Jag håller på att gå igenom alla femböckerna på engelska. Det går idag inte att köpa dem på svenska. Så jag beställde först del 1-3 på engelska, och senast beställde jag del 4-6.
Den delen kom till bokhandeln idag. När jag köpte den sa expediten med ett leende "de här böckerna läste jag också en gång i tiden". Jag svarade "va roligt"...
Del 4 heter för övrigt "Five go to Smuggler's Top", på svenska blev det "Fem på smugglarjakt".
Det märks faktiskt att de nya engelska upplagorna är lite "censurerade". Det har ibland anklagats för att vara "politisk korrekta ändringar" men det ser jag inte som något problem.
I den första femboken -"Five on a Treasure Island" - finns idag en uppenbar ändring. I originalet står det att George/Georginas far hotar henne med stryk, i den ändrade versionen hotar han henne... med ett allvarligt samtal.
Jag förstår motiven bakom ändringen - när boken skrevs 1942 var fysisk bestraffning av barn allmänt accepterat - det var det inte längre när den senaste engelska utgåvan kom.
Men... det gör i och för sig den fortsatta texten lite konstig. För barnen reagerar på faderns hot genom att bli förskräckta. Tänker han verkligen slå George? Förskräckelsen är naturlig om det handlar om fysisk bestraffning, men knappast om det handlar om ett "allvarligt samtal".
"Allvarliga samtal" mellan George och hennes excentriske far förekommer ju i snart sagt varje fembok.
Idag ses femböckerna allmänt som högst respektabel barnlitteratur. Även på tidningars kultursidor. Tråkigt nog fick Enid Blyton inte uppleva den dagen, Hon dog 1968, då hon fortfarande var anatema på alla kultursidor.
Å andra sidan brydde hon sig inte om det. Hon ska ha sagt: "Jag bryr mig inte om kritiker som är äldre än tretton år".
Vilket var en rimlig inställning...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar