Birgitta Allmo in memorian

Jag borde ha lagt ut detta för länge sedan.  Men jag var för tagen för att orka det.

Birgitta Allmo somnade in den 15 april 2021.
 
Hon var en av de finaste människor jag någonsin mött.
 
Hon gjorde en enorm nytta.
 
Må hon vila i frid.

Chrusjtjov, Brezjnev, Putin och NATO

Sovjetunionen var naturligtvis aldrig kommunistiskt i den mening Marx lade i ordet. Men det var ett samhälle där kapitalismen var avskaffad och där det rådde en planekonomi.  En byråkratiserad sådan, men ändå en planekonomi.

NATO bildades 1949 för att skydda Europas och USA:s ställning mot detta system. Så länge Sovjetunionen existerade blev en svensk NATO-anslutning aldrig någon stor politisk fråga. Inget riksdagsparti drev linjen att vi skulle med i NATO.

Detta trots att det på många håll drevs linjen att kommunismen var ett hot mot hela den "fria" världen. Ett hot, ja, men aldrig av den digniteten att ens de borgerliga partierna ville driva NATO-frågan.

Som prenumerant på Svenska Dagbladet har jag SvD:s historiska arkiv. SvD drev inte ens under Stalintiden någon kampanj för att gå med i NATO.

De enda som aktivt drev frågan var några unga liberaler i slutet av femtio- och början av sextiotalet. Men när de blev lite äldre och fick makt i Folkpartiet lämnade de snabbt frågan.

Samtidigt drevs ändå en linje att den sovjetiska "kommunismen" var ett hot och att om bara denna kunde försvinna skulle världen bli mycket mer fredlig. Men Sovjet sågs alltså ändå inte som ett så stort hot att speciellt många tyckte att NATO var något nödvändigt för oss.

Så föll Sovjetunionen. Då lade sig Jeltsinregimen platt för västmakterna (och privatiserade sönder den postsovjetiska ekonomin) och freden sågs som säkrad. Internationellt blev Francis Fukuyama känd för synen att historien tagit "slut". Nu fanns marknadsekonomi nästan överallt och dennas harmoniska karaktär skulle leda till evig fred.

Trodde han. Men alla sådana bisarra illusioner började snabbt erodera  efter att Jeltsin efterträddes av Putin.

De som inte lyckades inpregnera befolkningen med Sovjet-skräck lyckades desto bättre med den "nya" Ryssland.  

Det är inte så konstigt. Sovjet under Chrusjtjov och Brezjnev var diktatoriskt men det var ändå rationellt. Det gick endast in i länder där redan sovjettrogna ledningar hade utmanats av krafter som var kritiska mot Sovjet.

Att det blev som det blev i Östeuropa efter 1945 berodde främst på Nazi-Tyskland. De hade ju invaderat Sovjet 1941, och i det långvariga krig som följde blev Sovjet mer eller mindre tvunget att ockupera hela Östeuropa, inklusive östra Tyskland, i sin kamp för att besegra den tyska armén.

När Sovjet till sist "befriades" från "kommunismen" och den stora freden skulle komma fick så Ryssland, efter en  tioårig parentes, en regim som upplevdes som så skrämmande att opinionen i land efter land snabbt blev mer NATO-positiv.

En förändring som, för att nu låtsa lite kvasidialektisk, tog ett kvalitativt språng när Ryssland angrep Ukraina.,

När de försiktiga sovjetledarna ersattes av en roffar-kapitalistisk stat, kunde NATO få sympatier även från många som förut varit negativa.

Västmakterna vann kalla kriget - och förväntade sig en servil  rysk ledning. Istället fick de Putin. Jag var aldrig oroad för att den försiktigt manövrerande Brezjnev-regimen skulle vara ett hot mot oss. Men till och med jag kan faktiskt känna en nervositet inför vad den oberäkneliga Putin och de kapitalistiska oligarkerna i Ryssland idag skulle kunna få för otäcka hugskott. 

Sovjet invaderade endast i länder där de såg att de snabbt, utan alltför mycket blod, skulle kunna stabilisera situationen. (Undantaget Afghanistan var en grov felbedömning,  men inte heller där kunde brutaliteten jämföras med den Ryssland visar upp i Ukraina idag).

Å andra sidan - om Sverige går med i NATO blir landet lierat med Erdogan - och kanske efter 2024 med i en militärallians som leds av Donald Trump i USA.

Stoppa världen, jag vill hoppa av. Typ.

"Magdalena Andersson gav Erdogan allt han ville ha"

Magdalena Andersson har alltså gett efter för Turkiets auktoritära islamistiska regim. Vänstertidnigen Flamman kommenterar detta. I en debattartikel som slutar så här:

"Vad de slutgiltiga konsekvenserna av avtalet blir vet vi inte än. Vi vet heller inte vad USA utlovat som belöning för Turkiets samarbetsvilja men vi vet att igår kväll gick kurdiska demokratiaktivister och lade sig utan att veta om socialdemokraterna planerar att utvisa dem till tortyr imorgon."

 Läs hela Flammans inlägg här. 

Sara Nilsson svarar i Expressen

Det pågår nu en obehaglig hetsjakt mot sidan Dumpen. Det kan  finnas problematiska bieffekter i alla verksamheter, men för mig står det klart att Dumpen gör en enorm nytta. Det överväger definitivt. 

Här kan man läsa ett svar som Sara Nilsson från Dumpen ger på ett av de senaste utfallen i Expressen.

Antalet förövare är långt större än de fåtal som blir dömda . Det ligger ett stort värde i att åtminstone en liten del av dessa blir avslöjade och, ja ... kartlagda. 

Sedan är det förstås frågan om när det kommer verkligt allvarliga försök att  stoppa Dumpen. Om och när dessa kommer hoppas jag att motståndet mot alla försök att tysta Dumpen blir mycket stort.

Och - återigen -  den som vill bilda en egen uppfattning om Dumpen kan ju besöka facebooksidan här.  

/Tillägg 26/7 2022. Jag länkade också till huvudsidan av Dumpen.se . i detta inlägg, ,men numera är det virusvarning på det, så jag har i alla fall tillfälligt tagit bort det./

"Cover of the Rolling Stone"

Dr Hook & The Medicine Show, den grupp som gjorde "Sylvias Mother", gjorde också denna låt. 

En närmast absurt hejdlös låt. 

Som handlade om att den framgångsrika gruppen hade allt de ville ha; de var en berömd rock-grupp, de var oerhört rika, de hade alla vänner som kunde köpas för pengar, de hade droger, tjejer som gjorde allt de ville, och till på köpet en genuin indisk guru som lärde dem "some better way". .

Det enda som de aldrig fick var att få se sin bild på framsidan av den ansedda pop- och-rock-tidningen "Rolling Stone". 

Nåväl, efter att de hade gett ut denna skiva fick de sin önskan uppfylld. Inte så långt efteråt fick de se sig själva på framsidan på Rolling Stone.

Tjejclown och Elvira Madigan

För ett tag länkande jag ju till Balladen om Elvira Madigan. 

Idag kom jag att tänka på att inte bara texten i den sången parafraseras i två av verserna i titellåten i den feministiska LP:n Tjejclown, som kom 1974. Dessutom hade delar av denna sång en melodi, som liknade, även om den  definitivt inte var identisk med,  melodin i sången om Elvira Madigan. 

Jag tycker det blir ganska effektfullt. I synnerhet efter att jag blivit medveten om att berättelsen om Elvira Madigan troligen inte alls i någon högre grad avspeglade ett supersnyftigt romantiskt drama, utan något  obehagligt som bäst kan analyseras utifrån ett feministiskt perspektiv. 

