Jag borde ha blivit mer mobbad

/Det här är ett inlägg med en medvetet provokativ rubrik. Som jag skriver nedan är inte dess syfte att debattera "mobbning" som fenomen. Det har heller ingen klar definition av "mobbning" utan det glider lite mellan olika betydelser av ordet. Det är väl mest ett försök att problematisera lite runt frågan utifrån mina personliga erfarenheter./
-----------------------------------------
Det står en del om mobbning numera. Det var en artikel om en tjej som numera tycket att hon var en förfärlig mobbare och har ägnat en del tid åt att söka upp sina offer och be dom om ursäkt. Det är väldigt fint av henne, förvisso.

Själv blev jag intensivt mobbad av (en del av) killarna i min klass i Gubbängsskolan. Det ledde till att jag tydde mig till tjejerna, och ställde mig bland dom under rasterna. Det gav en ganska positiv upplevelse  så på sätt och vis kan man säga att den mobbingen ändå ledde till något positivt.

Efter att jag hade flyttade till Kungsholmen andra terminen i ettan blev jag inte längre mobbad av någon i min klass.*. Fast jag numera tycker att jag borde ha blivit det.

För jag var en lillgammalt outhärdlig vuxenidentifierad typ. När en flicka i  min klass i Klastorp i ettan eller tvåan ritade på svarta tavlan, något helt oskyldigt, anmälde jag henne mitt under en lektion. Jag tyckte jag var duktig, men blev tillrättavisad av den (i alla fall i det avseendet) förnuftiga lärarinna vi hade. Det kanske räddade mig från att bli mobbad den gången.

Om jag hade blivit det skulle jag nu ha haft en viss förståelse för det.

Eller vad sägs om en dag i mellanstadiet när läraren hade glömt att ge läxor och alla var glada. Jag kunde inte låta bli att räcka upp handen och säga "men magistern har ju glömt läxorna". Nej, jag gillade inte läxor mer än någon annan, jag ville bara ställa mig in. En tjej i klassen gick fram till mig efteråt och sa att jag skulle passa mig väldigt noga, en vacker dag skulle hon mula mig med en snöboll. Men det var bara ord, hon gjorde det aldrig.

Vad om hon hade gjort det? Jag skulle nog även då numera haft en viss förståelse för det. Och inte ens när det begav sig tror jag att jag skulle ha blivit så upprörd, egentligen.

Missförstå mig inte, det här är inte ett inlägg om mobbning. Det är inte ett försvar för mobbare. Det är inte ett förringade av mobboffers lidanden. Jag talar bara om mig själv, och mina erfarenheter.

Någon gång i slutet av femman började jag fatta hur outhärdlig jag hade varit. Och då började jag se de incidenter som funnits av mobbning med lite andra ögon. När det gått några år och jag hade börjat i sjuan tyckte jag att en mycket stor del av den mobbning jag fått hade framprovocerats av mig själv.

Det tycker jag inte ALLTID på samma sätt nu. Då tyckte jag att jag fick skylla mig själv om killarna hade slagit mig i Gubbängen. För om man säger till alla killar man ser slåss att "ni ska inte slåss, det är fel, ni måste sluta" är det inte så konstigt att man efter ett tag blir slagen själv.

Tyckte jag då. Nu har jag väl blivit mer kritisk till att killar tidigt lär sig att slåss, ser det som en del av utvecklingen av ett manligt våldsideal. Så jag vill inte försvara dom som jag retroaktivt började göra i sjuan.

Men det där med snöbollen. Hon som hotade med det, hon borde ha samlat ihop några och verkligen mulat mig. Ordentligt. Det tycker jag faktiskt. Jag skulle ha förtjänat det. Det skulle inte ha varit mobbning, det skulle ha varit kamratuppfostran. Så tycker jag alltså nu....

Om jag satt där och ville ställa mig in hos läraren genom att få honom att ge mina kamrater de läxor som de så innerligt hade hoppats att de skulle slippa, borde det ha fått konsekvenser. Och det var bara ett av de exempel jag minns. Jag var outhärdlig fram till andra terminen i femte klass.**

Varför skulle just jag komma så lindrigt undan, när jag förtjänade att inte göra det? När det nu har funnits en massa helt oskyldiga som har mobbats till förtvivlan?
-----------------------------------------------------------------------------------
*Däremot av en del killar utanför den, men det var ett minimalt problem
** Då började det ändras, men delar av den gamla arrogansen levde kvar ända fram till slutet av sexan.

