tisdag 1 december 2020

Från trotskism till bucharinism

Jag har tidigare skrivit  om Socialist Networks analys av dagens Kina. Jag visade då att denna  grupps åsikt  var att Bucharins linje i Sovjetuinonen var riktig. Och att Kina idag följer denna. 

Det är intressant på i alla fall två sätt. Dels är deras analys av dagens Kina ovanlig, och ganska väl genomarbetad.   Dels är det det första exemplet jag känner till av en strömning som kommer från trotskismen och som gått över till en bucharinistisk  linje.  Och som till på köpet hävdar att denna linje har genomförts i dagens Kina. 

Nu är Socialist Networks webbsida lite opedagogiskt upplagd. Man för scrolla genom hela artiklar för att hitta andra artiklar. Därför har jag här lite förenklat för de som vill få en snabb orientering. 

Man kan först läsa denna  artikel* som hävdar att Kina idag förkastat den kapitalistiska vägen.  Vidare finns  denna  analys av utvecklingen i Sovjet  där det helt klart framgår att de anser att Sovjet inte skulle ha urartat om Bucharins linje hade segrat över Stalins (och uppenbarligen även Trotskijs?) linje. 

Vidare denna  som är en analys av den maoistiska perioden i Kina, som (helt riktigt) beskrivs som en variant av stalinismen.. 

Om den kinesiska ekonomiska politiken efter Mao får vi läsa i denna artikel. 

Och slutligen kommer denna  artikel, som diskuterar de utmaningar som Kina står inför idag. 

Det är helt klart ett mycket sällsynt exempel - inte endast på en strömning som bytt ut trotskism mot bucharinism, utan som också förenar detta med ett ska vi kanske säga tre kvarts-apologetiskt försvar av den kinesiska politiken idag. 

Det är i och för sig välgjort, och bitvis  övertygande. 

Jag håller med att det faktum att det finns kapitalism i Kina  idag inte betyder att Kina är en kapitalistisk stat. I en kapitalistisk stat är staten  i huvudsak ett redskap för kapitalet, i Kina idag är (än så länge?) kapitalisterna ett redskap för staten. 

Men samtidigt torde  den  oerhörda ojämlikhet som finns  i dagens kinesiska  system knappast vara något som harmoniskt pekar fram mot - något som rimligen skulle kunna beskrivas som... socialism.

Vad vi ser är en symbios mellan partiet och staten å ena sidan - och en ekonomiskt mycket  stark kapitalistklass å den andra.  Både statsbyråkratins toppar och de kinesiska kapitalisterna har en mycket privilegierad ställning - om man jämför med befolkningen i övrigt. 

Bucharin sade en gång att storbönderna och NEP-kapitalisterna skulle kunna "växa in" i socialismen - med "snigelfart". Om detta för en del kunde te sig utopiskt är det inget mot föreställningen att statsbyråkratin och kapitalet i Kina harmoniskt skulle kunna växa in i ett"socialistiskt" samhälle värt namnet. 

Missförstå mig inte - i rivaliteten i det nya "kalla kriget" mellan Kina och västkapitalismen är jag absolut för Kina. Men jag delar inte Socialist Networks rosenskimrande syn på Kina idag. 

Än så länge är det den framväxande borgarklassen som är underordnad statsbyråkratin i Kina. Men jag ser ingen anledning att tro att denna maktfördelning är så att säga huggen i sten. 

Och än mindre att det är en första etapp i ett gradvist  framväxande socialistiskt framtidssamhälle. 

 ----------------------------------------------------------------------------------------------------

*  Den äldsta av de artiklar som jag länkar till här, och den kanske minst idealiserande vad gäller Kina idag.

 --------------------------------------------------------------------------------------------------- --

TILLÄGG

I kommentarsfältet har det påpekats att dokumenten som anknyter till Bucharin är diskussionsinlägg,  skrivna´ av två medlemmar i Socialist Network , och att det finns .andra synpunkter inom nätverket.

 

Stalinisten Mao - efterträdd av bucharinister?

6 kommentarer:

Lena och Jonathan sa...

