Att mörka satanism

Det två mordförsök jag skrev om i förra inlägget har alltså en helt uppenbar koppling till nätverket kring, den numera internationella, satanistorganisationen "Order of Nine Angles" (O9A). Det är entydigt uppenbart. Den video som lades ut som måste ha producerats av den ansvarige för mordförsöken, eller möjligen en medhjälpare på plats, innehöll siffrorna "764" som i princip är en benämning på en underavdelning av O9A

Den enda tidning i Sverige som nämnt "764" är Aftonbladet som dock inte nämner att det är namnet på ett nätverk grundat av O9A. 

I Aftonbladet-krönikan  nämns inte heller direkt att 764 är satanistiskt. Däremot antyds det faktiskt, i formuleringen:  "Det finns andra grupper på internet som är lika depraverade. Ofta inspirerar de varandra... Det är ett hopkok av fascism, socialdarwinistiska idéer om vit överhöghet och satanism." 

Att det finns ett internationellt nätverk som är kopplad till en internationell satanistorganisation, och som förekommer i samband med bland annat fall av sexuella övergrepp  mot barn, och att det finns kopplingar  mellan detta och ett aktuellt rättsfall i Sverige, HAR faktiskt  ett nyhetsvärde. Men så ej tydligen i svenska media. 

Det är ett resultat av vad som skulle kunna kallas det anti-anti-satanistiska paradigm som dominerat svensk media i alla fall sedan ca 2000.  I början och mitten av 90-talet fanns faktiskt inte så lite om satanism i svenska media,  ibland även kopplat till övergrepp mot barn. 

Under andra hälften av 90-talet kom en intensiv backlash mot detta, i synnerhet vad gäller kopplingar till fall av övergrepp mot barn. 

Mot slutet av 90-talet togs fall av satanism ändå till och från upp i media, men nu aldrig i samband med övergrepp mot barn. Det berodde framförallt på kriminella handlingar från satanistgruppen "Black Souls" (som behandlades av media ca 1996-97), dito från MLO (som media ofta tog upp 1997-98) och ett fall i Finland, som fick en del uppmärksamhet 1999. 

Men från och med ca 2000, blev det alltså nästan helt tyst.  De gånger som "satanism" togs upp blev efter det mest betraktelser över den så kallade "Satanic Panic" - som påstods ha hemsökt västvärlden under 90-talet. 

Så kunde all seriös behandling av "satanism" som medialt ämne försvinna.

Cantwells krönika kan nog ses som ett perifert undantag, en liten, liten ljusglimt i det anti-anti-satanistiska mörkret. 

Förr eller senare kommer med säkerhet detta mörker att skingras. Jag skulle gärna vilja uppleva det, men då är jag nog död.

Order of Nine Angles och ett svenskt rättsfall

Flera mordförsök som lett till att en ung pojke har gripits,  har blivit uppmärksammat i media. I Aftonbladet har Oisin Cantwell skrivit en riktigt intressant krönika om fallet .

Han nämner där bland annat att den grupp som lade ut det senaste mordförsöket på nätet, med bilder som endast gärningsmannen kan ha tagit, använde namnet "764". Han nämner dock inte att just detta är en beteckning på en grupp skapad i anknytning till den numera internationellt spridda satanistorganisationen Order of Nine Angles,  O9A.

De har funnits länge. De publicerade åtskilligt redan omkring år 1990, och uppmärksammades redan då internationellt.

O9A bildades i Storbritannien och publicerade sig flitigt under 1990-talet, på nätet, men även i papperspublikationer, De har även  publicerat en artikel i det svenska satanistorganet "Fenris Wolf".

Jag skrev flera sidor om dem i min lic-uppsats 1998.

På den tiden brukade det av många hävdas att de inte fanns på riktigt, utan endast var några få människor som publicerade kryptiska satanistiska texter på nätet.

De hade fel.

För att vara en helt offentlig satanistgrupp är de på många sätt udda.

I motsats till den stora majoriteten av andra offentligt verkande satanistgrupper förespråkar de sedan tidigt 90-tal, helt öppet människooffer.

De kombinerar också sin satanism med sympatier för nazismen. De har hävdat att nazismen borde stödjas eftersom den bidrar till vad de kallat en "kuslig dialektik" (sinister dialectic) som de menar i slutändan kommer att gynna satanismen.

På senare tiden har de i USA också blivit kopplade till våldtäkter och övergrepp mot barn.

Om de nu är verksamma i Sverige måste det nog ses som oroande. 

Det finns inget vacuum

Om jag hade en föreställning om en tom rymd i universum har den gradvis försvunnit.  I flera steg. 

Ett av dem var när jag började inse att plasma finns närmast överallt i universum, även i den intergalaktiska rymden. Tråkigt nog fick jag denna lärdom genom att studera s.k. plasmakosmologer, som kombinerade framförandet av dessa insikter med kosmologiska teorier, som jag blev lite påverkad av, men som ter sig ganska tvivelaktiga.

De brukade inte tro på Big Bang, vilket gladde mig, och det var väl en förutsättning för deras kosmologiska optimism. Om universum är stabilt, kan man ju se fram emot ett evigt universum, och för den delen en evig plasma. Du och jag kommer inte att leva för evigt, men universum (och plasman!) kommer i alla fall att göra det.

Men tänk om Big Bang-scenariot ändå stämmer. I den alltmer framskridande glesheten kommer allt, även plasman, bli tunnare och tunnare, och till sist kommer ingenting att finnas kvar.  Och, nej, inte ens plasman.

Men för den som är rädd för total tomhet kommer så en räddningsplanka. I kvantteorin. 

För även om alla atomer, all energi, alla elementarpartiklar skulle försvinna kommer det ändå det finnas kvantfält överallt.

För enligt de senaste kvantmodellerna kommer även fält med noll energi att skapa både negativa och positiva energifält (0 kan sönderfalla i +1 och -1 om jag fattar saken rätt) och även nya partiklar kommer ständigt att uppstå ur detta.  

Det kan i kvantteorin inte finnas något absolut vacuum. 

Kvantfält finns alltid och ur dessa uppstår så kallade virtuella partiklar hela tiden. Och, vem vet, ur denna kvantsoppa kan genom fluktuationer av olika slag helt nya saker skapas.

Om detta kan man höra mer om i denna video . (Och strunta i den konstiga rubriken!)

Observera att enligt många kosmologer skapades universum ur en kvantfluktuation. Det skulle kanske kunna hända igen.

Det finns bara ett litet moln på kvanthimlen. Det finns en märklig teori  som kallas "false vaccum decay" och en otäck tolkning av denna kanske innebär att alla kvantfält också kanske försvinner en dag. Men jag är inte säker på att detta är vad som egentligen menas, och i vilket fall som helst är det ju endast en teori...

Så om vi lever i ett evigt hav av kvantfluktuationer finns det ju något som finns kvar, när allt annat förgås. 

För att parafrasera (och profanera) några rader i en mycket religiös sång av Lewi Pethrus - "Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna, men den som vet ska besinna att kvantfälten de finns kvar."

Lewi Pethrus 1937 - han skulle nog inte ha uppskattat hur jag profanerar hans sång...

"Bennington Triangle" - är det verkligen geografin som förklarar spårlösa försvinnanden?

Nästan alla har väl hört talas om Bermudatriangeln, men det finns  flera andra "trianglar" i världen som påstås ha en hög grad av "mystiska" försvinnanden.

Exempelvis den så kallade Draktriangeln i havet utanför Japan (där en mongolisk flotta med syfte att invadera Japan en gång gick under) men även "trianglar" i insjöar.

Och även på land. I denna video kan vi höra om "the Bennington Triangle" som omfattar landområdet runt orten Bennington i USA. Här handlar det framförallt om människor som försvunnit.

Det finns många andra YouTube-videos om detta påstådda olycksdrabbade områden, och även Wikipedia och ChatGPT kan berätta om "triangeln" och flera av de fall som nämns i denna video.

Några av fallen är direkt kusliga, om man tror de versioner av dem som blivit spridda. Mannen som gick på en buss, som aldrig gick av, men som när bussen kommit fram till sin slutstation inte längre fanns på sin plats är väl ett av dem.

Men en "naturlig" förklaring kan ju vara att folk var för upptagna för att notera vilka som gick av bussen... Eller hur?

Bermudatriangeln anses ju vederlagd, och Bennington-triangeln kanske inte har haft den status som krävs för att någon ska bemöda sig om att grundligt vederlägga den.

Den som inte har något att göra och letar runt på YouTube kan ju hitta en massa märkliga saker.

Ett sätt att hitta nya "trianglar" (eller fyrkanter, eller cirklar) vore väl att leta reda på all statistik om dokumenterade försvinnanden över hela världen (av både människor, fartyg, flygplan, bilar etc) och sedan markera var dessa geografiskt befunnit sig.

Att människor spårlöst försvinner oftare i storstäder än på landsbygden är väl ett bra tips.

När det gäller människor som spårlöst försvinner torde det dock inte vara något som primärt orsakas av geografin. Att flyktingbarn under årtionden spårlöst försvunnit från flyktingförläggningar i Sverige, torde inte bero på var flyktingförläggningarna låg på en karta.

Men så görs inte en mängd dokumentärer om den frågan. Det kanske skulle ställa mer obekväma frågor  än dokumentärer om Bennington, eller Bermuda.

 Paula Jean Welden - försvann 1946 spårlöst i Bennington

Debunking Elon Musk

Elon Musk tillhör inte mina favoriter. För att uttrycka det försiktigt. 

En av de saker jag retat mig på är att han på största allvar hävdat att han inom några årtionden kan skapa en koloni på Mars.  

Här finns en hela 40 delar (!) lång YouTube-video som går igenom hans egenartade projekt och i detalj efter detalj försöker visa att det inte håller. Jag har alltid rent common sense-mässigt sett hans "projekt" som rent nonsens och glädjer mig åt att någon granskat det i detalj 

PS. Nej, jag har inte sett alla 40 delarna. 

 

Mars- Elon Musk kommer aldrig dit

Nazisten som hatade Hitler

Jag har nyss sett denna dokumentär om Otto Strasser. Den kom alldeles nyligen, och jag såg den med ett visst intresse. 

Otto Strasser var i en strikt mening av ordet en mycket osympatisk politisk figur . Men också en mycket intressant sådan.  

Ända sedan jag blev uppmärksammad på hans egenartade öde - troligen 1972, möjligen så tidigt som 1971 - har han fascinerat mig. Han blev tidigt medlem i  Nationalsocialistiska Tyska Arbetarpartiet  (NSDAP) - idag vanligen kallat för nazistpartiet.  Han hamnade snart i en bitter konflikt med Adolf Hitler och lämnade nazistpartiet 1930. Han hann lämna det innan han blev utesluten. 

När jag först hörde talas om honom såg jag att han brukade beskrivas som teoretikern inom nazistpartiets vänsterflygel. Det var nog därför jag blev fascinerad. "Nazistparti" och "vänsterflygel" var ju två ord som liksom inte riktigt hörde samman. 

Men egentligen var han i motsats till Hitler ganska så trogen till NSDAP:s tidigaste program , som togs redan 1920. I detta kombinerades en hårdför tysk nationalism, med inslag av antisemitism, med krav på ingripande mot, och till och med konfiskering av, storkapitalet. 

Vad som sedan kom att hända var att tonvikten på antisemitism gradvis kom att öka inom partiet, medan de "socialistiska" idéerna gradvis försvagades.   En milstolpe i denna process var utgivningen av Hitlers "Mein Kampf" med sina paranoida utfall mot de judar som Hitler tyckte sig se överallt. 

Hitler skrev denna bok under sin fängelsetid,. Den närmaste perioden efter denna,  dominerades partiet av Otto Strasser och hans bror - Gregor Strasser. De var båda antisemiter, men deras antisemitism var i motsats till Hitlers inte byggd på rasteorier, Av döma av Otto Strassers senare böcker verkade de snarare se judarna som en grupp som på grund av avsaknaden av ett "riktigt" eget land blev destruktiva motståndare till det nationella, mer precist det "tyska". 

Under bröderna Strassers ledning blev Julius Streicher - vars antisemitism om möjligt var ännu mer betonad än Hitlers - utesluten ur partiet, anklagad för "vulgärantisemitism". När Hitler senare fick kontroll över partiet fick Streicher på nytt bli medlem. 

Denne gav ut en vidrig antisemitisk tidning med namnet "Der Stürmer". Han blev 1946 dömd till döden vid Nürnbergrättegångarna.

Otto Strasser var mer konsekvent än sin broder, som slutligen kapitulerade för Hitler - vilket inte hindrade Hitler att sedan låta mörda Gregor - vid de blodiga utrensningar 30 juni 1934 som brukar kallas "de långa knivarnas natt". 

Då hade Otto Strasser redan lämnat Tyskland. Han fick sedan fly från land till land. Först kom han till till Österrike, men tvingades fly därifrån när Tyskland började att hota detta land. Ett tag var han i Schweiz men åkte sedan till Tjeckoslovakien - men tvangs sticka därifrån  när Tyskland invaderade. . Efter det flydde han till Frankrike, bara för att tvingas lämna när Tyskland 1940 även invaderade detta land. 

Under hela denna tid levde Strasser under ständiga mordhot.  Tyskland ville också ha honom utlämnad.

Efter mycket om och men kom då Strasser till sist till Kanada 1941 - där han levde till dess han tillåts att återvända till Tyskland (närmare bestämt Västtyskland) 1955. 

Där försökte han skapa ett "rent" nationalsocialistiskt parti, som kombinerade en hårdför tysk nationalism med en (vid det här laget ganska så vag) "antikapitalism". 

Strasser har i sin bok "Hitler och jag" som kom 1941 beskrivit att Hitler i samband med brytningen skrikande hade anklagat honom för att vara... "marxist". Vilket han definitivt inte var.

Däremot kan man  nog säga att han på något sätt var "antikapitalist". Men den var på många sätt dömd på förhand, 

Det är ju en paradox att kräva antikapitalistiska åtgärder och samtidigt verka inom ett parti som på alla sätt försökte krossa den enda sociala kraft som skulle ha kunnat utmana kapitalismen - dvs arbetarrörelsen. "Strasserismen" var och förblev en (förvisso i grunden reaktionär) utopi. 

Otto Strasser skulle dock kanske ha haft en chans att få makt i Tyskland om Hitlers (lyckade) försök att krossa SA 30 juni 1934 skulle ha misslyckats. SA organiserade då mer än 3 miljoner man och var numerärt oerhört mycket starkare än den dåvarande tyska armén som kanske uppgick till 100.000 man. 

Å andra sidan var förstås armén mycket bättre beväpnad. 

Om man nu ska våga sig på en kontrafaktisk historieskrivning kan man ju fundera på vad som hänt om Hitlers och de många andra ledande nazisternas plan att mörda de ledande i SA under den 30 juni och dagarna efteråt (de dödade minst 300)  skulle ha läckt ut och SA-ledningen hade vidtagit åtgärder för att försvara sig. Många ledande nazister (inklusive Hitler själv) deltog ju  i de blodiga raiderna. Då skulle resultatet kanske ha blivit att istället dessa hade dödats. 

Då skulle det blivit en märklig situation. Förmodligen skulle det genast utbrutit ett inbördeskrig   mellan SA och armén. Om SA hade segrat är det inte alls uteslutet att den nya SA-styrda regimen skulle ha vädjat till bröderna Strasser att ingå i den.

Inom SA fanns en stark motvilja mot överklassen och den nya regimen skulle med all säkerhet inte fått stöd från de toppar i borgarklassen som hade samarbetat med Hitler. Det skulle ha skapat en situation  med oerhört starka sociala spänningar. 

Troligen skulle regimen fallit ganska snart men om den inte gjorde det skulle det ändå knappast blivit något världskrig. SA var bra på att misshandla motståndare på gatorna men det är oerhört svårt att tänka sig att en SA-armé skulle klara av att erövra andra länder genom blixtkrig. 

Otto Strasser var som sagt en reaktionär nationalist. Om han hade levt idag skulle han med säkerhet stött någon av de invandrarfientliga grupperna i Tyskland - eller bildat en egen.

På något sätt kan man säga att Strassers rykte i viss mån räddades genom att han blev motståndare till den mest vidriga statschefen under 1900-talet, och kanske i världshistorien. I just det avseendet liknar han kanske Winston Churchill, en annan reaktionär nationalist och antisemit som också fick ett bättre rykte än han förtjänade genom att han blev en av Hitlers huvudfiender.

En spegelbild

I dagens Svenska Dagbladet bevisar Dick Harrison att seden att fadern ska lämna över bruden till brudgummen visst är en svensk tradition. Så klart den är. Sverige har varit ett patriarkat så länge det funnits. 

Men Harrison verkar tro att det inte är det nu. Han skriver: "Den som läser in en patriarkal ideologi... i ritualerna avslöjar mer om sig själv än om brudparen". Hmm...

Att det finns en patriarkal ideologi bakom en sådan sedvänja är självklart. Det kan lättast bevisas genom att lägga fram en spegelbild av denna. 

Anta att någon skulle lägga fram detta förslag. Bröllop borde organiseras på så sätt att mannen (brudgummen) leds fram till altaret av sin mamma. Som där överlämnar honom till bruden. 

Hur många skulle stöda ett sådant förslag? Med all säkerhet mycket färre än de som är för motsatsen. 

Och den stora majoriteten skulle vara mycket hårda motståndare till idén. Och många skulle säkert tycka att det rent av vore... äckligt. 

Jag tycker också att det vore äckligt. Men att bruden ska överlämnas till brudgummen av sin far är precis lika äckligt.