tisdag 21 januari 2020
På ett sjunkande skepp
Att läsa SvD, och i synnerhet deras ledaravdelning i dessa dagar är som att lyssna på ex.vis en diskussionsklubb i en av kabinerna på det sjunkande Titanic. Som diskuterar allt möjligt med glöd och energi. Utom att det fartyg de sitter i håller på att sjunka.
söndag 12 januari 2020
Pyramider och monoteism
Jag håller på att läsa Nils Billings bok "Egyptens pyramider : evighetens arkitektur i forntid och nutid" , utgiven 2009. Jag köpte den för flera år sedan, och läste då stora delar av den, fast slarvigt. Billing är både religionshistoriker och egyptolog, och mycket kunnig. Den som vill veta mycket om pyramiderna kan rekommenderas att läsa den.
Det forntida Egypten imponerar. Både samhället och religionen lyckades bevara sina grundläggande drag i tre tusen år. Som jämförelse kan nämnas att kristendomen "endast" har funnits i två tusen år. ...
Boken är alltså¨mycket grundlig, och läsvärd. Jag håller alltså på att läsa om den, fast mer grundligt. Bland annat för att multipla ögonproblem gör att jag måste läsa långsammare.
Och når jag läser kan jag inte låta bli att då och då haja till.
Till och från stöter jag på formuleringar som får mig att baxna. Formuleringar som man inte kanske väntar sig i ett akademiskt verk om en forntida kultur.
Några exempel.
"Kosmoteismen, där naturens skiftningar hade åskådliggjorts genom den polyteistiska mytologins ständiga evolution ersattes av teismens uppenbarelse. Det var en religiös uppenbarelse som slutgiltigt uppenbarade sanningens ljus i en av hedendom förmörkad värld". (s. 16)
"Hans /faraos/ grundläggande ställning som gudarnas utvalde son på landets tron förblev likväl oförändrad. Först med uppenbarelsen genom Jesus Kristus, Guds ende son, förlorade den egyptiske kungen sin roll som människors länk till det gudomliga och förpassades till historiens gemak." (s. 37)
"Uppenbarelsen i sin kristna och sedemera muslimska form utgjorde dödsstöten för ett mångtusenårigt gudsbegrepp." (s. 26)
Först undrade jag om det var ett sätt att redovisa hur de första kristna i Egypten upplevde saker. Men boken handlar ju inte om de första kristna i Egypten - när pyramiderna byggdes fanns inga kristna.
Sedan tänkte jag att det kanske handlade om någon form av dubbelbottnad ironi.Men det ser det inte heller ut som.
Så jag antar att det är författarens egna religiösa åsikter som demonstreras på detta sätt.
Boken är ju inte utgiven på ett akademiskt förlag - utan på det kommersiella Carlssons förlag. Om det vore ett akademiskt förlag hade den typen av formuleringar knappast varit möjliga.
Och om det hade handlat om ett nutida samhälle och en nutida religion skulle nog inte heller Carlssons förlag kunnat acceptera något sådant. Anta att en indolog gav ut en lärobok om hinduism där man kunde läsa att denna uttrycker ett hedniskt mörker eftersom hinduer inte inser att Jesus Kristus år Guds ende son.. det skulle nog blivit en skandal.
Men, som jag tidigare påpekat i samband med filmer som behandlar fornegyptisk religion, kan ju inte människor som levde för över 2000 år sedan protestera....
Vi har ju både tryck- och religionsfrihet, och det är mycket bra. Billing har naturligtvis all rätt i världen att skriva vad han vill om dessa frågor. Carlssons förlag har all rätt i världen att ge ut det.
Och jag har all rätt i världen att finna det en sm smula olustigt. Och blogga om det.
Och även föra fram min syn. Och den är väl ungefär så här. Även om det kan te sig svårbegripligt att de forntida egypterna trodde att Farao var en inkarnation av Horus, är det inte på¨något sätt mer lättbegripligt att det idag finns miljoner människor som tror att mänskligheten har befriats från sin syndaskuld pga att några människor för två tusen är sedan fängslade, torterade och mördade "Guds son".
Vare sig den fornegyptiska religionen eller kristendomen skulle nog vinna Stora Rationalitetspriset, om det nu fanns ett sådant. Men om det fanns ett sådant tycker jag nog själv att åtminstone den typ av kristendom som tar denna brutala försoningslära på allvar skulle komma klart under den egyptiska religionen - om man mätte förlorarnas ställning på en skala. .....
Pyramiderna vid Giza.
Det forntida Egypten imponerar. Både samhället och religionen lyckades bevara sina grundläggande drag i tre tusen år. Som jämförelse kan nämnas att kristendomen "endast" har funnits i två tusen år. ...
Boken är alltså¨mycket grundlig, och läsvärd. Jag håller alltså på att läsa om den, fast mer grundligt. Bland annat för att multipla ögonproblem gör att jag måste läsa långsammare.
Och når jag läser kan jag inte låta bli att då och då haja till.
Till och från stöter jag på formuleringar som får mig att baxna. Formuleringar som man inte kanske väntar sig i ett akademiskt verk om en forntida kultur.
Några exempel.
"Kosmoteismen, där naturens skiftningar hade åskådliggjorts genom den polyteistiska mytologins ständiga evolution ersattes av teismens uppenbarelse. Det var en religiös uppenbarelse som slutgiltigt uppenbarade sanningens ljus i en av hedendom förmörkad värld". (s. 16)
"Hans /faraos/ grundläggande ställning som gudarnas utvalde son på landets tron förblev likväl oförändrad. Först med uppenbarelsen genom Jesus Kristus, Guds ende son, förlorade den egyptiske kungen sin roll som människors länk till det gudomliga och förpassades till historiens gemak." (s. 37)
"Uppenbarelsen i sin kristna och sedemera muslimska form utgjorde dödsstöten för ett mångtusenårigt gudsbegrepp." (s. 26)
Först undrade jag om det var ett sätt att redovisa hur de första kristna i Egypten upplevde saker. Men boken handlar ju inte om de första kristna i Egypten - när pyramiderna byggdes fanns inga kristna.
Sedan tänkte jag att det kanske handlade om någon form av dubbelbottnad ironi.Men det ser det inte heller ut som.
Så jag antar att det är författarens egna religiösa åsikter som demonstreras på detta sätt.
Boken är ju inte utgiven på ett akademiskt förlag - utan på det kommersiella Carlssons förlag. Om det vore ett akademiskt förlag hade den typen av formuleringar knappast varit möjliga.
Och om det hade handlat om ett nutida samhälle och en nutida religion skulle nog inte heller Carlssons förlag kunnat acceptera något sådant. Anta att en indolog gav ut en lärobok om hinduism där man kunde läsa att denna uttrycker ett hedniskt mörker eftersom hinduer inte inser att Jesus Kristus år Guds ende son.. det skulle nog blivit en skandal.
Men, som jag tidigare påpekat i samband med filmer som behandlar fornegyptisk religion, kan ju inte människor som levde för över 2000 år sedan protestera....
Vi har ju både tryck- och religionsfrihet, och det är mycket bra. Billing har naturligtvis all rätt i världen att skriva vad han vill om dessa frågor. Carlssons förlag har all rätt i världen att ge ut det.
Och jag har all rätt i världen att finna det en sm smula olustigt. Och blogga om det.
Och även föra fram min syn. Och den är väl ungefär så här. Även om det kan te sig svårbegripligt att de forntida egypterna trodde att Farao var en inkarnation av Horus, är det inte på¨något sätt mer lättbegripligt att det idag finns miljoner människor som tror att mänskligheten har befriats från sin syndaskuld pga att några människor för två tusen är sedan fängslade, torterade och mördade "Guds son".
Vare sig den fornegyptiska religionen eller kristendomen skulle nog vinna Stora Rationalitetspriset, om det nu fanns ett sådant. Men om det fanns ett sådant tycker jag nog själv att åtminstone den typ av kristendom som tar denna brutala försoningslära på allvar skulle komma klart under den egyptiska religionen - om man mätte förlorarnas ställning på en skala. .....
Pyramiderna vid Giza.lördag 11 januari 2020
KROSSA USA-IMPERIALISMEN!
Jag trodde faktiskt inte det skulle bli krig mellan USA och Iran. Båda sidorna har för mycket att förlora för att det skulle vara ett sannolikt scenario..
Men USA använder istället skärpta sanktioner som vapen. Det är också obehagligt.
Genom USA:s ställning i världsekonomin kan USA ganska effektivt dra tumskruven åt på länder som de ogillar. Vilket inte främst drabbar dessa länders ledare, utan befolkningen.
Vad gäller Iran har USA också sagt att de ska införa hårda sanktioner mot alla företag som handlar med Iran....
I både Venezuela och Iran har USA-sanktioner drabbat befolkningen hårt. Och även på Kuba.
När Sovjet och östblocket famns hade USA inte på samma sätt sådana möjligheter. De länder som USA ville isolera kunde handla med COMECON....
COMECONs ekonomi var planerad, deras banker var statliga, och att bojkotta statliga banker och statliga företag var ju en meningslös åtgärd.
Till en liten grad kan Kina idag spela en roll som COMECON gjorde, men bara till en liten. Kina är integrerad i världsekonomin i och har i alla fall en halvkapitalistisk ekonomi...
I motsats till Lars Ohly en gång sörjde jag inte direkt murens fall, men jag sörjde definitivt att hela Östeuropa och Ryssland blev en del av världskapitalismen istället för att utveckla en socialistisk demokrati.
USA har möjligheten att ta ett strupgrepp på på nästan alla världens länder som de ogillar. Inte på Kina, förstås, men nästan alla andra.
Med risk för att låta som ett konstigt eko från typ 1965-1975 eller så vill jag nu bara säga en sak. USA-imperialismen ÅR det största hotet mot världens folk....
Och än mer så eftersom den numera också har en ledning som systematiskt och medvetet saboterar arbetet mot den globala uppvärmningen....
PS. Sedan är det också förstås så att den europeiska imperialismen i grunden inte är !bättre än U(SA:s. Men är svagare och saknar förmågan att vara världspolis. Om EU blir starkare och mer centraliserat kommer det att kunna spela samma obehagliga roll som USA gör idag.
Demonstration i Holland 1968 mot USA:s krig i Vietnam.
Men USA använder istället skärpta sanktioner som vapen. Det är också obehagligt.
Genom USA:s ställning i världsekonomin kan USA ganska effektivt dra tumskruven åt på länder som de ogillar. Vilket inte främst drabbar dessa länders ledare, utan befolkningen.
Vad gäller Iran har USA också sagt att de ska införa hårda sanktioner mot alla företag som handlar med Iran....
I både Venezuela och Iran har USA-sanktioner drabbat befolkningen hårt. Och även på Kuba.
När Sovjet och östblocket famns hade USA inte på samma sätt sådana möjligheter. De länder som USA ville isolera kunde handla med COMECON....
COMECONs ekonomi var planerad, deras banker var statliga, och att bojkotta statliga banker och statliga företag var ju en meningslös åtgärd.
Till en liten grad kan Kina idag spela en roll som COMECON gjorde, men bara till en liten. Kina är integrerad i världsekonomin i och har i alla fall en halvkapitalistisk ekonomi...
I motsats till Lars Ohly en gång sörjde jag inte direkt murens fall, men jag sörjde definitivt att hela Östeuropa och Ryssland blev en del av världskapitalismen istället för att utveckla en socialistisk demokrati.
USA har möjligheten att ta ett strupgrepp på på nästan alla världens länder som de ogillar. Inte på Kina, förstås, men nästan alla andra.
Med risk för att låta som ett konstigt eko från typ 1965-1975 eller så vill jag nu bara säga en sak. USA-imperialismen ÅR det största hotet mot världens folk....
Och än mer så eftersom den numera också har en ledning som systematiskt och medvetet saboterar arbetet mot den globala uppvärmningen....
PS. Sedan är det också förstås så att den europeiska imperialismen i grunden inte är !bättre än U(SA:s. Men är svagare och saknar förmågan att vara världspolis. Om EU blir starkare och mer centraliserat kommer det att kunna spela samma obehagliga roll som USA gör idag.
Demonstration i Holland 1968 mot USA:s krig i Vietnam.
onsdag 8 januari 2020
En kontaktannons i Bildjournalen
Får plötsligt en upplevelse av nostalgi och lägger upp detta blogginlägg, som jag skrev den 16 oktober 2013.
----------------------------------------------------
Idag var jag på KB och läste den allra sista årgången av Bildjournalen. Det var bara ett halvår, sista numret kom i juli 1969. Där fick man reda på att tidningen skulle bli ännu större när den slog ihop sig med Veckorevyn. Det var naturligtvis bara blaj, det betydde att den lades ned.
Förra gången jag läste i den stoppade jag när jag kom till slutet av 1968. Jag förstod inte varför. Nu förstår jag.
Den här gången tittade jag nervöst på kontaktannonserna. Det fanns en sida kontaktannonser i varje nummer. Och till sist hittade vad jag letade efter, i mars 1969.
Jag kunde inte tro att jag såg vad jag såg, det kändes inte verkligt. Men där var den, den kontaktannons jag svarade på en vårdag 1969.
Det var en tjej i (ungefär) min ålder. Hon sökte kontakt med både tjejer och killar - hon var inte specifikt ute för att bli ihop med nån eller så. Det lät betryggande.
