När man bor ensam kan man fundera över udda småsaker. Det gjorde jag i ett blogginlägg den 5 september 2008.
Det hette "Funderingar i den mörka natten" och jag skrev så här om utsikten från köksfönstret..
"Tvärs över gården nedanför huset där jag bor ligger det ett annat hus. Det är inget konstigt med det, och detta hyreshus verkar helt normalt. Lamporna tänds och släcks och på natten är det mörkt. Som det ska, alltså.
Men bakom detta hus ligger ett högre hus. Och där finns det ett fönster som alltid är tänt. Det är ingen trapphall eller så, även om det ligger ganska långt borta syns det tydligt att det är ett fönster till en lägenhet. Där är tänt hela natten. Alltid. Så vitt jag fattar de senaste ett och ett halvt åren.
Inte en enda gång jag tittat på det har det synts någon människa i fönstret. Jag sitter här och märker att jag funderar intensivt på varför det alltid är tänt där. Det har säkert en helt naturlig förklaring, frågan är bara vad.
Förmodligen får jag aldrig veta varför. Och förmodligen kommer jag att fundera över varför även om tio år, om jag nu lever då."
Ja, så var det. Och så förblev det. På natten var det alltid, säger alltid, tänt. Men man såg aldrig någon i fönstret. Och, ja, det var en lägenhet. Man såg tydligt gardiner och annat.
Så i mer än tre år efter att jag skrev inlägget fortsatte det alltså så.
Men för en eller två månader sedan bröts mönstret. Och nu verkar de som bor där ha en helt normal tillvaro. Förmodligen har det flyttat in helt nya människor.
Och jag kommer aldrig, aldrig att få reda på vad det handlade om. Aldrig någonsin. :-(
Men när jag tänker efter kan det finnas de som från det huset tittar in i mitt fönster (också ofta tänt på natten, om än inte lika så konsekvent) som undrar över vad jag sysslar med...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar