Igår röstade jag i kyrkovalet. Och röstade på Vänstern i Svenska Kyrkan (ViSK). Det blev dock lite mer komplicerat än vad jag trodde.
För när jag kom till den adress som var angiven på röstkortet märkte jag till min stora förvåning att det inte gick till som vanligt. Istället för att valsedlarna lades i varsin box lades de tillsammans med röstkortet i samma box.
Jag blev lite misstänksam och sa att det inte var den vanliga proceduren. De försäkrade att det var det visst. Då blev jag verkligt förbryllad. Alla vet att det i ett val där man röstar till tre olika organ läggs valsedlarna i tre olika lådor.
Efter ett tag visade det sig dock att jag hade kommit till en lokal för poströstning! Jag hade ingen aning om att man kunde poströsta på valdagen. Och jag förstod verkligen inte varför adressen på röstkortet gick till en lokal för poströstning. Men det visade sig att det fanns fler lokaler på samma adress - en var den "vanliga", en var just för poströstning...
Då vaknade min mest excentriskt pedantiska sida. Jag sa att jag aldrig hade poströstat i hela mitt liv och inte tänkte göra det nu. Och jag sa att jag ville rösta om. Först fick jag veta att det inte gick eftersom kuvertet redan lagts i valurnan. Men det dementerades genast av en annan ansvarig, som sa att om jag gick till den ordinarie vallokalen kunde jag rösta där, och då skulle poströsten inte räknas.
Jag hade ju röstat på ViSK och tänkte inte ändra på detta. Men jag fick nu alltså bara för mig att jag ville rösta som jag alltid hade gjort - och inte poströsta. Så jag gick till den andra lokalen, visade mitt leg (röstkortet hade ju redan försvunnit ner i en låda), och röstade igen, som vanligt, med en valsedel i varje box.
Så nu har jag i alla fall röstat....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Påskfirandet - den kusliga bakgrunden
Långfredag.... Dagen då man ska fira hur "Guds son" offrades och torterades ihjäl för 2000 år sedan. Många vet dock inte bakgrun...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
-
Av någon märklig anledning kom jag att tänka på Kjell Höglunds (ganska så otäcka) sång ”De refuserades salong” när jag tvingade mig igen...
-
Den här sången sjöng vi i "lekskolan" (en variant av förskola ) när jag fem-sex år. Det är en av de barnvisor som jag minns bäst...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar