Den 3 juni 1967 gick denna låt med the Hounds direkt till förstaplatsen på Tio i Topp.
Den var alltså nykomling och gick direkt till toppen. Då var det fortfarande mentometerröstning på lokala orter som gällde, så allt var väldigt spontant, och det blev ofta snabba växlingar.
Ett år senare infördes ett system med en statistiskt utvald jury, som röstade genom telefon hemifrån. Då blev det mycket långsammare, och tråkigare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man kalla det moralpanik? - Enid Blyton och SvD genom åren
Jag har roat mig, eller plågat mig, igenom vad Svenska Dagbladet skrivit om Enid Blyton från 1920-talet till nu. Det är en märklig läsning....
-
I dessa dagar läggs namnen på häktade personer snabbt ut på nätet. Först ut brukar vara rännstenssajten Flashback. Sedan följer andra efte...
-
Den nästan helt monolitiska debatten om styckmordet på Catrine da Costa har nu fått en motvikt. I två debattartiklar i tidningen Parabol. De...
-
Jag kan inte låta bli att kommentera de märkliga skriverierna om mig som nyss lagts ut på Monica Antonssons blogg. Inlägget är ganska så sn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar