Jag har inga välgrundade åsikter om Quickfallet, mer än att jag anser att det har blivit en förevändning för många att komma med osakliga angrepp mot något som inte ens är en teori utan ett bevisat faktum - att traumatiska minnen som varit "glömda" (jag skulle vilja säga bortträngda) kan återkallas.
Men jag reagerar också på den nästan totala monolitismen i de stora media efter Råstams bok. Det har kallats "debatt" men en debatt förutsätter ju att det finns fler åsikter. Allt jag har sett hittils har varit en unison hyllningkör till Råstam och en drevliknande kampanj mot snart sagt alla som varit inblandade i den process som ledde till de fällande domarna.
Och den enda distinkt avvikande rösten - journalisten Gubb Jan Stigson - har i Dala-Demokraten förbjudits att blogga om saken...
Men nu verkar monoliten ha spruckit. Idag har Göran Lambertz - som annars (anmärkningsvärt nog) är mest känd för att ha bedrivit veritabla kampanjer för "oskyldigt dömda"! - på självaste DN/Debatt tagit upp fakta om två av de fall som Quick dömts för, som går emot den ensidiga bild som Råstam och media presenterat.
Jag tänker inte kasta mig in i någon debatt om dessa fall - men tycker att det är bra att en av Sveriges största tidningar ändå publicerar något som vågar gå emot den öronbedövande unisona kör som helt dominerat media de senaste veckorna.
4 kommentarer:
Men det säger något om "debattklimatet" i Sverige när det är Lambertz som är den enda som står för andra sidan i debatten.
När det gällde barnporrmangan var det samma avsaknad av debatt som man kallade "debatt".
Vi har extremt konstiga medier i Sverige som bara kan tänka en tanke åt gången och där det endast är vissa som höjs till skyarna, som redan tidigare har fått godkändstämpel.
Lambertz har fått denna stämpel.
Men jag undrar vad som hade hänt om han konsekvent stått på barns sida.
"Men jag undrar vad som hade hänt om han konsekvent stått på barns sida."
Då hade han vare sig blivit JK eller suttit i HD.
Göran Lambertz talar i egen sak i frågan. Han fick in en omfattande anmälan 2006 när han var JK och avfärdade den efter ett par dagar, tveklöst utan att ha gått igenom det mycket omfattande materialet.
Att han nu försöker så tvivel är för att rädda sig själv. Sina "övertygande bevis" känns i själva verket oerhört svaga med tanke på hur många hundra eller tusen felaktiga påståenden Quick gjorde. Självklart kommer ett och annat (till sist) bli rätt.
Rickard
Det du säger motsvarar ganska bra den allmänna bilden media gett oss av Quick-fallet de senaste åren.
Jag är inte helt övertygad om att den bilden är hela sanningen.
Bland annat för att jag känner till en hel del om ett annat fall som Hannes Råstam gjorde minst fyra program om 2004-2005. Nämligen Bo Larsson-fallet.
Och där vet jag hur oerhört ohederlig han var.
Skicka en kommentar