Det finns de för vilken världen är svartvit. De som exempelvis tror att om man försvarar Wikileaks och Julian Assange mot hoten från USA:s makthavare och andra reaktionära krafter måste man tro att de kvinnor som anklagat honom för våldtäkt ljuger.
Och rent av anta att de är agenter för USA, och planterar anklagelser på uppdrag av USA-imperialsmen. Eller nåt sånt.
Jag vet inte mycket om fallet men utifrån det lilla jag vet ser jag ingen anledning att tro att kvinnorna är agenter för någon, eller att de ljuger.
Däremot är det uppenbart att Wikileaks motståndare utnyttjar situationen.
Världen är som sagt inte svartvit. Man kan försvara Wikileaks (och Assange!) mot USA-adminstrationens hot och attacker utan att för den skull behöva idealisera Assange (eller demonisera kvinnorna som berättade!).
Även personer som gör oerhört bra saker, kan ju ha andra mer obehagliga sidor. Det gör tillvaron komplicerad, det vore enklare att orientera sig i en värld där en hjälte altid är en hjälte och en skurk alltid är en skurk. Men det är just det komplicerade som skiljer det verkliga livet från en serietidning eller ett dataspel...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar