Aftonbladet idag beskriver ett mycket anmärkningsvärt fall. Vi har en mamma som bor i Sverige. Hon har en dotter, Marwa. Mamman har ensam vårdnad om Marwa. DNA-analyser visar att Marwa är hennes barn.
Nu har Migrationsverket beslutat att Marwa ensam ska utvisas till Marocko, till sina morföräldrar. Anledningen sägs vara denna:
”Men Migrationsverket beslutade att flickan inte skulle få stanna. Orsaken var att man inte kunnat komma i kontakt med hennes biologiska pappa och de marockanska myndigheterna vet inte ens om han lever.
Ingen i Marwas familj har haft kontakt med pappan på många år, men Migrationsverket kunde inte utesluta att han skulle ha något emot att flickan fick uppehållstillstånd i Sverige.” *
Migrationsverket kan ”inte utesluta” att fadern skulle haft något emot det!
Att svenska domstolar dömer faderrättsligt vet vi ju. Minsta lilla nyck från en pappas sida kan väga långt tyngre än barns behov.
Men här verkar man ha gått ännu längre. Man har inte hittat fadern, men eftersom det inte kan uteslutas att han har något emot att flickan bor här måste hon utvisas.
Det här är inte ens vanlig fadersrätt, utan någon sorts fantomfadersrätt. Själva idén att det kanske kan finnas en fader någonstans som skulle kunna ta illa upp ses som skäl till utvisning.
Det är oerhört obehagligt.
----------------------------------------------------------
*Jag har rättat några uppenbara språkliga fel i citatet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar