I lördags var jag på en disputation som behandlade en mycket genomarbetad och välskriven avhandling - med ett något udda ämne. Dess författare var Per Faxneld, och dess titel var "Satanic feminism : Lucifer as the liberator of woman in nineteenth-century culture"
Den handlade dels om hur feminister mellan ungefär 1776 och 1914 demoniserades som allierade med Satan, men tar även upp en hel del exempel på hur en del feminister själva vände upp och ned på den kristna värdeskalan och presenterar Satan, eller Lucifer, som en rebell mot patriarkatet.
Jag kanske skriver mer om avhandlingen senare. Nu utnyttjar jag istället tillfället för att få en förevändning för att att lägga ut en skämtsam text som jag och två kvinnor skrev i elevtidningen "Jakobinen" på Jakobsbergs folkhögskola hösten 1981.
Egentligen hade tanken på något sådant dykt upp redan våren 1979, då jag ingick i ett specialarbete om sekter. Några av oss kom på idén att vi skulle bilda en påhittad skämtsekt och se om någon kunde luras att gå med i den.
Det blev inte av, men hösten 1981 bildades "FS" av just mig och de två andra personer som skrev artikeln nedan. Som var och en kan se var den ett uppenbart skämt, och texten var närmast en karikatyr på en ovanligt absurd sekt. Men nu var det så att initialerna "FS" faktiskt stod för ... "Feministiska Satanister". Fast det sa vi inte öppet , det fick folk lista ut.
Nu var vi alla tre förvisso feminister i en eller annan form, men absolut ingen av oss var "satanist", i någon vedertagen mening av ordet. Det fanns med all säkerhet underliggande orsaker till att vi valde just ett sådant namn för vår fantasisekt, men det handlade alltså inte om några som helst sympatier med vad som brukar kallas "satanism".
Förutom blajartikeln gjorde vi en film med samma titel som visades på avslutningarna i december 1981 och maj 1982. Den handlade om hur "FS" besegrade en ganska så karikatyrartad patriarkal seriemördare och sedan begravde honom i en kommunal sandlåda.. Efter visningen 1982 försvann filmen spårlöst och verkar ha blivit stulen. Det var tråkigt, för dels var den ganska så välgjord, dels hade den mitt i sina absurditeter ändå någon form av allvarligare underliggande tema.
Att filmen försvann var ju ledsamt. Nedanstående lilla skämtsamma "programförklaring" för "FS" är inte så där mycket att hänga i julgran, men bitivis tycker jag att den var riktigt rolig.
-------------------------------------------------------------------
FS -Ett hopp för framtiden /VI HÖRS EJ, VI SYNS EJ - MEN VI LEVER/
Vi är en grupp här på skolan som vill hävda vårt existensberättigande och förverkliga våra seriösa ideologier.* Vi vill sprida införmation om den hemliga lära som under århundraden varit er förgömd.
Ända sedan år 1632 före vår sektledares födelse har vi haft våra hemliga sammankomster under kullen. Ni kan hälsa vårt uppstigande från underjorden med tillfredsställelse, ty stor glädje kommer att vederfaras eder.
När vår mästare kravlar upp ur hål 23 i buske 36 kommer ni efter er första övergående förvåning att för första gången i edra liv uppleva sann lycka. Man måste dock med glädje ställa sig till sektens förfogande och med tillfredsställelse gå med på det offer sekten kommer att kräva.
FS, som är en seriös, oreligiöst bunden organisation är en nybildad gren av S. (Vad S står för, det vete Satan.)
FS har sedan dess bildande expanderat kraftigt. På två veckor har medlemsantalet ökar med 200 %.
Alla är, efter diverse ospecificerade invigningsritualer, välkomna att ingå i sekten. Vår möteslokal är tills vidare diffust hemlig, men vi kan redan nu avslöja att byggnationens namn börjar på A.
Ritualerna sker i den slutna och otillgängliga gången under Maria kyrkogård.
Tveka inte - det kan stå eder dyrt....
Kontakta oss diskret. Endast seriösa svar beaktas.
Adress:
Hel Astaroth
Box 161
175 23 Järffälla
VI bedriver historiska studier med inslag av utåtriktade fältundersökningar. Dessa kan emellertid icke räknas in på ordinarie skolschema; säger Sonja.
/Kali, Ishtar, Itzpapalotl
*Vilka dessa är vill vi inte närmare gå in på...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar