"Papparörelsen" och Monica Antonsson

De kidnappade barnen Ali och Amina har dessbättre kommit hem igen. Pappan tog till sist sitt förnuft till fånga.

Men debatten om händelsen fortsätter. Idag vet vi att fadern hade kontakter med olika "pappagrupper". Den alltmer extrema fadersrättsrörelsen, (eller "papparörelsen"), riskerar, med sin alltmer uppskruvade antifeministiska retorik, självfallet att inspirera till olika typer av kvinno- och barnfientliga handlingar. Den som läser skriverierna hos dess mer eller mindre ociviliserade företrädare på nätet kan ta del av en otäck sörja av kvinnohat, mammahat och feministhat. Parat med en total avsaknad av allt barnperspektiv.

Nu har Monica Antonsson i en intressant debattartikel på Newsmill tagit upp hur hennes bok om Gömda-affären (som jag aldrig satte mig in i och alltså inte har några som helst välgrundade åsikter om!) utnyttjades av extrema pappagrupper, ända till dess att hon själv slutligen tvingades ta avstånd från dem.

Hennes inlägg är intressant. Jag delar långtifrån alla åsikter i det - exempelvis anser jag inte att vårdnadslagen 2006 på något sätt skulle "per automatik diskvalificera pappor", som hon obegripligt nog skriver. Det är en absurd vanföreställning som sprids av just den "papparörelse" som hon angriper.

Men artikeln innehåller ändå många väsentliga synpunkter. Men kan hoppas att den får många läsare, och att den kan bidra till en konstruktiv debatt om en i hög grad urspårad "papparörelse".