Ingrid Carlqvist fick pengar av SD

Detta har bland annat uppmärksammats på Monicas blogg.

Om ni klickar vidare från den kan ni bland annat hitta några milt sagt egenartade IC-citat från Twitter.

Däremot tror jag inte Ingrid får några nya pengar från SD, då hennes "Dispatch" åtminstone indirekt tagit ställning för det uteslutna ungdomsförbundet mot SD:s ledning.

Ingrid Carlqvist står i själva verket långt till höger om SD, hon har redan tagit steget ut i den öppna avgrunden bortom SD.

Vad inte media uppmärksammar är dock att hon inte började sin bana med invandrarfientlighet och islamofobi. Hon började med hat mot de som engagerade sig för utsatta barn.

Hon hånade alla som "trodde" på bortträngda minnen (låter välbekant, eller hur Josefsson och Linderborg?), de som trodde på barn som berättade om fäders övergrepp (det var mamman som hade hjärntvättat dom, sa hon), de som trodde på offentlig statistik om hur utbredda sexuella övergrepp inom familjen var (det fanns en finsk undersökning som "bevisade" att sådana nästan inte finns, påstod hon).

Media vill inte uppmärksamma detta eftersom de själv sedan länge tagit över många av dessa IC-teman.

En annan sak som bör påpekas är ju att hon 2009 hävdade att hon hade bränts som häxa i ett tidigare liv. NoBoyToy kommenterade det för övrigt här, i en riktigt fyndig kommentar

Look Out Here Comes Tomorrow

Fastnade plötsligt för denna Monkeeslåt från januari 1967. Den låg på deras andra album "More of the Monkees", som gavs ut innan de hade lärt sig att spela själva...

Jag mindes nog inte den från när det begav sig, jag hörde den långt senare. Jag skulle tro i tidigt 90-tal. Den låg aldrig på någon svensk lista i alla fall.

Melodin är lite suggestiv, speciellt när den kombineras med texten.

Som är lätt fascinerande. Och här är ju den också åtföljd av en bitvis lite märklig musikvideo.

Eller rättare sagt - det är uppenbarligen en episod i ett avsnitt av TV-serien. Jag undrar faktiskt vilken roll mannen som låg fastbunden på bordet egentligen spelade i detta avsnitt...

"Oops, bara Kuba vet hur planeten räddas"

Låter som en fascinerande rubrik, och det är rubriken på att intressant debattartikel i Aftonbladet. Intressant och tänkvärd.

Läs den gärna här.

Reaktionens två ansikten

För den som jag har Svenska Dagbladet som morgontidning är det inte svårt att missa hur nyliberaler  utnyttjar den nuvarande flyktingkrisen på sitt eget speciella sätt. Medan Sverigedemokraterna utnyttjar den genom att ställa mer välbärgade svenskar mot mindre välbärgade flyktingar utnyttjar nyliberalerna den till ett mer klassiskt kapitalistiskt högertema: att ställa rika i alla länder mot fattiga i alla länder.

Flyktingkrisen visar enligt denna åskådning hur förlegade den "svenska" välfärdsstaten och den "svenska" solidariska lönepolitiken är. Välfärdsstaten står i motsättning till solidariteten - så hamras budskapet in dag efter dag i storfinansens husorgan.

Jag läser nästan aldrig DN:s ledarsida, men det skulle inte förvåna mig om samma tema reflekteras där.

Vill bara upprepa än en gång: nyliberalism är INTE mindre reaktionär än nationalism. Däremot är den mer ÖPPET cynisk. Alla andra typer av solidaritet, alla typer av gemenskap, ska ersättas med solidariteten mellan de superrika.

Det är huvudsakligen därför SD växer. Om alternativet till SD är en falsk solidaritet som vill utnyttja invandring och flyktingar till att slå mot de landvinningar som arbetarrörelsen har kämpat till sig under de senaste hundra åren - och socialdemokraterna inte aktivt går i front mot detta - är det då så underligt att SD håller på att bli ett större parti än S inom LO-grupperna?

Den genomsnittlige nyliberalen är mer välutbildad, mer sofistikerad, mindre "vulgär", än den genomsnittlige "nationalisten". Men inte ett dugg mindre reaktionär, Däremot, givetvis, mindre "folklig".

Det är förstås nu så att just de (det gäller ju inte alla!) som faktiskt röstar på SD i hopp om att välfärden a la folkhemmet ska få vara kvar , eller återupprättas, kommer att bli lurade. De kommer förr eller senare att tvingas inse att SD inte på något sätt vill försvara det klassiska "folkhemmet". Men då är ju skadan redan skedd...

De värderingar SD sprider har växt från att vara ett nästan omärkligt luftdrag för några årtionden sedan till att idag närmast likna en storm. I morgon riskerar den att bli en orkan, eller tyfon.

SD:s framväxt är spegelbilden av nyliberalismens kris. Som i sin tur avspeglar krisen i dagens kapitalistiska system.

Frånvaron av en stark vänster gör att det blir en avgrundshöger som presenterar sig som en "lösning". De senaste månaderna har jag stött på flera människor i den nedre skalan av samhällshierarkin, som normalt sett alltid röstat rött, eller grönt, eller för den delen stött F!, som nu avslöjar sin skamliga hemlighet. "Om det vore val idag skulle jag rösta på SD". Ibland med ett litet tillägg: "snälla, du måste LOVA att inte säga det till NÅGON"

Och jag svarar - nej , jag kommer aldrig att peka ut dig för någon. Det vore ungefär lika ruttet som när Åsa Linderborg outar Daniel Suhonen som masochist...*

Och medan jag säger detta undrar jag samtidigt mer och mer skräckslaget: vart är vi på väg?
------------------------------------------------------
* Det är förstås också klart möjligt att denna insinuation från Linderborg är falsk. I båda fallen är ju hennes agerande ungefär lika sunkigt...

"Skolskytten var satanist"

Enligt media hade den senaste skolskytten skrivit ett satanistiskt manifest innan han begick morden.

"Efter massakern vittnade folk på skolan om att han bett flera av offren att uppge sin religion. De som svarade att de var kristna ska han ha skjutit i huvudet. 

Nu berättar en källa med insyn att Chris Harper Mercer skrivit ett manifest och att döma av det var satanist, skriver tidskriften People. – Killen gjorde det här för satanistiska syften. Han gjorde det för att bli en gud i helvetet. Han vill vara ond. Det är hans mål, att tjäna satan."

Läs mer på aftonbladet.se här.

Asiatiskt produktionssätt i Kambodja

Ett skolexempel på det Marx kallade för asiatiskt produtionssätt och Wittfogel för orientalisk despotism kan man finna i detta program på SVT om khmerriket för ca 1000 år sedan. Del två kan ses här.

Allt finns där - jättelika bevattningssystem, och materiell välfärd kombinerat med despotiskt styre.

Och en politik, som kan ses som en form av dåtida planering för att lösa den tidens ekologiska problem. Som dock till slut misslyckas, när vädret plötsligt förändras, på ett alltför dramatiskt sett.

En mystisk sak för den som klickar på den första länken är en skylt som dyker upp som säger att programmet är olämpligt för barn. Som sagt lite mysko. Varför dyker inte sådana skyltar upp vid nyhetssändningar  som handlar om IS terror, Thomas Quickdebatter eller skolskjutningar i USA?

Men killarna i klassen hade ju rätt...

Någon gång denna oktober för 50 år sedan fick jag reda på hur barn kom till världen. Dvs jag fick kunskap om den specifika akt som leder till att barn kommer till världen. Min första reaktion blev: "men då hade ju killarna i klassen rätt"!

Bakgrunden var denna. Någon gång i tredje klass, 1964-65, fick jag av några killar i klassen höra en förskräcklig rövarhistoria. Den gick ut på att det fanns något som kallades "knulla" och som i princip innebar att en man kissade in i en kvinna och att detta kiss nio månader senare blev till ett barn. Det lät inte klokt. Jag tänkte att de måste ta mig för en jubelidiot.

Men de gav inte upp. Efter ett tag hade nästan alla killar enats bakom denna rövarhistoria (jag tror aldrig jag vågade fråga någon tjej!) . Jag blev mer och mer konfunderad.

Under hela första delen av 1965 pågick denna "debatt". Kulmen  var, kanske, en klassutflykt  i maj 1965. Vi sov på ett vandrarhem, eller nåt. Vi sov där en natt och killarna hade ett eget rum.

På morgonen började den eviga konflikten igen.

Jag förklarade lugnt och tålmodigt att kiss var en avfallsprodukt och inte kunde skapa några barn. De blev lite osäkra, men insisterade på att fenomenet "knulla" ändå existerade, och att de var helt säkra på detta.

Då fick jag en idé. Det fanns ett sätt att slutgiltigt ta reda på sanningen... Så jag sa ungefär så här: "ni säger att det finns något som heter knulla, och att det är det som leder till barn. Jag säger att det inte finns det. Men lärarna borde ju veta. Jag föreslår att vi idag frågar en lärare om saken, lägger fram våra olika åsikter, så får de tala om vem som har rätt".

Resultatet blev spridda flämtningar och ett gallskrik: "NEJ, GÖR INTE DET!" Jag log förnöjt. Här hade jag fått det slutliga beviset på att de ljög. De måste de väl göra, för annars skulle de väl inte vara så rädda för att ta upp frågan med lärarna?

Nu var saken den att jag var extremt lillgammal, och beläst., Jag hade läst hundratals böcker för vuxna om politik. historia, astronomi, fysik. Det är helt otänkbart att jag inte till och från i dessa hade stött på åtskilligt som borde lett till att jag fattat att det låg NÅGOT i den berättelse som jag avfärdade.

I själva verket kan jag idag komma på åtskilliga saker som jag bevisligen redan hade läst, som styrkte grunddragen, om än inte detaljerna, i klasskamraternas story. Dessutom minns jag hur vår lärarinna i tvåan hade berättat lite om att tuppen hade ett rör som han stoppade in i hönan när hon skulle ha barn...

Att jag inte ifrågasatte mitt eget förnekande var alltså inte ren okunnighet; det var på sätt och vis ett bortträngningsfenomen av renaste vatten. Jag VILLE inte veta.

Så, en dag i fjärde klass, i oktober 1965. Jag hade läst en artikel i "Det Bästa". Den handlade  om preventivmedel och aborter. Närmare bestämt var den mot det senare och för det förra. Den menade att om det fanns en god tillgång till preventivmedel skulle man kunna undvika aborter. Jag fattade ingenting.

Till sist valde jag att fråga min mor om saken. Så jag ställde frågan om vad det var för skillnad på abort och preventivmedel.

Hon insåg nog att om hon svarade undvikande skulle jag riskera att ganska snabbt kunna ta reda på saken i alla fall. Så hon berättade i korta drag hur saker låg till.

Min första tanke var alltså - "men då hade ju killarna i klassen rätt"! Här hade jag hånat dom för deras rövarhistoria i ett års tid, och så hade de haft rätt hela tiden. Nåja,  inte  i alla detaljer, det där med kiss stämde ju inte, men ändå....

Så jag insåg nu att det inte alltid var från de vuxna som man fick reda på sanningen. Ibland kunde det vara bra att istället lita på sina jämnåriga, även när de berättade sånt som  de vuxna inte vågade säga ett knyst om.

Det var en både omtumlande och nyttig upplevelse.

Medborgarlön

På SvD Brännpunkt idag argumenterar fyra miljöpartistiska riksdagsledamöter för medborgarlön.

Första gången jag hörde talas om medborgarlön var 1969. Jag var 14 och satt i en bil som åkte från Gräddö till Stockholm. Och någon lärd person höll ett föredrag på radio och förespråkade just en sådan.

Jag minns att jag automatiskt fick sympatier för idén. Det har jag faktiskt fortfarande.

Sveket från Hanna Fahl

Apropå den märkliga "kulturdebatt" mellan Åsa Linderborg och Daniel Suhonen, som den förstnämnde för ett tag sedan startade på Aftonbladet/Kultur - så har den fått en form av parodiskt eko på Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter. Ganska träffande, faktiskt.
-----------------------------------

PS. Bara för att undvika alla missförstånd. Jag anser inte att Linderborg och Suhonen är lika goda kålsupare i det bisarra grälet, det finns ingen symmetri. Huvudansvaret vilar på Linderborg. Det var hon som startade, och det var hon som sedan blandade ut eländet med ett närmast sadomasochistiskt bildspråk, som (dessbättre) gör det hela till något ganska så unikt i  svensk kulturdebatt.

Är Palestina grekiskt?

Det geografiska område som ligger söder om Libanon, väster om Jordanien, och nordöst om Egypten har i dagligt tal två namn. Inget av namnen kommer från den tidigast belagda folkgrupp som bodde där. Om det hade gjort det hade, förstås, området kallats Kanaan.

Det två namn som brukar användas är,  förstås,  Israel och Palestina. Israel är som bekant namnet på den stat som grundades 1947-48 i hård strid mot sina arabiska grannar. Och genom fördrivandet av stora delar av den "palestinska" befolkningen.

Namnet Israel kommer ursprungligen från den stat som utvecklades kanske efter 1200 f.kr. Den hette just "Israel"; efter Salomos död kom den att splittras och den norra delen fortsatte att kallas "Israel", den södra kom att kallas "Juda".

Idag kallas som sagt staten "Israel", men den dominerande etniska gruppen i den brukar ju som bekant kallas "judar".

Det ursprungliga Israel upprättades någon gång efter 1200 f.kr. genom en invasion, eller kanske en långsam invandring, möjligen tillsammans med stöd av lokala uppror. I vilket fall som helst slogs den ursprungliga kananeiska kulturen sönder av "israelitiska" folkgrupper  som av döma av de arkeologiska beläggen kom österifrån.

Men "Palestina"? Idag är alla historiker överens om att namnet kommer från en annan folkgrupp - filistéerna. De var också erövrare, men de kom inte österifrån, de kom av allt att döma från nordväst. Någon gång för kanske 200 år sedan började tanken att de hade en koppling till den grekiska kulturen att vinna gehör bland forskare.

Och idag vet vi att deras keramik var nära besläktad med den grekiska mykenska keramiken. Det finns också många kopplingar mellan filistéiska person- och platsnamn och grekiska ord. Att "filistéerna" var en grupp som kom från "proto-grekiskt", eller åtminstone egeiskt, håll, torde vara bevisat.

Den filistéiska kulturen nämns, och fördöms, ju i Bibeln, och man får närmast ett intryck av att den besegrades ganska så snabbt.

Men tydligen inte snabbare att den hann skapa ett namn för landet, som används än idag....

Ett av klassiska sionistiska argumenten från 1800-talet var ju att den judiska befolkningen en gång bodde i Palestina, och att de därför hade rätt att återvända dit. Om det kan man tycka vad man vill, men en av implikationerna av detta argument skulle kunna hävdas vara att även delar av den grekiska befolkningen har någon sorts rätt att bo i samma land...

Hur länge fanns förresten "filistéer" som en distinkt grupp kvar i "Palestina"? Det är en intressant fråga, som jag nog återkommer till...

Rabiat USA-höger rasar mot påven

"This pope needs an exorcism". Det är endast ett av de många utfall som finns på ett filmklipp man kan lyssna på här om hur många högerrepublikaner i USA reagerade på påvens besök.

Han kallas för "anti-kapitalistisk", "marxistisk" och "farlig".

Ändå kommer han förstås inte i närheten av de utfall mot de rika som man kan läsa i Bibeln, från bland annat Jesus och hans bror Jakob.

Men det enda sätt som påven på allvar skulle kunna blidka vissa delar av USA-högern vore förstås om han helt övergav Jesu lära, och istället anslöt sig till Milton Friedmans.

Murphys lag

Det har varit klart minst ett dygn. Även på kvällen. Tidigare ikväll kom några moln, men de var tunna, och även när de passerade månen syntes den igenom. Men precis när förmörkelsen skulle börja kom svarta moln och skymde månen. Det förtätades gradvis och nu - när maximum, eller totaliteten, ska inträffa, är hela himlen täckt av mörka moln.

/suckar/

Murphys lag.... igen...

Röd måne

Den som vill se något intressant ska kanske försöka vara vaken ungefär klockan fyra inatt. Då är det månförmörkelse, kombinerat med en så kallad supermåne. Mer om detta här.

Man kan bara hoppas att det inte är mulet då, förstås....

Den brittiska överklassens diskreta charm?

Den som inte har läst om de senaste skandalerna om toryledaren David Cameron kan läsa något om dessa här.

Man kan bara sucka. De säger en del om stora delar av den brittiska överklassens obehagliga själsliv, eller vad man nu ska kalla det. En av de äckligaste sakerna är nog berättelsen om hur dessa unga rika män roade sig med att bränna 50-dollarssedlar framför urfattiga hemlösa.

Man lär sig en del om förakt mot de fattiga, men också om bisarr ritualisering både med och utan sexuella inslag. Ett fenomen som, åtminstone indirekt, nog kan ses som relaterat till det, höll jag på att säga, närmast rutinmässiga och kontinuerliga nedtystandet av berättelser om sexuella övergrepp.

Läs gärna dessa inblickar i hur många av de superrika som styr Storbritannien "tänker", fungerar, och sysslar med när de vill ha "roligt".

Är det förresten någon som vågar tro att detta är något väldigt unikt för just Storbritannien?