Den här måste väl vara en av de snyftigaste poplåtarna som någonsin gjort. Den var en av låtarna i en jukebox 1974 på ett café vid Odengatan, och jag brukade spela den nästan varje gång jag var där detta år.
Det går fortfarande att lyssna på denna sorgsna sång - här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
-
Under många år hade USA och andra västkapitalistiska länder en politik mot Sovjetunionen med syfte att underminera och i slutändan krossa ... -
Kvinnligt inriktade religionsbildningar som betonar kvinnliga aspekter av det gudomliga har min sympati. Men det gäller inte nödvändigtvi...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar