Om att rösta

Om det vill sig illa kan vi den 12 september stå där med den mest reaktionära regering vi haft på över 100 år. Alla som vill hindra detta bör rösta imorgon.

Några bibelcitat för Ebba Busch

Och för alla de som till äventyrs tror att det är speciellt "kristet" att rösta höger.

"Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud." (3 Mos 19:33-34)

"Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store Gud och fruktansvärde hjälte som aldrig är partisk och inte kan mutas, som ger den faderlöse och änkan deras rätt och som älskar invandraren och ger honom mat och kläder." (5 Mos 10:17-18)

”Förbannelse över den som vränger rätten för invandraren, den faderlöse eller änkan. ” (5 Mos 27:19)

”Men ve er som är rika, ni har fått ut er glädje. Ve er som är mätta nu, ni skall få hungra. Ve er som skrattar nu, ni skall få sörja och gråta.” (Lukas 6:24-25)

”Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." (Matteus: 19:24)

”Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.” ( Matteus 6:24)

”Ni som är rika: gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er.

Er rikedom förmultnar, era kläder äts upp av mal, ert guld och silver rostar, och rosten skall vittna mot er och förtära er kropp som eld. Ni har samlat skatter i dessa sista dagar.

Lönen till arbetarna som bärgade skörden på era ägor har ni undanhållit. Den skriar till himlen, och skördefolkets rop har nått Herren Sebaots öron.

Ni har levt i lyx och överflöd här på jorden. Ni har gött er på slaktdagen.” (Jakobsbrevet 5:1-5)
 
"Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt ...

Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov. (Apostlagärningarna 4:32-35)

Hijras och Bahuchara Mata

Jag har tidigare skrivit om Hijras, en grupp av transsexuella i Indien. De tillhör de som kommer att dra nytta av en ny lag som införts i det landet. Som man kan läsa om här.

 

Denna lag godkänner transsexuella som ett tredje kön, som också enligt denna lag ska ses som en utsatt grupp, som ska kunna få speciellt stöd. 

Det finns en gudinna som har en speciell betydelse för Hijras. Det är Bahuchara Mata, som har ett tempel i Mehsana- distriktet  i Gujarat. 

Nedan en avbildning av henne (i mitten), från ca 1820-1840.

Rösta på V på söndag!

/Ledaren i tidningen Internationalen den 7 september 2022./

Majoriteten av de viktigaste besluten i vårt samhälle fattas i det tysta, i slutna styrelserum och på bolagsstämmor utom räckhåll för demokrati och politik. Det gör inte rösträtten oviktig, tvärtom, det vet de rika och mäktiga. I deras segregerade ”Capitaltowns”, i Hovås, Djursholm eller Limhamn, går de välbeställda man ur huse för att rösta på sina partier, där Moderaterna alltid har dominerat och först på senare har fått konkurrens av SD och KD. I överklassens områden vet folk att deras representanter går att lita på, de kommer aldrig att kompromissa bort sina vallöften utan troget företräda de rikas klassintressen.

I många arbetarområden är förhållandet det motsatta. Hade landets arbetare röstat lika mycket och lika klassmedvetet som överklassen skulle valen vara rena formaliteter. Men i de fattigaste områdena är valdeltagandet som lägst, liksom förtroendet för de partier som säger sig företräda dem. För många gånger har löften svikits och kompromissats bort.

I årets val är det bara Vänsterpartiet som tydligt är mot den marknadsanpassning som river ner välfärden. Som tydligt går emot den allt mer skamlöst och outhärdliga rasismen i borgarnas och Socialdemokraternas valpropaganda, den som bara leder till att de öppna rasisterna i SD radikaliseras och kan sprida sitt gift ännu bredare. 

Det är bara Vänsterpartiet som sagt nej till NATO-medlemskap och anpassning till USA:s militära herravälde. Som går emot försämrat anställningsskydd och urholkade fackliga rättigheter. Som ser sambandet mellan den pågående klimatkrisen och kapitalets vinstjakt. Krav som alla pekar mot ett samhälle där de arbetande kan styra sina egna liv.

Dessvärre syns detta alltför lite i partiets valkampanj som ängsligt undviker det mesta som de tror kan stöta bort någon väljare. I stället för att betona arbetarrörelsens möjlighet att mobilisera underifrån och nödvändigheten av enighet mot högern pågår en personfixerad kampanj och lama paroller som ”Din trygghet, politikens ansvar”. Ett sätt att bedriva politik som snarare hämtats från de inhyrda konsulterna i PR-firman Strategies 360 från USA än partiets egna demokratiska beslut och de folkrörelsetraditioner en offensiv vänster behöver återknyta till. Resultatet är en vag och utslätat röst som inte gör någon entusiastisk.

Som vid missgreppet – rakt mot partiets grundlinje – att tillsammans med högern sänka bensinskatten istället för utmana billobbyn och fossilkapitalet. Helt i onödan fick det i grunden borgerliga miljöpartiet där en gratischans att framstå som det enda klimatpartiet och slippa diskutera saker som sin uppslutning bakom privatiseringsextremisternas härjningar i Stockholm.

Tanken med denna utslätade kampanj är att framstå som realistiska och vinna röster. En uppenbar risk är att det motsatta sker och att Vänsterpartiet i stället för att framstå som ett rakryggat alternativ till fortsatt daltande med klimatkrisens profitörer och överklassens utplundring av våra gemensamma tillgångar, framstår som ett parti av politikerproffs bland andra.

Detta behöver diskuteras på djupet i den breda vänsterns eftervalsdebatt. Nu gäller det framför allt att besegra högern och sätta stopp för en regering stödd på extremhögern. Att avstå från att rösta i besvikelse på V:s valkampanj gynnar bara dessa krafter. För, trots allt, en röst på Vänsterpartiet är en tydlig röst mot en högerregering och ju fler vänsterröster desto större möjlighet att sätta press på Socialdemokraterna i frågor om jämlikhet, välfärd och klimat för att åtminstone i någon mån bromsa deras rusning högerut. Utan att någonsin glömma att det verkliga trycket behöver komma underifrån, från aktivitet i vardagen och rörelser i samhället och på arbetsplatserna. Idag och efter valet.

Otelo Saraiva de Carvalho

Jag letade efter en någorlunda välvillig artikel om Otelo Carvalho, en man som stod i ledningen för den militärkupp som störtade diktatorn Caetano i Portugal 25 april 1974, och upprättade ett demokratiskt system (en ovanlig typ av militärkupp, eller hur?). Efter ett tag hittade jag denna.

Den 25 april 1974 störtades alltså diktaturen i Portugal. De som genomförde kuppen var en grupp av officerare på mellannivå, som kallade sig De väpnade styrkornas rörelse (MFA). Att en diktatur är så bräcklig att den kunde störtas av en grupp av några hundra officerare på mellannivå är ju i sig anmärkningsvärt. 

Portugal hade under kanske 15 år fört en hård militär kamp för att krossa befrielserörelserna i de tre kolonierna Angola, Mozambique och Guinea-Bissau.  Kriget gick dåligt och kritiken mot det hade växt även i militären. En ledande officerare, Antonio de Spinola, hade skrivit en bok där han argumenterade för att krigen måste avslutas. 

När MFA tog makten lät de först Spinola bli president, men det uppstod snart konflikter. Spinola låg långt till  höger, och förskräcktes av hur den portugisiska arbetarrörelsen växte explosionsartat. Det visade sig bland annat genom att Socialistpartiet och Kommunistpartiet snabbt blev de två största partierna, men även genom utvecklandet av organ för arbetarkontroll. 

Bland annat var det kommittéer av bankanställda som aktivt agerade mot ett kuppförsök från höger  som Spinola försökte genomföra den 11 mars 1975. De kontrollerade kuppmakarnas konton och förhindrade att dessa kunde användas för att finansiera en kontrarevolution. 

Medan en stor del av MFA:s ledning efter ett tag lierade sig med det högersocialdemokratiska Socialistpartiet för att krossa arbetarkontrollen över industrin,  hörde Carvalho till  en vänster i MFA:s ledning, som efter ett tag lierade sig med organen för arbetarkontroll. Han besökte Kuba  i 1975, och verkade ha inspirerats av det besöket.  Han kom att se Kuba som en sorts ideal. 

1975 var ett tumultartat år i Portugal. Socialistpartiets ledning samarbetade nära med de borgerliga staterna i Europa för att montera ner organen för arbetarkontroll och göra Portugal till en "normal" borgerlig demokrati. 

De lyckades den 25 november 1975. Efter vad som såg ut som ett amatörmässigt kuppförsök av några små vänstergrupper genomförde högern i militären en kontrakupp. Carvalho arresterades en kort period, grupperna på vänsterkanten förlorade all makt.. 

Organen för arbetarmakt  slogs gradvis sönder. 

I den yttersta vänstern, som hade hunnit växa sig stark inom arbetarklassen på kort tid, var sympatierna för  Carvalho mycket stora. Så när han  i juni 1976, ett halvår efter högerkuppen i november ställde upp i presidentvalet med ett ganska så radikalt vänsterprogram, fick han 16.46% procent av rösterna och kom tvåa. Hans röster kom framförallt från arbetarområden. 

Han hade 1975 märkligt nog nära kontakter med vänstergruppen Partido Revolucionário do Proletariado - Brigadas Revolucionárias  (PRP-BR). Märkligt, för att vara en ledare i en officersrörelse, låt vara i dess vänsterflygel.   

Långt senare, 1985, dömdes förresten Carvalho  mot sitt nekande, för att inom ramarna för vänsterrörelsen "Forças Populares 25 de Abril", ha samarbetat med terrorister. . Han dömdes till 15 års fängelse, men frigavs efter fem år. 

Han avled den 25 juli 2021. 

Anledningen till min fascination för honom är till stor del denna. Under de år då han stod i ledningen för MFA:s vänsterflygel var jag sympatisör till en organisation som hette Revolutionärs Marxisters Förbund (RMF) (numera Socialistiska Partiet) . De stödde den revolutionära utvecklingen i Portugal, men var förstås kritisk mot en militär som Carvalho. Men i RMF fanns en oppositionell tendens som hade nära kontakter med den trotskistiska organisationen i USA, Socialist Workers Party (SWP), och i stort följde den linje den organisationen hade. 

Jag hade tyckt att det fanns en hel del vettigt i både den tendensen och i SWP,  och i viss mån stödde jag dem, men 1975 började de inta en för mig helt obegriplig linje i Portugalfrågan. De verkade tycka att organen för arbetarmakt, var mindre intressanta i sammanhanget, och ansåg att den stora faran var att MFA skulle upprätta en militärdiktatur. Jag tyckte det var absurt - MFA var splittrat i en rad olika tendenser, och skulle inte ha haft en chans att genomföra något sådant. 

Men det ledde SWP till att stödja Socialistpartiets kampanj mot de framväxande organen för arbetarmakt, som de verkade mena vara så manipulerade av MFA, att de i detta sammanhang inte hade någon större betydelse. En något märklig position för en trotskistisk organisation. 

Och de såg mer exakt Otelo Carvalho som det största hotet i Portugal, och jämförde honom med Napoleon. Jag blev mer och mer upprörd, och slutade att stöda tendensen ifråga. 

Carvalho var inte en revolutionär i någon rimlig mening av ordet, men jag ansåg att han ändå stod på rätt sida i den strid som då pågick i Portugal. Och det anser jag nog även idag. 

En väggmålning av Carvalho från Portugal, 1975.

Kristendomsfientliga drömmar?

Har jag sådana inatt? Då drömde jag två milt sagt negativa drömmar som handlade om kristna.

I den första vågade jag inte gå ut en kväll/natt eftersom det hade hänt flera gånger att "kristna" av någon typ hade angripit grupper av människor, dödat ett visst antal och sedan tvingat de som överlevt att konvertera. Obs jag drömde alltså inte att jag bodde i Mellanöstern under korstågen, eller i Sydamerika under den spanska erövringen. Handlingen var förlagd till där jag bor nu - dvs i Stockholmsregionen.

Men det konstigaste är att när jag väl (helt eller delvis?) hade vaknat tog det flera minuter innan jag fattade att grundförutsättningen för min oro i drömmen - att sådana attacker regelbundet skedde på natten där jag bor - inte existerade. Jag funderade fram och tillbaka om det verkligen fanns sådana "kristna"attacker på våra gator och kom till sist fram till att sådana endast fanns i mitt drömliv.

Jag vaknade alltså ur denna dröm. Men efter att jag somnat om drömde jag en annan dröm om om obehagliga kristna.

I den drömmen gick jag verkligen ut. Plötsligt märkte jag att någon bakifrån höll på att öppna min ryggväska. Jag vände mig häftigt om, så att en del av innehållet i väskan ramlade ner på gatan. Jag såg att den som försökte stjäla från väskan var en ung man med kort mörkt hår som jag i drömmen visste var kristen.

Jag frågade vad han sysslade med och efter ett tag framgick det att det fanns ett syfte med det hela. Nu minns jag inte riktigt vad, men jag tror att det antingen var att han skulle se om det fanns något i väskan som han skulle kunna sälja och sedan ge pengarna till den kristna sekt han var ned i. Eller också något av typen att om jag ville få tillbaks det han hade tagit måste jag först prenumerera på sektens tidning.

Jag skällde på honom, och plockade upp det som hade hamnat på marken. När jag gick tänkte jag säga något relativt vänligt - hans stöldplaner hade ju ändå nån sorts ideellt syfte.

Jag hade tänkt säga "ha en bra dag", men i sista sekunden ändrade jag mig och sa "ha en bra morgondag". När jag sagt det såg mannen plötsligt rädd ut. Jag undrade om han, trots, eller kanske på grund av, sin religiösa övertygelse, var rädd för för livet efter detta.

Nej, jag ha inget speciellt mot kristendomen på dagtid, bortsett från att jag ganska så kraftigt ogillar försoningsläran.Men avspeglar dessa drömmar ändå någon djupt liggande aversion mot kristendomen?

Eller?

Anselm av Canterbury (1033 - 1109) - utvecklade en ovanligt absurd variant av försoningsläran.

Om vi får en blåbrun regering...

...efter detta val har vi fått det mest obehagliga parlamentariska läget på lite mer än hundra år. Kommer Murphys lag att styra detta val?.....eller inte....

Arbetaren och Kajsa Ekis Ekman

Här kan man läsa ett upprop till stöd för Kajsa Ekis Ekman, från Svenska Dagbladet. Et ciat. .   

"Vi som skriver under detta upprop arbetar på olika sätt med det fria ordet som förutsättning och tar starkt avstånd från denna utveckling, som enligt oss hotar yttrandefriheten i praktiken. Vi vill också principiellt visa stöd till Kajsa Ekis Ekman och alla yrkesverksamma journalisters och debattörers rätt till fri debatt utan rädsla för repressalier av dessa oproportionerliga mått. Det hotet är värt att ta på allvar. Att inte våga göra sin röst hörd är en betydligt större fara än en enskild debattörs röst."

Jag får blandade känslor inför detta. Jag tycker att Kajsa Ekis Ekman är en sympatisk person.  Både personligt och - ofta - politiskt. Jag har ofta hållit med henne. Och på senare tid till och från inte gjort det.

Jag är självfallet emot alls osakliga angrepp mot henne. Men här handlar det ju inte endast om sådana.

Arbetaren är ett organ för en syndikalistisk  politisk-facklig organisation - Sveriges Arbetares Centralorganisation (SAC) --   som har någon form av politisk linje.  Det naturliga är att denna tidnings chefredaktör stödjer denna. Om nu SAC:s medlemmar anser att Ekman inte gör det passar hon förstås inte som chefredaktör på just denna tidning.

Om medlemmarna i stalinistiska "Kommunistiska Partiet"  plötsligt upptäckte att  deras tidning Proletären  hade fått en trotskist som chefredaktör vore det naturligt om de försökte ändra på den saken.  

Om medlemmarna i Socialistiska Partiet, som är ansluten till Fjärde Internationalen, som grundades av Leo Trotskij 1938, plötsligt upptäckte att de hade fått en stalinist som chefredaktör vore det också naturligt om de reagerade negativt.

Om KD:s tidning Kristdemokraten plötsligt fann sig stå där med en chefredaktör som var anarkist och militant ateist, skulle det nog leda till reaktioner.

Osv.

Om jag själv plötsligt hade utnämnts till redaktör för Vetenskap och Folkbildnings tidning Folkvett skulle jag haft en viss förståelse om många av  VoF.s medlemmar inte tyckte att det var så bra. Eftersom det ligger en avgrund mellan mina åsikter, om exempelvis bortträngda minnen,  och de åsikter VoF driver i denna och en del andra frågor.

Frågan är inte om man håller med Kajsa Ekis Ekmans åsikter, eller inte gör det. Frågan är här inte heller hennes självklara rätt föra ut dessa. Frågan är om det är så lämpligt att hon bör vara chefredaktör för en tidning som representerar en organisation som i centrala frågor har åsikter som är motsatta hennes..

Själv anser jag nog att hon inte bör vara det.

Kvantmekanik och medvetande

Roger Penrose är en fysiker jag spontant får starka personliga sympatier för varje gång jag ser honom ge en intervju, eller hålla ett föredrag.  Han är nog den ende fysiker som jag upplever på det sättet...

Han är dessutom en förespråkare  för uppfattningen att det finns ett samband mellan medvetande och kvantmekanik. Utan kvantmekanik, inget medvetande. En dators processer kan inte påverkas av kvantmekanik, därför kan den inte ha ett medvetande. En människas hjärna (liksom förstås  ett djurs), har processer som kan påverkas av kvantmekanik, därför kan den ha ett medvetande.

Här kan man se och höra kombinerade föredrag och intervjuer,  där Penrose  lägger fram grunderna för denna teori. Tillsammans med Stuart Hameroff, som lägger fram hjärnfysiologiska argument för denna.

Penrose framhåller att han inte menar att medvetande i sig är samma sak som kvantmekaniska processer , men att medvetandet endast kan förekomma  i samband med sådana.

På en fråga från publiken om han tror att vetenskapen någon gång kommer att kunna förklara medvetandet i sig, svarar han att han tror det. 

Min helt  okvalificerade lekmannaståndpunkt ät att jag inte tror att den någonsin kommer att kunna det. 

Roger Penrose verkar vara en alldeles ovanligt djupt tänkande materialist. Men eftersom jag själv i grunden inte ÄR materialist, kan jag ju inte tro att han har rätt på just den punkten...

Sverigedemokraterna och en ökänd häst

I dessa dagar är det inte helt ovanligt att höra jämförelser mellan  Moderaternas. Kristdemokraternas  och Liberalernas  försök att få det nyssnazistiska Sverigedemokraterna att bli erkänt som ett helt sedvanligt borgerligt demokratiskt parti, med det scenario  som beskrivs i Gösta Bernhards närmast geniala sång från andra världskriget (1940) - "Den ökända hästen från Troja".

Det är inte alls orimligt. När dessa partiers ledare försöker få oss att se SD som ett parti som alla andra, inte endast döljer de något om SD. De döljer också något om sig själva. För deras vilja att samarbeta med nyssnazisterna säger ju också något obehagligt om vart de själva är på väg.

Vad det gäller M och KD förvånar ingenting längre, men att L:s partiledare för någon dag sedan närmast kröp för Jimmie Åkesson, och försäkrade honom att L kommer att vara obrottsligt lojala mot SD, och inte på något ställa till några problem för dem, gjorde det till och med mig en smula förvånad. Inte mycket förvånad, men som sagt en aning.

När de väl har smugglat in den nyssnazistiska hästen i sitt "regeringsunderlag" (som det så vackert heter) finns det inget som garanterar att det inte kommer ett nytt steg efter detta. Och sedan ännu ett steg.

För vad kan vara bättre för en samling nyliberala partier att svepa in sin reaktionära ekonomiska politik i en nationalistisk dimma? Låt vara giftbrun,  men ändå en dimma med egenskapen att kunna förföra de som inget lärt av historien.

Så lyssna gärna på Karl Gerhard. Hans sång om hästen frånTroja kan på YouTube oftast höras i en kort version på cirka tre minuter.

Men jag väljer att länka till en  längre, mer utförlig version, på mer än fem minuter, med en del diverse tidstypiska ironier mot den tiden samarbetsmän. 

 

En avbildning av den trojanska hästen finns idag i Turkiet,  på den plats där Troja anses ha legat.

Rösta på Vänsterpartiet!

 Jag kommer att rösta på Vänsterpartiet i valet. Och uppmanar alla andra att göra det. 

Detta val är ett viktigt val. Det är viktigt av flera skäl - framförallt för att det är nödvändigt att stoppa en borgerlig regering, dominerad av Moderaterna i en nära allians med Sverigedemokraterna. Det skulle bli en av de mest reaktionära regeringar vi sett i Sverige. Man får nog gå mer än hundra år bak i riden för att finna en lika reaktionär regering...

Dessutom skulle (bland annat) en sådan blåbrun regering vara ett effektivt hinder mot kampen för att stoppa privatiseringen av skolan.

Men Socialdemokraterna är inte längre ett vänsterparti. Det vill regera med det nyliberala Centern, och dessutom kraftigt anpassa sig till deras politik. Nu säger visserligen numera även V att de vill regera med C, vilket jag inte alls uppskattar. Men en röst på V är ändå det bästa sättet att motverka Centerns chanser att vrida regeringspolitiken än mer åt höger. 

Dessutom vill ju C absolut inte regera med V - så en röst på V är ett sätt att motverka Annie Lööfs planer på att marginalisera vänstern i svensk politik. 

Den viktigaste frågan i världen idag är annars att bekämpa den globala uppvärmningen. Det inser också Vänsterpartiet,   vilket även det är ett bra skäl att rösta på V.  Sedan är det en annan sak att V nog inte dragit de fulla konsekvenserna av detta. Jag förstår mycket väl logiken bakom kravet på att sänka bensinskatten, men jag anser ändå att det är helt och hållet fel. 

Det bästa som kan hända i valet är en rödgrön majoritet, med ett mycket starkt vänsterparti. 

Men samtidigt anser jag (pga klimatfrågan) att ett starkt Miljöparti  i just riksdagsvalet på ett sätt  är något positivt. I de lokala valen  har MP till och från spelat en mycket förrädisk roll  - de har inte så sällan samarbetat  med de regeringsfientliga borgarna, och till och med med M. Men hotet från Sverigedemokraterna torde i dagens läge vara ett absolut hinder för dem att i just i riksdagsvalet samarbeta med något annat borgerligt parti än - Centern...

Centern är annars nån sorts olustig joker i svensk politik. Jag skulle absolut föredra att V skulle deklarera att de vare sig vill regera med C - eller samarbeta med C om budgetfrågor. På sätt och vis verkar C vare mer "klassmedvetet" än V. De ser V som sin klart deklarerade fiende, och det talar till V.s fördel. Tyvärr är inte den inställningen ömsesidig...

Alltså - jag anser att en röst på Vänsterpartiet är en självklarhet. Även om jag ändå har en smula förståelse för de som inte står ut med V.s linje om bensinskatten och röstar på MP istället. 

Paul McCartneys sång om sin mor - eller en sång om Jungfru Maria?

Eller kanske både och?

Jag syftar förstås på "Let it be", The Beatles sista singel, som kom våren 1970. Den var också titellåten på The Beatles sista LP, som kom sommaren 1970 och alltså också hette "Let it be". 

Den kan höras här. Jag hörde den ganska snart efter att den kom. Och förvånades över att Beatles hade gjort en a-sida på en singel, om Jungfru Maria. När jag sedan insåg att det blev Beatles sista singel tyckte jag att det var än mer anmärkningsvärt. 

Men nu var det ju så att Paul McCartneys mor hette Mary Mohin McCartney. Hon hade dött när Paul var 14 år, och han hade haft en dröm om henne innan han skrev sången....

Saken är alltså klar? 

Paul har dock själv sagt att han inte har något emot om människor uppfattar sången som en sång om Jungfru Maria. Och det borde vara uppenbart att Paul, när han skrev låten, måste ha insett att många skulle få sådana associationer. 

Och om man läser texten (som jag kopierat nedan) ser den faktiskt religiös, eller i alla fall kvasireligiös, ut. Skulle den verkligen ha haft den karaktären om inte Mariakulten hade existerat, eller om Paul inte hade känt till den? 

Sånger kan ju vara inspirerade från olika källor, olika tankar, olika associationer. Som kan finnas samtidigt hos samma människa.

Inga jämförelser i övrigt, men lite av samma problematik gäller också en annan Beatlessång. Den hette Lucy in the Sky with Diamonds och låg på Sgt. Pepper-LP:n. Där var texten skriven av John Lennon, och han förklarade att titeln var hämtad från en barntekning som han son Julian hade gjort. 

Samtidigt kom den mitt i den psykedeliska vågen, och såväl titeln som den hallucinatoriska texten gav förmodligen de flesta som kände till något om droger, hippiekulturen och psykedelisk musik associationer till LSD. 

John förnekade bestämt att låten skulle ha något med LSD att göra, men efter Johns död var det faktiskt Paul som sade att det mycket väl också går att tolka sången som en sång om upplevelser under LSD-rus. Och det torde också John ha insett, när han skrev den .

Jag föredrar definitivt att det skrivs en vacker sång som kan tolkas som en sång om Jungfru Maria, än att det skrivs en vacker sång som som kan tolkas som en sång om LSD. 

Men mer principiellt. Det kan mycket väl vara så att Julian Lennon gjorde en barnteckning som han kallade "Lucy in the Sky with Diamonds", men om inte vi hade haft en psykedelisk våg då, och om inte Beatles hade testat LSD (vilket de hade) skulle nog ändå sången ha fått en helt annan karaktär, om den ens hade skrivits. 

När det gäller "Let it be" betvivlar jag inte en sekund att Paul hade inspirerats av den dröm han hade om sin mor. Men även här tror jag alltså att sångens kvasireligiösa karaktär påverkades av något mer än detta. Alltså Pauls kunskaper om Mariafromhet .

Dessutom vill jag nog också tro det. Detta eftersom jag själv har haft positiva upplevelser kopplade till Jungfru Maria som gestalt . 

Därför blir jag kanske lite tagen av att den sista singellåt, som gjordes av den musikgrupp som jag ser som 1900-talets största, och viktigaste, ger så uppenbara associationer till just Jungfru Maria... 

--------------------------------------------------------------------------------

When I find myself in times of trouble
Mother Mary comes to me
Speaking words of wisdom
Let it be

And in my hour of darkness
She is standing right in front of me
Speaking words of wisdom
Let it be

Let it be, let it be, let it be, let it be
Whisper words of wisdom
Let it be

And when the broken-hearted people
Living in the world agree
There will be an answer
Let it be

For though they may be parted there is
Still a chance that they will see
There will be an answer
Let it be

Let it be, let it be, let it be, let it be
Yeah, there will be an answer
Let it be

Let it be, let it be, let it be, let it be
Whisper words of wisdom
Let it be

Let it be, let it be, let it be, let it be
Whisper words of wisdom
Let it be

And when the night is cloudy
There is still a light that shines on me
Shine until tomorrow
Let it be

I wake up to the sound of music
Mother Mary comes to me
Speaking words of wisdom
Let it be

Let it be, let it be, let it be, yeah, let it be
There will be an answer
Let it be

Let it be, let it be, let it be, yeah, let it be
There will be an answer
Let it be

Let it be, let it be, let it be, yeah, let it be
Whisper words of wisdom
Let it be 

Men varför är det varma somrar när det är valår?

Är Jimmie Åkesson en ovanligt galen konspirationsteoretiker? Nja, det kanske han inte är, men han verkar vilja vara det. I gårdagens SvD intervjuas han och det är kanske inte så förvånande att han inte verkar förtjust i klimatsatsningar. 

Men så säger han plötsligt detta: "Vi har varmt väder och ibland har vi kallt väder. Det tenderar att vara väldigt varmt och alarmerande varje valår, av någon anledning." 

SvD verkar ha insett att uttalandet är något anmärkningsvärt och har försett intervjun med rubriken "Åkesson: Inte klimatkris än – är varmt varje valår".

Ja, det är sant att just åren 2018 och 2022 har  vi haft några av de varmaste somrarna  i Sveriges historia. Vilket inte Åkesson gillar, av förklarliga skäl. , 

Men jag reagerar ändå på det åtminstone till synes insinuanta "av någon anledning". 

Ja, vilka resurser har egentligen Miljöpartiet?  Som kanske kan manipulera vädret under valåren? 

Nej, jag tror faktiskt inte att Åkesson verkligen tror något sådant. Men man får intrycket att en i en del av hans medvetande - har ändå sådana tankar liksom poppat upp...

Talibanernas kvinnoförtryck - och USA:s svältpolitik

Afghanistan drabbas i dessa dagar av två tragedier. Den ena är att talibanerna - i strid mot vad de lovade  för något år sedan - på nytt har infört det brutala kvinnoförtryck som de praktiserade när de hade makten 1996-2001. Det andra är den svältkatastrof som drabbat den afghanska befolkningen. Det har ibland beskrivits i svensk press som om båda dessa saker skulle vara ett resultat av talibanernas politik.

Det är inte så. Kvinnoförtrycket är förvisso ett direkt resultat av talibanernas ultrapatriarkala ideologi. Men svältkatastrofen är däremot ett resultat av de åtgärder som USA genomfört efter att talibanerna tog makten. Man får intrycket att USA vill straffa - inte talibanerna -  utan hela den afghanska befolkningen, för det förnedrande nederlag som världens största militärmakt tillfogades av en jämförelsevis dåligt beväpnad gerillaarmé. 

Den engelska tidningen "Socialist Worker" beskriver den amerikanska svältpolitiken i denna artikel. Som jag tar mig friheten att lägga ut nedan.

----------------------------------------------------------

"The US is punishing millions of people across with hunger and poverty, a year after the Taliban forced it to end its 20 year occupation.It was a major humiliation for the US, which had waged war in Afghanistan since 2001 supposedly to get rid of the Taliban. Yet in the wake of its defeat, the US has spent the past year strangling Afghanistan with economic sanctions that cause widespread misery and suffering.

Even the establishment, mainstream watchdog Human Rights Watch pinned a large amount of blame on the US’s sanctions. “Since the US withdrawal and the Taliban takeover in August 2021, Afghanistan has been suffering from a worsening humanitarian crisis,” it reports.

“Acute malnutrition is now entrenched across the country. For nearly a year, over 90 percent of households have not been able to get enough food.”

It adds, “Tens of thousands of children are being admitted for emergency medical treatment for acute malnutrition monthly. Many others in remote areas are unable to get help and have starved to death. Over one million children under five—especially at risk of dying when deprived of food—are suffering from prolonged acute malnutrition, meaning that even if they survive, they face significant health problems, including stunting.”

Human Rights Watch explains that the crisis was largely caused by the US’s decision to cut off Afghanistan’s central bank from the global banking system. It also froze assets along with aid that directly paid public sector workers’ salaries. That shows that—even after the US’s retreat—ordinary people in Afghanistan are still paying the price of US occupation.

The US invaded Afghanistan in 2001 with the aim of reasserting its military and economic dominance in the Middle East and Central Asia. After removing the Taliban government, it installed a corrupt, puppet regime entirely dependent on economic aid.

Rather than bringing freedom, the West’s occupying armies dealt out massacres, bombings and other brutality to ordinary Afghan people. They killed at least a quarter of a million Afghan people—likely many more, as the US never bothered counting its victims.

Afghans—especially in rural areas—remained impoverished, while the people at the top of the government enriched themselves off aid. That’s why the Taliban was able to resist the West’s occupation for 20 years then sweep back into government as soon as the US admitted defeat.

Afghanistan’s new government has proved reactionary, for instance placing restrictions on the right of women to study and work. But the Taliban survived and thrived as a force of resistance to the misery the West brought—and is still bringing—to Afghanistan."

 

Food has become so scarce, over 90 percent of households struggle to get enough (Picture: Hand in Hand International)

Blixtar i realtid

På den webbsida jag länkar från nedan kan man se åskväder i realtid.

Här finns en karta över Europa.

Här finns en över hela världen. 

Utifrån denna, kan man gå till olika delar av världen.

Här finns för övrigt en över Skandinavien.

Blixtarna registreras på mätstationer.  Det finns inga sådana i haven - därför kan  det ut som om det aldrig åskar där. Vilket det naturligtvis gör.  ;-)

Ibland kan man se mindre skillnader även på kartor som ska skildra samma område. Men skillnaderna är inte stora. Och verkar bero på att åskväder markeras lite olika på olika kartor.

Intressant är det i alla fall.