helt  okvalificerade lekmannaståndpunkt ät att jag inte tror att den någonsin kommer att kunna det. 

Roger Penrose verkar vara en alldeles ovanligt djupt tänkande materialist. Men eftersom jag själv i grunden inte ÄR materialist, kan jag ju inte tro att han har rätt på just den punkten...