Det kanske, eller kanske inte,  de som gjorde "Tjejclown" på något sätt var medvetna om, eller anade.  Men om de inte var det, var  det i så fall  en  händelse som ser ut som en tanke. 

Sylvia's Mother

Det var titeln på en av de i särklass snyftigaste låtarna i pophistorien. Idag för 50 år sedan - 24 juni 1972 - gick den in på tionde plats på Tio i Topp. 

Själv tror jag att jag inte hörde den förrän 1974, då den blev en av mina favoritlåtar på jukeboxen i ett café på Odengatan. 

Gruppen hette Dr. Hook & The Medicine Show.

Låten kan höras här.

Har NBT denna gång försvunnit för gott?

Nej, det får vi verkligen hoppas inte är fallet. För den som inte vet, NBT är en förkortning för bloggen NoBoyToy som hade funnits många år och som sedan försvann i början av 2018. 

Jag ägnade sedan flera år åt att sörja hennes frånvaro, och lade ut många inlägg där jag önskade att hon skulle komma tillbaks. De kan ju ses här. Liksom andra inlägg där jag skriver om henne.

Jag kommer inte att starta en lika intensiv kampanj nu, men då och då kommer jag nog att ta upp det. Inte för att försöka pressa henne att starta igen (hon kan ju ha mycket bra skäl för att sluta) - utan för att visa att hon är saknad...

Om jag minns rätt startade NBT 2011 och försvann alltså i början av 2018. Nästan tre år var hon försvunnen och återuppstod på nytt i slutet av 2020. 

Inga människor lever för evigt, och det gäller förstås också bloggar. Men i motsats  till människor kan bloggar återuppstå. NBT har redan återuppstått, i alla fall en gång.  Eller egentligen flera gånger, eftersom hon tidigare försvann för kortare perioder. 

Vågar man hoppas på en gång till?

Mardröm

Inatt hade jag den förmodligen värsta mardröm jag har haft i vuxen ålder. Den påminner om en jag hade 2011, men var mycket värre. 

Drömmen från 2011 handlade om en himlakropp som enligt NASA skulle träffa oss om några månader.  Drömmen  inatt om en himlakropp av kanske månens storlek som skulle passera oss om kanske en timme - och där man ändå inte visste om vi skulle kollidera med den eller inte. 

Det kom ständiga nyhetsrapporter - men ingen visste något säkert. Konstigt nog såg vi den inte alls, men den måstre ha befunnit sig på andra sidan jordklotet. . 

Plötsligt kom ett besked från en dator. Det var 50 procents chans  att den skulle missa - och 50 procents risk att  den skulle träffa. Det blev ren hysteri överallt. Sedan togs rapporten plötsligt bort. Jag undrade om det berodde på att den sågs som inaktuell eller för att man ville mildra hysterin. 

Så tittade jag på klockan - och såg att den tidpunkt då himlakroppen eventuellt skulle ha träffat jorden hade passerats. Jag pratade med någon som sa att hen hade hört att den "inte ens kom speciellt nära". 

Så mardrömmen slutade lyckligt. Men jag vaknade med oerhörda muskelspänningar, jag var stel i hela kroppen. 

Ett uppenbart syftningsfel

Ett uttryck som jag hörde som barn: "Vansinnig och omgiven av dåliga rådgivare kan jag inte annat än beklaga Erik XIV."

Vanilla Fudge: The Beat Goes On

Köpte alltså denna LP med Vanilla Fudge, troligen våren 1970. Jag fick för mig att spela den på fredagen den 29 maj 1970 - på den första klassfest som hölls hemma hos mig.  Alltså  med min grundskoleklass, i nian.  

Vanilla Fudge kallades  nog i alla fall till en början för psykedelisk. Jag vet inte om det är en adekvat benämning. 

Hela skivan är en enhet, där kommentarer om världshändelser från ledande politiker,  kommentarer om allt möjligt från en bandmedlem, och en hel del annat, varvas med en suggestiv musik, och en melodisnutt som kommer igen och igen.

Det var en märklig skiva att spela på en klassfest. Men så vitt jag vet var det ingen som gick därifrån pga skivan.  🙂

Men den måste ha gjort intryck. För när jag över 30 år senare, träffade en kille som varit med på denna klassfest,  råkade jag nämna denna. Och han såg lite road ut och sa: "Ja, det var på den du spelade Vanilla Fudge. "

Så som sagt - nåt intryck torde den ha gjort...

Länken ovan går till en spellista där alla låtarna från skivan spelas upp i den ordning som de fanns på skivan.Så vitt jag minns.. Det  ar lite märkligt att höra den igen.  Om man är i en viss sinnesstämning är den på något sätt rogivande.

Raderade...

... ett medvetet provokativt inlägg.

Robinson-temat

Jag har ju skrivit om Jules Vernes "Den hemlighetsfulla ön".  Det är en av ett antal romaner som beskriver hur en eller flera personer strandsätts på en obebodd, eller ibland inte obebodd, men i alla  fall okänd, ö., 

Den förste av dessa , eller i alla fall den första av dessa som är allmänt kända, var Daniel Defoes  "Robinson Kruse" (jag använder svensk stavning av efternamnet!) som kom 1719.

Redan den första gången jag fick lånekort,  som sjuåring, och skulle låna för första gången, ville jag av någon anledning låna just Robinson Kruse. Men den fanns inte inne.

Jag var lite misstänksam  av mig redan då  :-) så jag fick en  tanke att de bara sa att den var utlånad för att de misstänkte att boken inte var lämplig för så unga barn som mig. Men istället fick jag låna "Den schweiziske Robinson"  en roman av schweizaren Johann David Wyss,, publicerad första gången 1812  

Den handlade om en hel familj som hamnade  på en öde ö, och brukar därför ibland också kallas "Den schweiziska familjen Robinson."Jag har endast vaga minnen av den. Det jag bäst minns var när de strandsatta kom till en grotta med stalagmiter och stalaktiter. Som jag av någon anledning blev helt fascinerad av. 

Den boken blev nog efter ett tag mer populär än Defoes bok, och den har gett upphov till en rad versioner på samma tema. Och framförallt ett antal filmer och TV-serier.  Det går lätt att hitta en del av dem på YouTube. 

Men nu hittade jag en film som ska handla om om något som kallas "den nya" familjen Robinson. Här är det action hela tiden. Likheterna med den gamla versionen torde vara nära noll - utom att båda familjerna hamnar på en öde ö.. Liksom förmodligen  alla andra versioner på Familjen Robinson-temat, är den klart barnvänlig- men vuxna torde väl ofta  också kunna få utbyte av den.  Jag fick det i alla fall, men eftersom en av mina författarfavoriter fortfarande  är Enid Blyton räknas jag kanske inte.

I denna version spelas ett kort avsnitt om två gånger i mitten. Men inget verkar missas, och det är väl huvudsaken

 

Jag undrar förresten hur många böcker och filmer som handlar om att någon eller några hamnar på en öde ö. Det finns förteckningar av sådana på nätet, men frågan är hur heltäckande de är.

Det är klart - obebodda och framförallt  okända öar är väl inte så lätt att hitta idag. Så nu finns det ju istället sf-berättelser om att bli strandsatt på okända planeter. Vilket som handling är än mer orealistiskt. Ingen av de planeter som vi kan åka till är ju okända. Och de som är okända är ju helt omöjliga att ta sig till. 

 

Förstasidesbild till en  USA-version  av "Den schweiziske Robinson" från 1851.

 

Medjugorje...

Jag har just sett en BBC-dokumentär från 1986 som tar upp de Mariauppenbarelser i  Medjugorje som inleddes 1981 i det forna Jugoslavien . Detta är ett fenomen som pågår än idag, vilket bland annat framgår av denna sajt. 

BBC-dokumentären gjordes medan Jugoslavien fortfarande existerade. Jag undrar dock om den verkligen gjordes 1986, då den vid ett tillfälle nämner något som ska ha skett efter julen 1986. Det skulle ju i så fall betyda att filmen spelades in i all hast mellan jul och nyår 1986... 

I vilket fall som helst är filmen tidig - om den inte spelades in 1986, torde det ha varit  1987. 

Den är inte på något sätt en propaganda-film för uppenbarelserna. Både anhängare och kritiker intervjuas. 

Vad man än tror om uppenbarelserna, är det ett fascinerande och märkligt fenomen som beskrivs. 

Historien började när Ivan Dragićević, Ivanka Ivanković, Jakov Čolo, Marija Pavlović, Mirjana Dragićević, och Vicka Ivanković - berättade att de sett och hört Jungfru Maria. De var barn och tonåringar, mellan 10 och 16 år. Den 24 juni 1981 hade Ivanka och Marija - enligt vad de berättade -  mött Maria på en kulle. Dagen efter tog de med de fyra andra, som också såg och hörde Maria. 

Barnen fortsatte att uppleva Maria åratal efteråt.

Uppenbarelsen ledde också mycket snabbt till att fler och fler människor kom  till Medjugorje,  i hopp om att för se och höra Maria - eller i alla fall  besöka en plats som fler och fler såg som helig. 

De jugoslaviska myndigheterna försökte först motarbeta både de som hade tagit del av uppenbarelserna och floden av pilgrimer -  men efter cirka två år svängde de och började rent av uppmuntra pilgrimsfärderna. Trots allt gynnades Jugoslaviens ekonomi av de mängder av besökare som kom till Medjugorje.

Av de Mariauppenbarelser som sägs ha ägt rum under 1900-talet är nog denna den mest tilltalande. Det finns ju alla typer av "uppenbarelser". Det finns de som endast "bevittnats" av en person,  och till och med de där "Maria" på ett pratigt och långrandigt sätt formulerar budskap som verkar som hämtade från anti-kommunistiska extremgruppers osorterade pamflettsamlingar. 

Men Medjugorje är något helt annat. Det som de sex barnen berättade om är budskap som huvudsakligen talar om en längtan efter fred, och tolerans. Trots att barnen var kroatiska, fanns det absolut inget nationalistiskt i det de hävdade Maria hade sagt. Tvärtom, innehöll de uppmaningar till solidaritet och samarbete mellan kroater, serber och muslimer. .Och även ett budskap om att de ortodoxa, katolska och muslimska religiösa strömningarna var lika mycket värda. Viket få katoliker torde hålla med om. 

Fred och tolerans var alltså budskapet. Vilket ju står i kontrast till det blodiga inbördeskrig i ex-Jugoslavien som bröt ur 1991 och varade till och med  1995. 

Det finns de som försökt använda uppenbarelserna på ett anti-kommunistiskt sätt, eftersom de ägde rum i ett "socialistiskt" land som senare splittrades upp i olika kapitalistiska stater. Utifrån dessa högerkatolska spekulationer skulle det vara Mariauppenbarelserna som ledde till kommunismens sammanbrott. Vilket i så fall är farligt nära till att hävda att dessa också orsakade det blodiga inbördeskrig som blev följden...  

Därför bör det absolut  påpekas att det inte finns någon som helst antydan  till ett  sådant budskap,  i vad Mara ,enligt de sex barnen,  skulle ha sagt.

Jugoslavien finns ju inte mer.  Medjugorje ligger i ett kroatdominerat område  i Bosnien. Sedan 1981 har det kommit ungefär 40 miljoner besökare till denna ort... 

Jag är alltså nyfiken på det som händer där.

Och jag funderar på att åka dit någon gång.

En fråga om liv och död

Jag vaknar ur en dröm som jag inte minns handlingen i. Men jag minns slutreplikerna.

-Vilket liv! säger den ena.

-Både liv och död... svarar den andra.

Då vaknar jag.