Socialist Network är en lös sammanslutning (ett nätverk) av grupper och individer som är aktiva i arbetarrörelsen internationellt. Vi värderar högt en fri och öppen diskussion av olika åsikter i viktiga frågor. Två kamrater har nyss lagt fram några artiklar som förslag på vad vår syn på Kina borde vara. Det är inte orimlig att dra paralleller mellan vad de skriver och Bukharins syn. De gör detta själva. Dessa artiklar är dock inte Socialist Networks gemensamma syn. Långt innan de två kamraterna skrev sina artiklar har det funnits andra kamrater i Socialist Network med en annan syn på Kina som baserar sig på (men även utvecklat) Preobrazhenskys teorier. Preobrazhenskys ideer skapades för att hitta en ersättning för den Nya Ekonomiska Politiken som fanns i Sovjetunionen mellan 1921 och 1928. Preobrazhensky var i förfronten av att ta Vänsteroppositionens debatt med Bukharin. Bukharin hade fel i den debatten, men han beskrivning av den avgörande skillnaden mellan honom och Preobrazhensky pekar ut den centrala tvistefrågan: ”Preobrazhensky ser motsättningarna men inte enheten i den nationella ekonomin, han ser kampen men inte samarbetet.” Detta skulle kunna lika väl beskriva de två alternativa syner på Kinas ekonomi och samhälle som finns inom Socialist Network idag. Den ena ser en ekonomi med två sektorer som jobbar ihop harmoniskt (dock med politiska slitningar). Den andra ser konflikten mellan de två sektorer som ekonomis centrala drivkraft. Nästa vecka påbörjas en diskussion om dessa två åsikter.

Erik Rodenborg sa...

Intressant. Socialist Networks webbsida har i så fall så vitt jag kan se endast publicerat den ena sidans syn.

Vad gäller Preobrazhensky anses han ha varit en av de första ledande oppositionella som kapitulerade för Stalin, när Stalin totalt bröt med Bucharin och började tvångskollektiviseringen.

De som senare kapitulerade för Stalin gjorde det ofta för att de var tvungna. Preobrazhensky gjorde det för att han i Stalins omsvängning såg ett hopp om att hans egen linje höll på att förverkligas.

Det är i alla fall så det ofta beskrivs i skildringar av skeendet.

Jag tror inte att Preobrazhensky skulle ha gillat Kina av idag. Däremot kan jag mycket väl tänka mig att Bucharin skulle det

Lena och Jonathan sa...

Eftersom de flesta bara läser bloggen och inte kommentarerna vore det bra att lägga in en rättelse att dokumenten som anknyter till Bukharin är skriven av två medlemmar för diskussion i Socialist Network och att det finns andra synpunkter också.

Erik Rodenborg sa...

Genomfört.

Olof Å sa...

Jag läste den först länkade artikeln på Socialist Networks sida. Generellt sett är jag skeptisk mot beskrivningar av Kina eftersom de mer tenderar att spegla en persons egna önskningar eller farhågor, men beskrivningen av hur landet utvecklats under de senaste 40 åren är förvånansvärt objektiv i mitt tycke. Sedan finns det vissa saker jag inte riktigt kan hålla med om. Bl.a så är investeringar i statliga företag sällan så långsiktiga som här påstås, utan verkar ofta vara till för att skapa vräkiga projekt för ledare för att de ska bli befordrade. Sedan det här,

"While there has been a large increase in inequality, unlike the capitalist countries the growth in the economy has also been shared by the rest of the population"

Det kan man väl diskutera. Personligen tyckte jag ofta ojämlikheten, och de uppfattningar människor verkar få av den, var det mest tydliga problemet i landet. Att privata intressen ofta växt ihop med partiledarnas är ett annat. En del av antikorruptionskampanjen är väl för att göra något åt detta problem.

Men som sagt, det är sällan man ser så nyktra beskrivningar av Kina. Mycket av det som skrivs i media i väst tenderar att se saker från värsta tänkbara perspektiv. Vad gäller frågan om Kinas skuldproblem så vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Det är möjligt att det är ett betydligt större problem än vad artikelförfattarna anser, men det är också möjligt att det är uppblåst. Det är ju ett faktum att många förutsägelser om Kina kommit på skam så kanske blir det så även med denna.

Verutschkow sa...

"If you go carrying pictures of Chairman Mao,
you aint gonna make it with anyone, anyhow" ...

Som en man som skulle varit 80 nu om han inte blivit skjuten vid 40
uttryckte saken.

Langoljärerna

Den kanske mest fascinerande, och en av de mest skrämmande, av Stephen Kings berättelser är nog  "Langoljärerna". Jag läste den n...