Framförallt gav hon intrycket av att vara väldigt normal. En normal tonåring med normala intressen. Inget knepigt alls. Hon var alltså på ett sätt motsatsen till mig. På ett annat sätt var hon vad jag ville vara.
Inte intellektualiserad, inga psykiska problem. Helt och hållet normal med normala tonårsintressen. Jag svarade henne.
Vi brevväxlade i två år, från våren 1969 till sommaren 1971. Vi skrev väldigt normala brev. Jag ansträngde mig för att låta som en normal tonåring. Jag tror att jag lyckades.
Hon var trevlig. Hon avslutade breven med Skriv Svar Snart Snälla du. Jag svarade på ett liknande sätt.
Det var viktigt att hon skulle tro att jag var lika normal som henne. Det var viktigt att hon trodde att jag var den - jag ville vara. Och inte den jag var.
Efter ett tag började hon sätta ut sitt telefonnummer och verkade vilja att jag skulle ringa. Men det vågade jag inte. Om vi fick närmare kontakt skulle hon väl inse att jag inte var så normal utan en knepig person. Och det ville jag inte att hon skulle upptäcka. För då var allt förstört.
Sommaren 1971 bröt jag samman. Jag blev "psykotisk" och insåg att jag inte längre ens kunde låtsas att jag var normal. Jag ville inte att hon skulle fatta mitt tillstånd. Så jag slutade svara på hennes brev. Hon skrev flera innan hon gav upp.
Jag sitter på Kungliga Biblioteket och ser på vad hon skrev i kontaktannonsen och på hennes bild. Ögonen fylls av tårar.
Jag inser att jag egentligen inte tittar på någon "dåtid". Det känns inte som dåtid, det känns som en parallellvärld. En vacker parallellvärld som jag för alltid lämnade sommaren 1971. Och aldrig någonsin kan komma tillbaka till.
Jag lämnar tillbaks rullen med mikrofilm. Jag går och hämtar mina ytterkläder. Jag har tittat in i en parallellt universum, men nu har jag gått bort från fönstret till detta. Jag går ut på stan. Jag känner mig väldigt ensam.
----------------------------------------------------
Idag var jag på KB och läste den allra sista årgången av Bildjournalen. Det var bara ett halvår, sista numret kom i juli 1969. Där fick man reda på att tidningen skulle bli ännu större när den slog ihop sig med Veckorevyn. Det var naturligtvis bara blaj, det betydde att den lades ned.
Förra gången jag läste i den stoppade jag när jag kom till slutet av 1968. Jag förstod inte varför. Nu förstår jag.
Den här gången tittade jag nervöst på kontaktannonserna. Det fanns en sida kontaktannonser i varje nummer. Och till sist hittade vad jag letade efter, i mars 1969.
Jag kunde inte tro att jag såg vad jag såg, det kändes inte verkligt. Men där var den, den kontaktannons jag svarade på en vårdag 1969.
Det var en tjej i (ungefär) min ålder. Hon sökte kontakt med både tjejer och killar - hon var inte specifikt ute för att bli ihop med nån eller så. Det lät betryggande.
Framförallt gav hon intrycket av att vara väldigt normal. En normal tonåring med normala intressen. Inget knepigt alls. Hon var alltså på ett sätt motsatsen till mig. På ett annat sätt var hon vad jag ville vara.
Inte intellektualiserad, inga psykiska problem. Helt och hållet normal med normala tonårsintressen. Jag svarade henne.
Vi brevväxlade i två år, från våren 1969 till sommaren 1971. Vi skrev väldigt normala brev. Jag ansträngde mig för att låta som en normal tonåring. Jag tror att jag lyckades.
Hon var trevlig. Hon avslutade breven med Skriv Svar Snart Snälla du. Jag svarade på ett liknande sätt.
Det var viktigt att hon skulle tro att jag var lika normal som henne. Det var viktigt att hon trodde att jag var den - jag ville vara. Och inte den jag var.
Efter ett tag började hon sätta ut sitt telefonnummer och verkade vilja att jag skulle ringa. Men det vågade jag inte. Om vi fick närmare kontakt skulle hon väl inse att jag inte var så normal utan en knepig person. Och det ville jag inte att hon skulle upptäcka. För då var allt förstört.
Sommaren 1971 bröt jag samman. Jag blev "psykotisk" och insåg att jag inte längre ens kunde låtsas att jag var normal. Jag ville inte att hon skulle fatta mitt tillstånd. Så jag slutade svara på hennes brev. Hon skrev flera innan hon gav upp.
Jag sitter på Kungliga Biblioteket och ser på vad hon skrev i kontaktannonsen och på hennes bild. Ögonen fylls av tårar.
Jag inser att jag egentligen inte tittar på någon "dåtid". Det känns inte som dåtid, det känns som en parallellvärld. En vacker parallellvärld som jag för alltid lämnade sommaren 1971. Och aldrig någonsin kan komma tillbaka till.
Jag lämnar tillbaks rullen med mikrofilm. Jag går och hämtar mina ytterkläder. Jag har tittat in i en parallellt universum, men nu har jag gått bort från fönstret till detta. Jag går ut på stan. Jag känner mig väldigt ensam.
måndag 6 januari 2020
False Memory Syndrome Foundation finns inte mer...
False Memory Syndrome Foundation (FMSF) upplöstes den 31 december 2019. . Ingen officiell förklaring till varför FMSF upplösts har lämnats.
Organisationen bildades 1992 i USA av föräldrarna till en kvinna som. anklagat sin fader för incest. .
De såg som sin uppgift att sprida idén att bortträngda minnen inte existerade, och om någon trodde sig få upp sådana minnen - var dessa alltid falska.
Följaktligen tog de emot alla (säger alla) personer som ville gå med och som anklagades av nu vuxna, som hävdade att de hade fått upp minnen av att de hade utsatts för övergrepp av dem när de var barn..
Organisationen gick igenom en rad kriser, bland annat när en av dess ledande medlemmar, Ralph Underwager, var oförsiktig nog att ge en intervju för pedofiltidningen Paidika där han sa att han ansåg att pedofiler med stolthet borde säga att de utförde Guds vilja (se länk nedan).
Underwager tvangs att lämna, men hans fru Hollida Wakefield, som också intervjuades i Paidika, men inte sa lika grova saker, fick vara kvar.
De senaste åren har FMSF haft en mycket låg aktivitet. Möjligen på grund av att de åsikter de velat sprida, obegripligt nog fått en stark ställning så väl i USA som andra länder i västvärlden.
Det skulle förklara nedläggningen - men min gissning är snarare att det handlar om att deras grundare (Peter och Pamela Freyd) som ser ut att ha styrt organisationen på ett mycket auktoritärt sett inte orkade fortsätta vid en så hög ålder...
Del ett av Paidika-itervjun med Underwager kan läsas här. Del två kan läsas här.
PS. Sida med länkar till kritisk information om FMSF kan man finna här.
Organisationen bildades 1992 i USA av föräldrarna till en kvinna som. anklagat sin fader för incest. .
De såg som sin uppgift att sprida idén att bortträngda minnen inte existerade, och om någon trodde sig få upp sådana minnen - var dessa alltid falska.
Följaktligen tog de emot alla (säger alla) personer som ville gå med och som anklagades av nu vuxna, som hävdade att de hade fått upp minnen av att de hade utsatts för övergrepp av dem när de var barn..
Organisationen gick igenom en rad kriser, bland annat när en av dess ledande medlemmar, Ralph Underwager, var oförsiktig nog att ge en intervju för pedofiltidningen Paidika där han sa att han ansåg att pedofiler med stolthet borde säga att de utförde Guds vilja (se länk nedan).
Underwager tvangs att lämna, men hans fru Hollida Wakefield, som också intervjuades i Paidika, men inte sa lika grova saker, fick vara kvar.
De senaste åren har FMSF haft en mycket låg aktivitet. Möjligen på grund av att de åsikter de velat sprida, obegripligt nog fått en stark ställning så väl i USA som andra länder i västvärlden.
Det skulle förklara nedläggningen - men min gissning är snarare att det handlar om att deras grundare (Peter och Pamela Freyd) som ser ut att ha styrt organisationen på ett mycket auktoritärt sett inte orkade fortsätta vid en så hög ålder...
Del ett av Paidika-itervjun med Underwager kan läsas här. Del två kan läsas här.
PS. Sida med länkar till kritisk information om FMSF kan man finna här.
fredag 3 januari 2020
Trump och CIA
Att döda eller försöka döda ledande personer i stater USA är i konflikt med är ju inget nytt. CIA har ju hållit på med detta under årtionden. Mest kända är väl deras upprepade försök att döda Fidel Castro.
Så Donald Trump gör i sig inget helt nytt när han låter döda en iransk general på besök i Irak.
Men det finns en skillnad. CIA gjorde sådant i hemlighet. De hade kanske insett att det inte såg riktigt bra ut med mord och mordförsök mot ledande personer i andra länder.
Men någon sådan hänsyn tar inte Trump. Han gör ingen hemlighet aav att han gett order att döda en iransk general. Tvärtom skryter han om det.
Hur ska man se på detta? Står Trump kanske för en ny period av öppenhet, efter årtionden av hemlighetsmakeri? Är detta kanske något positivt?
Det tycker jag nog inte. Visst är det bra att USA-imperialismen avslöjar en liten del av sina metoder. Men det pekar också på något oroande.
Att Trump fullkomligt skiter i den världsopinon som CIA ändå tog i beräkningen i sitt hemlighetsmakeri, pekar på en ny era av öppen brutalitet i USA:s utrikespolitik. Vi gör vad vi vill, och skiter i vad andra tycket. Om vi vill döda en högt uppsatt general även i ett land som vi inte är i krig med kan och ska vi göra det helt öppet.
Strunta i alla konventioner, vi är störst och starkast och vi gör vad vi vill med vem som helst. På detta sätt visar USA ju att det verkligen är "great".
Det ÄR faktiskt otäckt.
Så Donald Trump gör i sig inget helt nytt när han låter döda en iransk general på besök i Irak.
Men det finns en skillnad. CIA gjorde sådant i hemlighet. De hade kanske insett att det inte såg riktigt bra ut med mord och mordförsök mot ledande personer i andra länder.
Men någon sådan hänsyn tar inte Trump. Han gör ingen hemlighet aav att han gett order att döda en iransk general. Tvärtom skryter han om det.
Hur ska man se på detta? Står Trump kanske för en ny period av öppenhet, efter årtionden av hemlighetsmakeri? Är detta kanske något positivt?
Det tycker jag nog inte. Visst är det bra att USA-imperialismen avslöjar en liten del av sina metoder. Men det pekar också på något oroande.
Att Trump fullkomligt skiter i den världsopinon som CIA ändå tog i beräkningen i sitt hemlighetsmakeri, pekar på en ny era av öppen brutalitet i USA:s utrikespolitik. Vi gör vad vi vill, och skiter i vad andra tycket. Om vi vill döda en högt uppsatt general även i ett land som vi inte är i krig med kan och ska vi göra det helt öppet.
Strunta i alla konventioner, vi är störst och starkast och vi gör vad vi vill med vem som helst. På detta sätt visar USA ju att det verkligen är "great".
Det ÄR faktiskt otäckt.
tisdag 31 december 2019
Kill for Peace
Idag fyller jag 65 och blir alltså ålderspensionär.. Det är inte så där jättekul, för att nu uttrycka mig lite försiktigt.. För exakt 50 år sedan hade jag en födelsedag då jag kände mig mer optimistisk.
Då fyllde jag alltså 15.
Den dagen. fick jag en liten summa pengar som födelsedagspresent av mina föräldrar. I motsats till de flesta jämnåriga jag kände hade jag och mina syskon inga utåtriktade födelsedagar där man bjöd in kamrater. Födelsedagar var en familjeangelägenhet.
I vilket fall som helst räckte pengarna till en LP-skiva. Så jag gick, ut och köpte "The Fugs Second Album".
The Fugs förde i sina sånger fram en hårdt avståndstagande från samhället i USA - och från militarismen.
De hade förvisso också andra teman, varav en del idag skulle kunna ses som aningen problematiska.
Nåväl, jag gillade Fugs. Och den låt jag gillade mest på just den LP:n var nog "Kill for Peace", som med en ganska så brutal ironi angrep krig i allmänhet - och Vietnamkriget i synnerhet.
Den kan. höras här .
---------------------------------
TILLÄGG
Mer Fugs.
Den här sången är ett angrepp på Maharishi Mahesh Yogi, vilket klart sägs ut här, men inte när den senare blev en del av LP:n "It Crawled into my. Hand, Honest" . Översättningen till svenska i undertexterna måstre helt enkelt bero på attt inspelningen är tagen från ett program om Fugs från SVT som sändes sommaren 1968, och som jag faktiskt såg.
Då fyllde jag alltså 15.
Den dagen. fick jag en liten summa pengar som födelsedagspresent av mina föräldrar. I motsats till de flesta jämnåriga jag kände hade jag och mina syskon inga utåtriktade födelsedagar där man bjöd in kamrater. Födelsedagar var en familjeangelägenhet.
I vilket fall som helst räckte pengarna till en LP-skiva. Så jag gick, ut och köpte "The Fugs Second Album".
The Fugs förde i sina sånger fram en hårdt avståndstagande från samhället i USA - och från militarismen.
De hade förvisso också andra teman, varav en del idag skulle kunna ses som aningen problematiska.
Nåväl, jag gillade Fugs. Och den låt jag gillade mest på just den LP:n var nog "Kill for Peace", som med en ganska så brutal ironi angrep krig i allmänhet - och Vietnamkriget i synnerhet.
Den kan. höras här .
---------------------------------
TILLÄGG
Mer Fugs.
Den här sången är ett angrepp på Maharishi Mahesh Yogi, vilket klart sägs ut här, men inte när den senare blev en del av LP:n "It Crawled into my. Hand, Honest" . Översättningen till svenska i undertexterna måstre helt enkelt bero på attt inspelningen är tagen från ett program om Fugs från SVT som sändes sommaren 1968, och som jag faktiskt såg.
"On ritual abuse" - en artikel som gjorde intryck på mig
För den som letar lite på nätet är det inte så svårt att hitta vildsinta angrepp på mig. De kan ta sig olika former, och för det mesta är det en förvirrande blandning av lögner, halvsanningar och en och annan sanning.
En sak som definitivt är sant ä'r att jag sedan 1993 har haft åsikten att det som kallas "rituella övergrepp" inte kan reduceras ner till en folksägen, inte till en uppsjö av falska minnen, inte till en "hysteri ".
Men faktum är att jag en gång hade liknande åsikter. Dvs jag trodde inte det handlade om terapeutiska suggestioner, utan snarare om förvrängda, av en skräckslagen fantasi bearbetade omformningar av minnen av andra övergrepp.
Det som mest av allt startade en process där jag efter ett tag kom fram till att det finns en mycket distinkt otäck verklighet bakom minnen av den typen var nedanstående artikel.
Jag läste den den 10 juni 1993, och det är väl en av de få enskilda artiklar som kan sägas verkligen förändrade en stor del av min världsbild. Den enda parallell jag faktiskt har var en artikel om Vietnamkriget i Ny Dag den 21 december 1964, som startade en process där jag kom att omvärdera mina åsikter inte endast om Vietnam utan även om världspolitik och "kalla kriget". (Och ja, jag VAR nio år 1964.) .
På samma sätt startade den artikel i "Body Memories"som jag läste 1993 en process, och en intensiv läsning. som efter ett tag kom mig att se frågor om övergrepp och trauman på ett helt nytt sätt.
Den 17 juni 1997 fick jag förresten kontakt med artikelns författare.. Internet har sina fördelar.
---------------------------------------------------------------
On ritual abuse
/Från Body Memories 5/6 1993. Inlagd med författarens tillstånd./
I was born into a satanic family whose practices trace back to Europe. By day my family was proper, even dull, with minor little human flaws. By night they were satanists, and like all committed parents, they raised their children to adhere to their practices. For me as a child, this meant physical and emotional sadism, lots and lots of group sex and animal sacrifices, some human sacrifices and cannibalism, and acting in pornographic films. As an adult, after I had broken free, it meant endless years of depression and fear, accomplishment sucked dry of every bit of pleasure, a dread of life, and a frustrated desire to disclose what had happened and find some peace.
Did it really happen? Well, how do you teach a preschooler to have S/M fantasies? Where did that preschooler, who had no television or conventional religious training, learn about the devil, being buried alive in coffins, bearing the devil´s baby? What do you have to do to a child to make it believe, in 1945, that people are selfish, power-hungry, and sadistic, and that the only protection in life is to offer yourself to satan so that you can be the predator, not the prey? If it wasn´t satanic abuse, what did they do to me, that I organized my life around this fantasy? Must have been pretty awful.
I was taught, threatened, coerced into keeping my abuse secret. The time I slipped and revealed something, people outside the cult usually didn´t notice. When they did, all they saw was that I was odd, different from other children, difficult. In 1945, children´s problems where assumed to arise from within, from innate flaws or badness. The expression of children´s pain required suppression and correction rather than serious attention. Is it much difference today?
My life has been blessed as an adult because I managed to escape, and no longer had to be tortured or torture others. I raised my children non-abusively, and that is a miracle. And today I am blessed because I can speak out about my experience, and I can share my life with others who had lived through the same atrocities. I suffer the same old despair, but it feels a little less alone to be accepted, believed comforted and even (dare I say it) cherished by a few people.
And yet, socially, ritual abuse survivors are as alone as we have ever been. We are keenly aware of the powerful voices trying to still us with accusations of being narcissistic hysterics jumping on the abuse bandwagon. We hear threats of lawsuits, but do not even have the credibility to be arrested for crimes we were forced to participate in. We feel our aloneness most when we disclose and are met by disbelief, total silence, or comments about the weather.
All who lived through ritual abuse are deeply impaired. Who wouldn’t be scarred by just one incident of the type we suffered day after day? Many survivors can´t keep a job or a relationship. Many of us are chronically suicidal and self-mutilate or cover our pain with amnesia, drugs, or alcohol. We routinely get scapegoated for our symptoms. Most of us don´t have the resources to get assistance from society, and we settle for patronizing crumbs.
There are some brave and competent people without cult experience who try to understand and help us, but they are few and far between. So we reach within for understanding and solace, and we band together, as best we can, to create for ourselves what society withholds from us. Our deep and precarious friendships clothe our suffering in moments of beauty.
I have never been believed by society, and I do not expect to be. For if we were to be taken seriously, we would expose that the very foundation of culture, throughout human history and in every country, is abuse, aggression, power hunger and sadism. If you believe in the existence of hidden ritual abuse, you will start to be able to identify open ritual abuse in every institution and family you come in contact with.
For ritual abuse is simply systematic physical, emotional, sexual and/or spiritual abuse in the name of a defined ideology. It is abuse rationalized as ´for your own good´ or for the good of society. Under this definition, the vast majority of ritual abuse is out in the open and sanctioned by many people. A child who is told he is going to hell for lying, a teenager who beats up people of different races, ethnic cleansing, and the list goes on and on. The difference between my experience and everyday life is only one of degree and secrecy.
If I were to be believed, people would not be able to live with themselves and continue to tolerate such horrors. They would have to change themselves and society. My life has taught me not to dare expect so much from people.
Jeannie Riseman
En sak som definitivt är sant ä'r att jag sedan 1993 har haft åsikten att det som kallas "rituella övergrepp" inte kan reduceras ner till en folksägen, inte till en uppsjö av falska minnen, inte till en "hysteri ".
Men faktum är att jag en gång hade liknande åsikter. Dvs jag trodde inte det handlade om terapeutiska suggestioner, utan snarare om förvrängda, av en skräckslagen fantasi bearbetade omformningar av minnen av andra övergrepp.
Det som mest av allt startade en process där jag efter ett tag kom fram till att det finns en mycket distinkt otäck verklighet bakom minnen av den typen var nedanstående artikel.
Jag läste den den 10 juni 1993, och det är väl en av de få enskilda artiklar som kan sägas verkligen förändrade en stor del av min världsbild. Den enda parallell jag faktiskt har var en artikel om Vietnamkriget i Ny Dag den 21 december 1964, som startade en process där jag kom att omvärdera mina åsikter inte endast om Vietnam utan även om världspolitik och "kalla kriget". (Och ja, jag VAR nio år 1964.) .
På samma sätt startade den artikel i "Body Memories"som jag läste 1993 en process, och en intensiv läsning. som efter ett tag kom mig att se frågor om övergrepp och trauman på ett helt nytt sätt.
Den 17 juni 1997 fick jag förresten kontakt med artikelns författare.. Internet har sina fördelar.
---------------------------------------------------------------
On ritual abuse
/Från Body Memories 5/6 1993. Inlagd med författarens tillstånd./
I was born into a satanic family whose practices trace back to Europe. By day my family was proper, even dull, with minor little human flaws. By night they were satanists, and like all committed parents, they raised their children to adhere to their practices. For me as a child, this meant physical and emotional sadism, lots and lots of group sex and animal sacrifices, some human sacrifices and cannibalism, and acting in pornographic films. As an adult, after I had broken free, it meant endless years of depression and fear, accomplishment sucked dry of every bit of pleasure, a dread of life, and a frustrated desire to disclose what had happened and find some peace.
Did it really happen? Well, how do you teach a preschooler to have S/M fantasies? Where did that preschooler, who had no television or conventional religious training, learn about the devil, being buried alive in coffins, bearing the devil´s baby? What do you have to do to a child to make it believe, in 1945, that people are selfish, power-hungry, and sadistic, and that the only protection in life is to offer yourself to satan so that you can be the predator, not the prey? If it wasn´t satanic abuse, what did they do to me, that I organized my life around this fantasy? Must have been pretty awful.
I was taught, threatened, coerced into keeping my abuse secret. The time I slipped and revealed something, people outside the cult usually didn´t notice. When they did, all they saw was that I was odd, different from other children, difficult. In 1945, children´s problems where assumed to arise from within, from innate flaws or badness. The expression of children´s pain required suppression and correction rather than serious attention. Is it much difference today?
My life has been blessed as an adult because I managed to escape, and no longer had to be tortured or torture others. I raised my children non-abusively, and that is a miracle. And today I am blessed because I can speak out about my experience, and I can share my life with others who had lived through the same atrocities. I suffer the same old despair, but it feels a little less alone to be accepted, believed comforted and even (dare I say it) cherished by a few people.
And yet, socially, ritual abuse survivors are as alone as we have ever been. We are keenly aware of the powerful voices trying to still us with accusations of being narcissistic hysterics jumping on the abuse bandwagon. We hear threats of lawsuits, but do not even have the credibility to be arrested for crimes we were forced to participate in. We feel our aloneness most when we disclose and are met by disbelief, total silence, or comments about the weather.
All who lived through ritual abuse are deeply impaired. Who wouldn’t be scarred by just one incident of the type we suffered day after day? Many survivors can´t keep a job or a relationship. Many of us are chronically suicidal and self-mutilate or cover our pain with amnesia, drugs, or alcohol. We routinely get scapegoated for our symptoms. Most of us don´t have the resources to get assistance from society, and we settle for patronizing crumbs.
There are some brave and competent people without cult experience who try to understand and help us, but they are few and far between. So we reach within for understanding and solace, and we band together, as best we can, to create for ourselves what society withholds from us. Our deep and precarious friendships clothe our suffering in moments of beauty.
I have never been believed by society, and I do not expect to be. For if we were to be taken seriously, we would expose that the very foundation of culture, throughout human history and in every country, is abuse, aggression, power hunger and sadism. If you believe in the existence of hidden ritual abuse, you will start to be able to identify open ritual abuse in every institution and family you come in contact with.
For ritual abuse is simply systematic physical, emotional, sexual and/or spiritual abuse in the name of a defined ideology. It is abuse rationalized as ´for your own good´ or for the good of society. Under this definition, the vast majority of ritual abuse is out in the open and sanctioned by many people. A child who is told he is going to hell for lying, a teenager who beats up people of different races, ethnic cleansing, and the list goes on and on. The difference between my experience and everyday life is only one of degree and secrecy.
If I were to be believed, people would not be able to live with themselves and continue to tolerate such horrors. They would have to change themselves and society. My life has taught me not to dare expect so much from people.
Jeannie Riseman
lördag 21 december 2019
Desinformation på SvD:s ledarsida
För några dagar sedan skrev Inger Enkvist en ledarartikel i Svenska Dagbladet, där hon menade att s-regeringen under 60-talet hade lurats av den "nordvietnamesiska" propagandan och därför vände sig mot USA.
De hade enligt henne blivit lurade att tro att det pågick ett befrielsekrig i Sydvietnam, när sanningen var att det var en nordvietnamesisk invasion. Vidare trodde hon sig veta att 95 procent av de som stred i söder inte var FNL-truppar utan i själva verket reguljära nordvietnamesiska förband.
FNL fanns egentligen inte....
Det här trodde väl också en del svenska tidningar ca 1964,men redan nästa år insåg man ju att så var det absolut inte.
Om det vore så hade ju krigets utgång dessutom varit helt obegriplig. Det borde inte vara någon match för världens största militärmakt att slå tillbaks ett angrepp mot en allierad stat från lilla Nordvietnam.
Men redan 1965 visste de flesta svenska medier att FNL hade en mycket stark bas i Sydvietnams bondebefolkning. Till och med Svenska Dagbladet insåg det efter ett tag.
De enda som då skrev som SvD:s ledarsida nu skriver var högerextrema organisationer som "Demokratisk /sic/ Allians" och "Kommittén för ett fritt /sic/ Asien". (Med stöd av några få isolerade debattörer , inklusive tyvärr också några övervintrade ex-radikaler som Ture Nerman och Ebbe Linde!)
Kriget i Vietnam avslutades 1975, med att USA flydde hals över huvud. Men striden om vad som verkligen hände i Vietnam är tyvärr inte över. Därför kan man idag alltså se en av Sveriges ledande dagstidningar på ledande plats försvara det oförsvarbara...
PS. När Inger E ska beskriva "nordvietnamesernas" ruttenhet nämner hon också att efter ha "invaderat" södra Vietnam (OBS Vietnam var ju ETT land, som 1954 hade styckats upp i två delar av stormakterna i Genéve!) sedan hade fräckheten att invadera Kambodja. Där har hon ju rent formellt rätt - detta VAR till större delen en invasion, i motsats till Vietnamkriget. Men, men, tycker hon verkligen att det kan läggas Vietnam till last att de befriade Kambodja från Pol Pot!!
De hade enligt henne blivit lurade att tro att det pågick ett befrielsekrig i Sydvietnam, när sanningen var att det var en nordvietnamesisk invasion. Vidare trodde hon sig veta att 95 procent av de som stred i söder inte var FNL-truppar utan i själva verket reguljära nordvietnamesiska förband.
FNL fanns egentligen inte....
Det här trodde väl också en del svenska tidningar ca 1964,men redan nästa år insåg man ju att så var det absolut inte.
Om det vore så hade ju krigets utgång dessutom varit helt obegriplig. Det borde inte vara någon match för världens största militärmakt att slå tillbaks ett angrepp mot en allierad stat från lilla Nordvietnam.
Men redan 1965 visste de flesta svenska medier att FNL hade en mycket stark bas i Sydvietnams bondebefolkning. Till och med Svenska Dagbladet insåg det efter ett tag.
De enda som då skrev som SvD:s ledarsida nu skriver var högerextrema organisationer som "Demokratisk /sic/ Allians" och "Kommittén för ett fritt /sic/ Asien". (Med stöd av några få isolerade debattörer , inklusive tyvärr också några övervintrade ex-radikaler som Ture Nerman och Ebbe Linde!)
Kriget i Vietnam avslutades 1975, med att USA flydde hals över huvud. Men striden om vad som verkligen hände i Vietnam är tyvärr inte över. Därför kan man idag alltså se en av Sveriges ledande dagstidningar på ledande plats försvara det oförsvarbara...
PS. När Inger E ska beskriva "nordvietnamesernas" ruttenhet nämner hon också att efter ha "invaderat" södra Vietnam (OBS Vietnam var ju ETT land, som 1954 hade styckats upp i två delar av stormakterna i Genéve!) sedan hade fräckheten att invadera Kambodja. Där har hon ju rent formellt rätt - detta VAR till större delen en invasion, i motsats till Vietnamkriget. Men, men, tycker hon verkligen att det kan läggas Vietnam till last att de befriade Kambodja från Pol Pot!!
 |
söndag 15 december 2019
Backlashen mot MeToo
I Offensiv finns en informativ artikel om den nuvarande backlashen i Sverige, efter MeToo. Den rekommenderas.
Jag kände ju till domen mot Cissi Wallin och fällandet av programmet om Josefin Nilsson. Men däremot inte att radioprogrammen om Hästgården fällts.
Och som resultat av Granskningsnämndens beslut har Sveriges Radio sedan tagit bort programmen om Hästgården.
Dessa händelser bildar tillsammans ett oroväckande mönster.
Väl att notera är att när SVT 1994 hade en "dokumentär" som tog heder och ära av de tjejer som anmält ridläraren blev den aldrig fälld för att bryta mot någon personlig integritet. Men när Sveriges Radio mer än 20 år senare går emot den tidigare "dokumentären" i SVT och ställer sig på flickornas sida och avslöjar hur falsk den tidigare förnekande dokumentären var, då fälls den för att ha kränkt ridlärarens personliga integritet.
Mycket upprörande, men inte alls förvånande..
Sensmoral - för den som inte redan visste det.. Förövare HAR en mycket stor makt i vårt samhälle...
....................................................................................
TILLÄGG
Se även Kajsa Ekis Ekmans debattartikel Domen mot Wallin är riktad mot hela MeToo.
Jag kände ju till domen mot Cissi Wallin och fällandet av programmet om Josefin Nilsson. Men däremot inte att radioprogrammen om Hästgården fällts.
Och som resultat av Granskningsnämndens beslut har Sveriges Radio sedan tagit bort programmen om Hästgården.
Dessa händelser bildar tillsammans ett oroväckande mönster.
Väl att notera är att när SVT 1994 hade en "dokumentär" som tog heder och ära av de tjejer som anmält ridläraren blev den aldrig fälld för att bryta mot någon personlig integritet. Men när Sveriges Radio mer än 20 år senare går emot den tidigare "dokumentären" i SVT och ställer sig på flickornas sida och avslöjar hur falsk den tidigare förnekande dokumentären var, då fälls den för att ha kränkt ridlärarens personliga integritet.
Mycket upprörande, men inte alls förvånande..
Sensmoral - för den som inte redan visste det.. Förövare HAR en mycket stor makt i vårt samhälle...
....................................................................................
TILLÄGG
Se även Kajsa Ekis Ekmans debattartikel Domen mot Wallin är riktad mot hela MeToo.
lördag 14 december 2019
Corbyn och Brexit
Jag har inga sympatier för stalinisterna i det så kallade "Kommunistiska Partiet" men här tror jag att de i stort har rätt.
Jeremy Corbin förlorade inte pga att han var för "vänster" utan för att han var emot Brexit, dvs. han var för en ny folkomröstning, för att riva upp resultaten av den gamla. .Majoriteten av arbetarklassen i Storbritannien är för Brexit.
Stora delar av "vänstern" är emot Brexit, framförallt utifrån nån sorts "guilt by assocation"- logik. Rasister och nationalister är för Brexit, därför måste vi vara emot...
Att dessa obehagliga grupper är emot Brexit är ju inte så konstigt; den politik de vill föra kommer snabbt att komma i konflikt med EU:s regelsystem (jfr Ungern och Polen).
Men om man vill föra en klart socialistisk politik kommer man snart att upptäcka att den i än högre grad kommer att komma i konflikt med EU:s regelsystem ...
Därför är Corbyns linje i Brexit-frågan inte endast något som är huvudorsaken till Labours ras och Boris Johnsons seger. Den är också både ologisk och kontraproduktiv.
Jeremy Corbin förlorade inte pga att han var för "vänster" utan för att han var emot Brexit, dvs. han var för en ny folkomröstning, för att riva upp resultaten av den gamla. .Majoriteten av arbetarklassen i Storbritannien är för Brexit.
Stora delar av "vänstern" är emot Brexit, framförallt utifrån nån sorts "guilt by assocation"- logik. Rasister och nationalister är för Brexit, därför måste vi vara emot...
Att dessa obehagliga grupper är emot Brexit är ju inte så konstigt; den politik de vill föra kommer snabbt att komma i konflikt med EU:s regelsystem (jfr Ungern och Polen).
Men om man vill föra en klart socialistisk politik kommer man snart att upptäcka att den i än högre grad kommer att komma i konflikt med EU:s regelsystem ...
Därför är Corbyns linje i Brexit-frågan inte endast något som är huvudorsaken till Labours ras och Boris Johnsons seger. Den är också både ologisk och kontraproduktiv.
torsdag 12 december 2019
Marie Fredriksson in memorian
Jag har alltid gillat Roxette i allmänhet, och Marie Fredriksson i synnerhet. Hon hade absolut något visst.
Det gjorde jag redan i slutet av 80-talet, och brukade hårt försvara Roxette mot, vad ska jag säga, politiskt korrekta invändningar jag ibland stötte på...
I synnerhet gillade jag de sånger där Marie Fredriksson sjöng de centrala partierna.
Det är mycket sorgligt att hon är död. Må hon vila i frid....
Jag länkar gärna här till en live-version av "Sleeping in my Car" från Sydafrika från 1995. Ni kan se och höra den här.
Det gjorde jag redan i slutet av 80-talet, och brukade hårt försvara Roxette mot, vad ska jag säga, politiskt korrekta invändningar jag ibland stötte på...
I synnerhet gillade jag de sånger där Marie Fredriksson sjöng de centrala partierna.
Det är mycket sorgligt att hon är död. Må hon vila i frid....
Jag länkar gärna här till en live-version av "Sleeping in my Car" från Sydafrika från 1995. Ni kan se och höra den här.
måndag 9 december 2019
Ett stöd till alla förövare
Cissi Wallin är dömd för förtal. Jag vet som sagt inte vad som hände mellan henne och Fredrik Virtanen (jag var inte där!) men jag anser alltså att det är extremt oroväckande att Wallin ska dömas för att hon gett sin version.
Jag anser att man endast ska kunna dömas för förtal om man bevisligen har ljugit. Domen utgör objektivt sett ett stöd till alla förövare, eftersom de nu kan utgå från att de har tystat sina offer för alltid.
Cissi Wallin. Bilden utlagd på Wikipedia av användaren Frankie F.
Jag anser att man endast ska kunna dömas för förtal om man bevisligen har ljugit. Domen utgör objektivt sett ett stöd till alla förövare, eftersom de nu kan utgå från att de har tystat sina offer för alltid.
Cissi Wallin. Bilden utlagd på Wikipedia av användaren Frankie F.
söndag 8 december 2019
Hellre död än röd
SvD:s ledarredaktion är inte "klimatskeptiker" som det så vackert brukar heta. Men den är något som nästan är värre - man kan kalla det för "klimatlikgiltiga".
De erkänner att uppvärmningen finns och att den är orsakad av våra utsläpp av växthusgaser.
Men sedan ger de på ledarsidan, när de kommenterar saken, nästan all plats åt att gnälla på att klimataktivister är "extrema", "orealistiska" eller något annat dumt.
Med undantag av en uppmaning att satsa på mer kärnkraft diskuterar de aldrig på ledarsidorna den extrema faran vi står inför, och hur den ska bemötas.
Och det där med kärnkraft verkar de mest använda för att få in en pik mot Miljöpartiet och säga att de är hycklare.
Då och då kommer till och med små giftpilar mot Greta Thunberg - inte ens så centrala personer i redaktionen som Tove Lifvendal och Susanna Popova kan helt avhålla sig från dessa.
Deras linje verkar vara : "Visst är den globala uppvärmningen ett hot, men ta det lugnt nu - inga extrema åtgärder som hotar ekonomin,eller riskerar leda till diktatur. Vi har aldrig haft det bättre än nu och det kommer vi att ha i fortsättningen också - om vi bara som sagt tar det lugnt och sitter still i båten.
Hittills har allt gått bra och alla problem har lösts, och det gäller säkert i framtiden också "
Och detta år inte ens en karikatyr.
Innerst inne inser nog SvD:s redaktörer att den globala uppvärmningen ställer behovet av planekonomi på dagordningen, och det skrämmer dem mer än själva uppvärmningen.
Hellre död än röd, som det brukade heta under kalla kriget.
De erkänner att uppvärmningen finns och att den är orsakad av våra utsläpp av växthusgaser.
Men sedan ger de på ledarsidan, när de kommenterar saken, nästan all plats åt att gnälla på att klimataktivister är "extrema", "orealistiska" eller något annat dumt.
Med undantag av en uppmaning att satsa på mer kärnkraft diskuterar de aldrig på ledarsidorna den extrema faran vi står inför, och hur den ska bemötas.
Och det där med kärnkraft verkar de mest använda för att få in en pik mot Miljöpartiet och säga att de är hycklare.
Då och då kommer till och med små giftpilar mot Greta Thunberg - inte ens så centrala personer i redaktionen som Tove Lifvendal och Susanna Popova kan helt avhålla sig från dessa.
Deras linje verkar vara : "Visst är den globala uppvärmningen ett hot, men ta det lugnt nu - inga extrema åtgärder som hotar ekonomin,eller riskerar leda till diktatur. Vi har aldrig haft det bättre än nu och det kommer vi att ha i fortsättningen också - om vi bara som sagt tar det lugnt och sitter still i båten.
Hittills har allt gått bra och alla problem har lösts, och det gäller säkert i framtiden också "
Och detta år inte ens en karikatyr.
Innerst inne inser nog SvD:s redaktörer att den globala uppvärmningen ställer behovet av planekonomi på dagordningen, och det skrämmer dem mer än själva uppvärmningen.
Hellre död än röd, som det brukade heta under kalla kriget.
onsdag 4 december 2019
"Nummer 1"
Om ni tillhör en av de (inte speciellt få) människor som inte står ut med en viss offentlig person kan ni gärna lyssna på denna låt av Magnus Uggla.
Om ni inte genast fattar vem den handlar om kan ni ju gissa.... jag berättar i alla fall nästa gång jag besöker en dator.
-------------------------------------------------------------------------
TILLÄGG .
Det var Jan Guillou, vilket om inte annat visas i dessa rader.
"Tur att vi har dig du modiga hjälte, ständigt på jakt i vår rättslösa stat. Som nr du ska hämnas ett svidande bälte, rensar ett helt internat
Och nu ska du ladda ditt vapen i soffan, och sen gå i strid mot den farliga Noffan Det krävs kurage å hämnas med så hårda bandage."
Det första syftar helt klart på hans bok om sin internatskola, det andra, tror jag, på en konflikt han en gång hade med en veckotidningsredaktör.
Om ni inte genast fattar vem den handlar om kan ni ju gissa.... jag berättar i alla fall nästa gång jag besöker en dator.
-------------------------------------------------------------------------
TILLÄGG .
Det var Jan Guillou, vilket om inte annat visas i dessa rader.
"Tur att vi har dig du modiga hjälte, ständigt på jakt i vår rättslösa stat. Som nr du ska hämnas ett svidande bälte, rensar ett helt internat
Och nu ska du ladda ditt vapen i soffan, och sen gå i strid mot den farliga Noffan Det krävs kurage å hämnas med så hårda bandage."
Det första syftar helt klart på hans bok om sin internatskola, det andra, tror jag, på en konflikt han en gång hade med en veckotidningsredaktör.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)