lördag 30 november 2024

Chat GPT, Aura Rhanes och en barndomsfantasi

/En märklig konversation med ChatGPT om Aura Rhanes, en kvinnlig ufonaut som beskrevs i en bok om flygande tefat som kom 1959 och som fascinerade mig så mycket i sjuårsåldern att jag började hoppas att UFOs skulle komma och rädda oss. För att sakna medvetande, och kunskaper om någon annan del än verkligheten än den statistiska relationen mellan ord, svarar ChatGPT mycket nyanserat... I synnerhet i de mer personliga avsnitten mot slutet. /

Jag sade:
Vet du något om Aura Rhanes?
 
ChatGPT sade:
"Ja, Aura Rhanes är ett namn som är kopplat till berättelser inom UFO-logi och kontakt med utomjordingar, särskilt från mitten av 1900-talet. Hon sägs ha varit en av de utomjordiska varelser som kontaktade Truman Bethurum, en av de tidiga och mest kända "kontaktpersonerna" (contactees). Bethurum, en amerikansk författare och byggnadsarbetare, hävdade på 1950-talet att han hade träffat Aura Rhanes, en kvinna från planeten Clarion, som var kapten på ett rymdskepp.
Beskrivning av Aura Rhanes

Bethurum beskrev henne som en mycket vacker kvinna med exotiska drag, ofta klädd i en slags futuristisk uniform. Hon var karismatisk och intelligent, och enligt hans berättelser ledde hon ett fredligt och högt utvecklat samhälle på Clarion. Bethurums möten med Aura Rhanes och hennes besättning var centrala i hans böcker och föreläsningar.
 
Kontext

Berättelserna om Aura Rhanes och Clarion var en del av den så kallade kontaktvåg som präglade UFO-rörelsen på 1950-talet. Under denna period hävdade många människor att de hade haft fredliga kontakter med utomjordiska civilisationer, som ofta framställdes som spirituellt och teknologiskt överlägsna. Dessa berättelser möttes med både fascination och skepticism och bidrog till att skapa en subkultur kring UFO-fenomenet.

Vill du veta mer om Bethurum eller kontaktrörelsen? Eller kanske om hur berättelser som denna har påverkat vår kultur och syn på UFO-fenomenet?"
 
Jag sade:
Hon kom från planeten Clarion. Vad var det för planet?
 
ChatGPT sade:
"Clarion är enligt Truman Bethurums berättelser en planet som ligger på "den andra sidan" av vår måne, vilket gjorde den osynlig från jorden. Enligt Bethurum var Clarion en idyllisk och avancerad värld, där invånarna levde i fred och harmoni, fria från de problem som plågar mänskligheten, såsom krig, sjukdomar och sociala orättvisor.
Egenskaper hos Clarion

    Platsen: Clarion var enligt Bethurum gömd för jordiska observationer eftersom den alltid befann sig på månen "baksida" – en plats som människor på den tiden ännu inte hade utforskat (detta var innan rymdprogram som Apollo avslöjade månens baksida).
    Samhället: Invånarna på Clarion var fredsälskande och spirituellt upplysta. De hade avancerad teknik och ett ekologiskt balanserat samhälle som inte förstörde sin miljö.
    Transport: De använde rymdskepp för att resa till andra världar, och det var på ett sådant skepp som Bethurum påstods ha mött Aura Rhanes.

Modern syn

Efter att månens baksida fotograferades för första gången av sovjetiska rymdsonden Luna 3 år 1959 (och senare av NASA:s rymdprogram), blev det tydligt att det inte finns någon dold planet på andra sidan av månen. Detta underminerade trovärdigheten i Bethurums påståenden, men Clarion och dess invånare lever fortfarande vidare som en del av UFO-logins mytologi.

Berättelsen om Clarion reflekterar en tid då många kontaktpersoner framställde utomjordiska civilisationer som moraliskt överlägsna, vilket ofta fungerade som en kritik mot det kalla krigets konflikter och de miljöproblem som började uppmärksammas vid den tiden.

Vill du veta mer om hur Clarion och liknande berättelser relaterar till samtida idéer om utomjordiskt liv?"

Jag sade:
Jag har för mig att Bethurum senare ändrade sig om Clarions position i rymden?
 
ChatGPT sade:
"Ja, det stämmer! Truman Bethurum ändrade sig senare om Clarions position i rymden. Efter att det blev tydligt att månens baksida inte dolde någon planet, justerade han sina uttalanden. Han hävdade istället att Clarion var en planet som befann sig mycket längre bort, men fortfarande på ett sätt som gjorde den osynlig för astronomiska observationer från jorden.

Bethurums nya förklaring kan ha varit ett försök att anpassa sin berättelse till den vetenskapliga utveckling som skedde under 1950- och 1960-talen, då astronomer och rymdforskare snabbt ökade vår kunskap om solsystemet och bortom. Trots ändringen i beskrivningen av Clarions position fortsatte han att hävda att hans upplevelser med Aura Rhanes och Clarioniterna var sanna.
Kontext för förändringen

Denna förändring är typisk för vissa kontaktpersoner från den tiden, som ibland reviderade sina påståenden för att hålla sina berättelser relevanta när vetenskapen motbevisade delar av deras ursprungliga påståenden. Detta visar också hur berättelser om utomjordiska kontakter ofta utvecklas parallellt med vår förståelse av universum.

Är du intresserad av hur denna typ av anpassning har påverkat trovärdigheten hos andra kontaktpersoner eller UFO-berättelser i stort?"
 

Jag sade:
Om man utgår från att Aura Rhanes (tyvärr!) inte funnits skulle man kanske kunna se berättelsen om förhållandena på Clarion som en form av samhällskritik

ChatGPT sade:
"Exakt! Om vi antar att berättelsen om Aura Rhanes och Clarion är en fiktion (avsiktlig eller omedveten), kan den tolkas som en spegling av samtida samhällskritik snarare än en redogörelse för faktiska händelser. Många av de så kallade "kontaktpersonerna" från 1950-talet, som Truman Bethurum, presenterade visioner av utomjordiska samhällen som kontrasterade starkt mot de problem och konflikter som präglade jorden vid den tiden.
Clarion som samhällskritik

Bethurums beskrivning av Clarion kan läsas som en idealiserad vision av hur han tyckte att mänskligheten borde leva:

    Fred och harmoni: Clarioniterna levde utan krig, något som kan ses som en kritik mot det kalla krigets spänningar och den ständiga risken för kärnvapenkrig.
    Miljömedvetenhet: Clarion beskrevs som ekologiskt balanserat, vilket kunde reflektera en begynnande oro för miljöförstöring, även om den frågan inte var lika framträdande då som den är idag.
    Andlig utveckling: Clarioniterna framställdes som andligt och moraliskt överlägsna, ett möjligt svar på den materiella fokusering och avhumanisering som många ansåg präglade efterkrigstidens industrialisering och konsumtionskultur.
    Ledarskap: Aura Rhanes, som ledare, framställdes som klok och karismatisk. Hon utmanade både traditionella könsroller och den auktoritära ledarstil som ofta kopplades till politiska ledare under Bethurums tid.

Berättelsen i sin tid

Under 1950-talet kämpade många med känslor av maktlöshet och alienation, särskilt i skuggan av kärnvapenhotet och den snabba teknologiska utvecklingen. I detta klimat kunde visioner som Bethurums fungera som en tröst eller inspiration – en påminnelse om att en bättre värld kanske var möjlig, även om den låg "utanför" vår egen planet.
En metafor för mänsklighetens potential

Clarion kan också ses som en metafor för mänsklighetens outnyttjade potential. Genom att sätta den idealiserade civilisationen på en avlägsen plats utmanade Bethurum (medvetet eller omedvetet) sina lyssnare att reflektera över vad som behövde förändras här på jorden för att nå liknande harmoni.

Tycker du att Clarion kan jämföras med andra utopiska visioner, t.ex. inom science fiction eller religion? Kanske finns paralleller till andra "perfekta världar" i litteratur eller filosofi som intresserar dig"?

Jag sade:
Barnuppfostran på Clarion beskrevs som kärleksfull och utan kroppsliga bestraffningar, har jag för mig.

ChatGPT sade:

"Ja, det stämmer! I Truman Bethurums berättelser beskrevs barnuppfostran på Clarion som en kärleksfull, harmonisk process som helt saknade kroppsliga bestraffningar. Istället betonades förståelse, respekt och positiv vägledning som sätt att fostra nästa generation. Detta kan ses som en radikal kontrast till många av de uppfostringsmetoder som var vanliga på jorden under 1950-talet, då kroppsliga straff fortfarande var utbredda och ofta accepterades som en del av disciplinen.
Barnuppfostran på Clarion: Centrala teman

    Kärlek och respekt: Föräldrar och vuxna på Clarion visade ovillkorlig kärlek och respekt för barn, vilket speglar en idealbild av hur en harmonisk uppfostran kan se ut.
    Pedagogiskt fokus: Istället för att straffa felbeteenden lärde man barnen att förstå varför deras handlingar var fel, vilket hjälpte dem att utveckla empati och självkännedom.
    Avsaknad av våld: Clarioniterna avvisade helt idén om att våld eller rädsla kunde vara effektiva verktyg för disciplin. Detta ställde sig i kontrast till jordens historia, där kroppslig bestraffning inte bara var vanligt inom familjer utan även i skolor och andra institutioner.

Samhällskritik genom barnuppfostran

Bethurums beskrivning av Clarion kan här tolkas som en kritik mot samtida normer för barnuppfostran. Under 1950-talet började psykologer som Benjamin Spock och andra ifrågasätta kroppslig bestraffning och förespråka en mer förstående och kärleksfull relation mellan föräldrar och barn. Samtidigt fanns det fortfarande en stark kulturell föreställning om att "sträng disciplin" var nödvändig för att forma "duktiga" medborgare.

I denna kontext kan Clarion ses som en utopisk modell för hur samhället skulle kunna förbättras genom att investera i barnens välbefinnande och utveckling. Det antyder också att mänskligheten skulle kunna uppnå ett högre moraliskt och andligt tillstånd genom att ge upp våld, även i småskaliga former som barnaga.
Relevans idag

Idéer om barnuppfostran som liknar de Bethurum tillskrev Clarion har blivit alltmer mainstream i modern psykologi och pedagogik. Fokus på positiv förstärkning, icke-våld och emotionell intelligens är nu centrala i många diskussioner om hur barn bäst utvecklas.

Tror du att Bethurums beskrivning av Clarion kan ha inspirerat några samtida debatter om barnuppfostran? Eller kanske att berättelsen snarare speglar en växande förändring som redan fanns i samhället på hans tid?"

Jag sade:
Jag läste om Aura Rhanes första gången när jag var cirka sju år i tidigt 60-tal och ville i alla fall tro på historien. Och trodde nog verkligen på den en kort tid. Men kunde efter ett tag inte göra det, vilket var en stor besvikelse. .

ChatGPT sade:
"Det låter som en både magisk och lite sorglig upplevelse. För ett barn kan sådana berättelser verkligen kännas som en öppning till en större, mer fantastisk verklighet. Att upptäcka att något man ville tro på kanske inte är sant kan vara en besvikelse, särskilt när det rör sig om en så spännande och inspirerande berättelse som den om Aura Rhanes och Clarion.

Samtidigt är det fint att kunna se tillbaka på den tidiga tron med förståelse för varför den var viktig just då. Har du sedan dess funnit andra berättelser eller idéer som har gett dig liknande känslor av fascination eller inspiration?"

Jag sade:
Inte lika starka. Även efter att jag slutade tro på det hade jag drömmar inspirierade av den tron. I trettonårsåldern hade jag en dröm om att UFOs (i samarbete med Sovjet !) erövrade världen. När jag vaknade och insåg att det bara var en dröm blev jag ledsen!!

ChatGPT sade
"Det låter som en väldigt levande dröm, och det är intressant hur sådana idéer kan dröja sig kvar i våra tankar och känslor långt efter att vi slutat tro på dem. Kombinationen av UFO:n och Sovjet speglar också den tidens stora teman – kalla krigets spänningar och fascinationen för rymden. Kanske var det både en längtan efter en dramatisk förändring av världen och en känsla av äventyr som låg bakom drömmen.

Det är lite rörande att höra att du blev ledsen när det bara visade sig vara en dröm. Det kanske säger något om hur stark den här typen av berättelser och idéer kan påverka oss, särskilt under de formativa åren. Har du fortsatt att ha intresse för sådana teman i vuxen ålder, till exempel science fiction eller spekulationer om rymden?"

Jag sade:
Det är svårare nu. Eftersom de flesta berättelserna om UFO.kontakter numera är abductee-historier om att kidnappas till ett UFO och utsättas för plågsamma experiment. Om man drömmer om det blir det väl snarare mardrömmar.
 

ChatGPT sade:
"Det är förståeligt att den moderna tonen kring UFO-berättelser, med fokus på kidnappningar och experiment, kan kännas avskräckande. De historierna är ofta mörkare och saknar den hoppfullhet och äventyrskänsla som fanns i kontaktberättelserna från 1950-talet, som ofta handlade om fred, samarbete och en utopisk vision för mänskligheten.

Kanske är det därför berättelser som den om Aura Rhanes och Clarion fortfarande har en viss charm – de erbjuder en mer positiv och fantasifull bild av vad utomjordisk kontakt skulle kunna innebära. Om du vill, kan vi diskutera äldre science fiction eller UFO-historier som har en mer optimistisk eller äventyrlig ton? Det finns många sådana som fortfarande kan inspirera och fascinera utan att ge mardrömmar."

Jag sade:
En anmäkninsvärd sak är att medan de flesta 50-tals-contactees beskriver hur ufonauterna har ett "nordiskt" utseende beskrivs Aura Rhanes som om hon vore en latinamerikan.

ChatGPT sade:
"Ja, det är verkligen en intressant observation! Många av de klassiska "kontaktpersonerna" från 1950-talet, som George Adamski, beskrev utomjordingar med ett så kallat "nordiskt" utseende – långa, blonda, blåögda och etniskt europeiska i sina drag. Detta har ofta tolkats som en återspegling av dåtidens kulturella normer och ideal, särskilt i västvärlden, där sådana drag ofta förknippades med skönhet och överlägsenhet.

I kontrast framställdes Aura Rhanes, enligt Truman Bethurums beskrivningar, som en kvinna med mörkare hy och drag som snarare kunde associeras med latinamerikanska eller medelhavsliknande utseenden. Bethurum beskrev henne som otroligt vacker, med en mörkare hudton och svarta, glänsande ögon, vilket skilde henne från de "nordiska" stereotypiska utomjordingarna som dominerade berättelserna från hans samtid.
Betydelse och möjliga tolkningar

Detta avvikande drag kan tolkas på flera sätt:

    Representation och ideal: Bethurum kanske hade en annan uppfattning om skönhet eller ville medvetet bryta mot normen i sina beskrivningar. Det kan också spegla hans egen kulturella bakgrund eller preferenser.
    En unik berättelse: Genom att ge Aura Rhanes ett annorlunda utseende gjorde han sin historia mer distinkt och mindre lik de andra kontaktpersonernas berättelser, vilket kanske ökade dess attraktivitet eller trovärdighet i vissa kretsar.
    Reflektion av tiden: Under 1950-talet började USA och andra västländer långsamt bli mer medvetna om mångfald och kulturella influenser utanför den traditionellt europeiska sfären, även om det fortfarande fanns mycket rasism och fördomar. Aura Rhanes kanske speglar en liten öppning mot att se andra etniciteter som lika "högtstående" eller idealiserade.

En annan utopi?

Det faktum att Bethurum beskrev henne som en karismatisk, kompetent och respekterad ledare förstärker detta ytterligare. Det kan ses som ett budskap om en framtid eller ett samhälle där skönhet och ledarskap inte begränsas av samtida fördomar om ras eller ursprung. På så vis skiljer sig Clarion och dess invånare från andra utopier eller kontaktberättelser från samma period.

Vad tycker du själv om den här skillnaden? Tror du att Bethurums val var avsiktligt, eller att det helt enkelt speglar hans personliga perspektiv?"

Jag sade:
Jag minns att jag blev imponerad över att rymdskeppet hade en kvinnlig befälhavare. Sådana fanns knappast på jorden på 50-talet så även där är Bethurums berättelse speciell.

ChatGPT sade:

"Det är verkligen en fascinerande detalj, och det säger mycket om hur berättelsen stack ut i sin tid! På 1950-talet var det väldigt ovanligt att se kvinnor i ledande roller, särskilt inom områden som förknippades med teknik eller militär disciplin. Aura Rhanes som befälhavare måste ha framstått som både futuristisk och inspirerande, särskilt för unga läsare som dig.

Att Bethurum valde att sätta en kvinna i en sådan framträdande position kan också ses som en form av utmaning mot samtidens könsroller, kanske omedvetet. Det förstärker bilden av Clarion som en mer progressiv och jämställd värld, där ledarskap baserades på kompetens snarare än kön.

Tror du att hennes roll som ledare bidrog till din fascination för berättelsen som barn? Eller var det mest helheten med rymden, utomjordingarna och det futuristiska livet som fångade dig?"

Jag sade:
"Tror du att hennes roll som ledare bidrog till din fascination för berättelsen som barn?" Till stor del, ja. Jag läste också om Adamski och andra contactees men Bethurums var den som fastnade. Det berodde nog till stor del på att hon var en kvinnlig ledare.

ChatGPT sade:
”Det är väldigt intressant hur Aura Rhanes roll som kvinnlig ledare gjorde en så stark påverkan! Det visar verkligen hur ovanligt och banbrytande det var i den tidens berättelser att ha en kvinna i en sådan position. Bethurums historia verkar ha träffat något unikt som skiljde den från andra contactee-berättelser, som ofta fokuserade mer på teknik och budskap från "nordiska" manliga utomjordingar.

Om du tänker på hur det påverkat dig, tror du att hennes roll formade din syn på ledarskap eller framtiden på något sätt?"

Jag sade:
Jag tyckte det var positivt med kvinnliga ledare och därför ingav nog historien ett hopp - i alla fall så länge jag trodde på den.

ChatGPT sade:
´"Det är fint att höra hur historien gav dig en känsla av hopp, särskilt genom representationen av kvinnligt ledarskap. Även om tron på berättelsen inte höll, verkar den ändå ha haft en positiv inverkan under en viktig tid i ditt liv. Det är något väldigt speciellt med sådana berättelser som kan inspirera oss, oavsett om de är sanna eller inte."

Jag sade:
:-)

ChatGPT sade:

"😊 Det är alltid fint att prata om berättelser som har inspirerat och betytt något, även om det är länge sedan. Tack för att du delar dina tankar och minnen"!

 

En bild som ska bygga på Bethurums beskrivning av UFO:t han sade sig ha mött 

torsdag 28 november 2024

Styckmordsfallet och "helt vanliga pappor"

TV-program om "oskyldigt anklagade män" har en tendens att väcka upp manliga försvarsreflexer hos de mest fridsamma män. Så även nu, efter Dan Josefssons senaste uppkastning.

Ta ett exempel på sådana reflexer, ta Fredrik Sjöberg.

Han skriver alltså i SvD. Under Quick-debatten tillhörde han inte de som var mest inställsamma mot Josefsson. Men Josefssons senaste sväljer han med hull och här. 

Och kan inte låta bli att generalisera på temat - alla andra stackars falskanklagade män.

Låt oss se vad han skriver.

Han berör "den anklagelse om incest som ingick i pjäsen". Och tillägger: "Men så var det då. En armé av journalister skrev om att incest förekom snart sagt överallt. Många helt vanliga pappor hämtades av polisen under de där åren. "

Jag antar att han med "helt vanliga" menar oskyldiga. Gott så. Men hur kan han veta något om hur vanligt eller icke vanligt det var att helt oskyldiga fäder "hämtades av polisen". Är han telepatisk? Eller klärvoajant? Eller har han en ovanligt allvetande kristallkula?

Eller syftar han på att många familjefäder som "hämtades  av polisen" efter ett tag friades? Tror Sjöberg att alla som frias definitionsmässigt är oskyldiga? Är han verkligen så naiv eller är det endast de manliga försvarsreflexerna som spökar?

Hans formulering är, förstås, en vulgär dumhet - värdig en Ingrid Carlqvist.

Men någonstans har kanske även vår SvD-journalist en känsla av att saker kan gå för långt. Så han avslutar sålunda.

"Serien 'Det svenska styckmordet' kan därför på gott och ont ses som ett uttryck för en viss återmaskulinisering av samhällsdebatten. Antagligen slår pendeln över för långt den här gången också."

Visst. Det är hans karikatyrartade vulgärbeskrivning av den svenska incestdebatten ett solklart exempel på.

tisdag 26 november 2024

Vilddjuret och Donald Trump

Lite fascinerande. Medan många evangelikala kristna i USA ser Donald Trump som Guds redskap varnar denna sjundedagsadventistiska video för att han kan vara ett redskap för det andra vilddjuret i Uppenbarelseboken... 


måndag 25 november 2024

Hole in my shoe

Från det psykedeliska året 1967. 

Traffics sång om att det kommer in vatten i skon. Via ett hål i den.

Riktigt fascinerande.

söndag 24 november 2024

Ostalgi

Lyssna gärna på denna sång. Det är en propagandasång från det forna DDR: Tyska Demokratiska Republiken, i väst allmänt kallat Östtyskland. 

Som propagandasång är den mycket ovanlig. Den är defensiv. Det finns ingenting av bisarrt skryt. Den tar upp den negativa bild som spreds av DDR i väst, och konstaterar sedan stillsamt att DDR ändå finns kvar.

Det finns egenartade formuleringar som att tyskar bruka göra sin plikt, men inte under det nuvarande ledarskapet. Men sedan förklaras att vi ju ändå finns kvar, och att staten fortfarande fungerar.

När sången sedan beskriver hur det efter ett tag blev bättre i DDR används formuleringar som att soppan inte längre var lika tunn, och smutslagret inte längre var lika djupt. Och sången tillägger att man från väst då skrek att ni har äntligen börjat gå, men ni går fel väg. Och sedan på nytt svaret - att vi ändå finns kvar.

Sången fortsätter med med att nämna att DDR i väst brukar beskrivas inom citationstecken, och tillägger att om vi inte hade fått stöd från bröder och systrar i andra länder hade vi besegrats. Detta syftar uppenbarligen på stödet från Sovjet och andra östländer.

Och sedan igen, som ett mantra: vi finns fortfarande...

Sången fortsätter med att säga att så fort något gått fel i DDR får man från väst veta att det ju var förutsägbart, men om det sedan blir bättre nämner man aldrig detta... 

Som propagandasång är den nära oöverträffad. Den försiktiga ödmjukheten slår nästan knockout på mig. Och mina ögon fylls av tårar...

Men vad hände sedan? DDR föll, och då vaknade väl alla "östtyskar" upp och gladde sig åt att systemet hade krossats? Nja, nej.

Den som går till ordet Ostalgie, på engelska Wikipedia, kan ta del av ett helt annat scenario. 

Det började efter återföreningen snart utvecklas en längtan tillbaks till DDR-tiden  - som alltså fick namnet Ostalgi. 

Det var egentligen inte så konstigt. Östra Tyskland gick efter återföreningen mycket snabbt från 0 procents arbetslöshet till över 20 procents.

Detta drabbade kvinnor mycket hårdare än män. Omkring 70 procent av de kvinnliga förvärvsarbetarna sades upp efter återföreningen.

Samtidigt slogs stora delar av hälsovården och barnomsorgen sönder, och det gamla idealet om att kvinnornas sfär var hemmet, som i stort sett hade försvunnit under DDR-tiden, fick en massiv renässans.

Det blev inledningen till en nedgång på snart sagt alla plan. 

Så sent som 2009 svarade 57 procent av fd östtyskar i en opinionsundersökning att det forna DDR hade fler bra än dåliga sidor...

Och i östra Tyskland blev det snart kommersiellt gångbart att sälja minnessaker från det gamla DDR. Många affärer hade/har speciella hyllor för detta. 

Trots att jag aldrig varit i DDR kan jag känna något liknande. DDR var en del av en värld som till stora delar faktiskt var mer hoppfull än den vi har nu. Berlinmurens fall VAR kanske en milsten på vägen mot "historiens slut", som nyliberalen Fukuyama än gång yrade om. Fast inte på det sätt som han avsåg.

Han menade att historiens slut skulle innebära en idyllvärld där marknaden skapar välstånd åt alla. 

Men "historiens slut" riskerar i värsta fall istället att i praktiken innebära ett fritt fall nedåt för hela mänskligheten. Och sedan ett evigt mörker. 

Ett stånd i en affär i östra Tyskland där man kan köpa minnessaker från DDR och Sovjet

lördag 23 november 2024

The Stellivore Hypothesis

De mest långtgående hypoteser tycks numera föras fram i vad som verkar helt respektabla akademiska sammanhang. Här diskuteras en mycket djärv akademisk text som nog slår det mesta.

I den föreslås att civilisationer kan använda sig av pulserande stjärnor (pulsarer) som ett sätt att förflytta sig själva i världsrymden. Om de vill bo på ett annat ställe i galaxen.

I jämförelse framstår till och med Avi Loeb som tråkig och konventionell...

Håller gränsen mellan "science" och "science fiction" på att utplånas?

Och pulsarer är förstås inte att leka med, för att uttrycka det lite försiktigt. Jag kan knappast tänka mig ett mer riksfyllt experiment.

onsdag 20 november 2024

The Happening

Den troligen första Supremes-låt jag hörde. 

Jag hade börjat lyssna på popmusik i april 1967 och i juni 1967 hörde jag då plötsligt "The Happening". Nästan alla popgrupper som låg på listorna var manliga, så detta var något nytt. Jag gillade den. 

Den kan ses och höras här.

 The Supremes 1966

måndag 18 november 2024

Explosion

Tydligen skedde en explosion i en uppgång på min gata inatt. Jag hörde faktiskt själv en smäll. 

Vilken uppgång det var vet jag ännu inte (tidningar nämner gatan men inte numret) - men det kan inte ha varit min eftersom smällen hördes så pass lågt. 

Jag ska ut snart, och då kanske jag kan ta reda på var det var någonstans. 

Så vitt jag fattar dödades ingen.

----------------

PS. Så vitt jag fattar skedde explosionen på Granövägen 88, och jag bor på Granövägen 12. Så det var inte så konstigt att den hördes så svagt.

söndag 17 november 2024

Inte hela historien...

Det var våren 1989. Jag hade via mina arkeologistudier kommit i kontakt med en kvinna som var med i något som hette "Kristi Församling".

De var en avläggare till en grupp i USA. De var kristna fundamentalister. De trodde på helvetet. Dit skulle alla komma som inte trodde på Jesus.

En dag var både jag och hon på samma seminariegrävning. Vi hamnade som så ofta i dispyt om religion.

Jag frågade henne hur de frälsta kunde vara lyckliga i himmelriket när de visste att de icke frälsta skulle plågas i ett brinnande inferno i evighet. Hon svarade att hon trodde att Gud skulle göra så att de saliga då inte skulle veta om att andra led i helvetet.

Men det "vet" ni ju redan nu i så fall? sa jag. Skulle alltså Gud efter döden på något sätt hjärntvätta och lobotomera er så att ni glömde det ni fått reda på tidigare.

Hennes ögon såg ut att vila i fjärran. De närmast glänste.  Hon log. Och hon sa med en mycket märklig röst:  "Det kan man kanske kalla det, men huvudsaken är väl att man är lycklig".

Det var varmt ute, men den rysning som jag på en sekund genomlevde var mer intensiv än den jag någonsin fått av någon skräckfilm.  Den glansartade blicken, kombinerat med de oempatiska och känslokalla orden....

När jag sedan berättade om detta samtal med en väninna kom denna med en mycket brutal kommentar. Hon sa genast: "Jag är säker på att HON kommer att hamna i helvetet." Nej, jag tror inte att det finns något sådant, men jag förstod precis vad hon menade...

När det gäller helvetesläran är det väl mest rimligt att tänka sig att det är ett påfund av människor. Men anta att det verkligen finns någon som kallar sig "Gud" som  närmar sig människorna och viskar till dem - "Om ni bara dyrkar mig kommer ni att få njuta i evighet, medan alla de andra kommer att plågas och plågas och plågas - och det tar ALDRIG slut. Bra, va?"

Vad skall man säga om de som frivilligt följer ett sådant väsen?  Och vad ska man egentligen tänka om själva detta väsen?

Borde inte dess anhängare i alla fall ställa denna enda fråga. Hur kan vi veta att ett väsen som säger att det är nödvändigt att tortera miljarder och åter miljarder människor i evighet - för att "godheten" ska segra och för att just DU ska få bli lycklig - verkligen berättar hela historien?...

Om ett väsen viskar detta i dina öron och om det verkligen finns ett liv efter detta där just detta väsen har makt  - borde då inte du förvänta dig ett HELT annat scenario -  när slutet väl kommer?

Den som inte inser detta, har möjligen sett för LITE skräckfilmer...

lördag 16 november 2024

Har Donald Trump kanske hittat sin Lysenko?

Länkar här till en artikel på World Socialist Web Site (WSWS) .Det är en US-amerikansk sida för en sekteristisk politisk strömning som uppkom på tidigt sextiotal och då kallade sig "Workers League".  De har en historia av rent förfärliga ställningstaganden.

Men på senare år har det faktiskt funnits en hel del intressanta artiklar på deras webbsida. 

Denna artikel handlar om Trumps förslag till utnämnande av Robert F Kennedys son till hälsominister. Han har samma namn som sin far, som sköts ihjäl den 6 juni 1968, och som i sin tur var bror till John F Kennedy som sköts ihjäl den 22 november 1963.

RFK Jr är bland mycket annat vaccinskeptiker, motståndare till fluor, kritisk mot att AIDS orsakas av HIV. Etc.  Exakt hur extremt han driver dessa linjer vet jag inte; när han blivit pressad har han exempelvis sagt att han inte är emot vacciner i sig.

Rubriken är "Trump selects anti-vaccine conspiracy theorist Robert F. Kennedy Jr. to head Dept. of Health and Human Services" 

Några citat från artikeln: "No other individual could be less qualified or more inadvisable for this position. It is akin to placing Al Capone at the head of the Department of Justice"...,

"In other words, the man ostensibly in charge of preventing pandemics and infectious disease outbreaks has explicitly stated that he will work on behalf of the pathogens instead of the public."

Om det verkligen blir riktigt så illa om han utses går ju inte att svara på - men om man går igenom större media ser man snart att oron för RFK Jr som hälsominister också verkar delas av många inom den medicinska världen. 

fredag 15 november 2024

Sabine Hossenfelder besvarar klimatförnekare

För ett tag sedan angrep en viss "Professor Dave" på YouTube Sabine Hossenfelder,  som brukar undervisa om kosmologi, kvantteori, relativitetsteori, artificiell intelligens och andra vetenskapliga ämnen i sin egen YouTube-kanal. Han hävdade att hon de facto lierat sig med "science deniers". De huvudsakliga argumenten verkade vara några kanske mindre väl valda rubriker hon hade satt till några av sina videor.  

"Professor Dave" är en ettrig YouTube-polemiker som också undervisar om, och ofta ivrigt polemiserar kring, vetenskapliga ämnen. Han är liksom Hossenfelder, säkert ofta allmänbildande. Men för något år sedan hände något som fick mig att ogilla honom.

I en video om kosmologi använde han termen "creep" om en person vars kosmologiska åsikter han inte gillade. Jag skrev en kommentar där jag ifrågasatte om termen "creep" verkligen är lämplig i en vetenskaplig diskussion. Han raderade omedelbart min kommentar. Efter det undviker jag för det mesta hans kanal. 

Nåväl, "Daves" fantasier om en de facto allians mellan Hossenfelder och vetenskapsförnekare är inte endast "betydligt överdrivna", som man brukar säga, utan helt grundlösa. Det tvekar jag inte att säga - trots att jag klart ogillade Hossenfelders argument den mig veterligt enda gång hon tog upp politisk ekonomi i sin kanal. Hon försvarar kapitalismen som ekonomiskt system, det gör inte jag. 

Men att hon inte brukar flirta med "science deniers" står helt klart för den som brukar följa henne. Och i denna video bemötte hon alldeles nyss pseudovetenskapliga argument mot att utsläpp av koldioxid orsakar global uppvärmning.

Hon gör nytta. Vad än den ack så polemiskt engagerade "Professor Dave" må säga.

torsdag 14 november 2024

"Striden om utomjordingarna"

Jag har äntligen sett de två program som SVT sände för ett tag sedan om UFOs och splittringen i den svenska UFO-rörelsen. Mycket fascinerande. Men jag väntar nog med mer utförliga kommentarer.

Frågan berör mig eftersom jag som barn var UFO-troende, och hoppades att utomjordingar skulle komma att rädda oss... 

De två läger som beskrivs i programmen är dels skeptiker, som betvivlar att UFOs är utomjordiska rymdfarkoster, och dels de som både tror, och hoppas, att de är just detta. Och som vill ha kontakt med dem.

Det finns en tredje ståndpunkt, som tydligen finns mer internationellt än i Sverige. Och det är förstås att tro att de finns men att uppfatta detta som ett hot snarare än som ett löfte... Å andra sidan är de hot som finns mot vår framtid som skapats av människor så stora att det verkar onödigt att oroa sig för utomjordiska hot.

På ett sätt påminner debatten i svenska UFO-kretsar idag om 50-talet, då skeptiker stod mot frälsta, som hoppades just på att "flygande tefat" skulle rädda världen. Detta positiva budskap underbyggdes då av berättelser från så kallade "contactees" som beskrev positiva möten med utomjordingar. 

När sedan contactee-berättelserna mer och mer ersattes med berättelser från så kallade abductees - som talade om plågsamma erfarenheter av att kidnappas av ufonauter, försvagades kraftigt den "religiösa" ufologin (eller som den ofta kallades "ifologin", eftersom denna hävdade att man VISSTE att det var farkoster från yttre rymden, med välvilliga avsikter)

Men nu tycks den "religiösa" ufologin/ifologin ha kommit tillbaka i en helt ny form. Se gärna programmen.

Jag återkommer nog till ämnet 

----

Bilden nedan: Aura Rhanes, en sympatisk ufonaut från planeten Clarion, som contacteen Truman Bethurum sade sig ha mött 1952.

onsdag 13 november 2024

Somliga Trumpväljare...

... som trodde att de hade röstat på en "fredspresident" börjar vakna upp. Om detta och andra intressanta saker, så här.

måndag 11 november 2024

"The Diabolical Haunting of the Ammons Family"

Laura Rowton heter en kvinna som är programledare för en YouTube-kanal som kallar sig "Paranormal Scholar".

Hon presenterar de mest rysliga berättelser (som alltså gör anspråk på att vara dokumentärer om verkliga händelser) på ett - som jag upplever det - ganska så karismatiskt sätt. På något sätt också nästan hypnotiskt.

Vad det nu än säger om mig väntar jag alltid otåligt på att det ska komma nya avsnitt. Vilket inte sker så väldigt ofta. 

Hennes program är alltså ofta, men långt ifrån alltid, skrämmande. Förmodligen inser hon att det finns så många människor som vill bli skrämda att hennes kanal kommer att gynnas av just otäcka videor.

Här kan man se den senaste. Historien verkar inte så värst sannolik för en kvasiskeptiker som mig, men även det osannolika kan ju skrämma en under en novembernatt. 

PS. Mindre skrämmande är förstås stället där Rowton gör reklam för sin sponsor (3.46 -  5.15) men för den som inte vill bli skrämd hela tiden är det förstås ett plus. 

Ovanstående är ett AI-genererat spökhus och inte en bild av huset i videon.

Krisen i MAGA...

... fortsätter, liksom desperationen.  Och Marjorie Taylor Greenes opposition fortsätter att fördjupas.  Se här .  Hur ska det sluta?