Alltså. Jag blir snart hysterisk. Till och med människor som i övrigt verkar riktigt rationella ger idag ofta uttryck för den närmast hallucinatoriska* föreställningen att negativa aspekter av invandring "mörkas" i "det här landet". Det är rent nonsens. Man kan inte öppna en tidning, för att nu inte tala om att surfa på nätet, utan att stöta på inlägg eller rapporter där (verkliga eller inbillade) negativa effekter av invandring stöts och blöts.
Det hela är konstigt. Jag trodde att bortträngning brukade handla om att saker man tycker är obehagliga försvinner från medvetandet. Men de personer som ser ut att tränga bort alla dessa invandringskritiska spekulationer man numera stöter på ÖVERALLT, och som inte på något sätt "mörkas", är vanligen inte personer som ogillar sådana spekulationer, utan personer som själv gärna för fram sådana.
Så det kan alltså inte handla om bortträngning, det måste handla om något annat. Man kan ju fråga sig vad.
Jag får känslan av att om ens eget tänkande i (alltför) hög grad cirklar runt föreställningen om de katastrofer som kan orsakas av flyktingvågor och invandring har man ett behov av att alla ska skriva om detta - alltid! Så om inte varje tidning på sin första sida har en liten permanent ruta där det står "INVANDRINGEN SKADAR SVERIGE!", och varje blogg har en liknande ruta, kommer nog en del fortfarande att tycka att saken "mörkas".
Jag blir bara trött.
------------------------------------
*Jag syftar här på negativa hallucinationer, att man uppenbarligen inte vill se att det man saknar finns överallt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
ChatGPT om AI - och Henry Kissinger
Du sade: Somliga tror att AI är en ond kraft, som kan förstöra världen. Andra ser den som en gud, som ska rädda oss. Jag ser den som ett, fö...
-
På "Ready to Harvest", en YouTubekanal som med mer än pedantisk noggrannhet letar reda på olika kristna grupper i framförallt USA...
-
Denna film är en ganska så välgjord skräckfilm. Tycker i alla fall jag. Den heter "The Evil Fairy Queen". Samtidigt tycker jag d...
-
Isdalskvinnan är ett mysterium. Att jag genast blev så fascinerad, på gränsen till besatthet, av henne, är ett privat mysterium. För mig. Nä...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar