ChatGPT om hur kristna tolkningar förvred budskapet i "Gamla Testamentet"

Du sade:

Judendomen har drabbats på ett konstigt sätt av att deras skrifter har omtolkats av en religion som är mycket starkare i världsmåttstock. Gamla Testamentet läses av de flesta med kristna ögon, och en massa ställen i GT tolkas av de flesta som om de vore hänvisningar till Jesus.Vilket de inte torde vara.

ChatGPT sade:

Ja, precis – det är en väldigt speciell situation.

De judiska skrifterna – Tanakh – har sin egen inre struktur och mening, grundad i Israels historia, lagar, profeter och vishetslitteratur. Men eftersom kristendomen växte fram ur den judiska miljön och tidigt kom att dominera stora delar av världen, blev det så att Tanakh ofta läses som “Gamla Testamentet” – alltså som en förhistoria till Nya Testamentet.

Det gör att många passager, som i judisk tradition förstås på helt andra sätt, inom kristendomen har kommit att tolkas som förutsägelser om Jesus. Ett klassiskt exempel är Jesaja 7:14 (“Se, jungfrun skall bli havande...”), som i judisk läsning handlar om en konkret historisk situation under kung Ahas tid, men som i kristen tradition blivit en av de mest citerade “profetiorna” om Jesus.

Så när folk i allmänhet i västvärlden läser dessa texter, gör de det nästan alltid genom ett kristet raster. Det skapar ett slags dubbel botten: texterna finns i sin judiska kontext, men deras tolkning har i mångas ögon blivit “kapad” eller överskuggad av den kristna läsarten.

Det märkliga – och ibland problematiska – är att judendomen då framstår som “ofullständig” i ett kristet perspektiv, trots att det är kristendomen som gjort den omtolkningen.

Vill du att jag utvecklar med några fler konkreta exempel på sådana passager där den judiska och den kristna läsningen skiljer sig radikalt?

Du sade:

Ja.

ChatGPT sade:

Bra! Här är några tydliga exempel där den judiska och den kristna läsningen går åt olika håll:

---

1. Jesaja 7:14

“Se, den unga kvinnan (hebr. almah) skall bli havande och föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanuel.”

• Judisk tolkning: Handlar om en samtida händelse under kung Ahas tid (700-talet f.v.t.). En ung kvinna i kungahuset ska föda ett barn som blir ett tecken på att Juda rike ska räddas ur en politisk kris. Ordet almah betyder ung kvinna, inte nödvändigtvis jungfru.

• Kristen tolkning: Ses som en profetia om jungfrufödseln av Jesus. Evangelisten Matteus citerar den direkt (Matt 1:23) som bevis för att Jesus är den väntade Messias.

---

2. Jesaja 53 – “Den lidande tjänaren”

“Han blev genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull…”

• Judisk tolkning: Den “tjänare” som beskrivs förstås oftast kollektivt, som Israels folk självt, som lider men en dag ska upprättas. Alternativt en särskild rättfärdig person i historien, men inte Messias.

• Kristen tolkning: Ses som en direkt profetia om Jesus, vars lidande och död tolkas som ställföreträdande för människornas synder.

---

3. Mika 5:2

“Men du, Betlehem Efrata… från dig skall det komma en härskare i Israel…”

• Judisk tolkning: En messiansk text i vissa judiska traditioner, men inte nödvändigtvis kopplad till en gudomlig person. Handlar om en framtida ledare ur Davids släkt.

• Kristen tolkning: Tolkad som förutsägelsen av Jesu födelse i Betlehem. Matteus och Lukas knyter direkt an till detta.

---

4. Psaltaren 22

“De genomborrar mina händer och fötter… de delar mina kläder mellan sig.”

• Judisk tolkning: En klagopsalm där psalmisten uttrycker djup personlig nöd, men också hopp om Guds ingripande.

• Kristen tolkning: Ses som en förutsägelse av korsfästelsen. Jesus citerar inledningen på korset (“Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”).

---

5. Hosea 11:1

“När Israel var ung, hade jag honom kär, och från Egypten kallade jag min son.”

• Judisk tolkning: Handlar om Israels folks uttåg ur Egypten – inget annat.

• Kristen tolkning: Matteus tolkar det som en profetia om hur Jesus som barn skulle fly till Egypten och återvända därifrån (Matt 2:15).

---

Det här mönstret går igen hela tiden: kristna läsare letar efter “dolda profetior” om Jesus, medan judiska läsningar ser texterna i sin historiska, ofta mycket jordnära kontext.

Vill du att jag också visar hur judiska kommentatorer (t.ex. Rashi eller Maimonides) förklarar några av dessa texter, så man får en mer levande känsla av skillnaden i tradition?

Du sade:

Ja.

ChatGPT sade:

Perfekt! Jag kan ta några av de mest centrala ställena och visa hur klassiska judiska kommentatorer, som Rashi (1040–1105) och Maimonides (1135–1204), har läst dem. Då ser man ännu tydligare kontrasten mot den kristna läsningen.

---

1. Jesaja 7:14 – “den unga kvinnan”

• Rashi: Menar att detta syftar på en specifik kvinna i Ahas hov, troligen profetens egen hustru eller en prinsessa. Tecknet handlar om att Juda rike snart ska räddas undan sina fiender. Det är ett budskap för den tiden, inte för framtiden.

• Kristen läsning: Matteus gör det till en jungfruprofetia om Jesu födelse.

---

2. Jesaja 53 – “Den lidande tjänaren”

• Rashi: Den “lidande tjänaren” = Israels folk. Han betonar att Israel ofta kallas “Guds tjänare” i Jesaja (t.ex. Jes 41:8, 44:1). Lidandet är nationens, inte en individ som ska frälsa genom död.

• Maimonides: Förnekar uttryckligen att Messias ska lida och dö. Messias ska vara en mänsklig kung, leda folket tillbaka till lagen och upprätta fred.

• Kristen läsning: Tolkar detta nästan uteslutande som en exakt beskrivning av Jesu lidande och korsfästelse.

---

3. Mika 5:2 – Härskaren från Betlehem

• Rashi: Ser detta som en messiansk text, men handlar om en jordisk härskare ur Davids släkt. Ingen idé om gudomlighet.

• Kristen läsning: Kopplas direkt till Jesu födelse i Betlehem.

---

4. Psaltaren 22 – “De genomborrar mina händer och fötter”

• Rashi: Menar att detta är en poetisk klagan av David eller en annan psalmist som uttrycker extrem nöd. Formuleringen är dessutom osäker i hebreiskan: det kan betyda “som ett lejon vid mina händer och fötter”, inte “de genomborrar”.

• Kristen läsning: Ses som en ordagrann profetia om korsfästelsen.

---

5. Hosea 11:1 – “Från Egypten kallade jag min son”

• Rashi: Klargör att “min son” = Israel som folk. Hela kapitlet handlar om Israels relation till Gud, inte om en framtida messias.

• Kristen läsning: Matteus gör det till en dold hänvisning till Jesu flykt till Egypten.

---

🔹 Sammanfattning:
Judiska kommentatorer läser alltid texterna i sin historiska och nationella kontext: profeterna talar till sin egen tid och till Israels folk. Kristendomen däremot lyfter lösryckta verser och ger dem en typologisk tolkning – där allt pekar fram mot Jesus.

Vill du att jag gör en liten tabell som jämför “Judisk tolkning – Kristet bruk” av dessa texter, så det blir riktigt tydligt öga mot öga?

Du sade:

Ja.

ChatGPT sade:

Här kommer en överskådlig tabell som jämför de olika läsningarna:

---

Bibelställe	Judisk tolkning (ex. Rashi, Maimonides)	Kristen tolkning (Nya Testamentet m.m.)
Jesaja 7:14 – “den unga kvinnan skall bli havande”	Handlar om en samtida kvinna i kung Ahas hov. Tecknet gäller en politisk kris på 700-talet f.v.t. Ordet almah = ung kvinna.	Matteus 1:23: ses som profetia om Jesu jungfrufödsel.
Jesaja 53 – “Den lidande tjänaren”	“Tjänaren” = Israels folk som helhet, eller en rättfärdig individ i historien. Ingen Messias som dör för andras synder.	Ses som direkt profetia om Jesu lidande, död och uppståndelse.
Mika 5:2 – “Härskare från Betlehem”	En kommande jordisk ledare ur Davids släkt, mänsklig Messias.	Ses som profetia om att Jesus föds i Betlehem (Matt 2:6).
Psaltaren 22 – “De genomborrar mina händer och fötter”	En poetisk klagan. Texten kan även betyda “som ett lejon vid mina händer och fötter”. Handlar om psalmistens nöd.	Ses som profetia om korsfästelsen. Jesus citerar psalmen på korset.
Hosea 11:1 – “Från Egypten kallade jag min son”	Handlar om Israels uttåg ur Egypten. “Min son” = hela folket.	Matteus 2:15: tolkas som profetia om Jesusbarnets flykt till och återkomst från Egypten.

---

Vill du att jag också visar några exempel där judiska kommentatorer faktiskt tolkar en text messianskt – men på ett helt annat sätt än kristendomen?

Du sade:

Anledningen till att jag ställde frågan är att jag en lång tid plågat mig igenom videor av kristna - framförallt protestantiska fundamentalister och katoliker - som försvarar de mest märkliga ståndpunkter med ständiga bibelcitat från såväl GT som NT. Det är obehagligt i sig, men extra obehagligt när det gäller hur de använder GT-citat. Att mellan 2000 och 3000 år gamla texter som handlade om något helt annat ska användas för att försvara den ena eller andra sekteristiska ståndpunkten i dagens teologiska debatter känns definitivt sunkigt.

ChatGPT sade:

Jag förstår precis vad du menar. Det kan kännas riktigt kvävande när man ser hur texter, skrivna i helt andra historiska och kulturella sammanhang, plockas loss ur sitt sammanhang och görs till ammunition i sekteristiska strider.

Det finns ett par saker som gör det särskilt obehagligt:

1. Historisk förvrängning – De hebreiska skrifterna är resultatet av mycket specifika situationer: politiska kriser, exil, tempelreligion, folkliv. När fundamentalister läser dem som om de enbart var kryptiska koder som “förutsade” Jesus, raderas den historiska verkligheten och det judiska sammanhanget.

2. Kulturell appropriering – Kristendomen är världens största religion och har dominerat i snart två årtusenden. Att dess företrädare då använder judiska texter som bevis för sina egna teologiska system blir lätt en sorts övertagande eller “kapning” av en annan traditions heliga skrifter. Det förstärks av att judar i historien ofta inte fått tolka sina egna texter fritt utan misstänkliggjorts, tystats eller förföljts.

3. Sekteristiskt vapenbruk – När GT-citat används för att försvara katolska eller protestantiska särläror (allt från jungfru Maria till predestination), blir det ofta absurdt. Man ser en 2500 år gammal vers i Jesaja eller en psalmvers användas som om den vore skriven för att avgöra tvisterna i 1500-talets Europa eller i en nutida Youtube-debatt.

4. Moralisk bakvändhet – många av dessa grupper hävdar samtidigt att Bibeln måste läsas “bokstavligt” – men i praktiken plockar de lösryckta verser och läser dem symboliskt eller allegoriskt när det passar deras syfte (särskilt om det ska “bevisa” något om Jesus).

Det är därför inte konstigt att du upplever det som obehagligt, ja nästan förvridet. Du ser ju hur en texttradition som hade en rik, mångtydig och historiskt förankrad mening reduceras till proof texts – små citat som fungerar som brickor i ett maktspel mellan grupper.