Jag har kvar dagböcker från 1969, från januari till och med början av maj, och några enstaka dagar i juli. En lustig sak är att jag på något ställe där berättar om en fantasi att starta en popgrupp (idag kanske det skulle kallas rockgrupp?) som skulle heta "The Sounds". Det var en ren dagdröm, jag trodde inte en sekund att jag skulle kunna bli musiker.
Det är ju lite lustigt eftersom det långt senare bildades en grupp som hette just "The Sounds". Lustigt, men inte konstigt. Det är ju ett namn som är ganska lätt att komma på.
Nu var det en stor skillnad mellan mitt fantiserade "The Sounds" och det som senare blev verkligt. I min fantasi hade jag tänkt mig något ganska så psykedeliskt, och, skamligt nog, hade jag nog inte en tanke på att det skulle kunna ha haft en kvinnlig huvudsångare /rodnar generat/.
Men, å andra sidan, om jag då hade begåvats med prekognition och fått höra bara den lilla minsta snutt av "Living in America" hade jag nog blivit alldeles lyrisk.
2 kommentarer:
Sounds från Helsingborg är väl rätt kul, utan att för den skull spela så speciellt märkvärdig musik. Lite grand som the Hives som också har en karismatisk scenpersonlighet vid sångmicken.
Jag tycker de är bra. Och om jag hade hört dem när jag var 14, skulle jag tyckt de var fantastiska. Liksom om jag hade hört, exempelvis. Fall behind me med The Donnas.
Det fanns tjejgrupper 1969, men nästan alla var så mesiga. Om jag då hade fått höra något i stil med, låt oss såga, Runaways, The Sounds, The Donnas eller Lambretta hade jag som sagt med säkerhet blivit helt lyrisk.
Skicka en kommentar