Arbetaren och Kajsa Ekis Ekman

Här kan man läsa ett upprop till stöd för Kajsa Ekis Ekman, från Svenska Dagbladet. Et ciat. .   

"Vi som skriver under detta upprop arbetar på olika sätt med det fria ordet som förutsättning och tar starkt avstånd från denna utveckling, som enligt oss hotar yttrandefriheten i praktiken. Vi vill också principiellt visa stöd till Kajsa Ekis Ekman och alla yrkesverksamma journalisters och debattörers rätt till fri debatt utan rädsla för repressalier av dessa oproportionerliga mått. Det hotet är värt att ta på allvar. Att inte våga göra sin röst hörd är en betydligt större fara än en enskild debattörs röst."

Jag får blandade känslor inför detta. Jag tycker att Kajsa Ekis Ekman är en sympatisk person.  Både personligt och - ofta - politiskt. Jag har ofta hållit med henne. Och på senare tid till och från inte gjort det.

Jag är självfallet emot alls osakliga angrepp mot henne. Men här handlar det ju inte endast om sådana.

Arbetaren är ett organ för en syndikalistisk  politisk-facklig organisation - Sveriges Arbetares Centralorganisation (SAC) --   som har någon form av politisk linje.  Det naturliga är att denna tidnings chefredaktör stödjer denna. Om nu SAC:s medlemmar anser att Ekman inte gör det passar hon förstås inte som chefredaktör på just denna tidning.

Om medlemmarna i stalinistiska "Kommunistiska Partiet"  plötsligt upptäckte att  deras tidning Proletären  hade fått en trotskist som chefredaktör vore det naturligt om de försökte ändra på den saken.  

Om medlemmarna i Socialistiska Partiet, som är ansluten till Fjärde Internationalen, som grundades av Leo Trotskij 1938, plötsligt upptäckte att de hade fått en stalinist som chefredaktör vore det också naturligt om de reagerade negativt.

Om KD:s tidning Kristdemokraten plötsligt fann sig stå där med en chefredaktör som var anarkist och militant ateist, skulle det nog leda till reaktioner.

Osv.

Om jag själv plötsligt hade utnämnts till redaktör för Vetenskap och Folkbildnings tidning Folkvett skulle jag haft en viss förståelse om många av  VoF.s medlemmar inte tyckte att det var så bra. Eftersom det ligger en avgrund mellan mina åsikter, om exempelvis bortträngda minnen,  och de åsikter VoF driver i denna och en del andra frågor.

Frågan är inte om man håller med Kajsa Ekis Ekmans åsikter, eller inte gör det. Frågan är här inte heller hennes självklara rätt föra ut dessa. Frågan är om det är så lämpligt att hon bör vara chefredaktör för en tidning som representerar en organisation som i centrala frågor har åsikter som är motsatta hennes..

Själv anser jag nog att hon inte bör vara det.