Idag för femtio år sedan (12 september 1967). Trean på Kvällstoppen har tagit ett kliv uppåt och hamnat på andra plats. Och det handlar här om Nancy Sinatras och Lee Hazlewoods
Jackson.
Etta är fortfarande Scott McKenzies San Francisco.
Jackson slår så bra att det görs en svensk version av den. Nämligen Laxå, med Towa Carson och Arne Strömgren. Som kan höras här.
Den svenska versionen är förvisso lite smårolig, men ganska tam om man jämför med originalet. Tycker i alla fall jag.
Och, ja, när jag hade skaffat Nordturistkort på SJ och åkte runt i Norden en månad sommaren 1984 passade jag på att besöka just Laxå. Och skickade lite vykort därifrån till några som jag visste mindes låten.
tisdag 12 september 2017
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
ChatGPT om AI - och Henry Kissinger
Du sade: Somliga tror att AI är en ond kraft, som kan förstöra världen. Andra ser den som en gud, som ska rädda oss. Jag ser den som ett, fö...
-
På "Ready to Harvest", en YouTubekanal som med mer än pedantisk noggrannhet letar reda på olika kristna grupper i framförallt USA...
-
Denna film är en ganska så välgjord skräckfilm. Tycker i alla fall jag. Den heter "The Evil Fairy Queen". Samtidigt tycker jag d...
-
"The Dark Forest Hypothesis" är ett av de mer osannolika försöken att lösa den så kallade Fermiparadoxen. Fermiparadoxen ställer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar