Det var i slutet av oktober 1985, då Svenska Kyrkan fortfarande var en statskyrka. Jag gick då på Bona folkhögskola vid Motala - en för mig mindre lyckad period. Vi hade höstlov och jag skulle följa med två elever till den enes far, som bodde i Arboga.
När vi kom dit den första
kvällen var det någon som tipsade mig om en debatt mellan en präst i
Svenska Kyrkan, och en pastor i pingstkyrkan. Det lät riktigt
intressant, så jag gick dit. Det visade sig att alla närvarande kunde
delta i diskussionen.
Det blev också intressant. Ganska snart kom debatten att handla om helvetesläran. Det framgick snart att jag och prästen hamnade på gemensam front mot pingstvännen.
Jag var ganska stillsam. Jag påpekade förstås att läran om ett evigt helvete var en milt sagt kärlekslös lära, men tog också upp en annan sak. Pingstvännen försvarade inte endast helvetesläran i sig, men menade att det var alla som inte trodde på Jesus som skulle hamna i ett evigt helvete.
Jag påpekade att varje gång helvetet nämns i de tre synoptiska evangelierna (som är de tidigaste evangelierna) handlar det om ett straff för onda, oempatiska handlingar. Inte om att de som inte trodde på Jesus skulle hamna där. I Johannesevangeliet nämns inte helvetet alls.
Då sade pingstvännen att jag tog dessa bibelställen utan att ta hänsyn till vilket sammanhang de ingick i. Det var i och för sig logiskt om man ser hela Bibeln som en ofelbar helhet. På andra ställen i Nya Testamentet står det att det är tron på Jesus, och inte gärningar, eller allmän empati, som gäller.
Men eftersom jag inte såg Bibeln som en ofelbar helhet var argumentet för mig irrelevant. De synoptiska evangelierna kunde inte bedömas utifrån ex.vis de paulinska breven eller Uppenbarelseboken. De hade olika författare, och jag förkastade helt idén att de hade författats av Gud.
Prästen höll med mig, i alla fall om den första punkten, det kärlekslösa i helvetesläran. I motsats till mig kunde han inte dölja sin ilska. Han nästan skrek att en kärleksfull Gud inte kunde tänkas upprätta ett gigantiskt Auschwitz - som dessutom skulle vara i evighet.
På nästa förmiddag gick jag faktiskt till kyrkan. Minns inte varför, kanske jag hade hört att det var just denna statskyrkopräst som skulle predika.
Jag blev lite överraskad när jag hörde att dagens evangelietext handlade om just helvetet. Jag undrade hur prästen skulle lösa den saken.
Men för honom var det inget problem. Han försökte inte argumentera för att denna text inte talade om ett evigt helvete, som exempelvis en sjundedagsadventist skulle göra. Av formuleringarna att döma trodde han att de verkligen handlade om en evig pina, men det struntade han totalt i.
Han förkastade bibelstället rakt av, och upprepade sin formulering från kvällen innan att det skulle innebära att Gud skulle skapa ett Auschwitz som skulle existera i evighet.
Det är nog den enda gång jag har varit med om (eller ens hört talas om) att en präst i sin predikan citerar ett bibelställe - för att sedan polemisera mot det. Jag blev mycket imponerad.
Efter predikan gick jag fram till prästen och tackade för hans predikan. Vilket är den enda gången i mitt liv då jag gjort något sådant. Och tillade att han denna gång i alla fall fick sista ordet.
Prästen såg road ut och sa att det ju skulle varit väldigt djärvt om någon av besökarna avbröt en gudstjänst för att kritisera prästens predikan. Så han hade nog räknat med att få sista ordet. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar