Jag vill nog säga att om jag hade varit en ung kvinna idag skulle jag mycket noga undvika att få barn med någon man som jag ev. skulle vilja leva ihop med.
Jag skulle medvetet välja att skaffa barn med någon man som inte kände mig alls. Antingen genom spermabanker etc. eller genom något tillfälligt med någon som helst bodde i en ort där jag aldrig kommer att vara mer. Och som alltså aldrig kommer att se mig mer. Och som aldrig riskerar att kräva att få vårdnad.
Så att jag med säkerhet aldrig skulle behöva lämna ut ett barn till en man som barnet är livrädd för. Eller rentav till en förövare.
Det här är inte endast en fantasi om vad jag skulle göra om jag var någon helt annan än den jag är. Jag tycker att kvinnor idag noga borde tänka igenom situationen. Väl medveten om att rättssystemet är en del av ett kvinno- och barnfientligt samhälle. Och att i den mån det ändå någon gång dömer förnuftigt så kommer program som Uppdrag Granskning att till och från piska upp opinioner för att få alla domstolar att återgå till rent faderrättsliga principer.
onsdag 4 september 2013
Uppdrag Granskning skadar barn
Alldeles oavsett vad som är sant eller falskt i det program som Uppdrag Granskning sänder ikväll är det en sak som är säker.
Resultatet av att det sänds kommer att leda till att förövare får blodad tand, och att domstolar i högre grad än nu kommer att känna sig pressade till att ge misstänkta förövare vårdnad om barn.
Det är en sak som borde stå klar. Det är ingen mänsklig rättighet att få ha vårdnad om barn. Och sexualbrott mot barn kan nästan aldrig "bevisas". Det bör inte behöva "bevisas" att en misstänkt fader är skyldig till incest för att han inte ska få vårdnad.
Barnens säkerhet bör få väga tyngre än fädernas rättssäkerhet. Även om en domstol så gör bedömningen att det endast är, för att ta ett extremfall, 30 procents risk att anklagelserna är sanna bör den misstänkte inte få någon vårdnad.
Domstolar dömer i brottsfall utifrån principen om "bortom rimligt tvivel". Det kan inte vara kriterierna när det gäller vårdnadstvister.
Det är värre att ett barn tvingas att umgås med en förövare än att en icke-förövare förlorar vårdnaden. Varför inser så få människor detta självklara faktum?
Resultatet av att det sänds kommer att leda till att förövare får blodad tand, och att domstolar i högre grad än nu kommer att känna sig pressade till att ge misstänkta förövare vårdnad om barn.
Det är en sak som borde stå klar. Det är ingen mänsklig rättighet att få ha vårdnad om barn. Och sexualbrott mot barn kan nästan aldrig "bevisas". Det bör inte behöva "bevisas" att en misstänkt fader är skyldig till incest för att han inte ska få vårdnad.
Barnens säkerhet bör få väga tyngre än fädernas rättssäkerhet. Även om en domstol så gör bedömningen att det endast är, för att ta ett extremfall, 30 procents risk att anklagelserna är sanna bör den misstänkte inte få någon vårdnad.
Domstolar dömer i brottsfall utifrån principen om "bortom rimligt tvivel". Det kan inte vara kriterierna när det gäller vårdnadstvister.
Det är värre att ett barn tvingas att umgås med en förövare än att en icke-förövare förlorar vårdnaden. Varför inser så få människor detta självklara faktum?
En politisk sekt med lång livslängd
Religiösa sekter kan bestå nästan hur länge som helst. Politiska dito brukar bli mer kortlivade.
En sak som förvånar mig är hur länge den organisation som idag kallar sig "Kommunistiska Partiet" lyckats bestå.
När den bildades 1970 hette den KFML(r). Det betydde Kommunistiska Förbundet marxist-leninisterna (revolutionärerna). Det var en utbrytning från KFML (Kommunistiska Förbundet marxist-leninisterna).
Nu var det så att jag blev indragen i det hela för jag var aktiv i DFFG (De Förenade FNL-grupperna). En dag hösten 1970 när jag var på ett möte fick vi ett papper där det stod att "Motsättningarna inom DFFG är allvarliga". Det lät dramatiskt, nästan lite kusligt.
Vad hade hänt? Jo, eftersom KFML dominerade FNL-grupperna avspeglades splittringar i denna organisation nästan automatiskt i DFFG. Och nu hade de som några månader senare skulle bli KFML(r) bland annat drivit linjen att DFFG borde uttala sitt stöd för KFML i valet 1970...Det var ju rena nippran. Det skulle verkligen innebära att den kanske mäktigaste solidaritetsorganisation med en kamp i ett annat land som vi någonsin sett i Sverige på en sekund skulle ha reducerats till en ren sekt.
En annan sak som KFML(r) drev var att kampen mot den svenska imperialismen borde bli huvudprioriteringen för DFFG.
De som kom att stå kvar i KFML gick alltså emot detta. Det talar faktiskt till deras fördel.
Överhuvudtaget var (r):arna (som de kom att kallas) ganska så bisarra. När de lämnat DFFG bildade de en egen "front" - SFIF (Solidaritetsfronten för Indokinas folk). Det var endast en front till namnet. I princip var det KFML(r):s utskott för Indokinafrågor. Efter kanske ett halvår lades detta också ner.
Även utanför Indokinafrågan var (r) extremt sekteristiska. Bland annat gjorde de märken man kunde sätta på jackan med bilder på Stalin. Nu var även KFML på sitt sätt stalinister (de sa att Stalin var 70 procent bra och 30 procent dålig - en "beräkning" som de hämtat från Kinas Kommunistiska Parti /KKP/). Men de bedrev ingen direkt kult av Stalin .
(r):arna delade också ut något de kallade "Månadens ishacka" till organisationer och personer de inte gillade. Anledningen till det där med ishacka var att Trotskij dödades med en ishacka.
De ville inte jobba fackligt, de sa att facket skulle ställas åt sidan. De var emot att KFML hade kravet "Fri strejkrätt"- istället ville de föra fram parollen "Leve de vilda strejkerna - fram mot den socialistiska revolutionen".
De gjorde sig lustiga över att KFML i ett kommunalval hade parollen "Regelbundna bussturer till Valsätra". De frågade ironiskt om KFML:s arbetsutskotts slutmål verkligen var Valsätra, och tillade att för deras egen del var slutmålet inte Valsätra, utan .. det klasslösa kommunistiska samhället.
Och så vidare.
Själv var min inställning till KFML någon form av närmast skräckblandad respekt. Medan min inställning till KFML (r) väl närmast var skräckblandad icke-respekt. Jag trodde att KFML skulle överleva sin bisarra utbrytning men det blev tvärtom. KFML bytte namn till SKP, och sedan Solidaritetspartiet. Sedan lades de ner. KFML(r) blev efter ett tag KPML(r) och nu alltså "Kommunistiska Partiet". Och är idag det enda parti i Sverige som ser det härskande partiet i Nordkorea som en sorts broderorganisation.
Anledningen till att (r) klarade sig längre var nog att de efter ett tag övergav den slaviska lojaliteten med Kina och blev någon sorts allmänstalinister. Så slapp de följa med alla Kinas svängningar. KFML höll genom sina namnbyten fast vid Kina, vilket till sist blev dess undergång.
Även om KFML var maostalinister tror jag att det finns en del av deras erfarenheter man kan lära sig av. KFML (r) var nog bara ett avskräckande exempel på sektlogik. Som tyvärr blev långvarigt.
En sak som förvånar mig är hur länge den organisation som idag kallar sig "Kommunistiska Partiet" lyckats bestå.
När den bildades 1970 hette den KFML(r). Det betydde Kommunistiska Förbundet marxist-leninisterna (revolutionärerna). Det var en utbrytning från KFML (Kommunistiska Förbundet marxist-leninisterna).
Nu var det så att jag blev indragen i det hela för jag var aktiv i DFFG (De Förenade FNL-grupperna). En dag hösten 1970 när jag var på ett möte fick vi ett papper där det stod att "Motsättningarna inom DFFG är allvarliga". Det lät dramatiskt, nästan lite kusligt.
Vad hade hänt? Jo, eftersom KFML dominerade FNL-grupperna avspeglades splittringar i denna organisation nästan automatiskt i DFFG. Och nu hade de som några månader senare skulle bli KFML(r) bland annat drivit linjen att DFFG borde uttala sitt stöd för KFML i valet 1970...Det var ju rena nippran. Det skulle verkligen innebära att den kanske mäktigaste solidaritetsorganisation med en kamp i ett annat land som vi någonsin sett i Sverige på en sekund skulle ha reducerats till en ren sekt.
En annan sak som KFML(r) drev var att kampen mot den svenska imperialismen borde bli huvudprioriteringen för DFFG.
De som kom att stå kvar i KFML gick alltså emot detta. Det talar faktiskt till deras fördel.
Överhuvudtaget var (r):arna (som de kom att kallas) ganska så bisarra. När de lämnat DFFG bildade de en egen "front" - SFIF (Solidaritetsfronten för Indokinas folk). Det var endast en front till namnet. I princip var det KFML(r):s utskott för Indokinafrågor. Efter kanske ett halvår lades detta också ner.
Även utanför Indokinafrågan var (r) extremt sekteristiska. Bland annat gjorde de märken man kunde sätta på jackan med bilder på Stalin. Nu var även KFML på sitt sätt stalinister (de sa att Stalin var 70 procent bra och 30 procent dålig - en "beräkning" som de hämtat från Kinas Kommunistiska Parti /KKP/). Men de bedrev ingen direkt kult av Stalin .
(r):arna delade också ut något de kallade "Månadens ishacka" till organisationer och personer de inte gillade. Anledningen till det där med ishacka var att Trotskij dödades med en ishacka.
De ville inte jobba fackligt, de sa att facket skulle ställas åt sidan. De var emot att KFML hade kravet "Fri strejkrätt"- istället ville de föra fram parollen "Leve de vilda strejkerna - fram mot den socialistiska revolutionen".
De gjorde sig lustiga över att KFML i ett kommunalval hade parollen "Regelbundna bussturer till Valsätra". De frågade ironiskt om KFML:s arbetsutskotts slutmål verkligen var Valsätra, och tillade att för deras egen del var slutmålet inte Valsätra, utan .. det klasslösa kommunistiska samhället.
Och så vidare.
Själv var min inställning till KFML någon form av närmast skräckblandad respekt. Medan min inställning till KFML (r) väl närmast var skräckblandad icke-respekt. Jag trodde att KFML skulle överleva sin bisarra utbrytning men det blev tvärtom. KFML bytte namn till SKP, och sedan Solidaritetspartiet. Sedan lades de ner. KFML(r) blev efter ett tag KPML(r) och nu alltså "Kommunistiska Partiet". Och är idag det enda parti i Sverige som ser det härskande partiet i Nordkorea som en sorts broderorganisation.
Anledningen till att (r) klarade sig längre var nog att de efter ett tag övergav den slaviska lojaliteten med Kina och blev någon sorts allmänstalinister. Så slapp de följa med alla Kinas svängningar. KFML höll genom sina namnbyten fast vid Kina, vilket till sist blev dess undergång.
Även om KFML var maostalinister tror jag att det finns en del av deras erfarenheter man kan lära sig av. KFML (r) var nog bara ett avskräckande exempel på sektlogik. Som tyvärr blev långvarigt.
tisdag 3 september 2013
Göran Lambertz, Robert Aschberg - och Jeanette Eriksson
Styrkan i Jeanette Erikssons berättelse är så stark, att till och med personer som iskallt och medvetet arbetat för att förövare lättare ska klara sig undan uttalar sitt stöd för henne.
Det gäller Göran Lambertz , som medverkat till att skapa en juridisk praxis, som bidragit till att (för att nu tala med Madeleine Leijonhufvud) sexualbrott mot barn i praktiken har avkriminaliserats i Sverige.
Det gäller Robert Aschberg, som både före, och efter, bokens publicering har tagit upp Jeanettes fall, men som tidigare i praktiken har arbetat för ett samhälle där misstänkta förövare lättare ska få kontrollen över barn.
Det är absolut inget negativt med att personer som dessa ser sig tvingade att stöda Jeanette Eriksson. I hennes situation är det en fördel att få ett brett stöd - även om det så skulle komma från Djävulen och hans mormor...
Men om detta leder till att dessa herrar kan skapa en bild av att de konsekvent står på utsatta barns sida är det negativt. För det gör de inte. För att nu uttrycka det milt.
För samtidigt som de idag (genuint eller låtsat) är upprörda över hur Jeanette Eriksson sveks på sextiotalet arbetar de objektivt sett för att fler barn ska svikas idag.
Det gäller Göran Lambertz , som medverkat till att skapa en juridisk praxis, som bidragit till att (för att nu tala med Madeleine Leijonhufvud) sexualbrott mot barn i praktiken har avkriminaliserats i Sverige.
Det gäller Robert Aschberg, som både före, och efter, bokens publicering har tagit upp Jeanettes fall, men som tidigare i praktiken har arbetat för ett samhälle där misstänkta förövare lättare ska få kontrollen över barn.
Det är absolut inget negativt med att personer som dessa ser sig tvingade att stöda Jeanette Eriksson. I hennes situation är det en fördel att få ett brett stöd - även om det så skulle komma från Djävulen och hans mormor...
Men om detta leder till att dessa herrar kan skapa en bild av att de konsekvent står på utsatta barns sida är det negativt. För det gör de inte. För att nu uttrycka det milt.
För samtidigt som de idag (genuint eller låtsat) är upprörda över hur Jeanette Eriksson sveks på sextiotalet arbetar de objektivt sett för att fler barn ska svikas idag.
Och ja, jag ska delta ....
... i den demonstration som samlas på Medborgarplatsen klockan 17 på onsdag den 4, inför Barack Obamas besök.
Trots "freds"pristagarens mer "progressiva" retorik finns det inga kvalitativa skillnader mellan Obamas politik och George W Bushs, Ronald Reagans eller Lyndon Johnsons....
Förenta Staterna är och förblir världsimperialismens ledande makt - och den främsta garanten för en orättvis och exploaterande världsordning.
Trots "freds"pristagarens mer "progressiva" retorik finns det inga kvalitativa skillnader mellan Obamas politik och George W Bushs, Ronald Reagans eller Lyndon Johnsons....
Förenta Staterna är och förblir världsimperialismens ledande makt - och den främsta garanten för en orättvis och exploaterande världsordning.
söndag 1 september 2013
Jeanette blev utnyttjad i elva år av sin morfar
Från TV Play.
"Jeanette Erikssons morfar började utnyttja henne sexuellt när hon var fyra år gammal. Nu har hon skrivit boken "När jag blir stor" om sin uppväxt. I studion finns också psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren."
I inslaget intervjuas Jeanette, som säger mycket förnuftigt och klokt. Men dessutom får vi se utdrag från en "undervisningsfilm" från sextiotalet om henne. Av den framgår klart att man i stort sett insåg vad som hände med Jeanette, men att man inget gjorde.
Inslaget går att se på här. Gör det!
"Jeanette Erikssons morfar började utnyttja henne sexuellt när hon var fyra år gammal. Nu har hon skrivit boken "När jag blir stor" om sin uppväxt. I studion finns också psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren."
I inslaget intervjuas Jeanette, som säger mycket förnuftigt och klokt. Men dessutom får vi se utdrag från en "undervisningsfilm" från sextiotalet om henne. Av den framgår klart att man i stort sett insåg vad som hände med Jeanette, men att man inget gjorde.
Inslaget går att se på här. Gör det!
lördag 31 augusti 2013
Minns du förra året?
Någon gång hösten 1970 köpte jag NJA-gruppens skiva "Hör upp allt folk". Den var ganska omtalad när den kom, och den spelades ofta i radio. NJA-gruppen var i själva verket en proggrupp som sympatiserade med KFML. Senare bytte den namn till "Fria Proteatern".
En av de låtar jag föll för direkt för var nog "Minns du förra året?". Den var både elak, rolig och tankeväckande. Tyckte jag. Samtidigt hade den en form av tidstypisk optimism. Den byggde på föreställningen att arbetarklassen och folket reser sig mer och mer. I en folklig våg utmanas kapitalet, och de som bygger sin politiska karriär på att samarbeta med det.
De senare skulle få det svårare och svårare. I den sista versen uttalas förhoppningen att det kommer att bli "hårt för den som är kapitalets lakej".
Så blev det ju inte riktigt. Ungefär en 8-10 år efter att skivan kom startade en motreaktion mot vänstervågen, som efter ett tag gjorde att det blev lättare och lättare att bli "kapitalets lakej". Och svårare och svårare för de som hade en världsbild som ens avlägset liknade den som förmedlades på NJA-gruppens LP.
Men, för att anknyta till vad jag skrivit i ett annat sammanhang. För mig är 1970 i vissa avseenden mer nutid än vad 2013 är. Inte endast upplevelsemässigt, utan även i en djupare mening.
------------------------------------------------------------------------------
/Nedan kommer texten till låten. Jag beklagar att den inte finns på You Tube, för det är en sång, inte en dikt. Den ska helst höras, inte läsas. Men missar mycket om man endast läser den.../
Minns du förra året?
Minns du förra året, när kungen sa:
"Sveriges relationer till utlandet är bra,
ordningen i landet är klanderfri,
välfärden för folket är så hög som den kan bli. "
Och LO-chefen sa: "Håll era krav tillbaks,
vi måste vara våra direktörer till lags,
vår industri går back det är synd och skam,
våra direktörer tvingas tigga sig fram",
Han meddelade vidare så blek och tärd,
"det blir ett väldigt dåligt lönavtal i år tyvärr",
Men LO-chefens dystra tal var bara båg,
så höga vinster som i fjol var länge sen man såg.
Och minns du Gunnar Sträng han spekulerade,
i aktier och herreslott han investerade,
sen åkte han iväg till kompanjonerna,
i Västerås på Arosmässan stod han upp och sa:
"I Sverige jobbar arbetarna utan knyst,
en jobbare i Sverige håller takten och är tyst,
till er som påstår motsatsen, nu som bär skägg,
ni bör nog inte yttra er, ni slippslösa drägg"
Och alla direktörerna de hurrade,
de skrattade och sjöng och applåder dånade.
så sade och så talade Gunnar Sträng,
och visade med ord hur han är kapitalets dräng.
Men i gruvan var det hårt och kallt,
och Volvo höjer takten hundrafalt.
Från hamn och verkstad hörs ett dån,
från byggen överallt ifrån
i hela landet höjs en mäktig röst:
"Nu är gränsen nådd, nu ska pamparna på knä,
nu facket vårt förtroende har mist.
Ja nu strejkar vi till sist".
"VA! HAR DET BLITT STREJK!"
Nu blev det fart på Sträng.
Och fart blev på envoyen och på hans rövargäng.
"DET ÄR OLAGLIGT!" skrek Geijer, "ni får återgå".
Ja, Wallenbergs lakejer hade nu ett fasligt sjå.
Som jojon får nu ombudsmännen landet runt.
Upp och ner och härs och tvärs dom for och prata strunt.
Åke Nilsson sa: "det är utlänningarnas fel, inte vårt".
Ja, aldrig har väl ombudsmän fått jobba lika hårt.
Vad blir det nu av allt det här, vad kan vi se?
Ja, slutet har vi inte sett men räkna säkert med.
Nu när arbetarna börjat formera sig,
Blir det hårt för den som är kapitalets lakej.
En av de låtar jag föll för direkt för var nog "Minns du förra året?". Den var både elak, rolig och tankeväckande. Tyckte jag. Samtidigt hade den en form av tidstypisk optimism. Den byggde på föreställningen att arbetarklassen och folket reser sig mer och mer. I en folklig våg utmanas kapitalet, och de som bygger sin politiska karriär på att samarbeta med det.
De senare skulle få det svårare och svårare. I den sista versen uttalas förhoppningen att det kommer att bli "hårt för den som är kapitalets lakej".
Så blev det ju inte riktigt. Ungefär en 8-10 år efter att skivan kom startade en motreaktion mot vänstervågen, som efter ett tag gjorde att det blev lättare och lättare att bli "kapitalets lakej". Och svårare och svårare för de som hade en världsbild som ens avlägset liknade den som förmedlades på NJA-gruppens LP.
Men, för att anknyta till vad jag skrivit i ett annat sammanhang. För mig är 1970 i vissa avseenden mer nutid än vad 2013 är. Inte endast upplevelsemässigt, utan även i en djupare mening.
------------------------------------------------------------------------------
/Nedan kommer texten till låten. Jag beklagar att den inte finns på You Tube, för det är en sång, inte en dikt. Den ska helst höras, inte läsas. Men missar mycket om man endast läser den.../
Minns du förra året?
Minns du förra året, när kungen sa:
"Sveriges relationer till utlandet är bra,
ordningen i landet är klanderfri,
välfärden för folket är så hög som den kan bli. "
Och LO-chefen sa: "Håll era krav tillbaks,
vi måste vara våra direktörer till lags,
vår industri går back det är synd och skam,
våra direktörer tvingas tigga sig fram",
Han meddelade vidare så blek och tärd,
"det blir ett väldigt dåligt lönavtal i år tyvärr",
Men LO-chefens dystra tal var bara båg,
så höga vinster som i fjol var länge sen man såg.
Och minns du Gunnar Sträng han spekulerade,
i aktier och herreslott han investerade,
sen åkte han iväg till kompanjonerna,
i Västerås på Arosmässan stod han upp och sa:
"I Sverige jobbar arbetarna utan knyst,
en jobbare i Sverige håller takten och är tyst,
till er som påstår motsatsen, nu som bär skägg,
ni bör nog inte yttra er, ni slippslösa drägg"
Och alla direktörerna de hurrade,
de skrattade och sjöng och applåder dånade.
så sade och så talade Gunnar Sträng,
och visade med ord hur han är kapitalets dräng.
Men i gruvan var det hårt och kallt,
och Volvo höjer takten hundrafalt.
Från hamn och verkstad hörs ett dån,
från byggen överallt ifrån
i hela landet höjs en mäktig röst:
"Nu är gränsen nådd, nu ska pamparna på knä,
nu facket vårt förtroende har mist.
Ja nu strejkar vi till sist".
"VA! HAR DET BLITT STREJK!"
Nu blev det fart på Sträng.
Och fart blev på envoyen och på hans rövargäng.
"DET ÄR OLAGLIGT!" skrek Geijer, "ni får återgå".
Ja, Wallenbergs lakejer hade nu ett fasligt sjå.
Som jojon får nu ombudsmännen landet runt.
Upp och ner och härs och tvärs dom for och prata strunt.
Åke Nilsson sa: "det är utlänningarnas fel, inte vårt".
Ja, aldrig har väl ombudsmän fått jobba lika hårt.
Vad blir det nu av allt det här, vad kan vi se?
Ja, slutet har vi inte sett men räkna säkert med.
Nu när arbetarna börjat formera sig,
Blir det hårt för den som är kapitalets lakej.
fredag 30 augusti 2013
Att se sig i spegeln och få en chock
Om jag skriver att jag känner mig som en sextonåring i en femtioåttaårings kropp kan det missförstås på de mest fåniga sätt. Att gå och svamla om att man är "evigt ung" är ju pinsamt. Jag minns när jag var tonåring och Lasse Lönndal, som gjorde töntiga smörsånger som låg på Svensktoppen, kallade sig för "Sverige äldsta tonåring". Det var så pinsamt så man kunde dö.
Nej, jag menar inget sånt. Dessutom upplevdes jag nog som lillgammal när jag var sexton. För att inte tala om när jag var tio.
Det har funnits tidpunkter då saker har hänt som gjorde att allt efteråt tedde sig overkligt. Det hände vid sju års ålder, vid tolv års ålder, och vid sexton års ålder.Vid varje nytt tillfälle blev det mer overkligt än förut. Det sista tillfället var alltså när jag var sexton.
Jag har en sidoblogg som heter "Kires personliga blogg". Nästan allt i den handlar om saker som hände fram till sexton års ålder. Det är på något sätt som det som hände efteråt inte är personligt, på riktigt.
Jag kan se mig i spegeln och förvänta mig att se mig själv i tonåren. När jag inte ser det kan jag till och från få en chock. Och ju äldre jag blir desto större blir chocken. Det är lite som "Dorian Grays porträtt".
Jag har teorier om vad detta beror på men dem tar jag inte här. Vill bara säga att det är otäckt.
Men det är inte bara mitt utseende som ger en chock. Mentalt har jag anpassat mig till en värld a la 1971. Det är den som känns som nutid. En del av förändringarna sedan dess är ju positiva, som att barns, och kvinnors, situation uppmärksammas mycket mer än då. Men när jag ser mig omkring och tar del av den nyliberala diskursen runt omkring mig blir chocken ungefär lika stor som den ibland blir när jag ser mig i spegeln.
Ibland känns det som om jag skulle kunna vakna upp 1970 eller 1971 och inse att alla dessa år emellan var en bisarr mardröm. Men det är väl tyvärr en önskefantasi.
Nej, jag menar inget sånt. Dessutom upplevdes jag nog som lillgammal när jag var sexton. För att inte tala om när jag var tio.
Det har funnits tidpunkter då saker har hänt som gjorde att allt efteråt tedde sig overkligt. Det hände vid sju års ålder, vid tolv års ålder, och vid sexton års ålder.Vid varje nytt tillfälle blev det mer overkligt än förut. Det sista tillfället var alltså när jag var sexton.
Jag har en sidoblogg som heter "Kires personliga blogg". Nästan allt i den handlar om saker som hände fram till sexton års ålder. Det är på något sätt som det som hände efteråt inte är personligt, på riktigt.
Jag kan se mig i spegeln och förvänta mig att se mig själv i tonåren. När jag inte ser det kan jag till och från få en chock. Och ju äldre jag blir desto större blir chocken. Det är lite som "Dorian Grays porträtt".
Jag har teorier om vad detta beror på men dem tar jag inte här. Vill bara säga att det är otäckt.
Men det är inte bara mitt utseende som ger en chock. Mentalt har jag anpassat mig till en värld a la 1971. Det är den som känns som nutid. En del av förändringarna sedan dess är ju positiva, som att barns, och kvinnors, situation uppmärksammas mycket mer än då. Men när jag ser mig omkring och tar del av den nyliberala diskursen runt omkring mig blir chocken ungefär lika stor som den ibland blir när jag ser mig i spegeln.
Ibland känns det som om jag skulle kunna vakna upp 1970 eller 1971 och inse att alla dessa år emellan var en bisarr mardröm. Men det är väl tyvärr en önskefantasi.
torsdag 29 augusti 2013
Lundsberg - reflektioner efter skandalen
Lundsberg är en skola som får en massa bidrag för att undervisa överklassens barn. Trots dessa bidrag tar de dessutom ut dryga terminsavgifter av de rika föräldrarna. Av en storlek som nästan inga andra internatskolor tar ut.
På Lundsberg finns en dold läroplan. Som går ut på att lära ut ett hierarkiskt system. Eller "leka" ut.... Där de äldre eleverna "leker" att de är överklass i förhållande till de yngre ("tarmarna"). De lär sig att förnedra underklassen, vars roll här "spelas" av "tarmarna".
Denna förnedring tar sig även formen av misshandel. Som tydligen åtminstone till stora delar varit känd och accepterad av skolledningen.
På Lundsberg formas en bild att de som går där går på en ovanligt "fin" skola. Där det går "fina" elever. Med en "fin" rektor som jagar ripa på helgerna. Men vissa är mer fina än andra. Med ålder följer privilegier. Och makt.
På Lundsberg lär man ut över- och underordning. Och (för att nu låna en term från Eva Lundgren) "normaliserar" tortyr. Visserligen en "mild" form, förvisso, men någonstans ska man väl börja. .. Eller?
Vad är det för speciellt med en del av överklassens barn och ungdomar som gjort att de år efter år tyst har accepterat en sådan pennalism, byggd på ålderklasser? På en normal skola kan också elakartat mobbing förekomma, men inte så systematiskt, inte institutionaliserat, och framförallt inte så nedtystat.
När jag blev mobbad i lågstadiet rörde jag upp himmel och jord. Det upphörde inte för det, men nedtystat blev det inte. När jag blev det i mellanstadiet gick jag också till lärarna. Och berättade. Vår klassföreståndare skällde ut den värste mobbaren och sedan la han av. Vad skulle ha hänt på Lundsberg?
På högstadiet skulle en person som försökt göra något som ens avlägset liknar det som sker på Lundsberg levt mycket farligt. Det kan jag garantera.
För att nu inte tala om vad som skulle ha hänt på den folkhögskola jag gick på senare.
Men det är något speciellt med sekt-överklasskolor av denna typ. Mobbing förekommer alltså överallt, men institutionaliserad misshandel skyddad av en maffialiknade "omerta" förekommer, dessbättre, inte överallt.
Naturligtvis bör Lundsberg och de andra riksinternaten stängas. Och de bör inte göras om till "vanliga" friskolor. Någon sorts Lundsberg light. Rika föräldrars barn ska inte gå i andra skolor än fattigas. De ska inte uppodla överklasslater i drivhus där de ska få lära sig hur man ser ner på andra. Vare sig det nu handlar om "tarmar" eller om - underklassen.
Det finns överhuvudtaget ingen ursäkt för privatskolor. Vare sig deras specialitet nu är att lära ut (exempelvis) Livets Ords framgångsteologi, överklassideal, islamism - eller att ge osedvanligt många höga betyg för att få fler elever - och högre vinster.
Eller ens om det handlar om intressanta pedagogiska system. Sådana kan vara bra, men de bör integreras i den offentliga skolan, inte odlas upp i drivhus.
En sak till. På 80-talet förekom en serie av anklagelser om organiserade (sexuella och andra) övergrepp mot barn i amerikanska förskolor. De hade en sak gemensamt. De var alla privata. Med ett enda undantag. Ett som ägdes av - USA:s armé.
Något att fundera lite över.
På Lundsberg finns en dold läroplan. Som går ut på att lära ut ett hierarkiskt system. Eller "leka" ut.... Där de äldre eleverna "leker" att de är överklass i förhållande till de yngre ("tarmarna"). De lär sig att förnedra underklassen, vars roll här "spelas" av "tarmarna".
Denna förnedring tar sig även formen av misshandel. Som tydligen åtminstone till stora delar varit känd och accepterad av skolledningen.
På Lundsberg formas en bild att de som går där går på en ovanligt "fin" skola. Där det går "fina" elever. Med en "fin" rektor som jagar ripa på helgerna. Men vissa är mer fina än andra. Med ålder följer privilegier. Och makt.
På Lundsberg lär man ut över- och underordning. Och (för att nu låna en term från Eva Lundgren) "normaliserar" tortyr. Visserligen en "mild" form, förvisso, men någonstans ska man väl börja. .. Eller?
Vad är det för speciellt med en del av överklassens barn och ungdomar som gjort att de år efter år tyst har accepterat en sådan pennalism, byggd på ålderklasser? På en normal skola kan också elakartat mobbing förekomma, men inte så systematiskt, inte institutionaliserat, och framförallt inte så nedtystat.
När jag blev mobbad i lågstadiet rörde jag upp himmel och jord. Det upphörde inte för det, men nedtystat blev det inte. När jag blev det i mellanstadiet gick jag också till lärarna. Och berättade. Vår klassföreståndare skällde ut den värste mobbaren och sedan la han av. Vad skulle ha hänt på Lundsberg?
På högstadiet skulle en person som försökt göra något som ens avlägset liknar det som sker på Lundsberg levt mycket farligt. Det kan jag garantera.
För att nu inte tala om vad som skulle ha hänt på den folkhögskola jag gick på senare.
Men det är något speciellt med sekt-överklasskolor av denna typ. Mobbing förekommer alltså överallt, men institutionaliserad misshandel skyddad av en maffialiknade "omerta" förekommer, dessbättre, inte överallt.
Naturligtvis bör Lundsberg och de andra riksinternaten stängas. Och de bör inte göras om till "vanliga" friskolor. Någon sorts Lundsberg light. Rika föräldrars barn ska inte gå i andra skolor än fattigas. De ska inte uppodla överklasslater i drivhus där de ska få lära sig hur man ser ner på andra. Vare sig det nu handlar om "tarmar" eller om - underklassen.
Det finns överhuvudtaget ingen ursäkt för privatskolor. Vare sig deras specialitet nu är att lära ut (exempelvis) Livets Ords framgångsteologi, överklassideal, islamism - eller att ge osedvanligt många höga betyg för att få fler elever - och högre vinster.
Eller ens om det handlar om intressanta pedagogiska system. Sådana kan vara bra, men de bör integreras i den offentliga skolan, inte odlas upp i drivhus.
En sak till. På 80-talet förekom en serie av anklagelser om organiserade (sexuella och andra) övergrepp mot barn i amerikanska förskolor. De hade en sak gemensamt. De var alla privata. Med ett enda undantag. Ett som ägdes av - USA:s armé.
Något att fundera lite över.
onsdag 28 augusti 2013
Det är....
...inte många saker man kan glädja sig åt i dessa dagar men att Lundsberg tvingats stänga tillhör faktiskt en av dem....
lördag 24 augusti 2013
Idealistiska fantasier vs imperialistisk verklighet
Tänker på att det igår var 43 år sedan som jag gick med i Kungsholmens FNL-grupp . Även om det slutade med att jag uteslöts ett och ett halvt år senare var vistelsen där både nyttig och lärorik.
Jag tänker på det när jag tittar på mitt förra superkorta inlägg om Obama och Manning. Vi lever inte i en vänstervåg, som vi gjorde 1970, så idealistiska illusioner om USA får lättare stå oemotsagda. Eller har i alla fall ofta fått göra det - före insikterna om drönare, Manning och Snowden.
"De kan byta presidenten och sätta dit en ny igen, för bakom presidenten står mäktigare män" sjöng FNL-gruppernas sånggrupp i en sång 1972 (citerat ur minnet). Det är just ett sådant synsätt som är mindre vanligt idag.
USA:s president beskrivs ofta som den mäktigaste mannen i världen. Det är en mycket tveksam beskrivning. Han (hittills har ju alla varit... män!) har i själva verket inte speciellt stora manövermarginaler. USA-presidenter har som uppgift att företräda de ekonomiska makthavare som styr världens starkaste imperialistiska stat. Och "imperialism" är inte en term som här implicerar något fritt val. USA:s ekonomiska system bygger på imperialism.
Det visste många 1970 - och (exempelvis) en bok som Baran och Sweezys "Monopoly capital" var då läst på många språk - långt utanför de striktare vänsterkretsarna. Men avfärdandet av marxismen som en "förlegad" ideologi har gått så långt att idealistiska illusioner om USA (och annat!) har spritt sig på ett sätt som påminner om femtiotalet.
Och ingen USA- president på mycket länge har varit föremål får så många illusioner som Barack Obama. Han valdes 2008 i en våg av eufori - som dröjde sig kvar efter att han visade att han inte endast bröt det ena löftet efter det andra - utan att han dessutom stod i ledningen för utvecklingen av exempelvis drönarnas mordorgier.
Vad som rör sig i Obamas huvud är inte det mest väsentliga - men han sitter där han sitter - och gör vad var och en som sitter där måste göra. Om han verkligen ville förändra systemet i grunden och bryta med sina uppdragsgivare - vilket han sannerligen inte vill! - skulle han aldrig ha hamnat där.
Men idag har idealism på många håll ersatt de realistiska maktanalyser som ändå var vanligare på 70-talet. Och för att nu citera en annan proggrupp - Gunder Hägg från LP:n Tigerkaka 1969 - "så lär då äntligen detta, att den renaste idealism, blott är till för att tjäna den slemmaste kapitalism"...
---------------------------------------------------------------------------------------
PS. Vill tillägga att jag i texten ovan använder ordet "idealistisk" och "idealism" i ordets filosofiska mening och inte i den vardagliga - där det oftast används ungefär i betydelsen att man vill väl.
Jag tänker på det när jag tittar på mitt förra superkorta inlägg om Obama och Manning. Vi lever inte i en vänstervåg, som vi gjorde 1970, så idealistiska illusioner om USA får lättare stå oemotsagda. Eller har i alla fall ofta fått göra det - före insikterna om drönare, Manning och Snowden.
"De kan byta presidenten och sätta dit en ny igen, för bakom presidenten står mäktigare män" sjöng FNL-gruppernas sånggrupp i en sång 1972 (citerat ur minnet). Det är just ett sådant synsätt som är mindre vanligt idag.
USA:s president beskrivs ofta som den mäktigaste mannen i världen. Det är en mycket tveksam beskrivning. Han (hittills har ju alla varit... män!) har i själva verket inte speciellt stora manövermarginaler. USA-presidenter har som uppgift att företräda de ekonomiska makthavare som styr världens starkaste imperialistiska stat. Och "imperialism" är inte en term som här implicerar något fritt val. USA:s ekonomiska system bygger på imperialism.
Det visste många 1970 - och (exempelvis) en bok som Baran och Sweezys "Monopoly capital" var då läst på många språk - långt utanför de striktare vänsterkretsarna. Men avfärdandet av marxismen som en "förlegad" ideologi har gått så långt att idealistiska illusioner om USA (och annat!) har spritt sig på ett sätt som påminner om femtiotalet.
Och ingen USA- president på mycket länge har varit föremål får så många illusioner som Barack Obama. Han valdes 2008 i en våg av eufori - som dröjde sig kvar efter att han visade att han inte endast bröt det ena löftet efter det andra - utan att han dessutom stod i ledningen för utvecklingen av exempelvis drönarnas mordorgier.
Vad som rör sig i Obamas huvud är inte det mest väsentliga - men han sitter där han sitter - och gör vad var och en som sitter där måste göra. Om han verkligen ville förändra systemet i grunden och bryta med sina uppdragsgivare - vilket han sannerligen inte vill! - skulle han aldrig ha hamnat där.
Men idag har idealism på många håll ersatt de realistiska maktanalyser som ändå var vanligare på 70-talet. Och för att nu citera en annan proggrupp - Gunder Hägg från LP:n Tigerkaka 1969 - "så lär då äntligen detta, att den renaste idealism, blott är till för att tjäna den slemmaste kapitalism"...
---------------------------------------------------------------------------------------
PS. Vill tillägga att jag i texten ovan använder ordet "idealistisk" och "idealism" i ordets filosofiska mening och inte i den vardagliga - där det oftast används ungefär i betydelsen att man vill väl.
fredag 23 augusti 2013
I fredspristagaren Barack Obamas USA....
... är nu alltså straffet för att verkligen göra insatser för freden 35 års fängelse, medan soldater som skjuter prick på civila i Irak från helikopter som bekant inte får något straff alls.
torsdag 22 augusti 2013
"Min sanning är en annan än Littorins"
Läs gärna denna debattartikel från gårdagens Aftonbladet/Debatt. Den är väl värd att läsa.
Det är väldigt bra att Aftonbladet tar in den. Men - jag misstänker (exempelvis) att de under debatten om "Call Girl" inte skulle ha tagit in en artikel med rubriken "Min sanning är en annan än Palmefamiljens", skriven av den kvinna som berättat hur hon i mitten av 1970-talet som minderårig utnyttjades av Olof Palme.
Ibland kan det selektivt, mycket selektivt, uppstå små hål i tystnadens mur. Det är bra. Men jag hoppas (naivt nog) att jag får vara med om när muren raseras...
Det är väldigt bra att Aftonbladet tar in den. Men - jag misstänker (exempelvis) att de under debatten om "Call Girl" inte skulle ha tagit in en artikel med rubriken "Min sanning är en annan än Palmefamiljens", skriven av den kvinna som berättat hur hon i mitten av 1970-talet som minderårig utnyttjades av Olof Palme.
Ibland kan det selektivt, mycket selektivt, uppstå små hål i tystnadens mur. Det är bra. Men jag hoppas (naivt nog) att jag får vara med om när muren raseras...
tisdag 20 augusti 2013
Dagbok 20/8 1970
Roar mig med att lägga ut min dagbok för detta datum 1970. Jacobi står för ett företag (FAW Jacobi) som sålde silkonprodukter, där jag hade ett mycket tillfälligt och informellt jobb, mindre än en vecka. Lustigt nog verkar företaget finnas än idag . Vad jag minns fick jag 4 kronor och 50 öre i timmen. Det var mycket för mig då. Det här var alltså sista arbetsdagen (av fyra!). Jag började nionde klass måndagen därpå. "Sov gott Rose-Marie" var en LP med proggbandet "International Harvester" (som senare bytte namn till "Träd, Gräs och Stenar"). "Pop-festivalen" var den andra proggfestivalen på Gärdet (den första var i juni samma år). "Gunder Hägg" var den proggrupp som senare skulle kallas "Blå Tåget".
---------------------------------
"Torsdag 20/8
Var hos Jacobi bara på förmiddan, för jag skulle till pop-festivalen, men den startade 16.00, inte 12, som det hade stått i tidningen. Köpte Harvesters 'Sov gott Rose-Marie'. Beslöt att inte åka till landet i morgon. Åkte till festivalen på kvällen. Det var kallt och jag frös en del. 'Gunder Hägg' var bra, speciellt 'Man kan inte både äta kakan och ha den kvar'. (Tigerkaka)."
---------------------------------
"Torsdag 20/8
Var hos Jacobi bara på förmiddan, för jag skulle till pop-festivalen, men den startade 16.00, inte 12, som det hade stått i tidningen. Köpte Harvesters 'Sov gott Rose-Marie'. Beslöt att inte åka till landet i morgon. Åkte till festivalen på kvällen. Det var kallt och jag frös en del. 'Gunder Hägg' var bra, speciellt 'Man kan inte både äta kakan och ha den kvar'. (Tigerkaka)."
måndag 19 augusti 2013
Den yttersta domen
Helvetesläran är otäck. Föreställningen att det ska finnas människor, eller andra medvetna väsen, som ska plågas i evigheters evighet är outhärdlig. Åtminstone för mig.
Det är en sak. En annan sak är att i såväl kristen som muslimsk fundamentalism har vi dessutom en bild av vilka som kommer att hamna där som gör det hela fullkomligt absurt. Muslimska fundamentalister säger exempelvis att alla som sätter medhjälpare vid Guds sida (dvs. alla polyteistiska "hedningar") kommer att brinna i evighet i helvetet. Kristna fundamentalister håller med, men tillägger att det även gäller alla som inte har tagit emot Jesus som sin personliga frälsare.
Så självuppoffrande kärleksfulla människor som dyrkar mer än en Gud eller inte tror på Jesus kommer att brinna för alltid? Jag har aldrig förstått hur någon ens en sekund kan tro på något sådant.
Nu är det så att om man noga läser Koranen inser man att det finns en del utvägar för de muslimer som ändå inte vill tro på eviga helvetesstraff. Dels påpekas det gång på gång att Gud kan ingripa när som helst och även förkorta helvetesstraff, dels finns det en del språkliga formuleringar som kan tolkas som att straffen inte varar oändlig tid. även, om, det medges, de som säger att det varar i oändlighet är många fler.
När det gäller kristendomens grundtexter kan man även där hitta (låt vara färre) formuleringar som skulle kunna tolkas som att helvetesstraffen inte är eviga.
Men framförallt, när det gäller evangeliernas helvetestexter (som samtliga gör anspråk på att vara Jesusord) finns det en annan sak som helt och hållet går emot den närmast imbecilla fundamentalistiska tolkningen. Endast tre av evangelierna talar om helvetet. Det är de tre s.k. synoptiska - Matteus, Markus och Lukas. Dessa anses allmänt vara mer tillförlitliga än Johannes, som skrevs långt senare.
I ingen av dessa helvetestexter står det ett ord om att de som inte tror på Jesus kommer att straffas i evighet. Däremot står det om grupper som kommer att göra det. Det är de som inte bryr sig om de svaga, de fattiga, de hungrande, de fängslade, de sjuka.
Så till den fundamentalist som tror att hen är på de säkra sidan för att hen "tror" på Jesus, (och till andra intresserade!), vill jag rekommendera att läsa vad som verkligen står. Man kan ju börja med berättelsen om den yttersta domen i Matteus 25: 31- 46.
-----------------------------------------------------------------------------------------
"När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster.
Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’
Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’
Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ’Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.’
Då kommer också de att fråga: ’Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?’ Då skall han svara dem: ’Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’ Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.”
Det är en sak. En annan sak är att i såväl kristen som muslimsk fundamentalism har vi dessutom en bild av vilka som kommer att hamna där som gör det hela fullkomligt absurt. Muslimska fundamentalister säger exempelvis att alla som sätter medhjälpare vid Guds sida (dvs. alla polyteistiska "hedningar") kommer att brinna i evighet i helvetet. Kristna fundamentalister håller med, men tillägger att det även gäller alla som inte har tagit emot Jesus som sin personliga frälsare.
Så självuppoffrande kärleksfulla människor som dyrkar mer än en Gud eller inte tror på Jesus kommer att brinna för alltid? Jag har aldrig förstått hur någon ens en sekund kan tro på något sådant.
Nu är det så att om man noga läser Koranen inser man att det finns en del utvägar för de muslimer som ändå inte vill tro på eviga helvetesstraff. Dels påpekas det gång på gång att Gud kan ingripa när som helst och även förkorta helvetesstraff, dels finns det en del språkliga formuleringar som kan tolkas som att straffen inte varar oändlig tid. även, om, det medges, de som säger att det varar i oändlighet är många fler.
När det gäller kristendomens grundtexter kan man även där hitta (låt vara färre) formuleringar som skulle kunna tolkas som att helvetesstraffen inte är eviga.
Men framförallt, när det gäller evangeliernas helvetestexter (som samtliga gör anspråk på att vara Jesusord) finns det en annan sak som helt och hållet går emot den närmast imbecilla fundamentalistiska tolkningen. Endast tre av evangelierna talar om helvetet. Det är de tre s.k. synoptiska - Matteus, Markus och Lukas. Dessa anses allmänt vara mer tillförlitliga än Johannes, som skrevs långt senare.
I ingen av dessa helvetestexter står det ett ord om att de som inte tror på Jesus kommer att straffas i evighet. Däremot står det om grupper som kommer att göra det. Det är de som inte bryr sig om de svaga, de fattiga, de hungrande, de fängslade, de sjuka.
Så till den fundamentalist som tror att hen är på de säkra sidan för att hen "tror" på Jesus, (och till andra intresserade!), vill jag rekommendera att läsa vad som verkligen står. Man kan ju börja med berättelsen om den yttersta domen i Matteus 25: 31- 46.
-----------------------------------------------------------------------------------------
"När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster.
Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’
Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’
Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ’Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.’
Då kommer också de att fråga: ’Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?’ Då skall han svara dem: ’Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’ Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.”
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)