/Har inget speciellt jag vill skriva om just nu, så jag lägger upp en post jag skrev den 21 mars 2014. Det var när jag till sist förmådde mig att plåga mig igenom Dan Josefssons så kallade dokumentär om Quick-fallet. Jag visste att den var obehaglig, men jag hade inte riktigt fattat hur dålig den faktiskt var. Men så här reagerade jag alltså när jag först såg den ack så hyllade "dokumentär" som i vårt land nog måste ses som detta årtiondets mest överskattade TV-program, gjord av detta årtiondets mest överskattade journalist./
Jag har då slutligen förmått mig till att se Dan Josefssons "dokumentär" om Margit Norell och Thomas Quick. Den finns inte på SVT längre, men den kan ses på You Tube.
Jag har svårt att uttala mig om avsnitten om vad som hände på Säter, där mina kunskaper är mycket nära noll . Men beskrivningen av den amerikanska och internationella debatten om bortträngda minnen är monumentalt ohederlig.
Josefsson intervjuar de två främsta personerna på den ena sidan i en polariserad debatt, Elizabeth Loftus, och Richard J McNally, och presenterar deras åsikter som... "vad forskningen visat". Det går precis lika lätt att hänvisa till andra lika meriterade forskare med diametralt motsatta åsikter och säga att det är vad forskningen kommit fram till.
Och förmodligen med större rätt....
Josefsson kan inte ha valt ut de han intervjuar av en slump. Han har valt två kända (i viss mån faktiskt också ökända) förnekare av existensen av bortträngning och framställer alltså deras åsikter som någon form av allmänt accepterad konsensus. Detta har han gjort helt medvetet.
Och sedan har han mage att mästrande påstå att alla de som, med hans egen terminologi, "tror" på bortträngda minnen ... går emot "forskningen". Detta är, jag upprepar, monumentalt ohederligt.
Med tanke på hur ohederligt han beter sig i dessa avsnitt förhåller jag mig milt sagt skeptisk även till hans avsnitt om vad som hände på Säter. Om han kan förvränga verkligheten så grovt i vissa av avsnitten kan man misstänka att han inte heller är helt och hållet hederlig i de andra...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Sverigedemokraterna - ett fascistparti
Att SD nu avslöjas så pass rejält... är faktiskt både positivt och nödvändigt. Jag har tidigare, lite naivt, brukat definiera SD som &quo...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
-
Under många år hade USA och andra västkapitalistiska länder en politik mot Sovjetunionen med syfte att underminera och i slutändan krossa ...
-
Ovanstående citat är från "Queens of Noise" med gruppen Runaways. De senaste kanske tolv åren har jag alltid associerat den låten ...
2 kommentarer:
Det har kommit en kommentar som jag har läst, men inte tagit in. Den som skrev den vet nog ungefär varför, men jag vill inte starta någon offentlig polemik om den saken.
Angående årtiondets mest överskattade journalister, dvs Hannes Råstam är ju ytterligare en, och Jan Guillou - i Sverige. Att journalister fungerar som dessa är inget speciellt för Sverige, mig veterligen finns motsvarande i de flesta länder...
Skicka en kommentar