På nätet kan man hitta mycket märkligt. Vad sägs om denna suggestiva hypnosövning? De som är rädda för att förlora kontrollen, eller ge efter för någon annans vilja, bör kanske inte se den.
Nej, det är inte hypnos i klinisk mening. Inte alls. Men suggestivt är det
Den har några uppföljare, som på sätt och vis skiljer sig från denna. En del av dessa skulle kanske somliga se som lite... extrema. Men oavsett detta upplever jag förvisso Lilium, som kvinnan bakom inslagen kallar sig, som mycket fascinerande. Och definitivt karismatisk... Vad nu än denna min upplevelse kan bero på.
Jag upptäckte dessa videor av en slump. Jag såg en av dem av misstag sent i förrgår kväll när jag inte kunde somna. Minns inte ens hur jag kom dit. Och jag somnade nästan direkt efteråt... så en sorts effekt på mig hade det absolut. Och jag fick en stunds flykt från oron för mina allvarliga problem med ögonen, där jag nyss fått reda på att jag verkar samlat på mig åtminstone tre allvarliga ögonsjukdomar.
Jag hade faktiskt aldrig hört talas om dessa videos innan dess. Nu gick de direkt in i mig,
fredag 8 september 2017
onsdag 6 september 2017
Idag för 48 år sedan...
... låg "Saved by the Bell" av (Bee Gees-medlemmen) Robin Gibb på tredje plats på Tio i Topp.
Den kan höras här.
Jag tyckte om den.
En sak om texten. "Saved by the Bell" är ju ett allmänt använt uttryck. Men detta kombinerat med "on your own carousel" har jag inte faktisk inte hört någon annanstans än i denna sång.
Det är lite udda.
Den kan höras här.
Jag tyckte om den.
En sak om texten. "Saved by the Bell" är ju ett allmänt använt uttryck. Men detta kombinerat med "on your own carousel" har jag inte faktisk inte hört någon annanstans än i denna sång.
Det är lite udda.
tisdag 5 september 2017
Ockultism i Tredje Riket
Jag tillhör definitivt inte de som ser all typ av ockultism eller nyhedendom som något ondskefullt eller obehagligt. Om den typen av åskådningar kopplas till i övrigt harmoniska och kärleksfulla inställningar kan det ofta bli något riktigt sympatiskt.
Men om det istället kopplas till våldsdyrkan, patriarkalism, elitism, och övermänniskoideal kan det förstås resultera i något mycket obehagligt.
Ett sådant fall var naziockultismen i Tredje Riket. Inflytandet från både ockultism och nyhedendom inom nazismen var betydande. Det fanns på alla nivåer, och även i toppskiktet. Och nazismen som rörelse hade redan från början utvecklats under påverkan från ockulta "ariosofiska " strömningar.
Detta tonades ner, och jag skulle nog vilja säga mörkades, av akademiska forskare under många år. Jag minns ett ambitiöst akademiskt arbete som jag läsa någon gång i början av 80-talet som behandlade nazismens religionspolitik. Medan "nazikristna" strömningar som "Deutsche Christen" fick stort utrymme avfärdades naziockultism och nyhedendom på några rader.
Samtidigt skrevs förstås mycket spekulativt om saken utanför den akademiska världen. Det mest absurda exemplet var nog "The Spear of Destiny" av Trevor Ravenscroft. Karaktären på den typen av litteratur bidrog nog till att ämnet kom än mer i vanrykte i akademiska sammanhang.
Men trots att nazismens ockulta aspekter ofta behandlades av fantaster av olika slag, var de i högsta grad existerande. På senare tid har även akademiska forskare börjat uppmärksamma detta. I Svenska Dagbladet den 4 september finns en understreckare av Fabian Kastner om historieprofessor Eric Kurlanders nya bok ”Hitler’s monsters: A supernatural history of the Third Reich” (Yale University Press). Den är intressant, liksom den bok som diskuteras där också verkar vara.
Naziockultism sågs länge som föga mer än en konspirationsteoretisk fantasi. Men den var i högsta grad verklig. Det är bra att detta nu börjar uppmärksammas även i seriösa och akademisks sammanhang.
PS. Men för de som skulle vilja söka vidare på nätet utifrån artikeln kan det ju vara bra att veta att den ariosofiske skribent som i denna kallas Guido von Lanz faktiskt hette Guido von List...
Men om det istället kopplas till våldsdyrkan, patriarkalism, elitism, och övermänniskoideal kan det förstås resultera i något mycket obehagligt.
Ett sådant fall var naziockultismen i Tredje Riket. Inflytandet från både ockultism och nyhedendom inom nazismen var betydande. Det fanns på alla nivåer, och även i toppskiktet. Och nazismen som rörelse hade redan från början utvecklats under påverkan från ockulta "ariosofiska " strömningar.
Detta tonades ner, och jag skulle nog vilja säga mörkades, av akademiska forskare under många år. Jag minns ett ambitiöst akademiskt arbete som jag läsa någon gång i början av 80-talet som behandlade nazismens religionspolitik. Medan "nazikristna" strömningar som "Deutsche Christen" fick stort utrymme avfärdades naziockultism och nyhedendom på några rader.
Samtidigt skrevs förstås mycket spekulativt om saken utanför den akademiska världen. Det mest absurda exemplet var nog "The Spear of Destiny" av Trevor Ravenscroft. Karaktären på den typen av litteratur bidrog nog till att ämnet kom än mer i vanrykte i akademiska sammanhang.
Men trots att nazismens ockulta aspekter ofta behandlades av fantaster av olika slag, var de i högsta grad existerande. På senare tid har även akademiska forskare börjat uppmärksamma detta. I Svenska Dagbladet den 4 september finns en understreckare av Fabian Kastner om historieprofessor Eric Kurlanders nya bok ”Hitler’s monsters: A supernatural history of the Third Reich” (Yale University Press). Den är intressant, liksom den bok som diskuteras där också verkar vara.
Naziockultism sågs länge som föga mer än en konspirationsteoretisk fantasi. Men den var i högsta grad verklig. Det är bra att detta nu börjar uppmärksammas även i seriösa och akademisks sammanhang.
PS. Men för de som skulle vilja söka vidare på nätet utifrån artikeln kan det ju vara bra att veta att den ariosofiske skribent som i denna kallas Guido von Lanz faktiskt hette Guido von List...
söndag 3 september 2017
Rösta på ViSK i kyrkovalet
"Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon" (Matteus 6:24).
”Men ve er som är rika, ni har fått ut er glädje. Ve er som är mätta nu, ni skall få hungra. Ve er som skrattar nu, ni skall få sörja och gråta” (Lukas &:24.25).
”Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike" (Matteus 19:24).
”Ni som är rika: gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er. Er rikedom förmultnar, era kläder äts upp av mal, ert guld och silver rostar, och rosten skall vittna mot er och förtära er kropp som eld. Ni har samlat skatter i dessa sista dagar. Lönen till arbetarna som bärgade skörden på era ägor har ni undanhållit. Den skriar till himlen, och skördefolkets rop har nått Herren Sebaots öron. Ni har levt i lyx och överflöd här på jorden. Ni har gött er på slaktdagen." (Jakobsbrevet 5:1-5). (Jakobsbrevet 5:1-5).
Som ovanstående citat antyder, var de första kristna definitivt "vänster". För att uttrycka det lite försiktigt.
Den 17 september är det val till kyrkofullmäktige. Då kommer jag att rösta på "Vänstern i Svenska kyrkan" (ViSK). Det ter väl sig naturligt med tanke på den kristna kyrkans ursprung...
ViSK har en webbsida som man kan läsa här. På den kan man hitta deras valplattform. Jag har tagit mig friheten att trycka upp den här.
Valplattform för Vänstern i Svenska kyrkan (ViSK)
Visk verkar för
* att Svenska kyrkan ska vara en öppen folkkyrka i ett mångkulturellt samhälle
* att Svenska kyrkan ska vara pådrivande för en generös flyktingpolitik, rätt till familjeåterförening och stärkt asylrätt
* att Svenska kyrkan ska vara aktiv i samhällsdebatten, verka mot orättvisor – både nära och långt borta
* att Svenska kyrkan ska vara pådrivande för att minska sociala, ekonomiska och kulturella klyftor i samhället
* att Svenska kyrkan ska verka för allas lika värde oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning, funktionshinder och ålder
* Att Svenska kyrkan ska vara öppen för människor av olika tro och skapa förutsättningar för goda möten
* Att Svenska kyrkan ska vara pådrivande för en hållbar utveckling och vara förebild i miljöarbetet
* Att Svenska kyrkan ska vara etiskt driven i sin kapitalförvaltning och inte investera i vapen, cigaretter och alkohol samt inte investera i företag som använder barnarbete eller har otillfredsställande arbetsförhållanden.
I vilket fall som helst - rösta bör man - om man är medlem i Svenska Kyrkan och inte vill att Sverigedemokraterna ska kunna utnyttja denna som en plattform för sin (försiktigt uttryckt) inte speciellt kristliga poltik. SD satsar på det valet - de som är emot SD bör mobilisera för att se till att de inte lyckas.
”Men ve er som är rika, ni har fått ut er glädje. Ve er som är mätta nu, ni skall få hungra. Ve er som skrattar nu, ni skall få sörja och gråta” (Lukas &:24.25).
”Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike" (Matteus 19:24).
”Ni som är rika: gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er. Er rikedom förmultnar, era kläder äts upp av mal, ert guld och silver rostar, och rosten skall vittna mot er och förtära er kropp som eld. Ni har samlat skatter i dessa sista dagar. Lönen till arbetarna som bärgade skörden på era ägor har ni undanhållit. Den skriar till himlen, och skördefolkets rop har nått Herren Sebaots öron. Ni har levt i lyx och överflöd här på jorden. Ni har gött er på slaktdagen." (Jakobsbrevet 5:1-5). (Jakobsbrevet 5:1-5).
Som ovanstående citat antyder, var de första kristna definitivt "vänster". För att uttrycka det lite försiktigt.
Den 17 september är det val till kyrkofullmäktige. Då kommer jag att rösta på "Vänstern i Svenska kyrkan" (ViSK). Det ter väl sig naturligt med tanke på den kristna kyrkans ursprung...
ViSK har en webbsida som man kan läsa här. På den kan man hitta deras valplattform. Jag har tagit mig friheten att trycka upp den här.
Valplattform för Vänstern i Svenska kyrkan (ViSK)
Visk verkar för
* att Svenska kyrkan ska vara en öppen folkkyrka i ett mångkulturellt samhälle
* att Svenska kyrkan ska vara pådrivande för en generös flyktingpolitik, rätt till familjeåterförening och stärkt asylrätt
* att Svenska kyrkan ska vara aktiv i samhällsdebatten, verka mot orättvisor – både nära och långt borta
* att Svenska kyrkan ska vara pådrivande för att minska sociala, ekonomiska och kulturella klyftor i samhället
* att Svenska kyrkan ska verka för allas lika värde oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning, funktionshinder och ålder
* Att Svenska kyrkan ska vara öppen för människor av olika tro och skapa förutsättningar för goda möten
* Att Svenska kyrkan ska vara pådrivande för en hållbar utveckling och vara förebild i miljöarbetet
* Att Svenska kyrkan ska vara etiskt driven i sin kapitalförvaltning och inte investera i vapen, cigaretter och alkohol samt inte investera i företag som använder barnarbete eller har otillfredsställande arbetsförhållanden.
I vilket fall som helst - rösta bör man - om man är medlem i Svenska Kyrkan och inte vill att Sverigedemokraterna ska kunna utnyttja denna som en plattform för sin (försiktigt uttryckt) inte speciellt kristliga poltik. SD satsar på det valet - de som är emot SD bör mobilisera för att se till att de inte lyckas.
lördag 2 september 2017
torsdag 31 augusti 2017
En vietnamesisk bonde
1972 gav FNL-grupperna ut en LP som hette Vietnam är nära. En av sångerna på den var en skakande historia om en ung vietnames, som ställt upp på ett rent självmordsuppdrag för FNL. Det gick ut på att gå med två korgar med ris till porten till ett fängelse. Under riset ligger två handgranater.
Hans bakgrund beskrivs - hans far hade dödats av fransmän, hans mor hade våldtagits, hans bror hade dödats av USA-soldater, och många unga kvinnor från byn han kom från hade tvingats till bordeller i Saigon. Att han hade starka motiv att göra det han gjorde kunde man verkligen förstå, men det var förstås samtidigt någon oerhört tragiskt över hela berättelsen.
Vad som händer sedan är detta. Bondens handgranater exploderar, och bonden, vakten vid porten och själva porten flyger i luften.
Fortsättningen beskrivs så här:
"Nu kommer hans kamrater som kämpar för sitt land,
nu strömmar fram mot porten ett FNL-förband.
Och fångarna blir fria och vakterna skjuts ner,
och fängelset med taggtråd det finns där inte mer."
Efter detta kommer de två sista verserna i sången.
"Tack vare bondens offer kom tusen mänskor loss,
man ärade hans minne och fortsatte att slåss.
Fast ingen känner namnet den unge bonden bar,
så lever dock hans minne i folkets hjärta kvar.
Ett folk med såna bönder besegras ej så lätt -
det borde mördarbandet för längesedan sett.
Ur folkets breda massa som hotats till sitt hem,
föds alltid tappra hjältar när kampen kräver dem."
Sången i sin helhet kan höras på YouTube, här.
Man kan reagera på denna sång på olika sätt. När jag själv hörde den 1973 blev jag gripen. Jag hade dessutom hört någonstans att det skulle finnas en verklig händelse bakom sången, men jag visste inte om det stämde.
Idag hittade jag en beskrivning som nästan exakt motsvarar handlingen i sången. Från Svenska Dagbladets digitala arkiv, och en artikel i SvD för exakt 50 år sedan - den 31 augusti 1967.
Den har rubriken 1200 fångar befriades i självmordsattack av FNL.
Så här står det bland annat.
”En FNL-soldat sprängde tidigt på onsdagsmorgonen grindarna till det strängt bevakade provinsfängelset i Quang Ngai i luften genom att detonera en bomb som han bar på. Soldaten dödades vid explosionen, men hans handling gjorde det möjligt för ett gerillaförband att befria omkring 1200 fångar.
Efter att grindarna hade sprängts stormade ett 30-tal gerillasoldater in på fängelseområdet, medan andra FNL-förband uppehöll regeringsstyrkorna i stadens utkant. Ett regn av granatkastarprojektiler föll på regeringstruppernas provinshögkvarter och en närbelägen förläggning för amerikanska rådgivare. … Gerillan dödade fängelsechefen och befälhavaren för vaktstyrkan i fängelset, som är inrymt i en gammal skola”
Troligen hade författarna till sången hört talas om just detta fall. Jag har inte sett något annat liknande beskrivet någon annanstans, och den typen av taktik var av allt att döma mycket ovanlig under Vietnamkriget.
När man hör sången, och läser artikeln, kan man förvisso få många reflektioner, om mycket. Det har i alla fall jag fått. Men de kommer jag inte att skriva ner här.
Hans bakgrund beskrivs - hans far hade dödats av fransmän, hans mor hade våldtagits, hans bror hade dödats av USA-soldater, och många unga kvinnor från byn han kom från hade tvingats till bordeller i Saigon. Att han hade starka motiv att göra det han gjorde kunde man verkligen förstå, men det var förstås samtidigt någon oerhört tragiskt över hela berättelsen.
Vad som händer sedan är detta. Bondens handgranater exploderar, och bonden, vakten vid porten och själva porten flyger i luften.
Fortsättningen beskrivs så här:
"Nu kommer hans kamrater som kämpar för sitt land,
nu strömmar fram mot porten ett FNL-förband.
Och fångarna blir fria och vakterna skjuts ner,
och fängelset med taggtråd det finns där inte mer."
Efter detta kommer de två sista verserna i sången.
"Tack vare bondens offer kom tusen mänskor loss,
man ärade hans minne och fortsatte att slåss.
Fast ingen känner namnet den unge bonden bar,
så lever dock hans minne i folkets hjärta kvar.
Ett folk med såna bönder besegras ej så lätt -
det borde mördarbandet för längesedan sett.
Ur folkets breda massa som hotats till sitt hem,
föds alltid tappra hjältar när kampen kräver dem."
Sången i sin helhet kan höras på YouTube, här.
Man kan reagera på denna sång på olika sätt. När jag själv hörde den 1973 blev jag gripen. Jag hade dessutom hört någonstans att det skulle finnas en verklig händelse bakom sången, men jag visste inte om det stämde.
Idag hittade jag en beskrivning som nästan exakt motsvarar handlingen i sången. Från Svenska Dagbladets digitala arkiv, och en artikel i SvD för exakt 50 år sedan - den 31 augusti 1967.
Den har rubriken 1200 fångar befriades i självmordsattack av FNL.
Så här står det bland annat.
”En FNL-soldat sprängde tidigt på onsdagsmorgonen grindarna till det strängt bevakade provinsfängelset i Quang Ngai i luften genom att detonera en bomb som han bar på. Soldaten dödades vid explosionen, men hans handling gjorde det möjligt för ett gerillaförband att befria omkring 1200 fångar.
Efter att grindarna hade sprängts stormade ett 30-tal gerillasoldater in på fängelseområdet, medan andra FNL-förband uppehöll regeringsstyrkorna i stadens utkant. Ett regn av granatkastarprojektiler föll på regeringstruppernas provinshögkvarter och en närbelägen förläggning för amerikanska rådgivare. … Gerillan dödade fängelsechefen och befälhavaren för vaktstyrkan i fängelset, som är inrymt i en gammal skola”
Troligen hade författarna till sången hört talas om just detta fall. Jag har inte sett något annat liknande beskrivet någon annanstans, och den typen av taktik var av allt att döma mycket ovanlig under Vietnamkriget.
När man hör sången, och läser artikeln, kan man förvisso få många reflektioner, om mycket. Det har i alla fall jag fått. Men de kommer jag inte att skriva ner här.
onsdag 30 augusti 2017
"Sound of Silence"-version med politisk udd
Lyssna gärna på denna sång
Det är ju ingen tvekan om vem denna version riktas mot.
Den är riktigt fyndig.
Det är ju ingen tvekan om vem denna version riktas mot.
Den är riktigt fyndig.
tisdag 29 augusti 2017
Tisdagen den 29 augusti 1967
Idag för femtio år sedan. Första arbetsdagen i sjätte klass. I går hade vi samlats för upprop, nu ska det bli riktiga lektioner.
Eller förresten, nej. Hela första veckan ska nästan helt ägnas åt högertrafiken, och den omläggning som ska ske. Det ska alltså bli högertrafik den 3 september och att lära oss vad det innebär ses som viktigare än de vanliga skolämnena.
Man känner sig lite förflyttad tillbaks till den trafikskola man hade gått i som sjuåring, då man hade fått lära sig vad vägmärken betyder.
Vi har fått en ny lärare. Helge Lundstedt som har haft oss som klassföreståndare från trean till och med femman har slutat. Han hade varit populär, i alla fall gillade jag honom och jag var nog inte ensam.
Den som vi får istället är en kvinna som heter Jane. (Vi uttalar det Jen). Det är inget större fel på henne, men någon som kan jämföras med Helge Lundstedt - kommer hon aldrig att bli. Vid en efterkontroll på henne på Google visar det sig förresten att hon senare blev aktiv moderat. Hon kommer att ha oss bara ett år, i sjuan får vi en ny klassföreståndare.
En klasskamrat frågar mig om jag inte hört att Beatles propagerar för LSD. Frågan irriterar mig, jag säger att visst har jag hört det, men att det bara är spekulationer. Det finns inga bevis.
Jag kommer hem och på kvällen lyssnar jag som vanligt på Kvällstoppen. Scott McKenzies San Francisco tar denna vecka över förstaplatsen från Beatles All You Need Is Love. Och Monkees, som väl fortfarande är ett av mina främsta favoritband, är representerad med två låtar på listan. Dels Pleasant Valley Sunday, nykomling på tjugonde plats. Och den "gamla" Alternate Title (som fick sitt namn för att skivbolaget inte ville acceptera Monkees första namnförslag) ligger på åttonde.
Sedan går jag och lägger mig, och vet att nästa dag också kommer att vara fylld av prat om högertrafik.
En dag för exakt femtio år sedan. Alltså.
Eller förresten, nej. Hela första veckan ska nästan helt ägnas åt högertrafiken, och den omläggning som ska ske. Det ska alltså bli högertrafik den 3 september och att lära oss vad det innebär ses som viktigare än de vanliga skolämnena.
Man känner sig lite förflyttad tillbaks till den trafikskola man hade gått i som sjuåring, då man hade fått lära sig vad vägmärken betyder.
Vi har fått en ny lärare. Helge Lundstedt som har haft oss som klassföreståndare från trean till och med femman har slutat. Han hade varit populär, i alla fall gillade jag honom och jag var nog inte ensam.
Den som vi får istället är en kvinna som heter Jane. (Vi uttalar det Jen). Det är inget större fel på henne, men någon som kan jämföras med Helge Lundstedt - kommer hon aldrig att bli. Vid en efterkontroll på henne på Google visar det sig förresten att hon senare blev aktiv moderat. Hon kommer att ha oss bara ett år, i sjuan får vi en ny klassföreståndare.
En klasskamrat frågar mig om jag inte hört att Beatles propagerar för LSD. Frågan irriterar mig, jag säger att visst har jag hört det, men att det bara är spekulationer. Det finns inga bevis.
Jag kommer hem och på kvällen lyssnar jag som vanligt på Kvällstoppen. Scott McKenzies San Francisco tar denna vecka över förstaplatsen från Beatles All You Need Is Love. Och Monkees, som väl fortfarande är ett av mina främsta favoritband, är representerad med två låtar på listan. Dels Pleasant Valley Sunday, nykomling på tjugonde plats. Och den "gamla" Alternate Title (som fick sitt namn för att skivbolaget inte ville acceptera Monkees första namnförslag) ligger på åttonde.
Sedan går jag och lägger mig, och vet att nästa dag också kommer att vara fylld av prat om högertrafik.
En dag för exakt femtio år sedan. Alltså.
söndag 27 augusti 2017
Murphys lag
Ju äldre jag blir ju mer känslig har jag blivit för ljud. Speciellt ljud med låg frekvens som tränger igenom, som från vissa ventilationssystem.
Förmodligen fanns det lika mycket såna ljud när jag var säg 20- 30 år men då tänkte jag tydligen inte på det.
Från och med början av denna sommar har jag blivit nästan hysterisk på natten av ett dovt ljud som kommer från fönstret i vardagsrummet, där jag har sängen. Eftersom jag har en etta är det nästan det enda konventionellt rimliga stället att ha en säng. Alternativen vore köket eller tamburen, vid ytterdörren.
Jag kan inte mycket om ventilation, men det verkar som om det är ljud från ett externt ventilationssystem, typ, och det tenderar att vara värre på sommaren. Kanske är det ett sätt att motarbeta värme i hus när solen ligger på. Eller nåt.
De "inre" ventilerna låter inte alls så extremt.
Dessutom kan man ibland från fönstret höra diverse ventilationsliknande ljud som kommer mycket längre bortifrån. Hovsjö är omgivet av ett industriområde, och det hörs, om man är känslig.
Så inatt hade jag fått nog. Ett dovt ljud på låg frekvens är ett bra sätt ett förhindra sömn för mig. Så plötsligt stod jag inte ut, och tänkte att jag borde flytta sängen i alla fall.
Det är en ganska tung säng, och den går inte att bara dra över golvet, för den är bredare än dörröppningen. Man måste vända på den och i ett visst moment lyfta på den. Och jag har numera en känslig rygg och får mycket lätt ryggskott.
Men jag gjorde det i alla fall, och - peppar, peppar - verkar klarat mig från ryggskott. Ljudet hade hållt på i flera veckor nu, så jag tänkte att jag åndå måste göra det.
Så jag ställde den i tamburen. Inte i köket - för där finns en kran som till och från droppar, och jag tänkte att jag kanske skulle störas av denna. Det är mycket opraktiskt att ha en säng i tamburen, vad ska de som ev. ringer på tänka om jag öppnar och det står en säng alldeles innanför dörren? Om inte annat så kan ju Jehovas Vittnen få för sig att jag är konstig,,,,'
Så idag, när jag vaknat, upptäcker jag att den dova ljudet är helt borta, Det brukar ju bli bättre när sommaren är slut och gränsen kanske ligger just nu. Ska jag flytta tillbaks sängen nu, med risk för ryggskott, och riskera att ljudet kommit tillbaks i kväll? Nej, det är nog bättre att låta det vara några dagar och se om det kommer tillbaka.
Förmodligen blir man extra känslig för sådant om man bor ensam. Det är nog mest då som man nojar in för konstiga ljud, om man bodde flera skulle man nog lättare kunna strunta i det.
Men, som sagt, så fort jag flyttade sängen försvann ljudet. Murphy is alive and well. Kan man kanske säga.
Förmodligen fanns det lika mycket såna ljud när jag var säg 20- 30 år men då tänkte jag tydligen inte på det.
Från och med början av denna sommar har jag blivit nästan hysterisk på natten av ett dovt ljud som kommer från fönstret i vardagsrummet, där jag har sängen. Eftersom jag har en etta är det nästan det enda konventionellt rimliga stället att ha en säng. Alternativen vore köket eller tamburen, vid ytterdörren.
Jag kan inte mycket om ventilation, men det verkar som om det är ljud från ett externt ventilationssystem, typ, och det tenderar att vara värre på sommaren. Kanske är det ett sätt att motarbeta värme i hus när solen ligger på. Eller nåt.
De "inre" ventilerna låter inte alls så extremt.
Dessutom kan man ibland från fönstret höra diverse ventilationsliknande ljud som kommer mycket längre bortifrån. Hovsjö är omgivet av ett industriområde, och det hörs, om man är känslig.
Så inatt hade jag fått nog. Ett dovt ljud på låg frekvens är ett bra sätt ett förhindra sömn för mig. Så plötsligt stod jag inte ut, och tänkte att jag borde flytta sängen i alla fall.
Det är en ganska tung säng, och den går inte att bara dra över golvet, för den är bredare än dörröppningen. Man måste vända på den och i ett visst moment lyfta på den. Och jag har numera en känslig rygg och får mycket lätt ryggskott.
Men jag gjorde det i alla fall, och - peppar, peppar - verkar klarat mig från ryggskott. Ljudet hade hållt på i flera veckor nu, så jag tänkte att jag åndå måste göra det.
Så jag ställde den i tamburen. Inte i köket - för där finns en kran som till och från droppar, och jag tänkte att jag kanske skulle störas av denna. Det är mycket opraktiskt att ha en säng i tamburen, vad ska de som ev. ringer på tänka om jag öppnar och det står en säng alldeles innanför dörren? Om inte annat så kan ju Jehovas Vittnen få för sig att jag är konstig,,,,'
Så idag, när jag vaknat, upptäcker jag att den dova ljudet är helt borta, Det brukar ju bli bättre när sommaren är slut och gränsen kanske ligger just nu. Ska jag flytta tillbaks sängen nu, med risk för ryggskott, och riskera att ljudet kommit tillbaks i kväll? Nej, det är nog bättre att låta det vara några dagar och se om det kommer tillbaka.
Förmodligen blir man extra känslig för sådant om man bor ensam. Det är nog mest då som man nojar in för konstiga ljud, om man bodde flera skulle man nog lättare kunna strunta i det.
Men, som sagt, så fort jag flyttade sängen försvann ljudet. Murphy is alive and well. Kan man kanske säga.
lördag 26 augusti 2017
Och nu var det Gurmeet Ram Rahim Singh
Nu har så ännu en patriarkal sektledare överbevisats om sexualbrott. Det är ju tyvärr inget nytt. Vem minns inte Sai Baba?
Men Gurmeet Ram Rahim Singhs fanatiska anhängare ställer nu till våldsamma upplopp i tron att deras guru, förstås, måste vara "oskyldigt anklagad".
Sai Baba dömdes aldrig i Indien. Om han hade dömts hade nog det kunnat leda till kravaller som får de här att förblekna.
Det sägs att tron kan försätta berg - men blind tro på att personer som man dyrkar eller beundrar alltid måste vara "oskyldiga" kan definitivt smälta hjärnor.
Men Gurmeet Ram Rahim Singhs fanatiska anhängare ställer nu till våldsamma upplopp i tron att deras guru, förstås, måste vara "oskyldigt anklagad".
Sai Baba dömdes aldrig i Indien. Om han hade dömts hade nog det kunnat leda till kravaller som får de här att förblekna.
Det sägs att tron kan försätta berg - men blind tro på att personer som man dyrkar eller beundrar alltid måste vara "oskyldiga" kan definitivt smälta hjärnor.
fredag 25 augusti 2017
När Jesus lydde Maria
I katolsk lära sägs det att man kan be till Maria, inte för att hon ska ingripa direkt utan för att hon i sin tur ska be för en. Då kan man ju fråga sig varför det ses som så troligt att det skulle vara ska man säga ett effektivt sätt att nå Jesus/Gud.
Det finns många möjliga svar på detta, men ett av dessa kan ju ha att göra med ett avsnitt i Johannes evangeliums andra kapitel. Där får man ju veta att Maria verkligen hade förmågan att få igenom sin vilja när hon bad Jesus att göra saker...
Jag syftar alltså på detta.
"På tredje dagen hölls ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. Jesus och hans lärjungar var också bjudna till bröllopet. Vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: ”De har inget vin.” Jesus svarade: ”Låt mig vara, kvinna. Min stund har inte kommit än.”
Hans mor sade till tjänarna: ”Gör det han säger åt er.” Där stod sex stora stenkärl för vattnet till judarnas reningsceremonier; vart och ett rymde omkring hundra liter. Jesus sade: ”Fyll kärlen med vatten”, och de fyllde dem till brädden. Sedan sade han: ”Ös upp och bär det till bröllopsvärden”, och det gjorde de. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin.
Eftersom han inte visste varifrån det kom – men det visste tjänarna som hade öst upp vattnet – ropade han på brudgummen och sade: ”Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu.”
Så gjorde Jesus det första av sina tecken; det var i Kana i Galileen. Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom."
Alldeles bortsett från om man nu vill tro på detta eller inte, går det ju att dra några slutsatser om den bild som förmedlas. I många kristna (i synnerhet katolska) sammanhang brukar det sägas att ett av tecknen på Marias helighet var att hon lydde sin son. Nu finns det inte ett enda Bibelställe som exemplifierar någon sådan lydnad från Marias sida, men det finns alltså ett exempel på motsatsen.
Alltså att Jesus lyder Maria, även i vuxen ålder. Att han lydde henne som barn framgår indirekt i Lukasevangeliet, men här var han alltså vuxen.
Man kan också notera att han lyder henne fast han inte gillar vad hon säger, och till och med försöker protestera: "Min stund har inte kommit än.” Denna kommentar ignoreras totalt av Maria (så var det med hennes lydnad till sin son!) och hon går helt förbi honom och vänder sig till tjänarna. Hon instruerar dem vad de ska göra, Jesus står inför fait accompli, och hans protester tystnar. Hon får sin vilja igenom.
Jag misstänker att detta kan ligga bakom föreställningen om att det är meningsfullt att be till Maria att hon ska be för en. Hon har ju visat att hon till och med kan övertala en högst motvillig Jesus.
För några år sedan läste jag en antal böcker om Mariatrons utveckling och från det minns jag att det sades att det under medeltiden uppkommit föreställningar att om Jesus lydde Maria under sin livstid gör han det även i himlen... Nu har jag inte lyckats hitta igen dessa ställen trots ett visst letande, men jag är ganska så säker på att det inte är falska minnen...
Det kan ju ge en del av förklaringen till att denna praxis, att be till Maria istället för direkt till Jesus blev så stark.
Det är ett ganska spännande scenario - tycker jag, Det motsvarar väl inte några allmänkristna föreställningar om hur det ser ut i himmelriket, men varför måste man utgå från att dessa nödvändigtvis måste stämma. :-)
Persisk miniatyrmålning föreställande Jungfru Maria (Maryam) och Jesusbarnet.
Det finns många möjliga svar på detta, men ett av dessa kan ju ha att göra med ett avsnitt i Johannes evangeliums andra kapitel. Där får man ju veta att Maria verkligen hade förmågan att få igenom sin vilja när hon bad Jesus att göra saker...
Jag syftar alltså på detta.
"På tredje dagen hölls ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. Jesus och hans lärjungar var också bjudna till bröllopet. Vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: ”De har inget vin.” Jesus svarade: ”Låt mig vara, kvinna. Min stund har inte kommit än.”
Hans mor sade till tjänarna: ”Gör det han säger åt er.” Där stod sex stora stenkärl för vattnet till judarnas reningsceremonier; vart och ett rymde omkring hundra liter. Jesus sade: ”Fyll kärlen med vatten”, och de fyllde dem till brädden. Sedan sade han: ”Ös upp och bär det till bröllopsvärden”, och det gjorde de. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin.
Eftersom han inte visste varifrån det kom – men det visste tjänarna som hade öst upp vattnet – ropade han på brudgummen och sade: ”Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu.”
Så gjorde Jesus det första av sina tecken; det var i Kana i Galileen. Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom."
Alldeles bortsett från om man nu vill tro på detta eller inte, går det ju att dra några slutsatser om den bild som förmedlas. I många kristna (i synnerhet katolska) sammanhang brukar det sägas att ett av tecknen på Marias helighet var att hon lydde sin son. Nu finns det inte ett enda Bibelställe som exemplifierar någon sådan lydnad från Marias sida, men det finns alltså ett exempel på motsatsen.
Alltså att Jesus lyder Maria, även i vuxen ålder. Att han lydde henne som barn framgår indirekt i Lukasevangeliet, men här var han alltså vuxen.
Man kan också notera att han lyder henne fast han inte gillar vad hon säger, och till och med försöker protestera: "Min stund har inte kommit än.” Denna kommentar ignoreras totalt av Maria (så var det med hennes lydnad till sin son!) och hon går helt förbi honom och vänder sig till tjänarna. Hon instruerar dem vad de ska göra, Jesus står inför fait accompli, och hans protester tystnar. Hon får sin vilja igenom.
Jag misstänker att detta kan ligga bakom föreställningen om att det är meningsfullt att be till Maria att hon ska be för en. Hon har ju visat att hon till och med kan övertala en högst motvillig Jesus.
För några år sedan läste jag en antal böcker om Mariatrons utveckling och från det minns jag att det sades att det under medeltiden uppkommit föreställningar att om Jesus lydde Maria under sin livstid gör han det även i himlen... Nu har jag inte lyckats hitta igen dessa ställen trots ett visst letande, men jag är ganska så säker på att det inte är falska minnen...
Det kan ju ge en del av förklaringen till att denna praxis, att be till Maria istället för direkt till Jesus blev så stark.
Det är ett ganska spännande scenario - tycker jag, Det motsvarar väl inte några allmänkristna föreställningar om hur det ser ut i himmelriket, men varför måste man utgå från att dessa nödvändigtvis måste stämma. :-)
Persisk miniatyrmålning föreställande Jungfru Maria (Maryam) och Jesusbarnet.
torsdag 24 augusti 2017
Gamal Abdel Nasser, slöjor och rationalitet
Som jag tidigare sagt - ibland har man intrycket att den tid vi lever i håller på att kastas tilbaks till medeltiden. Det är dystert, men ännu dystrare är förstås att vi snart kan får ett klimat som liknar det som rådde innan det fanns liv på jorden.
Men om vi nu lämnat uppvärmningen för ett tag, och går tillbaks till de första meningen - se och hör gärna denna YouTube-länk.
Det är en del av ett tal som Egyptens president Gamal Abdel Nasser höll 1966. Där tar han upp Muslimska Brödraskapets krav på att införa obligatoriskt tvång för kvinnor att bära slöja utomhus.
Poängen är inte främst att han är emot det - utan hur han presenterar det. När han för fram det gör han det med ett mycket roat leende, och publiken framför honom håller på att kikna av skratt. De ser uppenbarligen detta krav som en helt komisk rest från svunna tider.
Nasser berättar också att han hade frågat ledaren för Brödraskapet varför dennes egen dotter, som gick på läkarutbildning, i så fall inte bar slöja. Och tillägger att om denne inte ens lyckats få sin egen dotter att bära slöja - hur skulle han då tro att Nasser - skulle kunna tvinga alla kvinnor i Egypten att göra det. Och, som sagt - publiken viker sig av skratt.
Hela utgångspunkten är att det är något av det löjligaste han hört i hela sitt liv, typ. Och publiken verkar tycka detsamma.
Så var stämningarna i Egypten 1966. Och nu ska ingen tro att Egypten då var ett land som anpassat sig till västvärlden och deras system. Tvärtom, Nasser stod i ledningen för en nationalistisk regering som kallade sig "arabsocialistisk", som så hade retat västimperialismen att Storbritannien och Frankrike tio år tidigare hade försökt invadera landet. Det ledde till ett ramaskri och till och med USA tvingades ta avstånd. Så de franska och brtitiska arméerna var så illa tvungna att dra sig tilbaka.
Vad detta visar är att det motstånd mot västvärldens diktat som också på den tiden var utbrett i Mellanöstern då nästan aldrig var kopplat till en utbredd irrationell önskan till någon sorts kulturell regression. Detta kom senare, efter att trycket från imperialismen hade slagit sönder "arabsocialismen" och drivit den på reträtt. I Egypten kom exempelvis Sadat efter Nasser - och han öppnade dörren för USA, privatiserade, och sänkte levnadsstandarden för de stora massorna. Sedan fick han ett växande Muslimska Brödraskapet som ett brev på posten...
Men denna kulturella regression kopplad till nyliberalism har vi ju även här. Medan Mellanöstern har haft privatiseringar och islamism har vi här haft privatiseringar - och Sverigedemokrater. I Frankrike har vi privatiseringar och Le Pen. Osv.
1966 tedde sig politiken i stora delar av världen som både rationell och begriplig, Det gör den inte idag.
Men om vi nu lämnat uppvärmningen för ett tag, och går tillbaks till de första meningen - se och hör gärna denna YouTube-länk.
Det är en del av ett tal som Egyptens president Gamal Abdel Nasser höll 1966. Där tar han upp Muslimska Brödraskapets krav på att införa obligatoriskt tvång för kvinnor att bära slöja utomhus.
Poängen är inte främst att han är emot det - utan hur han presenterar det. När han för fram det gör han det med ett mycket roat leende, och publiken framför honom håller på att kikna av skratt. De ser uppenbarligen detta krav som en helt komisk rest från svunna tider.
Nasser berättar också att han hade frågat ledaren för Brödraskapet varför dennes egen dotter, som gick på läkarutbildning, i så fall inte bar slöja. Och tillägger att om denne inte ens lyckats få sin egen dotter att bära slöja - hur skulle han då tro att Nasser - skulle kunna tvinga alla kvinnor i Egypten att göra det. Och, som sagt - publiken viker sig av skratt.
Hela utgångspunkten är att det är något av det löjligaste han hört i hela sitt liv, typ. Och publiken verkar tycka detsamma.
Så var stämningarna i Egypten 1966. Och nu ska ingen tro att Egypten då var ett land som anpassat sig till västvärlden och deras system. Tvärtom, Nasser stod i ledningen för en nationalistisk regering som kallade sig "arabsocialistisk", som så hade retat västimperialismen att Storbritannien och Frankrike tio år tidigare hade försökt invadera landet. Det ledde till ett ramaskri och till och med USA tvingades ta avstånd. Så de franska och brtitiska arméerna var så illa tvungna att dra sig tilbaka.
Vad detta visar är att det motstånd mot västvärldens diktat som också på den tiden var utbrett i Mellanöstern då nästan aldrig var kopplat till en utbredd irrationell önskan till någon sorts kulturell regression. Detta kom senare, efter att trycket från imperialismen hade slagit sönder "arabsocialismen" och drivit den på reträtt. I Egypten kom exempelvis Sadat efter Nasser - och han öppnade dörren för USA, privatiserade, och sänkte levnadsstandarden för de stora massorna. Sedan fick han ett växande Muslimska Brödraskapet som ett brev på posten...
Men denna kulturella regression kopplad till nyliberalism har vi ju även här. Medan Mellanöstern har haft privatiseringar och islamism har vi här haft privatiseringar - och Sverigedemokrater. I Frankrike har vi privatiseringar och Le Pen. Osv.
1966 tedde sig politiken i stora delar av världen som både rationell och begriplig, Det gör den inte idag.
Idiotisk actionfilm om egyptisk mytologi
Jag har hittills aldrig sett en spelfilm som behandlat den fornegyptiska religionen (eller samhället) på något som ens liknar ett respektfullt sätt. Det betyder inte att det inte finns spelfilmer som handlar om det forna Egypten. Det finns hur många som helst. Och alla jag sett är rena kalkonfilmer.
Jag har tidigare skrivit tre gånger om filmer som på det mest olustiga sätt demoniserar fornegyptisk religion. Två av dessa recensioner finns på denna blogg, här och här.
Men nu har jag dessutom sett en ovanligt tradig och pinsam actionfilm, som låtsas behandla myten om hur Set dödade Osiris.
Den är till och med värre än de jag skrivit om tidigare. Den skiljer sig från dessa genom att den inte så mycket demoniserar som förlöjligar. Och detta i en actionhandling av en typ man kanske annars ser i extremt dåliga cowboy-, agent- eller kriminalfilmer. Kanske, alltså, jag brukar inte se extremt dåliga filmer av den typen.
Den här såg jag nog mest för att jag är nyfiken på hur fornegyptisk kultur behandlas på film.
En trailer till denna kan man ta del av här. Och, ja filmen heter alltså Gods of Egypt. Se gärna trailern, men inte filmen. Det är om inte annat ett totalt slöseri med tid.
Om den egyptiska myten om Osiria och Set, som i sin berättelse dessutom innefattar Isis och Horus, har jag skrivit lite här.
I filmen blir den fascinerande och faktiskt tankeväckande myten reducerad till action av värsta machotyp. Och Isis, den gudinna som i myten är den som har huvudsrollen i det drama där Set besegras, finns inte ens med.* För filmen är inte endast förlöjligande - den är extremt androcentrisk på ett sätt som fornegyptisk mytologi inte var.
Jag är förstås inte för några blasfemilagar, men när man genomlider sådana filmer frestas man nästan att önska att sådana fanns. Och att de även omfattade de religioner som föregick dagens etablerade världsreligioner..
Men det finns ju lagar om hets mot folkgrupp. Det är bara lite synd att dessa endast omfattar nu existerande folkgrupper...
__________________________________________
*Vid närmare eftertanke kan detta kanske delvis bero på att bokstavskombinationen Isis, eller ISIS, i dagens USA står för något helt annat. Men det problemet skulle ju kunnat lösas genom att Isis ersattes med en gudinna med ett annat namn. Men så sker inte. De två gudinnor som finns med i filmen har helt underordnade roller. I stället låter den Isis funktion fyllas av en ung man av släktet Homs Sapiens, vilket gör handlingen än mer obegriplig.
Jag har tidigare skrivit tre gånger om filmer som på det mest olustiga sätt demoniserar fornegyptisk religion. Två av dessa recensioner finns på denna blogg, här och här.
Men nu har jag dessutom sett en ovanligt tradig och pinsam actionfilm, som låtsas behandla myten om hur Set dödade Osiris.
Den är till och med värre än de jag skrivit om tidigare. Den skiljer sig från dessa genom att den inte så mycket demoniserar som förlöjligar. Och detta i en actionhandling av en typ man kanske annars ser i extremt dåliga cowboy-, agent- eller kriminalfilmer. Kanske, alltså, jag brukar inte se extremt dåliga filmer av den typen.
Den här såg jag nog mest för att jag är nyfiken på hur fornegyptisk kultur behandlas på film.
En trailer till denna kan man ta del av här. Och, ja filmen heter alltså Gods of Egypt. Se gärna trailern, men inte filmen. Det är om inte annat ett totalt slöseri med tid.
Om den egyptiska myten om Osiria och Set, som i sin berättelse dessutom innefattar Isis och Horus, har jag skrivit lite här.
I filmen blir den fascinerande och faktiskt tankeväckande myten reducerad till action av värsta machotyp. Och Isis, den gudinna som i myten är den som har huvudsrollen i det drama där Set besegras, finns inte ens med.* För filmen är inte endast förlöjligande - den är extremt androcentrisk på ett sätt som fornegyptisk mytologi inte var.
Jag är förstås inte för några blasfemilagar, men när man genomlider sådana filmer frestas man nästan att önska att sådana fanns. Och att de även omfattade de religioner som föregick dagens etablerade världsreligioner..
Men det finns ju lagar om hets mot folkgrupp. Det är bara lite synd att dessa endast omfattar nu existerande folkgrupper...
__________________________________________
*Vid närmare eftertanke kan detta kanske delvis bero på att bokstavskombinationen Isis, eller ISIS, i dagens USA står för något helt annat. Men det problemet skulle ju kunnat lösas genom att Isis ersattes med en gudinna med ett annat namn. Men så sker inte. De två gudinnor som finns med i filmen har helt underordnade roller. I stället låter den Isis funktion fyllas av en ung man av släktet Homs Sapiens, vilket gör handlingen än mer obegriplig.
onsdag 23 augusti 2017
Davy Jones tolkar Bob Dylan
Hur många vet att Monkees-medlemmen Davy Jones har gjort en inspelning av Bob Dylans "It Ain't Me Babe"? Fast han gjorde det inte som Monkees-medlem.
Denna version (som kan höras här) gavs ut redan 1965, och Monkees bildades först 1966. 1967 hittade den sig fram till svenska topplistor, bland annat låg den nia på Kvällstoppen igår för femtio år sedan (22 augusti 1967).
När Monkees bildades sades det att de inledningsvis inte kunde spela på sina instrument. Nåväl, de lärde sig detta mycket snart, och sjunga kunde de bevisligen redan från starten.
Och att Davy Jones kunde det redan innan starten är väl detta ett bevis på... ;-)
Det här var den första version av "It Ain't Me Babe" jag någonsin hörde. Jag är inte ens säker på att jag från början visste att det var en Dylanlåt. För mig var det då framförallt en låt av Davy Jones!
Denna version (som kan höras här) gavs ut redan 1965, och Monkees bildades först 1966. 1967 hittade den sig fram till svenska topplistor, bland annat låg den nia på Kvällstoppen igår för femtio år sedan (22 augusti 1967).
När Monkees bildades sades det att de inledningsvis inte kunde spela på sina instrument. Nåväl, de lärde sig detta mycket snart, och sjunga kunde de bevisligen redan från starten.
Och att Davy Jones kunde det redan innan starten är väl detta ett bevis på... ;-)
Det här var den första version av "It Ain't Me Babe" jag någonsin hörde. Jag är inte ens säker på att jag från början visste att det var en Dylanlåt. För mig var det då framförallt en låt av Davy Jones!
söndag 20 augusti 2017
Årsdagen av Sovjets kollaps
Man kan diskutera när Sovjetunionen kollapsade. Ett bra förslag är nog igår för 26 år sedan. Då försökte Gennadij Janajev och några medsammansvurna sig på en kupp för att störta Michail Gorbatjov och återupprätta en regim av mer klassisk sovjettyp.
Det lyckades som bekant inte. Kuppen var amatörmässig, Janajev var långtifrån någon effektiv ledartyp, och det är dessutom ytterst tveksamt om den skulle ha lyckats även om den hade varit bättre organiserad.
Efter några dagar hade den kollapsat, och dess organisatörer arresterades. Janajev släpptes dock 1994, och dog 2010. Han förblev en anhängare till kommunistpartiet till sin död.
Han och de andra kuppmakarna måste nog ses som män som kraftigt motarbetade sina egna intressen. De ville rädda Sovjetunionen - men deras aktion ledde istället till en våldsam motreaktion som slog sönder allt det de ville rädda.
Kontrafaktisk historieskrivning är det vanskligaste som finns. Man kan ju fråga sig vad som skulle hänt om kuppen ändå hade lyckats. En mer realistisk fråga är nog åndå vad som skulle ha hänt om den inte hade ägt rum...
Skulle Sovjetunionen i någon form funnits kvar om någondera av dessa alternativ hade inträffat? Det går ju inte att svara på.
Själv hade jag under många år hoppats att sovjetregimen skulle störtas, och ersättas med en socialistisk demokrati. Det skedde ju inte. Den ersattes med något som var mycket värre.
Skulle världen se bättre ut idag om Sovjet i någon form hade fått varit kvar? Återigen en svår, eller nästan omöjlig, fråga, men om jag skulle våga mig på ett svar skulle det bli ett försiktigt - "ja".
Det lyckades som bekant inte. Kuppen var amatörmässig, Janajev var långtifrån någon effektiv ledartyp, och det är dessutom ytterst tveksamt om den skulle ha lyckats även om den hade varit bättre organiserad.
Efter några dagar hade den kollapsat, och dess organisatörer arresterades. Janajev släpptes dock 1994, och dog 2010. Han förblev en anhängare till kommunistpartiet till sin död.
Han och de andra kuppmakarna måste nog ses som män som kraftigt motarbetade sina egna intressen. De ville rädda Sovjetunionen - men deras aktion ledde istället till en våldsam motreaktion som slog sönder allt det de ville rädda.
Kontrafaktisk historieskrivning är det vanskligaste som finns. Man kan ju fråga sig vad som skulle hänt om kuppen ändå hade lyckats. En mer realistisk fråga är nog åndå vad som skulle ha hänt om den inte hade ägt rum...
Skulle Sovjetunionen i någon form funnits kvar om någondera av dessa alternativ hade inträffat? Det går ju inte att svara på.
Själv hade jag under många år hoppats att sovjetregimen skulle störtas, och ersättas med en socialistisk demokrati. Det skedde ju inte. Den ersattes med något som var mycket värre.
Skulle världen se bättre ut idag om Sovjet i någon form hade fått varit kvar? Återigen en svår, eller nästan omöjlig, fråga, men om jag skulle våga mig på ett svar skulle det bli ett försiktigt - "ja".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)