Ett elektriskt universum?

Har just tittat på en timslång video benämnd Thunderbolt of the Gods. Jag har tänkt se den ett tag, men hindrats av någon form av inre motstånd.

Motståndet beror nog mest på att jag känner mig smått irriterad över hur de som gjort den kombinerar helt legitim information om plasma, och referenser till plasmakosmologer som Hannes Alfvén och Anthony Peratt, med en egen utom-eller pseudovetenskaplig världsbild. På så sätt mixas mångas bild av "plasmakosmologi" ihop med den pseudovetenskapliga teorin om "det elektriska universum".

Denna teori lever i en form av parasitärt förhållande till plasmaforskning och även till inomvetenskaplig plasmakosmologi. Det hela skapar en konstig relation, som på sätt och vis är unik.

En pseudovetenskaplig teori som har en så nära relation till en vetenskaplig, så att det för den genomsnittliga internetsurfaren torde vara nästan omöjligt att skilja dem åt.

Plasmakosmologin har en del gemensamma drag med teorin om ett "elektriskt universum". Båda betonar plasma, och elektriska och magnetiska krafter, och menar att dessa har en större betydelse för universums struktur och utveckling än vad standardkosmologin vill erkänna. Båda är kritiska mot Big Bang-kosmologin. Båda framhåller vikten av den plasmaforskning som sker i laboratorier, och försöker generalisera utifrån dessa. Båda hyllar Kristian Birkeland och Hannes Alfvén som pionjärer.

Men skillnaderna är enorma. De allra viktigaste är nog dessa.

1. Den pseudovetenskapliga "elektriskt universum"- teorin förnekar att det pågår nukleära processer i solen. Den hävdar i princip att solen och andra stjärnor är en sorts kosmiska glödlampor. På samma sätt som en glödlampa lyser p.g.a. den elektriska ström som de tillförs utifrån lyser stjärnorna genom de elektriska strömmar som går in i dem genom det kosmiska plasmat. Ja, det är sant att plasma kan leda elektricitet, men den oerhörda glesheten i det kosmiska plasmat är knappast förenligt med att den orsakar den intensiva energi som flödar från stjärnorna...

"Elektriskt universum"- anhängarna brukar leta reda på svaga punkter i teorin om att stjärnorna drivs med fusionskraft, men samtidigt glider de snabbt förbi de oändligt större hål som finns i deras egen modell. Hur exakt ser den process ut som via de relativt sett svaga elektriska fälten i rymdens oerhört glesa plasma, kan skapa den enorma energin i stjärnor, som vår sol? Det blir mest oerhört vaga och ohållbara svar.

2. "Elektriskt universum" förkastar Albert Einsteins relativitetsteori, både den speciella och den allmänna. De förnekar att rumtiden kan krökas, och att ljuset alltid rör sig med samma hastighet. Experimenten som brukar anföras för att visa det senare förklarar den med att ”etern” existerar, men att en del av etern alltid följer med jorden i dess rörelser, ungefär som om den vore en atmosfär. Eftersom jag alltid fått känslor av svindel av relativitetsteorin kan jag inte låta bli att tycka att deras modell här är sympatisk, men att jag tycker att något är sympatiskt behöver ju inte betyda att detta något är trovärdigt...

3. "Elektriskt universum" hävdar, i anslutning till Immanuel Velikovsky, att en rad avbildningar,  myter och sagor från tidig historisk och förhistorisk tid, avbildar kosmiska plasmafenomen. Dessa kan inte ses idag, men en gång var sådana fenomen mer synliga.... Och sedan letar teorins anhängare efter likheter mellan förhistoriska bilder och strukturen hos den plasma man kan studera i laboratorier. Även berättelser om Inannas hår, eller om drakar, lyckas de få in här. Det ter sig både långsökt och amatörmässigt. Det liknar mest av allt Erich von Dänikens försök att hitta bilder av astronauter, eller glödlampor, i förhistoriska bilder.

Det finns många så vitt jag fattar mycket vägande vetenskapliga invändningar mot "det elektriska universum" man kan hitta på nätet, men jag vill här bara bidra till en aning mer lekmannamässig.

Om solarna vore resultatet av elektriska strömmar som uppfyllde hela universum, genom en allt närvarade plasma, då skulle vi verkligen leva farligt. Hur kan vi i så fall undvika att påverkas av den? Den borde slå ut allt på denna jord, i alla fall allt levande.

En av de främsta teoretikerna som stöder den egendomliga teorin, Donald E Scott, som också framträder i programmet, säger i sin bok The Electric Sky, att solen i princip när som helst skulle kunna slockna om den yttre elektriska inputen upphör. Han menar också att detta mycket väl skulle kunna ske i praktiken. Nu har inga astronomer någonsin kunnat iaktta en stjärna som slås av, och/eller på, så man behöver nog inte oroa sig så mycket för att solen plötsligt ska upphöra att lysa.

Denne Donald Scott säger faktisk också i sin bok att växthuseffekten måste vara en myt eftersom en sådan kräver ett fysiskt tak, som glastaken i våra växthus. Och eftersom det inte finns något sådant tak över jorden kan det inte finnas någon växthuseffekt. Det skulle förstås vara intressant att veta hur han förklarar varför det blir varmare på vintern när det är mulet.

Jag kan förstå varför en del människor vill tro på en del fantasifulla, och orimliga, teorier. Det elektriska universum verkar dock sakna de kvaliteter som behövs för att skapa fanatiska anhängare. Men något måste ju finnas, någonting som ger vissa människor någon form av ro, eller tröst, i modellen, annars skulle väl den inte få så relativt många entusiaster som stöder den. Frågan är bara vad.

En sak till. Det finns ju helt seriösa plasmakosmologer, som Eric J Lerner, och Anthony Peratt. Det skulle vara intressant om någon av dessa på allvar tar itu med sin ”electric universe”-svans, och på allvar demolerar deras ”teori”. Att de inte gör detta är också en mystisk faktor i de två strömningarnas egenartade, och paradoxala, samexistens.

En gissningslek

Den här melodin är inte speciellt märkvärdig. Men jag misstänker att del av de som är i ungefär min ålder (plus minus ett antal år) kanske minns att de har hört den i ett specifikt sammanhang utan att kunna placera i vilket sammanhang det är.

Jag har själv hört den en massa gånger för länge sedan utan att då veta vad den hette. Men i vilket sammanhang hörde jag den?

Jag lägger ut den nu och ger svaret om en tid .... fast ni får gärna gissa innan dess.
----------------------------------
TILLÄGG
Det gick snabbare än jag trodde att lista ut frågan här. Snabbast gick det på en nostalgisida på Facebook.

Det är alltså signaturmelodin till Kvällstoppen, som sändes mellan 1962 och 1975. Det var i princip en försäljningslista med de mest sålda skivorna.

Inser förresten också att melodin jag länkade till tydligen handlar om striptease, eller så sägs det.

Hade inte en tanke på det, tänkte kanske att ordet "Stripper" kunde betyda flera saker. /Borde jag rodna generat nu?/ Ja, det är ju ett lite konstigt val av låt som permanent signaturmelodi för en skivlista. Kan man tycka...

The John Birch Society Blues

När jag för ett antal dagar sedan med en stigande overklighetskänsla tog del av de artiklar, där man fick veta hur man kunde kartlägga de infiltratörer som hotade det svenska politiska systemet och rentav civilisationen som vi känner den, genom att studera hur många utsträcka fingrar man kunde se på publicerade bilder, kom jag så där rent spontant att tänka på denna sång av Bob Dylan från 1962.

Det är en intressant sång, med en intressant historia. Om detta kan man läsa här.

Jag är ingen anhängare till Miljöpartiet, i och för sig, men man kan ju hoppas att de i dessa dagar står pall för det mccarthyistiska  drevet...

Midnight Hour

Wilson Picketts In the Midnight Hour användes som signaturmelodi till ett pop-program som sändes från  23 på lördagskvällar under en period i slutet av 60-talet. Jag lyssnade på det då och då.

I vilket fall som helst vet jag att jag lyssnade på det kvällen den 15 februari 1969, för det skrev jag om i min dagbok.

Åke Strömmer var programledare och ett uppmärksammat inslag var Flipp eller flopp? där man röstade om aktuella låtar.

Vad programmet hette? "Midnight Hour" förstås...

Kärnislam

Ovanstående ord hittade jag själv på för ett antal år sedan sedan jag hört talas Mahmoud Mohamed Taha och hans tolkning av islam.

Han avrättades i Sudan 1985 för kätteri, bland  annat för att han ansåg att endast surorna från Mecka kunde ses som islams verkliga budskap. Han förkastade inte endast haditherna utan också surorna från Medina - de senare menade han till stor del var lokala föreskrifter för livet i Medina - världens första muslimska stad, på alla håll omringad av fiender. De var aldrig avsedda som gudomlig vägledning för alla tider och hela världen - menade han.

Hans ganska snårigt skrivna bok The Second Message of Islam har jag länge haft ett exemplar av, utan att riktigt förmått mig att skriva något om.

I korthet kan man säga att han visar att om man endast tar de suror som skrevs ner innan Muhammad fick politisk makt - och de hänsyn han därmed måste ta! - såg hans budskap helt annorlunda ut. Och Taha kan från det läsa ut något som både är vänster, socialistiskt, anti-patriarkalt, fredligt, och humanitärt.

Han har troligen rätt. Men när Muhammad så att säga tog makten i Medina skrevs en helt ny typ av suror - avpassade för en stad under belägring. Det rådde en krigssituation, och det var viktigt att (bland annat) hålla sig väl med de manliga soldater som var garanten för stadens, och därmed islams, överlevnad.

I de första surorna från Mecka dominerar två teman - en kompromisslös monoteism och ett hårt försvar för de fattigas rättigheter mot de rika som plundrade ut dem. Dessa två teman vävs ihop - det sägs att det är samma människor som dyrkar fler gudar som trampar ner de fattiga,

Men även andra utsatta försvaras hårt í Meckasurorna - som de nyfödda flickor som begravdes levande av fäder som inte ville ha flickebarn. Dessa fäder, sägs det, ska på domens dag dömas utifrån vittnesmålen från deras dödade döttrar.

Sedan hände något. Det handlade nu som sagt om att styra en stad under belägring - och manövrera mellan olika intressen. På så sätt mildrades visserligen kvinnoförtrycket i förhållande till den tidigare fasen, men avskaffades inte. På samma sätt kritiserades slaveriet implicit - att friköpa en slav beskrivs som en gärning som behagar Gud - men avskaffades inte. Och ett inslag av militarism som helt saknades i budskapen från Mecka blev nu en del av budskapet. Osv.

Det är denna kompromiss, kompletterad med "hadither" (till större del fiktiva berättelser om Muhammads levnad som började tecknas ner hundra år efter hans död), som idag sprids över världen som ett "islamiskt” kvasipolitiskt alternativ.

Om islam istället hade fokuserat på kärnan - monoteismen och försvaret av social rättvisa - och betraktat praktiken i Medina som en ofullständig lokal tillämpning av detsamma - skulle den ha fått en helt annan karaktär.

En subversiv karaktär - det var ingen tillfällighet att Taha avrättades 1985. Taha trodde nu själv att även surorna från Medina var gudomliga, men såg detta som tillfälliga eftergifter Gud gjorde till en ofullkomlig mänsklighet.

Men man behöver ju inte anamma denna del av hans tro för att tycka att det ligger något väsentligt i hans schema. Islams kärna skulle kunna lägga grunden för en ganska så sympatisk världsbild. Jag tror nog att om islam ska kunna spela en viktig och positiv roll för framtidens värld måste den övergå till att bli Kärnislam - eller försvinna.

Innocence (2014)

Alla har kanske en del mer betänkliga sidor. Jag har i alla fall ofta en gåtfull fascination för en viss typ av skräckfilmer. Så till exempel blev jag fascinerad av denna film (som jag köpte som DVD för några dagar sedan), som jag på något sätt upplevde var välgjord, sinnrik, suggestiv.

Sedan kollar jag på nätet och får reda på att den allmänt ses som en skitfilm, en kalkonfilm, som en samling enfaldiga och nötta klichéer etc. Och jag undrar förskräckt - har jag en så primitiv smak?

En sak till. Grundidén i slutscenen är nästan identisk med den i motsvarande slutscen i Polanskis "Vampyrernas natt"....
---------------------------------
PS. Det där om primitiv smak var mest en eftergift till vad andra kan tycka. Sedan typ 1970 har jag ansett att det inte finns några objektiva kriterier på vad som är bra kultur, och att det enda kriteriet man egentligen kan ha är upplevelsen hos den person som tar del av den...

Vad har Muslimska Brödraskapet gemensamt med "sovjetkommunister" och "trotskister"?

Det kan kanske Lars Nicander svara på.

I denna DN-artikel drar nämligen denne man, som presenteras som "forskare på Försvarshögskolan", fram en påstådd tidigare parallell till det han hävdar vara en islamistisk ”infiltration” av Miljöpartiet. Man kan där läsa att Nicander

"såg likheter mellan hur det forna Sovjetunionen försökte infiltrera partier och organisationer under kalla krigets dagar. Då försökte Sovjetkommunismen infiltrera Socialdemokratierna och ta sig in i fackföreningsrörelsen, liksom trotskister försökte ta över SSU på 80-talet.

Syftet var att ta över partiet inifrån men Socialdemokraterna lärde sig hantera detta, säger Lars Nicander till DN.”

Detta är väl att märka en typisk kallakrigs-paranoid terminologi, av en typ som SÄPO gärna använde när det begav sig. Ordet ”infiltration” implicerar att några kommer ”utifrån”. I de två fall Nicander nämner var det ju inte alls så.

Några försök från ”sovjetkommunister” att "ta över" socialdemokratin från den tiden känner jag definitivt inte till, men visst fanns det konflikter mellan kommunister (av olika schatteringar, inte alla var Moskvatrogna) och socialdemokrater inom fackföreningsrörelsen!

Och visst fanns det "sovjetkommunister" där. De hade inte infiltrerat alls, de var kommunistiska arbetare som jobbade på arbetsplatser, och som hade sympatier med Sovjetunionen. De ställde till och från upp i fackliga val och använde som andra sina demokratiska rättigheter att sprida sina åsikter inom den fackliga rörelsen. Att kalla detta ”infiltration” är ren mccarthyism.

Vad gäller de ”trotskister” i SSU han hänvisar till var det ju i princip samma sak. Nicander syftar uppenbarligen på Offensiv, som 1972-73 startades av medlemmar i SSU, som efter diskussioner med medlemmar i brittiska Labours dåvarande ungdomsförbund som besökte SSU-kongressen 1972, blivit inspirerade av den politiska linje dessa drev. De startade en strömning runt just tidningen Offensiv* som försökte driva denna linje inom organisationen. Det handlade inte heller där om en ”infiltration” utifrån. De medlemmar som startade Offensiv hade inte "sänts in" av någon, de var som sagt just SSU-medlemmar, som hade utvecklat nya åsikter och börjat verka för dessa.

Att kalla avvikande uppfattningar inom ett parti för ”infiltration” fungerade under kalla kriget som en klassisk mccarthyistisk metod; personer som tillhör ett partis vänsterflygel kunde avfärdas som infiltrerande ”agenter”, för än den ena, än den andra kusliga makten.** Fjärrstyrda robotar vars åsikter inte kan tas på allvar.

Vad gäller påståenden om att det finns agenter för Muslimska Brödraskapet som "infiltrerar" Miljöpartiet är jag inte speciellt insatt i diskussionen. .Men troligen finns det medlemmar i Muslimska Brödraskapet i flera partier, vilket ur religionshistorisk och sociologisk synpunkt är intressant.

Men ur rent politisk synpunkt får det aldrig bli en avgörande fråga. Politiska åsikter bör nämligen bemötas utifrån dess argument och ståndpunkter, inte utifrån spekulationer om vilken utomstående organisation dess företrädare "innerst inne" arbetar för. Den konstruktiva utgångspunkten är ju att gå efter vilka åsikter människor för fram och inte för fram. och inte i att hej vilt spekulera om vilka organisatoriska kopplingar som kan finnas i hemlighet. Om det finns personer i Miljöpartiet som argumenterar för att införa sharialagar är det ju uppenbart i skriande motsättning till essensen i partiets program, och borde kunna behandlas som detta.

Om det däremot handlar om människor vars åsikter man försöker ”härleda” utifrån om de håller upp fyra fingrar i luften eller om de träffat X eller Y när de senast var i Egypten är det ju en blåkopia av den mccarthyistiska metod som är mycket effektiv för att skapa skräckstämningar, men mindre konstruktiv för att reda ut vad skillnader i åsikter egentligen handlar om.
------------------------------------------------------
*Dagens Rättvisepartiet Socialisterna är ju något helt annat, men kommer från denna strömning: efter en intern splittring 1991-92 beslöt sig majoriteten för att ge upp, och lämna socialdemokratin som helhet.
** Jag är förstås lite partisk här, var själv offensivare i början och mitten av 80-talet, och gick med i SAP just pga att Offensiv fanns där. Så i motsats till de som grundade Offensiv går det att argumentera för att just jag verkligen var infiltratör, vilket väl sedan är orsaken till att jag så skamlöst försvarar andra infiltratörer, Oj, då, nu avslöjade jag mig visst..,  ;-)

"Moskéer, kyrkor och Nya Testamentets tragik"

Den som undrar varför jag så pass anmärkningsvärt ofta med en ganska så stark personlig glöd försvarar muslimer som utsätts för osakliga angrepp kan nog finna en antydan till en psykologisk förklaring i detta inlägg som jag skrev 2009.

...något helt annat...

Dizzy, Tio i topp-låt med Tommy Roe, från 1969.

Senator McCarthy går igen

Man bör se saker i sitt rimliga perspektiv.

Det är ingen hemlighet att det i slutet av fyrtiotalet och i början  av femtiotalet fanns stalinister i USA, liksom i andra länder. En del av dem jobbade i den offentliga sektorn. Men när senator Joseph McCarthy beskrev det som att dessa hade "infiltrerat" den amerikanska statsapparaten och var på väg att ta över var det paranoia.

Det är ingen hemlighet att det i Sverige idag finns islamister. En del av dessa går säkert med i politiska partier, ex.vis i Miljöpartiet. Men att tolka detta som att de "infiltrerat" det politiska systemet och är på väg att ta över är också det paranoia.

Det är med all säkerhet så att det i Sverige finns ryska inflytelseagenter eller vad det nu brukar kallas. Sånt ägnar sig många länder åt. Men att av detta dra slutsatsen att dessa "infiltrerat" Sverige och gör att vi kommer att drunkna i ett hav av "desinformation" är också det ren paranoia.

En fråga om att skaka hand

Det där med att avgå för att man inte vill skaka hand. Eftersom det i det aktuella fallet är en man som vägrar skaka hand med en kvinna kan en del tolka det som att han inte vill det för att han föraktar kvinnor.

Men då bör man ju tänka på denna händelse för några år sedan när Carl Hamilton fick ett raserianfall för att en muslimsk kvinna inte ville skaka hand med honom. Han skrek att hon borde bo i en jordhåla. Sedan tog han hennes hand i alla fall, mot hennes vilja, vilket jag nog ser som ett form av övergrepp.

Jag kommenterade fallet så här när det begav sig.

Det är säkert så att det kan finnas underliggande sexualmoraliska värderingar bakom vägran att skaka hand med en person av motsatt kön som de flesta av oss (inklusive jag själv) ogillar, men de bör inte bekämpas genom att tvinga människor att skaka hand mot sin vilja.

Mehmet Kaplan...

... fick avgå för att han åt middag med obehagliga personer och för att han gjorde en tvivelaktig historisk parallell i ett tal. Om det kan man ju tycka olika saker.

Men....Carl Bildt tvingades aldrig att avgå, trots att han var delägare i ett företag som var inblandat i blodig etnisk rensning i Sudan.

Jag kan inte komma ifrån en krypande känsla av att det finns något oroande med proportionerna i den svenska debatten som jag inte riktigt tycker om...

/För att nu parafrasera skräckförfattaren H.P. Lovecraft. Men det är kanske inte alldeles fel att associera till en skräckförfattare när man diskuterar det rådande debattklimatet!/

Abdullah Öcalans "Kvinnans Revolution".

Läser en anmälan i Aftonbladet, där Kajsa Ekis Ekman presenterar en nyutkommen bok med titeln Kvinnans Revolution. En bok som sägs hävda att kvinnorna en gång hade en dominerande roll i samhället,  men att de förlorade den genom en "kontrarevolution" och att det nu är dags att de återfår den. Om jag nu tolkar Ekmans referat rätt.

Vem är då författaren? En universitetsutbildad radikalfeminist från Kalifornien? Nej, det handlar om den (som jag alltid trott) ganske så hårdföre ledaren för den kurdiska PKK-gerillan, som skrivit boken  i det turkiska säkerhetsfängelse, där han nu sitter på livstid: Abdullah Öcalan....

.
Om Öcalans bok skriver Ekman bland annat:

"Boken om kvinnan inleds med en mening som kan ses som en radikalfeministisk parafras på Marx: 'Våra senaste 5 000 år av civilisation är i grunden historien om förslavandet av kvinnan.' Öcalan ligger nära Bachofen och Elin Wägner i sin analys av äldre tiders matrilinjära samhällen.

Att kvinnan en gång styrt över samhället, både i himlen och i familjen, samt att dessa samhällen praktiserade en form av 'primitiv socialism' utan tvång....

Religionerna är också en viktig komponent i förtrycket, och precis som historikern Birgitta Onsell ser Öcalan de monoteistiska religionerna som stöldgods och förvrängningar av tidigare gudinnereligioner....

Islam innebar från början en framgång för kvinnor, men övertog snabbt praktiker som polygami, vilket gjorde att strukturerna stelnade och finns kvar än i dag.

...Öcalan konstaterar att inte bara kvinnans, utan även barnens situation är bedrövlig och menar att förekomsten av hedersmord är kopplad till kurdernas ofrihet. Hedersmord är 'den symboliskt laddade hämnden på samhället i stort. Kvinnan blir i sammanhanget den som ska betala för samhällets förlorade heder. En förlorad manlighet tas ut på kvinnan.'...

I bokens avslutande kapitel förespråkar Öcalan ett dödande av den dominante mannen. 'Den grundläggande frågan är varför mannen är så avundsjuk, dominant och ond så fort kvinnan kommer på tal.'"

Gå gärna till länken ovan och läs vidare.

Jag måste nog säga att jag blir positivt överraskad. Öcalan visar sig ha helt oanade sidor, och jag måste helt enkelt få tag i boken....

Tråkigt var det...

...att inte Bernie Sanders vann i New York. Nu är det väl uppenbart att (det demokratiska etablissemangets kandidat) Hillary Clinton blir demokraternas presidentkandidat.

Sanders kampanj påminner lite om Eugene McCarthys 1968. McCarthy var den enda kandidaten som då vågade rakt av fördöma USA:s krig i Vietnam, och hade en stor skara entusiastiska ungdomliga anhängare. Sedan var han inte speciellt vänster i andra frågor, så jämförelsen haltar i och för sig.

McCarthy förlorade (och Robert Kennedy blev mördad) - men det innebar inte att Hubert Humphrey som vann demokraternas nominering blev president. Det blev Richard Nixon.

Om analogin stämmer rakt av skulle Donald Trump kunna vinna presidentvalet i november. Men det hoppas jag inte den gör.

Det är lätt att bli lurad på nätet....

För ett tag sedan upptäckte jag en påstådd nyhetsartikel utlagd på en mycket seriös amerikansk pro-Sanders-Facebooksida. Enligt denna skulle påven offentligt ha sagt att Bernie Sanders är den mest kristne kandidaten i det amerikanska presidentvalet. Det var inte första gången jag såg artikeln.

Den har förekommit på Facebook tidigare, bland annat på en annan helt seriös sida. Men den är inte sann. När jag såg den första gången blev jag misstänksam, och tyckte nog att det påstådda påståendet från påven innehöll formuleringar som var aningen för konstiga för att kunna vara sanna...

Så jag kollade runt på den "nyhetssida" som artikeln var tagen från och upptäckte där snart en annan artikel, där det sades att Ted Cruz offentligt erkänt att han är en seriemördare.

En lite senare nyhet man kan ta del av på denna sida är att Donald Trump lovat att slå Kina i statistiken över antalet utmätta dödsstraff genom att se till att antalet dödsdomar i USA ska öka....

Det handlar alltså om en skämtsida och en uppenbarligen bitvis ganska så skickligt gjord sådan, eftersom dess skämt till och från blir tagna för riktiga nyheter.

Delvis kanske för att en del av dem på sätt och vis har karaktären ”för bra för att vara sant”, för de som (i likhet med mig själv) gärna ser negativa nyheter om Trump och Cruz, och gärna ser positiva nyheter om Sanders...

Men vad gäller nyheter om Trump behöver man ändå inte oroa sig för den saken; där behövs ju inga skämtsidor som producerar fejkade nyheter. Det räcker ju mer än väl med de riktiga.