1952 blev denna sång av Snoddas vad som på den tiden brukade kallas "en landsplåga". Dvs den blev omåttligt populär hos många, medan andra kanske suckade, eller smålog. Eller nåt.
Till sist lockade den fram Povel Ramels mer elaka sidor. Han gjorde då denna parodi...
Ja, Snoddas lät ha blivit riktigt sur, och Povel Ramel förklarade snabbt att han aldrig menat att vara elak, och att om han visste att Snoddas skulle ta så illa upp skulle han aldrig ha gjort den.
Det tror jag nog inte riktigt på...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Krisen i MAGA...
... fortsätter, liksom desperationen. Och Marjorie Taylor Greenes opposition fortsätter att fördjupas. Se här . Hur ska det sluta?
-
Jag har nu läst ut van der Kwasts bok. Jag läser numera långsammare än förut pga olika problem med synen, så det har tagit ett tag. Det fö...
-
Per Faxnelds avhandlng ”Satanic feminism: Lucifer as the liberator of woman in nineteenth-century culture” har nu uppmärksammats i en under...
-
Och i väntatn på att jag ska skriva något annat meningsfullt kan jag ju lägga ut Balladen om kråkguldet med Thorstein Bergman. Den var s...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar