Men om den nu verkligen stämmer tror jag nog att föreställningen om en skapargud(inna) är mer rimlig, mindre krånglig och mer i enlighet med Occams rakkniv än alla dessa spekulationer och tilläggsförklaringar som standardkosmologin vimlar av.
Som att hela universum skapades ur intet genom en kvantfluktuation, existensen av babyuniversa som ständigt skapas av nya kvantfluktuationer, eller att man förklarar frånvaron av antimateria i universum genom att all sådan förintades i Big Bang men att det fanns en liten, liten, liten övervikt av vanlig materia som sedan utgör det nu existerande universum. Etc. etc.
Om universum verkligen skapades genom en "Big Bang" anser jag alltså att det i praktiken närmast skulle vara en typ av ... gudsbevis. Vare sig mer eller mindre.
Tråkigt för Richard Dawkins et consortes, men oundvikligt. I alla fall i mina lekmannaögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar