Idag fyller jag 65 och blir alltså ålderspensionär.. Det är inte så där jättekul, för att nu uttrycka mig lite försiktigt.. För exakt 50 år sedan hade jag en födelsedag då jag kände mig mer optimistisk.
Då fyllde jag alltså 15.
Den dagen. fick jag en liten summa pengar som födelsedagspresent av mina föräldrar. I motsats till de flesta jämnåriga jag kände hade jag och mina syskon inga utåtriktade födelsedagar där man bjöd in kamrater. Födelsedagar var en familjeangelägenhet.
I vilket fall som helst räckte pengarna till en LP-skiva. Så jag gick, ut och köpte "The Fugs Second Album".
The Fugs förde i sina sånger fram en hårdt avståndstagande från samhället i USA - och från militarismen.
De hade förvisso också andra teman, varav en del idag skulle kunna ses som aningen problematiska.
Nåväl, jag gillade Fugs. Och den låt jag gillade mest på just den LP:n var nog "Kill for Peace", som med en ganska så brutal ironi angrep krig i allmänhet - och Vietnamkriget i synnerhet.
Den kan. höras här .
---------------------------------
TILLÄGG
Mer Fugs.
Den här sången är ett angrepp på Maharishi Mahesh Yogi, vilket klart sägs ut här, men inte när den senare blev en del av LP:n "It Crawled into my. Hand, Honest" . Översättningen till svenska i undertexterna måstre helt enkelt bero på attt inspelningen är tagen från ett program om Fugs från SVT som sändes sommaren 1968, och som jag faktiskt såg.
tisdag 31 december 2019
"On ritual abuse" - en artikel som gjorde intryck på mig
För den som letar lite på nätet är det inte så svårt att hitta vildsinta angrepp på mig. De kan ta sig olika former, och för det mesta är det en förvirrande blandning av lögner, halvsanningar och en och annan sanning.
En sak som definitivt är sant ä'r att jag sedan 1993 har haft åsikten att det som kallas "rituella övergrepp" inte kan reduceras ner till en folksägen, inte till en uppsjö av falska minnen, inte till en "hysteri ".
Men faktum är att jag en gång hade liknande åsikter. Dvs jag trodde inte det handlade om terapeutiska suggestioner, utan snarare om förvrängda, av en skräckslagen fantasi bearbetade omformningar av minnen av andra övergrepp.
Det som mest av allt startade en process där jag efter ett tag kom fram till att det finns en mycket distinkt otäck verklighet bakom minnen av den typen var nedanstående artikel.
Jag läste den den 10 juni 1993, och det är väl en av de få enskilda artiklar som kan sägas verkligen förändrade en stor del av min världsbild. Den enda parallell jag faktiskt har var en artikel om Vietnamkriget i Ny Dag den 21 december 1964, som startade en process där jag kom att omvärdera mina åsikter inte endast om Vietnam utan även om världspolitik och "kalla kriget". (Och ja, jag VAR nio år 1964.) .
På samma sätt startade den artikel i "Body Memories"som jag läste 1993 en process, och en intensiv läsning. som efter ett tag kom mig att se frågor om övergrepp och trauman på ett helt nytt sätt.
Den 17 juni 1997 fick jag förresten kontakt med artikelns författare.. Internet har sina fördelar.
---------------------------------------------------------------
On ritual abuse
/Från Body Memories 5/6 1993. Inlagd med författarens tillstånd./
I was born into a satanic family whose practices trace back to Europe. By day my family was proper, even dull, with minor little human flaws. By night they were satanists, and like all committed parents, they raised their children to adhere to their practices. For me as a child, this meant physical and emotional sadism, lots and lots of group sex and animal sacrifices, some human sacrifices and cannibalism, and acting in pornographic films. As an adult, after I had broken free, it meant endless years of depression and fear, accomplishment sucked dry of every bit of pleasure, a dread of life, and a frustrated desire to disclose what had happened and find some peace.
Did it really happen? Well, how do you teach a preschooler to have S/M fantasies? Where did that preschooler, who had no television or conventional religious training, learn about the devil, being buried alive in coffins, bearing the devil´s baby? What do you have to do to a child to make it believe, in 1945, that people are selfish, power-hungry, and sadistic, and that the only protection in life is to offer yourself to satan so that you can be the predator, not the prey? If it wasn´t satanic abuse, what did they do to me, that I organized my life around this fantasy? Must have been pretty awful.
I was taught, threatened, coerced into keeping my abuse secret. The time I slipped and revealed something, people outside the cult usually didn´t notice. When they did, all they saw was that I was odd, different from other children, difficult. In 1945, children´s problems where assumed to arise from within, from innate flaws or badness. The expression of children´s pain required suppression and correction rather than serious attention. Is it much difference today?
My life has been blessed as an adult because I managed to escape, and no longer had to be tortured or torture others. I raised my children non-abusively, and that is a miracle. And today I am blessed because I can speak out about my experience, and I can share my life with others who had lived through the same atrocities. I suffer the same old despair, but it feels a little less alone to be accepted, believed comforted and even (dare I say it) cherished by a few people.
And yet, socially, ritual abuse survivors are as alone as we have ever been. We are keenly aware of the powerful voices trying to still us with accusations of being narcissistic hysterics jumping on the abuse bandwagon. We hear threats of lawsuits, but do not even have the credibility to be arrested for crimes we were forced to participate in. We feel our aloneness most when we disclose and are met by disbelief, total silence, or comments about the weather.
All who lived through ritual abuse are deeply impaired. Who wouldn’t be scarred by just one incident of the type we suffered day after day? Many survivors can´t keep a job or a relationship. Many of us are chronically suicidal and self-mutilate or cover our pain with amnesia, drugs, or alcohol. We routinely get scapegoated for our symptoms. Most of us don´t have the resources to get assistance from society, and we settle for patronizing crumbs.
There are some brave and competent people without cult experience who try to understand and help us, but they are few and far between. So we reach within for understanding and solace, and we band together, as best we can, to create for ourselves what society withholds from us. Our deep and precarious friendships clothe our suffering in moments of beauty.
I have never been believed by society, and I do not expect to be. For if we were to be taken seriously, we would expose that the very foundation of culture, throughout human history and in every country, is abuse, aggression, power hunger and sadism. If you believe in the existence of hidden ritual abuse, you will start to be able to identify open ritual abuse in every institution and family you come in contact with.
For ritual abuse is simply systematic physical, emotional, sexual and/or spiritual abuse in the name of a defined ideology. It is abuse rationalized as ´for your own good´ or for the good of society. Under this definition, the vast majority of ritual abuse is out in the open and sanctioned by many people. A child who is told he is going to hell for lying, a teenager who beats up people of different races, ethnic cleansing, and the list goes on and on. The difference between my experience and everyday life is only one of degree and secrecy.
If I were to be believed, people would not be able to live with themselves and continue to tolerate such horrors. They would have to change themselves and society. My life has taught me not to dare expect so much from people.
Jeannie Riseman
En sak som definitivt är sant ä'r att jag sedan 1993 har haft åsikten att det som kallas "rituella övergrepp" inte kan reduceras ner till en folksägen, inte till en uppsjö av falska minnen, inte till en "hysteri ".
Men faktum är att jag en gång hade liknande åsikter. Dvs jag trodde inte det handlade om terapeutiska suggestioner, utan snarare om förvrängda, av en skräckslagen fantasi bearbetade omformningar av minnen av andra övergrepp.
Det som mest av allt startade en process där jag efter ett tag kom fram till att det finns en mycket distinkt otäck verklighet bakom minnen av den typen var nedanstående artikel.
Jag läste den den 10 juni 1993, och det är väl en av de få enskilda artiklar som kan sägas verkligen förändrade en stor del av min världsbild. Den enda parallell jag faktiskt har var en artikel om Vietnamkriget i Ny Dag den 21 december 1964, som startade en process där jag kom att omvärdera mina åsikter inte endast om Vietnam utan även om världspolitik och "kalla kriget". (Och ja, jag VAR nio år 1964.) .
På samma sätt startade den artikel i "Body Memories"som jag läste 1993 en process, och en intensiv läsning. som efter ett tag kom mig att se frågor om övergrepp och trauman på ett helt nytt sätt.
Den 17 juni 1997 fick jag förresten kontakt med artikelns författare.. Internet har sina fördelar.
---------------------------------------------------------------
On ritual abuse
/Från Body Memories 5/6 1993. Inlagd med författarens tillstånd./
I was born into a satanic family whose practices trace back to Europe. By day my family was proper, even dull, with minor little human flaws. By night they were satanists, and like all committed parents, they raised their children to adhere to their practices. For me as a child, this meant physical and emotional sadism, lots and lots of group sex and animal sacrifices, some human sacrifices and cannibalism, and acting in pornographic films. As an adult, after I had broken free, it meant endless years of depression and fear, accomplishment sucked dry of every bit of pleasure, a dread of life, and a frustrated desire to disclose what had happened and find some peace.
Did it really happen? Well, how do you teach a preschooler to have S/M fantasies? Where did that preschooler, who had no television or conventional religious training, learn about the devil, being buried alive in coffins, bearing the devil´s baby? What do you have to do to a child to make it believe, in 1945, that people are selfish, power-hungry, and sadistic, and that the only protection in life is to offer yourself to satan so that you can be the predator, not the prey? If it wasn´t satanic abuse, what did they do to me, that I organized my life around this fantasy? Must have been pretty awful.
I was taught, threatened, coerced into keeping my abuse secret. The time I slipped and revealed something, people outside the cult usually didn´t notice. When they did, all they saw was that I was odd, different from other children, difficult. In 1945, children´s problems where assumed to arise from within, from innate flaws or badness. The expression of children´s pain required suppression and correction rather than serious attention. Is it much difference today?
My life has been blessed as an adult because I managed to escape, and no longer had to be tortured or torture others. I raised my children non-abusively, and that is a miracle. And today I am blessed because I can speak out about my experience, and I can share my life with others who had lived through the same atrocities. I suffer the same old despair, but it feels a little less alone to be accepted, believed comforted and even (dare I say it) cherished by a few people.
And yet, socially, ritual abuse survivors are as alone as we have ever been. We are keenly aware of the powerful voices trying to still us with accusations of being narcissistic hysterics jumping on the abuse bandwagon. We hear threats of lawsuits, but do not even have the credibility to be arrested for crimes we were forced to participate in. We feel our aloneness most when we disclose and are met by disbelief, total silence, or comments about the weather.
All who lived through ritual abuse are deeply impaired. Who wouldn’t be scarred by just one incident of the type we suffered day after day? Many survivors can´t keep a job or a relationship. Many of us are chronically suicidal and self-mutilate or cover our pain with amnesia, drugs, or alcohol. We routinely get scapegoated for our symptoms. Most of us don´t have the resources to get assistance from society, and we settle for patronizing crumbs.
There are some brave and competent people without cult experience who try to understand and help us, but they are few and far between. So we reach within for understanding and solace, and we band together, as best we can, to create for ourselves what society withholds from us. Our deep and precarious friendships clothe our suffering in moments of beauty.
I have never been believed by society, and I do not expect to be. For if we were to be taken seriously, we would expose that the very foundation of culture, throughout human history and in every country, is abuse, aggression, power hunger and sadism. If you believe in the existence of hidden ritual abuse, you will start to be able to identify open ritual abuse in every institution and family you come in contact with.
For ritual abuse is simply systematic physical, emotional, sexual and/or spiritual abuse in the name of a defined ideology. It is abuse rationalized as ´for your own good´ or for the good of society. Under this definition, the vast majority of ritual abuse is out in the open and sanctioned by many people. A child who is told he is going to hell for lying, a teenager who beats up people of different races, ethnic cleansing, and the list goes on and on. The difference between my experience and everyday life is only one of degree and secrecy.
If I were to be believed, people would not be able to live with themselves and continue to tolerate such horrors. They would have to change themselves and society. My life has taught me not to dare expect so much from people.
Jeannie Riseman
lördag 21 december 2019
Desinformation på SvD:s ledarsida
För några dagar sedan skrev Inger Enkvist en ledarartikel i Svenska Dagbladet, där hon menade att s-regeringen under 60-talet hade lurats av den "nordvietnamesiska" propagandan och därför vände sig mot USA.
De hade enligt henne blivit lurade att tro att det pågick ett befrielsekrig i Sydvietnam, när sanningen var att det var en nordvietnamesisk invasion. Vidare trodde hon sig veta att 95 procent av de som stred i söder inte var FNL-truppar utan i själva verket reguljära nordvietnamesiska förband.
FNL fanns egentligen inte....
Det här trodde väl också en del svenska tidningar ca 1964,men redan nästa år insåg man ju att så var det absolut inte.
Om det vore så hade ju krigets utgång dessutom varit helt obegriplig. Det borde inte vara någon match för världens största militärmakt att slå tillbaks ett angrepp mot en allierad stat från lilla Nordvietnam.
Men redan 1965 visste de flesta svenska medier att FNL hade en mycket stark bas i Sydvietnams bondebefolkning. Till och med Svenska Dagbladet insåg det efter ett tag.
De enda som då skrev som SvD:s ledarsida nu skriver var högerextrema organisationer som "Demokratisk /sic/ Allians" och "Kommittén för ett fritt /sic/ Asien". (Med stöd av några få isolerade debattörer , inklusive tyvärr också några övervintrade ex-radikaler som Ture Nerman och Ebbe Linde!)
Kriget i Vietnam avslutades 1975, med att USA flydde hals över huvud. Men striden om vad som verkligen hände i Vietnam är tyvärr inte över. Därför kan man idag alltså se en av Sveriges ledande dagstidningar på ledande plats försvara det oförsvarbara...
PS. När Inger E ska beskriva "nordvietnamesernas" ruttenhet nämner hon också att efter ha "invaderat" södra Vietnam (OBS Vietnam var ju ETT land, som 1954 hade styckats upp i två delar av stormakterna i Genéve!) sedan hade fräckheten att invadera Kambodja. Där har hon ju rent formellt rätt - detta VAR till större delen en invasion, i motsats till Vietnamkriget. Men, men, tycker hon verkligen att det kan läggas Vietnam till last att de befriade Kambodja från Pol Pot!!
De hade enligt henne blivit lurade att tro att det pågick ett befrielsekrig i Sydvietnam, när sanningen var att det var en nordvietnamesisk invasion. Vidare trodde hon sig veta att 95 procent av de som stred i söder inte var FNL-truppar utan i själva verket reguljära nordvietnamesiska förband.
FNL fanns egentligen inte....
Det här trodde väl också en del svenska tidningar ca 1964,men redan nästa år insåg man ju att så var det absolut inte.
Om det vore så hade ju krigets utgång dessutom varit helt obegriplig. Det borde inte vara någon match för världens största militärmakt att slå tillbaks ett angrepp mot en allierad stat från lilla Nordvietnam.
Men redan 1965 visste de flesta svenska medier att FNL hade en mycket stark bas i Sydvietnams bondebefolkning. Till och med Svenska Dagbladet insåg det efter ett tag.
De enda som då skrev som SvD:s ledarsida nu skriver var högerextrema organisationer som "Demokratisk /sic/ Allians" och "Kommittén för ett fritt /sic/ Asien". (Med stöd av några få isolerade debattörer , inklusive tyvärr också några övervintrade ex-radikaler som Ture Nerman och Ebbe Linde!)
Kriget i Vietnam avslutades 1975, med att USA flydde hals över huvud. Men striden om vad som verkligen hände i Vietnam är tyvärr inte över. Därför kan man idag alltså se en av Sveriges ledande dagstidningar på ledande plats försvara det oförsvarbara...
PS. När Inger E ska beskriva "nordvietnamesernas" ruttenhet nämner hon också att efter ha "invaderat" södra Vietnam (OBS Vietnam var ju ETT land, som 1954 hade styckats upp i två delar av stormakterna i Genéve!) sedan hade fräckheten att invadera Kambodja. Där har hon ju rent formellt rätt - detta VAR till större delen en invasion, i motsats till Vietnamkriget. Men, men, tycker hon verkligen att det kan läggas Vietnam till last att de befriade Kambodja från Pol Pot!!
 |
söndag 15 december 2019
Backlashen mot MeToo
I Offensiv finns en informativ artikel om den nuvarande backlashen i Sverige, efter MeToo. Den rekommenderas.
Jag kände ju till domen mot Cissi Wallin och fällandet av programmet om Josefin Nilsson. Men däremot inte att radioprogrammen om Hästgården fällts.
Och som resultat av Granskningsnämndens beslut har Sveriges Radio sedan tagit bort programmen om Hästgården.
Dessa händelser bildar tillsammans ett oroväckande mönster.
Väl att notera är att när SVT 1994 hade en "dokumentär" som tog heder och ära av de tjejer som anmält ridläraren blev den aldrig fälld för att bryta mot någon personlig integritet. Men när Sveriges Radio mer än 20 år senare går emot den tidigare "dokumentären" i SVT och ställer sig på flickornas sida och avslöjar hur falsk den tidigare förnekande dokumentären var, då fälls den för att ha kränkt ridlärarens personliga integritet.
Mycket upprörande, men inte alls förvånande..
Sensmoral - för den som inte redan visste det.. Förövare HAR en mycket stor makt i vårt samhälle...
....................................................................................
TILLÄGG
Se även Kajsa Ekis Ekmans debattartikel Domen mot Wallin är riktad mot hela MeToo.
Jag kände ju till domen mot Cissi Wallin och fällandet av programmet om Josefin Nilsson. Men däremot inte att radioprogrammen om Hästgården fällts.
Och som resultat av Granskningsnämndens beslut har Sveriges Radio sedan tagit bort programmen om Hästgården.
Dessa händelser bildar tillsammans ett oroväckande mönster.
Väl att notera är att när SVT 1994 hade en "dokumentär" som tog heder och ära av de tjejer som anmält ridläraren blev den aldrig fälld för att bryta mot någon personlig integritet. Men när Sveriges Radio mer än 20 år senare går emot den tidigare "dokumentären" i SVT och ställer sig på flickornas sida och avslöjar hur falsk den tidigare förnekande dokumentären var, då fälls den för att ha kränkt ridlärarens personliga integritet.
Mycket upprörande, men inte alls förvånande..
Sensmoral - för den som inte redan visste det.. Förövare HAR en mycket stor makt i vårt samhälle...
....................................................................................
TILLÄGG
Se även Kajsa Ekis Ekmans debattartikel Domen mot Wallin är riktad mot hela MeToo.
lördag 14 december 2019
Corbyn och Brexit
Jag har inga sympatier för stalinisterna i det så kallade "Kommunistiska Partiet" men här tror jag att de i stort har rätt.
Jeremy Corbin förlorade inte pga att han var för "vänster" utan för att han var emot Brexit, dvs. han var för en ny folkomröstning, för att riva upp resultaten av den gamla. .Majoriteten av arbetarklassen i Storbritannien är för Brexit.
Stora delar av "vänstern" är emot Brexit, framförallt utifrån nån sorts "guilt by assocation"- logik. Rasister och nationalister är för Brexit, därför måste vi vara emot...
Att dessa obehagliga grupper är emot Brexit är ju inte så konstigt; den politik de vill föra kommer snabbt att komma i konflikt med EU:s regelsystem (jfr Ungern och Polen).
Men om man vill föra en klart socialistisk politik kommer man snart att upptäcka att den i än högre grad kommer att komma i konflikt med EU:s regelsystem ...
Därför är Corbyns linje i Brexit-frågan inte endast något som är huvudorsaken till Labours ras och Boris Johnsons seger. Den är också både ologisk och kontraproduktiv.
Jeremy Corbin förlorade inte pga att han var för "vänster" utan för att han var emot Brexit, dvs. han var för en ny folkomröstning, för att riva upp resultaten av den gamla. .Majoriteten av arbetarklassen i Storbritannien är för Brexit.
Stora delar av "vänstern" är emot Brexit, framförallt utifrån nån sorts "guilt by assocation"- logik. Rasister och nationalister är för Brexit, därför måste vi vara emot...
Att dessa obehagliga grupper är emot Brexit är ju inte så konstigt; den politik de vill föra kommer snabbt att komma i konflikt med EU:s regelsystem (jfr Ungern och Polen).
Men om man vill föra en klart socialistisk politik kommer man snart att upptäcka att den i än högre grad kommer att komma i konflikt med EU:s regelsystem ...
Därför är Corbyns linje i Brexit-frågan inte endast något som är huvudorsaken till Labours ras och Boris Johnsons seger. Den är också både ologisk och kontraproduktiv.
torsdag 12 december 2019
Marie Fredriksson in memorian
Jag har alltid gillat Roxette i allmänhet, och Marie Fredriksson i synnerhet. Hon hade absolut något visst.
Det gjorde jag redan i slutet av 80-talet, och brukade hårt försvara Roxette mot, vad ska jag säga, politiskt korrekta invändningar jag ibland stötte på...
I synnerhet gillade jag de sånger där Marie Fredriksson sjöng de centrala partierna.
Det är mycket sorgligt att hon är död. Må hon vila i frid....
Jag länkar gärna här till en live-version av "Sleeping in my Car" från Sydafrika från 1995. Ni kan se och höra den här.
Det gjorde jag redan i slutet av 80-talet, och brukade hårt försvara Roxette mot, vad ska jag säga, politiskt korrekta invändningar jag ibland stötte på...
I synnerhet gillade jag de sånger där Marie Fredriksson sjöng de centrala partierna.
Det är mycket sorgligt att hon är död. Må hon vila i frid....
Jag länkar gärna här till en live-version av "Sleeping in my Car" från Sydafrika från 1995. Ni kan se och höra den här.
måndag 9 december 2019
Ett stöd till alla förövare
Cissi Wallin är dömd för förtal. Jag vet som sagt inte vad som hände mellan henne och Fredrik Virtanen (jag var inte där!) men jag anser alltså att det är extremt oroväckande att Wallin ska dömas för att hon gett sin version.
Jag anser att man endast ska kunna dömas för förtal om man bevisligen har ljugit. Domen utgör objektivt sett ett stöd till alla förövare, eftersom de nu kan utgå från att de har tystat sina offer för alltid.
Cissi Wallin. Bilden utlagd på Wikipedia av användaren Frankie F.
Jag anser att man endast ska kunna dömas för förtal om man bevisligen har ljugit. Domen utgör objektivt sett ett stöd till alla förövare, eftersom de nu kan utgå från att de har tystat sina offer för alltid.
Cissi Wallin. Bilden utlagd på Wikipedia av användaren Frankie F.
söndag 8 december 2019
Hellre död än röd
SvD:s ledarredaktion är inte "klimatskeptiker" som det så vackert brukar heta. Men den är något som nästan är värre - man kan kalla det för "klimatlikgiltiga".
De erkänner att uppvärmningen finns och att den är orsakad av våra utsläpp av växthusgaser.
Men sedan ger de på ledarsidan, när de kommenterar saken, nästan all plats åt att gnälla på att klimataktivister är "extrema", "orealistiska" eller något annat dumt.
Med undantag av en uppmaning att satsa på mer kärnkraft diskuterar de aldrig på ledarsidorna den extrema faran vi står inför, och hur den ska bemötas.
Och det där med kärnkraft verkar de mest använda för att få in en pik mot Miljöpartiet och säga att de är hycklare.
Då och då kommer till och med små giftpilar mot Greta Thunberg - inte ens så centrala personer i redaktionen som Tove Lifvendal och Susanna Popova kan helt avhålla sig från dessa.
Deras linje verkar vara : "Visst är den globala uppvärmningen ett hot, men ta det lugnt nu - inga extrema åtgärder som hotar ekonomin,eller riskerar leda till diktatur. Vi har aldrig haft det bättre än nu och det kommer vi att ha i fortsättningen också - om vi bara som sagt tar det lugnt och sitter still i båten.
Hittills har allt gått bra och alla problem har lösts, och det gäller säkert i framtiden också "
Och detta år inte ens en karikatyr.
Innerst inne inser nog SvD:s redaktörer att den globala uppvärmningen ställer behovet av planekonomi på dagordningen, och det skrämmer dem mer än själva uppvärmningen.
Hellre död än röd, som det brukade heta under kalla kriget.
De erkänner att uppvärmningen finns och att den är orsakad av våra utsläpp av växthusgaser.
Men sedan ger de på ledarsidan, när de kommenterar saken, nästan all plats åt att gnälla på att klimataktivister är "extrema", "orealistiska" eller något annat dumt.
Med undantag av en uppmaning att satsa på mer kärnkraft diskuterar de aldrig på ledarsidorna den extrema faran vi står inför, och hur den ska bemötas.
Och det där med kärnkraft verkar de mest använda för att få in en pik mot Miljöpartiet och säga att de är hycklare.
Då och då kommer till och med små giftpilar mot Greta Thunberg - inte ens så centrala personer i redaktionen som Tove Lifvendal och Susanna Popova kan helt avhålla sig från dessa.
Deras linje verkar vara : "Visst är den globala uppvärmningen ett hot, men ta det lugnt nu - inga extrema åtgärder som hotar ekonomin,eller riskerar leda till diktatur. Vi har aldrig haft det bättre än nu och det kommer vi att ha i fortsättningen också - om vi bara som sagt tar det lugnt och sitter still i båten.
Hittills har allt gått bra och alla problem har lösts, och det gäller säkert i framtiden också "
Och detta år inte ens en karikatyr.
Innerst inne inser nog SvD:s redaktörer att den globala uppvärmningen ställer behovet av planekonomi på dagordningen, och det skrämmer dem mer än själva uppvärmningen.
Hellre död än röd, som det brukade heta under kalla kriget.
onsdag 4 december 2019
"Nummer 1"
Om ni tillhör en av de (inte speciellt få) människor som inte står ut med en viss offentlig person kan ni gärna lyssna på denna låt av Magnus Uggla.
Om ni inte genast fattar vem den handlar om kan ni ju gissa.... jag berättar i alla fall nästa gång jag besöker en dator.
-------------------------------------------------------------------------
TILLÄGG .
Det var Jan Guillou, vilket om inte annat visas i dessa rader.
"Tur att vi har dig du modiga hjälte, ständigt på jakt i vår rättslösa stat. Som nr du ska hämnas ett svidande bälte, rensar ett helt internat
Och nu ska du ladda ditt vapen i soffan, och sen gå i strid mot den farliga Noffan Det krävs kurage å hämnas med så hårda bandage."
Det första syftar helt klart på hans bok om sin internatskola, det andra, tror jag, på en konflikt han en gång hade med en veckotidningsredaktör.
Om ni inte genast fattar vem den handlar om kan ni ju gissa.... jag berättar i alla fall nästa gång jag besöker en dator.
-------------------------------------------------------------------------
TILLÄGG .
Det var Jan Guillou, vilket om inte annat visas i dessa rader.
"Tur att vi har dig du modiga hjälte, ständigt på jakt i vår rättslösa stat. Som nr du ska hämnas ett svidande bälte, rensar ett helt internat
Och nu ska du ladda ditt vapen i soffan, och sen gå i strid mot den farliga Noffan Det krävs kurage å hämnas med så hårda bandage."
Det första syftar helt klart på hans bok om sin internatskola, det andra, tror jag, på en konflikt han en gång hade med en veckotidningsredaktör.
lördag 30 november 2019
Det ska vi fira
Finns det någon anledning att fira 30 november?
Visst finns det det.. Det var ju dagen då den blodsbesudlade och storhetsvansinnige slaktaren Karl XXII stupade i Norge 1718.
Något som inledde en för den tiden ovanligt lång fredsperiod i Sverige.
---------------------------------------------------------------------------------------
TILLÄGG
Ser nu att Göte Kildén skrev ett blogginlägg med samma grundsyn redan 2008, fast betydligt längre än ovanstående korta snutt. Läs det gärna här.
onsdag 20 november 2019
Syndafallets geometri...
Någon gång vintern 1985-86 läste jag en sf-roman, som hade en tanke som fascinerade mig. Jag minns inte alls handlingen, men däremot ett filosofiskt resonemang som fanns någonstans i den.
Jag minns inte titeln, och inte heller författaren.
En nyckelfras i idén var "den icke-euklidiska geometrin är ett specialfall av den euklidiska". Det betydde ungefär detta.
Den icke-euklidiska geometrin, som utvecklades av Gauss och andra på 1800-talet, och sedan användes av Einstein i relativitetsteorin, är inte det normala. Alltså - ett universum med fler än tre rumsdimensioner, krökt rumtid osv fanns inte från början. Det var ett resultat av - syndafallet. Närmare bestämt änglarnas uppror och annat som nämns i intertestamentala skrifter.
Hela universum kröktes av syndafallet, blev bisarrt. Einsteins relativitetsteori stämmer, men att den gör det är alltså ett resultat av fallet....
Jag har sedan letat och letat men inte hittat boken. På sätt och vis låter det lite som CS Lewis men när jag 1998 noga läste igenom hans sf-romaner hittade jag det inte.
Missade jag något vid läsningen av Lewis? Jag tror inte det, men vem vet.
Faktum är att jag redan hösten 1985 läste hans "Vredens tid" men det var tidigare än när jag läste boken med denna märkliga teori...
Eftersom jag sedan barndomen varit fylld av en märklig olust inför relativitetsteorin gick idén rakt in i mig- och jag glömde den inte.
Om någon har något tips om boken, hör av er....
Jag minns inte titeln, och inte heller författaren.
En nyckelfras i idén var "den icke-euklidiska geometrin är ett specialfall av den euklidiska". Det betydde ungefär detta.
Den icke-euklidiska geometrin, som utvecklades av Gauss och andra på 1800-talet, och sedan användes av Einstein i relativitetsteorin, är inte det normala. Alltså - ett universum med fler än tre rumsdimensioner, krökt rumtid osv fanns inte från början. Det var ett resultat av - syndafallet. Närmare bestämt änglarnas uppror och annat som nämns i intertestamentala skrifter.
Hela universum kröktes av syndafallet, blev bisarrt. Einsteins relativitetsteori stämmer, men att den gör det är alltså ett resultat av fallet....
Jag har sedan letat och letat men inte hittat boken. På sätt och vis låter det lite som CS Lewis men när jag 1998 noga läste igenom hans sf-romaner hittade jag det inte.
Missade jag något vid läsningen av Lewis? Jag tror inte det, men vem vet.
Faktum är att jag redan hösten 1985 läste hans "Vredens tid" men det var tidigare än när jag läste boken med denna märkliga teori...
Eftersom jag sedan barndomen varit fylld av en märklig olust inför relativitetsteorin gick idén rakt in i mig- och jag glömde den inte.
Om någon har något tips om boken, hör av er....
lördag 16 november 2019
Thomas Quick och bortträngda minnen
Var på ett seminarium om Thomas Quick på torsdag den 24 oktober. . Det kom nog fram mycket som alla som okritiskt svalt den idag förhärskande bilden borde ta del av. Mot slutet blev det en öppen diskussion och jag höll ett kort inlägg som inte alls handlade om Quick, utan mer allmänt om hur Josefsson och Råstam gett en förvrängd bild av debatten om bortträngda minnen.
I detta referat från Psykologtidningen.se nämns faktiskt mitt inlägg. Jag kallas för "en man i publiken".
Fotnoten i artikeln som säger att Elixabeth Loftus ska ha gått emot bortträngda minnen genom att experimentellt visa att det går att inplantera falska minnen, ser ut som ett logiskt tankefel. Även om Loftus har rätt i den frågan står det ena inte i motsättning till det andra. Om det går att inplantera falska minnen av olika (oftast mycket triviala) saker hindrar det inte att andra återkallade minnen (även traumatiska sådana!) absolut kan vara sanna.. Det är två helt olika saker.
Jag ser frågan om bortträngda minnen som en helt central, och närmast strategisk, fråga i kampen mot övergrepp - framförallt övergrepp mot barn!
Det inser även förövarförsvararna - och det är därför de lägger ner en så stor energi att förvränga vad debatten om bortträngda minnen handlar om.
Deras förvrängningar måste bemötas - var de än dyker upp...
I detta referat från Psykologtidningen.se nämns faktiskt mitt inlägg. Jag kallas för "en man i publiken".
Fotnoten i artikeln som säger att Elixabeth Loftus ska ha gått emot bortträngda minnen genom att experimentellt visa att det går att inplantera falska minnen, ser ut som ett logiskt tankefel. Även om Loftus har rätt i den frågan står det ena inte i motsättning till det andra. Om det går att inplantera falska minnen av olika (oftast mycket triviala) saker hindrar det inte att andra återkallade minnen (även traumatiska sådana!) absolut kan vara sanna.. Det är två helt olika saker.
Jag ser frågan om bortträngda minnen som en helt central, och närmast strategisk, fråga i kampen mot övergrepp - framförallt övergrepp mot barn!
Det inser även förövarförsvararna - och det är därför de lägger ner en så stor energi att förvränga vad debatten om bortträngda minnen handlar om.
Deras förvrängningar måste bemötas - var de än dyker upp...
fredag 8 november 2019
Ett brev betyder så mycket...
Fick just detta i min e-post. ;-)
" Hello my friend,
How are you and every members of your family? I hope you are living a peaceful live? I know you will be surprised to read from someone relatively unknown to you.my name is Aisha Muammar Gaddaffi.
Let me first of all introduce myself. My name is Aisha Muammar Gaddaffi, i was born in Tripoli Libya, am the fifth child and the only daughter of late Colonel Gaddafi,I am currently living in Muscat Oman. Unfortunately as a political refugee and due to the crisis surrounding my fathers death.
I am the former Libyan mediator and military official,former UN Goodwill Ambassador. Am a lawyer by profession, right now i am under tight security surveillance at the moment. I need to discuss a very important issue with you, please confirm to me if i can communicate with you via this email?
Sincerely yours,
Aisha Muammar Gaddaffi"
" Hello my friend,
How are you and every members of your family? I hope you are living a peaceful live? I know you will be surprised to read from someone relatively unknown to you.my name is Aisha Muammar Gaddaffi.
Let me first of all introduce myself. My name is Aisha Muammar Gaddaffi, i was born in Tripoli Libya, am the fifth child and the only daughter of late Colonel Gaddafi,I am currently living in Muscat Oman. Unfortunately as a political refugee and due to the crisis surrounding my fathers death.
I am the former Libyan mediator and military official,former UN Goodwill Ambassador. Am a lawyer by profession, right now i am under tight security surveillance at the moment. I need to discuss a very important issue with you, please confirm to me if i can communicate with you via this email?
Sincerely yours,
Aisha Muammar Gaddaffi"
onsdag 23 oktober 2019
Pappamånader, papparättsnissar - och barnens rätt
I ett debattinlägg i SvD förs på nytt fram att föräldraförsäkringen borde göras nästan totalt "individualiserad" så att mammor och pappor ska ha lika mycket tid med sina barn.
Det som stör mig är som alltid den nästan totala frånvaron av barnperspektiv. På ett naivt sätt förutsetts att en förtroendefull kontakt mellan fäder och barn kan uppstå genom en tvångslag där motvilliga pappor ska tvingas umgås med barn som de inte i någon högre grad vill umgås med.
Det ligger knappast i barns intresse att tas hand om av personer som endast motvilligt går med på det. Relationer mellan vuxna och barn är något ömtåligt: om barn ska tas hand av helt ovilliga vuxna kan resultatet bli likgiltighet, kärlekslöshet och i värsta fall våld och övergrepp.
Det hela grundar sig också på en idealiserad syn på vad en "pappa" är. En "pappa" är i grunden inte automatiskt mer än en person som under en sexualakt - som kan vara över på några minuter - har avlat ett barn. Av detta följer inte på något automatiskt sätt egenskaper eller känslor som gör denne lämplig att ta hand om detta, eller andra, barn
Barn torde ha behov av att bli omhändertagen av någon som verkligen vill det. Inte av någon som muttrar "nu måste jag vara med den där djävla ungen igen".
Socialt faderskap är en - social konstruktion. Det finns inte bland våra närmaste släktingar bland primaterna och har troligen uppstått ganska sent.
Men det värsta av allt är att detta kan leda till att många män får en starkare framtida ställning i vårdnadstvister. Redan idag kan många män få vårdnad även om barnen är livrädda för dem, eller till och med har berättat om våld och grova övergrepp från dem. Men i många fall kan mamman ändå få vårdnaden - även om ingen bryr sig om barnets berättelser.
Och detta därför att mamman haft mer tid med barnen tidigare. Men om även mycket olämpliga fäder tvingats till samma tid med barnen kan de senare lättare vinna tvister om barn som de egentligen inte vill ta hand om....
På så sätt ser vi idag hur vissa feminister hamnar i en de facto enhetsfront med papparättsnissar, dvs personer av en typ som idag nog måste ses som ett av de största hoten mot barns säkerhet...
Det som stör mig är som alltid den nästan totala frånvaron av barnperspektiv. På ett naivt sätt förutsetts att en förtroendefull kontakt mellan fäder och barn kan uppstå genom en tvångslag där motvilliga pappor ska tvingas umgås med barn som de inte i någon högre grad vill umgås med.
Det ligger knappast i barns intresse att tas hand om av personer som endast motvilligt går med på det. Relationer mellan vuxna och barn är något ömtåligt: om barn ska tas hand av helt ovilliga vuxna kan resultatet bli likgiltighet, kärlekslöshet och i värsta fall våld och övergrepp.
Det hela grundar sig också på en idealiserad syn på vad en "pappa" är. En "pappa" är i grunden inte automatiskt mer än en person som under en sexualakt - som kan vara över på några minuter - har avlat ett barn. Av detta följer inte på något automatiskt sätt egenskaper eller känslor som gör denne lämplig att ta hand om detta, eller andra, barn
Barn torde ha behov av att bli omhändertagen av någon som verkligen vill det. Inte av någon som muttrar "nu måste jag vara med den där djävla ungen igen".
Socialt faderskap är en - social konstruktion. Det finns inte bland våra närmaste släktingar bland primaterna och har troligen uppstått ganska sent.
Men det värsta av allt är att detta kan leda till att många män får en starkare framtida ställning i vårdnadstvister. Redan idag kan många män få vårdnad även om barnen är livrädda för dem, eller till och med har berättat om våld och grova övergrepp från dem. Men i många fall kan mamman ändå få vårdnaden - även om ingen bryr sig om barnets berättelser.
Och detta därför att mamman haft mer tid med barnen tidigare. Men om även mycket olämpliga fäder tvingats till samma tid med barnen kan de senare lättare vinna tvister om barn som de egentligen inte vill ta hand om....
På så sätt ser vi idag hur vissa feminister hamnar i en de facto enhetsfront med papparättsnissar, dvs personer av en typ som idag nog måste ses som ett av de största hoten mot barns säkerhet...
lördag 12 oktober 2019
How dare you?
Greta Thunberg har ju talat inför FN. Hon kan höras här. Eftersom min dator är sönder hörde jag det inte förrän lång senare.
Nedan finns en utskrift av talet.
Två reflektioner.
Ett. Hur kan de värdsledare som hon skäller ut applådera så entusiastiskt fast de inte har några tankar på att följa vad hon säger?
Två. Hon presenterar ju vetenskapligt bevisade fakta för en stor publik. Jag har inga invändningar alls., men vill gärna göra ett tillägg. Om inte en global planekonomi upprättas kommer de nödvändiga lösningarna inte att kunna genomföras, i alla fall inte i tid.
Det säger förstås inte Greta. Men vi som inser det är definitivt skyldiga att göra det...
"My message is that we'll be watching you.
This is all wrong. I shouldn't be up here. I should be back in school on the other side of the ocean. Yet you all come to us young people for hope. How dare you!
You have stolen my dreams and my childhood with your empty words. And yet I'm one of the lucky ones. People are suffering. People are dying. Entire ecosystems are collapsing. We are in the beginning of a mass extinction, and all you can talk about is money and fairy tales of eternal economic growth. How dare you!
For more than 30 years, the science has been crystal clear. How dare you continue to look away and come here saying that you're doing enough, when the politics and solutions needed are still nowhere in sight.
You say you hear us and that you understand the urgency. But no matter how sad and angry I am, I do not want to believe that. Because if you really understood the situation and still kept on failing to act, then you would be evil. And that I refuse to believe.
The popular idea of cutting our emissions in half in 10 years only gives us a 50% chance of staying below 1.5 degrees [Celsius], and the risk of setting off irreversible chain reactions beyond human control.
Fifty percent may be acceptable to you. But those numbers do not include tipping points, most feedback loops, additional warming hidden by toxic air pollution or the aspects of equity and climate justice. They also rely on my generation sucking hundreds of billions of tons of your CO2 out of the air with technologies that barely exist.
So a 50% risk is simply not acceptable to us — we who have to live with the consequences.
To have a 67% chance of staying below a 1.5 degrees global temperature rise – the best odds given by the [Intergovernmental Panel on Climate Change] – the world had 420 gigatons of CO2 left to emit back on Jan. 1st, 2018. Today that figure is already down to less than 350 gigatons.
How dare you pretend that this can be solved with just 'business as usual' and some technical solutions? With today's emissions levels, that remaining CO2 budget will be entirely gone within less than 8 1/2 years.
There will not be any solutions or plans presented in line with these figures here today, because these numbers are too uncomfortable. And you are still not mature enough to tell it like it is.
You are failing us. But the young people are starting to understand your betrayal. The eyes of all
future generations are upon you. And if you choose to fail us, I say: We will never forgive you.
We will not let you get away with this. Right here, right now is where we draw the line. The world is waking up. And change is coming, whether you like it or not.
Thank you."
Nedan finns en utskrift av talet.
Två reflektioner.
Ett. Hur kan de värdsledare som hon skäller ut applådera så entusiastiskt fast de inte har några tankar på att följa vad hon säger?
Två. Hon presenterar ju vetenskapligt bevisade fakta för en stor publik. Jag har inga invändningar alls., men vill gärna göra ett tillägg. Om inte en global planekonomi upprättas kommer de nödvändiga lösningarna inte att kunna genomföras, i alla fall inte i tid.
Det säger förstås inte Greta. Men vi som inser det är definitivt skyldiga att göra det...
"My message is that we'll be watching you.
This is all wrong. I shouldn't be up here. I should be back in school on the other side of the ocean. Yet you all come to us young people for hope. How dare you!
You have stolen my dreams and my childhood with your empty words. And yet I'm one of the lucky ones. People are suffering. People are dying. Entire ecosystems are collapsing. We are in the beginning of a mass extinction, and all you can talk about is money and fairy tales of eternal economic growth. How dare you!
For more than 30 years, the science has been crystal clear. How dare you continue to look away and come here saying that you're doing enough, when the politics and solutions needed are still nowhere in sight.
You say you hear us and that you understand the urgency. But no matter how sad and angry I am, I do not want to believe that. Because if you really understood the situation and still kept on failing to act, then you would be evil. And that I refuse to believe.
The popular idea of cutting our emissions in half in 10 years only gives us a 50% chance of staying below 1.5 degrees [Celsius], and the risk of setting off irreversible chain reactions beyond human control.
Fifty percent may be acceptable to you. But those numbers do not include tipping points, most feedback loops, additional warming hidden by toxic air pollution or the aspects of equity and climate justice. They also rely on my generation sucking hundreds of billions of tons of your CO2 out of the air with technologies that barely exist.
So a 50% risk is simply not acceptable to us — we who have to live with the consequences.
To have a 67% chance of staying below a 1.5 degrees global temperature rise – the best odds given by the [Intergovernmental Panel on Climate Change] – the world had 420 gigatons of CO2 left to emit back on Jan. 1st, 2018. Today that figure is already down to less than 350 gigatons.
How dare you pretend that this can be solved with just 'business as usual' and some technical solutions? With today's emissions levels, that remaining CO2 budget will be entirely gone within less than 8 1/2 years.
There will not be any solutions or plans presented in line with these figures here today, because these numbers are too uncomfortable. And you are still not mature enough to tell it like it is.
You are failing us. But the young people are starting to understand your betrayal. The eyes of all
future generations are upon you. And if you choose to fail us, I say: We will never forgive you.
We will not let you get away with this. Right here, right now is where we draw the line. The world is waking up. And change is coming, whether you like it or not.
Thank you."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)