/PS. Adresserna funkar inte längre, av någon anledning... men det är lätt att hitta olika avsnitt på andra adresser. /
I den på-gränsen-till-karantän-tillvaro som jag är i får man hitta på saker att göra.
En av de sakerna har för mig blivit att se ut alla avsnitt av en TV-serie med den idiotiska svenska titeln "Snobbar som jobbar". På engelska hette den "The persuaders". Den gick 1971-72.
Den hade 24 avsnitt.
Den finns på YouTube i i alla fall 23 avsnitt. Ett verkar saknas. Jag har kommit till och ned avsnitt 21.- som kan ses här. * Det är ett av de två avsnitt som jag har minnen av från när TV4 sände det i repris i mitten av 90-talet.
Bland annat finns ett helt halsbrytande replikskifte som jag kommer ihåg, från då , som här börjar ca 4.47 och avslutas 5.18.
Serien har två ,huvudpersoner - Brett Sinclair och Danny Wilde, som spelas av Roger Moore respektive Tony Curtis., Av dessa är nog Sinclair/ Moore den mest centrala.
Dessa två karaktärer kommer från engelsk aristokrati (Sinclair) respektive USA:s finansvärld (Wilde). Tillsammans löser de brott som för det mesta också utspelar sig inom överklassen (om än kanske inte så nära hundraprocentigt som i Moores tidigare serie "Helgonet" /The Saint/).
Faktum är att jag själv klart upplever serien som någon sorts uppföljare till just "Helgonet". Det är samma grundstämning, samma överklassmiljöer - och Roger Moore dominerar även "The Persuaders", trots att det där också finns en andra huvudperson.
"Helgonet" såg jag på TV i mitten och slutet på 60-talet. The Persuaders såg jag i praktiken inte alls.. Ändå är det lite av en nostalgitripp att se den.
När den kom till Sverige såg jag den alltså inte. Jag hade i ganska snabb takt gått långt vänsterut på den politiska skalan och kombinerade under den första tiden detta med en närmast excentrisk form av politisk korrekthet. Denna excentriska period varade kanske ett år (ungefär sommaren 1971-sommaren 1972) och innebar att jag nästan inte alls slösade tid på något som inte var politiskt.
Det var ju lite ensidigt och hänger nog också ihop med vad som måste beskrivas som ett psykotiskt genombrott i juni 1971.
När det gäller The Persuaders var mitt avståndstagande än mer resolut. Jag såg den som nån typ av överklasspropaganda och tänkte ABSOLUT inte se den.
Hemma såg jag inte en sekund av den,men sedan hamnade jag på ungdomskliniken på Långbro sjukhus den 9 november 1971. Där samlades de flesta framför TV:n på lördagskvällar och ibland faktiskt även jag.
Och när då "Snobbar som jobbar" (på nytt - hur kan man välja ett så idiotiskt namn!) började stod jag kvar och hörde på signaturmelodin. Den var mycket suggestiv, och fascinerande,tyckte jag, i motsats till "Helgonets" som bara var intetsägande.
Så jag stod där framför TV:n och fängslades motvilligt av signaturmelodin, men sen gick jag alltid närmast demonstrativt till mitt rum och slängde igen dörren...
Vad tycker jag nu? Det är lite som att se om "Helgonet" - ingen av dem är ju så där jättefascinerande men båda har en viss charm. Som också idag förstärks av att de på sätt och vis är tidsresor. De säger en del om världen då, visserligen från en sorts karikatyr på ett överklassperspektiv - men det gör den ju inte mindre intressant. .
En sak till. Om "Snobbar som jobbar" var ett idiotiskt namn var "The Persuaders" ganska fyndigt. Persuade betyder ju övertala - men i just det här sammanhanget syftade det ju inte direkt på intellektuella diskussioner.
Roger Moore 1971.
måndag 13 april 2020
"Snobbar som jobbar"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
The Happening
Den troligen första Supremes-låt jag hörde. Jag hade börjat lyssna på popmusik i april 1967 och i juni 1967 hörde jag då plötsligt "...
-
Min första reaktion när jag vaknade i dag och såg den tragiska nyheten. Som bara var helt ocensurerade tankar, utan något...
-
I augustinumret av "Spartacist" - teoretiskt organ för "spartacisterna"i International Communist League (ICL) - har de p...
-
Sjundedagsadventisterna (SDA) är en märklig rörelse. Den måste beskrivas som fundamentalistisk, men deras hårda förkastande av helveteslära...
8 kommentarer:
"I den på-gränsen-till-karantän-tillvaro som jag är i får man hitta på saker att göra."
Du är faktiskt bara 65 f n, inte 70 ...
Jo, men först sades det att de över 65 var en riskgrupp. Detta ändrades efter ett tag till 70. Dessutom - om man har ett av flera symptom - hosta, snuva, andnöd, ont i halsen, feber, ont i musklerna, huvudvärk etc ska man aldrig gå ut. Det är lite problematiskt eftersom jag praktiskt taget alltid, säger alltid, har åtminstone något av dessa symptom, låt vara i en mycket mild form.
Finns förvisso en risk att 70+ hädanefter blir en sorts skällsord i offentliga
sammanhang. Har annars tyckt mig se åtskilliga aktiva människor i den gruppen
ute i olika sammanhang. Men vi får se hur det blir framöver. Om vi lever då vill
säga ...
Off topic. Kolla "Viruses, ET and the octopus from space:the return of panspermia" i Cosmos Magazine. Har relevans för Big Bang.
Oumuamua-killen kopplar det förstås till Cthulhu...
Ska kolla ikväll.
Mycket intressant. Jag tillhör faktiskt också de som tyckt att det gick lite för fort med livets utveckling. Men då inte endast när livet uppkom utan även under den senare evolutionen. Med en åsikt om att materien har ett inneboende så att säga program, som fick den att utveckla sig, står jag väl närmare "Intelligent Design" än denna teori. Men jag föredrar den nog framför de teorier om saken som idag dominerar den akademiska världen.
PS. Detta om artikeln. Jag har inte sett "Oumuamua-killens" åsikter om saken. Han verkar bli mer och mer tröttsam.
Skicka en kommentar