Katarina Wennstam har i SvD tagit upp det faktum att kvinnomord inom familjen i vissa lägen brukar beskrivas som "utvidgade självmord", och mer allmänt ofta som "familjetragedier". Hon har rätt i att båda dessa uttryck är en form av obehagligt mystifierande retorik.
Men hon tar inte upp att den typen av språkbruk också ofta brukar användas när det handlar om barn som dödas i familjen.
Dessa termer är mystifierande, för att de döljer att det faktiskt handlar om offer och förövare. Det är bra att det språkbruket granskas, och man kan hoppas att det försvinner någon gång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Återigen
Donald J Trump arbetar på att dels slå sönder all demokrati och dels använda detta till att bekämpa kampen mot den globala uppvärmningen - s...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar