Den här måste väl vara en av de snyftigaste poplåtarna som någonsin gjort. Den var en av låtarna i en jukebox 1974 på ett café vid Odengatan, och jag brukade spela den nästan varje gång jag var där detta år.
Det går fortfarande att lyssna på denna sorgsna sång - här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Krisen i MAGA...
... fortsätter, liksom desperationen. Och Marjorie Taylor Greenes opposition fortsätter att fördjupas. Se här . Hur ska det sluta?
-
Jag har nu läst ut van der Kwasts bok. Jag läser numera långsammare än förut pga olika problem med synen, så det har tagit ett tag. Det fö...
-
Per Faxnelds avhandlng ”Satanic feminism: Lucifer as the liberator of woman in nineteenth-century culture” har nu uppmärksammats i en under...
-
Och i väntatn på att jag ska skriva något annat meningsfullt kan jag ju lägga ut Balladen om kråkguldet med Thorstein Bergman. Den var s...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar