"The Diabolical Haunting of the Ammons Family"

Laura Rowton heter en kvinna som är programledare för en YouTube-kanal som kallar sig "Paranormal Scholar".

Hon presenterar de mest rysliga berättelser (som alltså gör anspråk på att vara dokumentärer om verkliga händelser) på ett - som jag upplever det - ganska så karismatiskt sätt. På något sätt också nästan hypnotiskt.

Vad det nu än säger om mig väntar jag alltid otåligt på att det ska komma nya avsnitt. Vilket inte sker så väldigt ofta. 

Hennes program är alltså ofta, men långt ifrån alltid, skrämmande. Förmodligen inser hon att det finns så många människor som vill bli skrämda att hennes kanal kommer att gynnas av just otäcka videor.

Här kan man se den senaste. Historien verkar inte så värst sannolik för en kvasiskeptiker som mig, men även det osannolika kan ju skrämma en under en novembernatt. 

PS. Mindre skrämmande är förstås stället där Rowton gör reklam för sin sponsor (3.46 -  5.15) men för den som inte vill bli skrämd hela tiden är det förstås ett plus. 

Ovanstående är ett AI-genererat spökhus och inte en bild av huset i videon.

Nazismens och trumpismens sociala bas

Här kan man ta del av en YouTube-video med en mycket intressant jämförande analys av den tyska nazismens och den US-amerikanska trumpismens sociala bas.

Den inleds med en analys av de sociala grupper som stödde Hitler och NSDAP och fortsätter med en analys av de som idag stöder MAGA.

Som jag ser det är den största skillnaden mellan dessa att trumpismen har lyckats nå ut till stora delar av (speciellt den vita) arbetarklassen, vilket nazisterna aldrig lyckades med. Men trots detta är likheterna större än vad många nog inser.

För trots den skillnad jag nämnde måste man nog ändå se att trumpismens liksom nazismens dominerande sociala bas är den lägre medelklassen, dvs i huvudsak de delar av denna som bygger sin ställning på privat egendom (som småföretagare och bönder).

Att trumpismen lyckats få stora inbrytningar inom den vita arbetarklassen beror i alla fall delvis på att klassmedvetenheten är mycket lägre i USA än den var i Tyskland på tidigt trettiotal. Stora delar av den vita arbetarklassen i USA definierar sig som medelklass , och anser sig ha mer gemensamt med medelklassen än med de delar av arbetarklassen som de anser sig stå över.

En sak som missas i den länkade videons analys är kön. Betydligt fler män än kvinnor stöder Trump, och det gäller även icke vita. Medan mindre än 10 procent av svarta kvinnor stöder Trump, är samma siffror för svarta män över 20 procent.

Överhuvudtaget verkar det finnas större politiska könsskillnader idag än det fanns för antal årtionden sedan. Kvinnor är i stora delar i världen mer vänster än män...

Vilket alltså är en aspekt som videon jag länkar till helt missar.

Donald Trump 2019

Balladen om den amerikanske frisören

En sång om US-amerikansk mentalitet.  Av Blå Tåget från 1972.

Här.

Give the devil his due - om "Spartacists" analys av Kina

I augustinumret av "Spartacist" - teoretiskt organ för "spartacisterna"i International Communist League (ICL) - har de publicerat en både läsvärd och genomarbetad analys av systemet i Kina.

Till min bestörtning håller jag med om dess grundanalys.

Bestörtning - för jag har kraftigt ogillat denna strömning ända sedan jag först stötte på den - sommaren 1972. Till en början dels för att det var en supersekteristisk organisation, vars politiska linje var milt sagt hopplös.

För det andra för att den på ett närmast parasitiskt sätt hade som huvudsysselsättning att "avslöja" andra sekter, som ofta var mindre än de själva. 

Från och med början av 1978 utvecklade de dessutom en linje som efter ett tag fick min olust att växa till direkt avsky. De började driva en bisarr form av sexliberalism - som inte så sällan tog sig formen av ett direkt försvar av förövare. Efter att jag sett dem som mest av allt sekteristiska började jag någon gång i tidigt 90-tal se dem som - i brist på ett bättre ord - närmast "sataniska".

Men samtidigt har jag aldrig sett dem som ointelligenta. De har ofta kunnat producera tänkvärda, ibland riktigt skarpsinniga, analyser av politiska skeenden.

Det bör för övrigt också sägas att efter deras ledare James Robertson dog 2019 har de genomgått en tumultartad utveckling. Sekterismen har minskat kraftigt - och sexliberalismen tar sig i alla fall inte riktigt lika ohyggliga uttryck som den gjorde tidigare.

För att återvända till där jag började. Som nästan enda organisation på yttersta vänsterkanten idag ser de inte Kina idag som en kapitalistisk och imperialistisk stat. De argumenterar på ett övertygande och sofistikerat sätt för att den kinesiska staten vare sig är det ena eller det andra.

De kinesiska företag som verkar i länder i tredje världen spelar inte alls samma roll som de västimperialistiska företag brukar göra. Och inom Kina är den kapitalistiska ekonomin klart underordnad staten - på ett sätt som aldrig tidigare varit fallet i ett land med en avancerad kapitalistisk ekonomi. 

Genom de statliga bankerna och de statliga storföretagen har det byråkratiska skikt som styr Kina en klar kontroll över ekonomin. Även den omfattande kapitalistiska sektorn av denna.

Spartacist hävdar att ett verkligt återupprättande av en kapitalistisk stat skulle leda till katastrofala konsekvenser i Kina. Och även katastrofala konsekvenser internationellt. Jag kan bara instämma.

Det bör tilläggas att det just är detta återupprättande som utgör ett av de viktigaste projekten för den Trumpregim som just nu - tragiskt nog - återfått makten i USA. Trumps falska fredsretorik har bland annat som syfte att maskera detta. 

Trumpregimen vill krossa det Kina som finns idag - för att återigen göra "the world safe" för USA-imperialismen. 

Vilket en del naiva Trumpapologeter som verkar se sig själva som "vänster" inte alls lyckats greppa.  

Xi Jinping med Joe Biden november 2022

Bernie Sanders

Medan det som bekant gick dåligt för Demokraterna i USA-valen återvaldes vänsterdemokraten Bernie Sanders till senaten, och slog ut sin republikanske motkandidat. Läs här.

Efter sitt omval har Sanders hårt kritiserat det demokratiska partiet för att det har övergivit arbetarklassen, och även för att det i praktiken har stött Israels brutala krigföring. Läs här. 

 

 Bernie Sanders

Ocensurerade tankar om en ofattbar händelse

Min första reaktion när jag vaknade i dag och såg den tragiska nyheten.

Som bara var helt ocensurerade tankar, utan något analytiskt värde.

Jag tänkte först två saker.

För det första - "US-amerikaner måste vara dumma i huvudet".

För det andra: "Eftersom de idag uppenbarligen inte vill använda sina ögon till att se med kommer de att bli tvungna till att använda dem desto mer i morgon. Till att gråta."

En yngre version av Donald Trump är en person som jag har svårt att tänka mig skulle kunna bli elevrådsordförande på en genomsnittlig skola i ett genomsnittligt land. Han skulle anses som pinsamt okvalificerad.

Men en okvalificerad, hatisk,förvirrad, kvinnoföraktande, paranoid, bottenlöst korkad man får nu bli den som objektivt kommer att få rollen som den som kommer att hjälpa till - till att världen kommer att koka upp. Bokstavligen koka upp.

Inte för att jag tror att lönnmord är en bra politisk kampmetod men i det tillstånd jag befinner mig nu dyker en annan (bokstavligen mordisk) ocensurerad tanke upp

Den 8 november 1939: placerar snickaren Georg Elser en bomb i en ölhall i München där Hitler ska tala, men bomben detonerar först när Hitler har gått.

Om den hade exploderat i rätt tid skulle miljoner människoliv kanske ha sparats.

Tanken fortsätter. Den där besvikna republikanen som försökte döda Trump i somras, men som själv istället blev ihjälskjuten. Det var faktiskt mycket tråkigt att han inte lyckades.

Dröm om Sabine Hossenfelder

Vaknade ur en dröm. Jag drömde att jag var på ett föredrag av Sabine Hossenfelder. Det var ett mycket långt föredrag.

Hon hade någon sorts kommunikation med publiken. Folk kunde räcka upp handen, och ställa frågor.

Det var en sak jag undrade mycket över. Jag räckte upp handen flera gånger, men hon ignorerade mig alltid, trots att hon lät andra fråga. Jag undrade varför.

Till sist vaknade jag. 

När jag kollade på min dator förstod jag varför föredraget hade varit så långt. Jag hade somnat från en video på hennes YouTube-kanal. Men när den var klar hade jag automatiskt kopplats till en annan video av henne. Och det hade bara fortsatt. Under tiden jag sovit hade datorn faktiskt spelat upp hela åtta videor med henne.

Det är klart, det förklarar ju också att hon aldrig lät mig ställa några frågor.

Steven Hassan om Donald Trump som narcissistisk sektledare

I denna video diskuterar sektexperten Steven Hassan Donald Trump och den rörelse denne leder.

Steven Hassan var en gång medlem i Unification Church, en sekt grundad av koreanen Sun Myung Moon, som ansåg sig vara en världsfrälsare.  Dennes sekt förde fram en konservativ, auktoritär  och hårt antikommunistisk lära. De brukade efter ett tag ofta kallas "moonies".

Efter att Hassan med hjälp av "avprogrammerare" lyckats lämna sekten började han aktivt föreläsa om destruktiva sekter och arbeta för att hjälpa människor att lämna sådana. 

Han blev en profil i det som brukar kallas "antikultrörelsen" och kanske en av dess mest intressanta teoretiker. 

Han skrev bland annat boken "Combatting Cult Mind Control", en bok som jag har läst  - och som jag uppfattade som läsvärd.

För några år sedan skrev han boken "The Cult of Trump" som jag inte har läst. 

I videon analyserar han Donald Trump som en narcissistisk sektledare. Om man använder den termen måste det i så fall medges att Trump lyckats skapa en av de största sekterna någonsin...

Analysen är mer psykologisk och sektsociologisk än politisk. Själv skulle jag vilja säga att rörelsen runt Trump är det närmaste en kvasifascistisk massrörelse som någonsin har funnits i USA.

Själv ser jag två stora faror med en seger för Trump. Dels att USA under hans regim aktivt kommer att sabotera kampen mot den globala uppvärmningen, dels risken för att denna regim kommer att försöka utveckla det politiska systemet i USA i en bonapartistisk riktning. 

Jag håller inte med allt Hassan säger, men tycker definitivt att hans analyser är intressanta. 

-------------------------------------------------

PS Pedantisk anmärkning. När Hassan i intervjun i förbigående säger att Erich Fromm var förintelseöverlevare har han helt fel. Vilket är anmärkningsvärt för en så kunnig person. Troligen har han blandat ihop Fromm med Victor Frankl.

Elected

Inför det US-amerikanska presidentvalet 2020 lade jag ut denna musikvideo.

Det var alltså Alice Coopers nidvisa från 1972 om en uppenbart korrupt presidentkandidat. Förmodligen associerade de flesta som detta år hörde sången till Richard Nixon.

I musikvideon spelas denne kandidat av just Alice Copper.  Och de korrupta dragen är här karikatyrmässigt framställda på ett rent infamt sätt.

Idag är det väl ingen tvekan om vem de flesta som ser den kommer att associera till. 

Doreen Virtue, djävulen och paranoian

På Doreen Virtues  Facebooksida lade hon nyss upp denna lilla text.

"The reason why: 

New Age

Wicca/Witchcraft

Theosophy

New Thought

Word of Faith

Name it and Claim it 

Prosperity Guspel

New Apostolic Reformatio (NAR) 

all sound alike is because 

they have all the same author

(THE DEVIL)" 

Troligen kom det mer än vanligt antal negativa kommentarer till detta inlägg. För när jag nu kollar antalet kommentarer står det att det finns 7 - men när jag sedan klickar på dem hittar jag inte en enda kommentar. Vad beror det på?

Förklaringen kan troligen sökas i en liten finstil text som dyker upp just när man klickar på "kommentarer". Facebook har faktiskt översatt den till svenska, och där står det; "Mest relevant är valt så vissa kommentarer kan ha filtrerats bort." 

Alla kommentarer har alltså "filtrerats bort". Inte ens Virtues fundamentalistiska följare vekar ha stått ut med hennes utfall. 

För att parafrasera Virtue: 

Hur kommer det sig att Doreen Virtue liksom andra kristet fundamentalistiska fanatiker - inklusive hypernitiska evangelikaler, karismatiker, calvinister, pingstvänner, och andra sekterister,  låter så märkligt lika när de diskuterar meningsmotståndare. 

Troligen för att det i själva deras lärosystem finns en inbyggd - paranoia.

Vintersöndag

Bara några sekunder efter att jag vaknade dök denna sång upp i huvudet. Blå Tåget från hösten 1974, på LP:n Slowfox.

Vacker, poetisk, men - har jag alltid tyckt - på¨samma gång lite kuslig. 

Här.

Lördagar, söndagar och bävrar

Sjundedagsadventisterna (SDA)  är en märklig rörelse. Den måste beskrivas som fundamentalistisk, men deras hårda förkastande av helvetesläran gör dem definitivt mer sympatiska än andra kristna fundamentalister. 

Nu förkastar även exempelvis Jehovas Vittnen denna, men detta är dock en odemokratisk, teokratisk organisation - medan SDA har en demokratisk organisationsstruktur. Vilket väl också gör dem lite sympatiska.

SDA har en egenhet som avspeglas redan i dess namn. De anser att frågan om vilken dag som ska ses som sabbatsdag, dvs vilodag, är en central och viktig trosfråga. Eftersom Gud vilade på den sjunde dagen och lördagar åtminstone tidigare definierades som den sista, sjunde, dagen i veckan, är det ett gudomligt påbud att just denna dag ska vara vilodag.  

Men nu råkar faktiskt söndag sedan 1972 internationellt definieras som den sista dagen i veckan, efter att tidigare ha definierats som den första. Det borde ställa till problem för SDA:s insisterande på att just lördagen ska vara sabbat. 

Men från en SDA-medlem har jag hört svaret att veckodagarna har existerat kontinuerligt sedan Adam och Eva. Och därför är lördagen objektivt sett alltid den sjunde dagen, oavsett alla juridiska nydefinitioner.

Att vi verkligen ända sedan de första människorna blev till har haft en sjudagarsvecka med söndagen som första dagen och lördagen som den sista, är kanske förenligt med en strikt bibeltrogen lära, jag har inte undersökt saken. Men för alla som inte tror att Bibeln är bokstavligt sann ter det ju sig som mer än absurt. 

Nedan kommer några SDA-trogna videor om saken. SDA är inte en monolitisk organisation, så det finns säkert mycket i dessa videor som många SDA-medlemmar inte skulle hålla med om. Men det ger ändå en bild av hur rörelsens grundsyn läggs ut av en del aktiva medlemmar.  

Här, och här, får vi reda på att se söndagen som vilodag inte endast är emot Guds påbud, utan rent av är sataniskt. Att ha söndagen som sabbat ses rent av som det vilddjurets märke som nämns i Uppenbarelseboken. Eller i alla fall som en viktig del av detta begrepp. 

Detta byggs under med påpekandet att söndag firades under hednisk tid som solgudens, eller solgudinnans, dag. (Se för övrigt bilden nedan) 

I SDA:s lära finns det två onda världsmakter som styr i ändens tid. Det är den katolska kyrkan, och Förenta Staterna. Dessa samarbetar på ett sataniskt sätt med varandra, och det förekommer spekulationer i SDA att just  dessa maktcentra planerar att genomföra en lag, som gör det till ett brott att inte ha just söndagen som sabbatsdag. 

Och i denna video får vi slutligen reda på att bävrar i motsats till människor håller Guds påbud och vilar på lördagar. Det är en mycket märklig video. Den säger att det finns vetenskapliga studier som visar detta, dock utan att gå närmare in på vilka som genomfört dessa studier.

Jag har inte undersökt saken så jag frågade ChatGPT (!) om den kände till något om detta. Den svarade, förutsägbart nog, att den inte gjorde det. 

Härmed öppnar jag mig genast för anklagelsen att jag mer tror på en dator utan medvetande än på att Guds påbud i Bibeln styr bävrarnas beteende. Skamligt nog måste jag erkänna att jag förmodligen gör det.

 

"A depiction of Máni, the personified Moon, and his sister Sól, the personified Sun, from Norse mythology (1895) by Lorenz Frølich"  (Wikipedia)

Idag...

... går klockan rätt igen. Jag hoppas att det blir permanent.

En ny vänstergrupp?

Tydligen har det bildats en utbrytning från Vänsterpartiet. Jag betvivlar att den kommer att bli speciell stor.

De flesta som är med i V är det inte för att de håller med partiet om allt, utan för att det är det enda någorlunda stora parti som är vänster, i någon rimlig mening av ordet.

Jag är (ganska så passiv) medlem i Vänsterpartiet. På det första medlemsmöte jag gick på  förklarade jag att jag ansåg att storföretagen och bankerna borde förstatligas, och jag hänvisade till en intervju med CH Hermansson från 1967 som finns på YouTube.

Jag försäkrades att man absolut kunde tycka så i Vänsterpartiet... även om det inte var den officiella linjen.

Jag skulle kanske  kunna hålla med utbrytarna om en del saker  men om det inte blir i alla fall ungefär lika stort som V kommer jag inte ens att fundera på att gå med.

Jag har varit med i smågrupper på vänsterkanten under en förfärligt massa år av mitt liv, och det kommer jag inte att börja med igen.

Chat GPT försöker skriva som Howard Philips Lovecraft

Chat GPT behärskar Lovecrafts stil riktigt bra, men det är absolut något som saknas. Det märks fortfarande att det är en dator som skriver. 

--------------------------------------------------------------

Jag: 

Berätta hur du plötsligt upptäcker att en dörr i det lokala biblioteket som alltid brukar var stängd nu är öppen, du går in, på ett bord i rummet  ligger den förbjudna Necronomicon  - och vad som händer sedan.
 

ChatGPT:

Jag brukade besöka det lilla biblioteket i vår stad varje vecka. Det var en trygg plats, där bokhyllorna sträckte sig som tysta väktare av gamla berättelser och kunskap. En dörr längst bak i biblioteket, precis intill de gamla arkiven, hade alltid varit låst så länge jag kunde minnas. Ingen verkade lägga märke till den, och bibliotekarien bytte alltid samtalsämne när någon frågade vad som låg bakom den. Jag hade, som de flesta, aldrig funderat särskilt mycket på det—förrän den dagen.

Det var en kall, mulen eftermiddag när jag strövade genom bibliotekets dammiga gångar och såg det. Dörren, som alltid varit stängd, stod nu på glänt. Det var bara en liten springa, men tillräckligt för att dra min uppmärksamhet. Något i mig visste att jag inte borde gå dit, men nyfikenheten grep mig med en plötslig, obeveklig kraft.

Jag närmade mig dörren, kände en lätt kylig vind strömma ut från springan, och utan att tveka mer sköt jag upp den. Rummet på andra sidan var mycket större än jag förväntat mig, fylld med ett dunkelt ljus som verkade komma från ingenstans. Väggarna var täckta med tunga bokhyllor, som om tiden själv hade glömt bort dem. Men mitt i rummet, på ett massivt ekbord, låg en ensam bok.

Necronomicon.

Jag hade hört om den, läst de gamla myterna. Det var en bok som inte skulle finnas, en samling av hemligheter och förbjuden kunskap, bortom vår verklighets gränser. Att se den där framför mig, med sitt svarta, åldrade skinn och mystiska symboler inbrända på omslaget, fick mig att tveka. Men återigen, precis som när jag såg dörren, kände jag mig dragen till den—en tvångsmässig önskan att röra vid den.

Mina fingrar var knappt medvetna om vad de gjorde när de sträckte sig fram och lyfte boken. Den var tyngre än jag förväntat mig, och luften i rummet tycktes plötsligt bli tjockare. När jag öppnade den första sidan kändes det som om världen omkring mig förlorade sin form—väggarna suddades ut, och det tysta biblioteket blev en avlägsen skugga. Orden, skrivna med en främmande handstil, dansade framför mina ögon.

Och så började jag läsa.

De första raderna var obegripliga, men ändå började jag förstå dem på ett sätt som kändes som mer än bara läsning. Varje ord var som en nyckel som öppnade en port i mitt sinne, och snart hörde jag viskningar, inte från boken, utan från skuggorna runt mig. Rummet hade förändrats, eller snarare, jag hade förändrats. Det var som om jag plötsligt befann mig i en annan värld, där de osedda krafterna som vilat under ytan av vår verklighet nu rörde sig fritt.

Då hörde jag det—audhumla röster, något som kallade på mig, från bortom tidens gränser. En närvaro som kändes som uråldrig och oändlig mörker strök mot mitt sinne. Jag kunde känna det: en medvetenhet, större än allt jag någonsin kunnat föreställa mig, som betraktade mig, lika likgiltigt som ett universum betraktar en ensam stjärna.

Jag borde ha släppt boken, stängt den och lämnat rummet, men jag kunde inte. Orden hade fastnat i mitt sinne, och de började forma sig till bilder. Jag såg bortglömda städer som svävade i tomrummet, monstruösa varelser som kröp fram från avgrunder där ljuset aldrig nått. Och i centrum av allt—en figur, mörkare än natten, med ögon som lyste som döende solar.

Plötsligt slog boken igen med en öronbedövande smäll, som om någon osynlig kraft stängt den. Jag slungades bakåt, kastad tillbaka till det vanliga rummet. Dörren som tidigare stått öppen smällde igen, och jag stod där, ensam, med hjärtat bultande i bröstet.

Necronomicon låg kvar på bordet, men jag visste att jag inte längre var densamma. Något, eller någon, hade sett mig. Och jag visste, djupt inom mig, att jag inte var färdig med den förbjudna boken. Eller kanske var det boken som inte var färdig med mig.