Jag har nu läst större delen av van der Kwasts bok. Jag är skakad.
Jag hade inga illusioner om vare sig Råstam eller Josefsson, men hade på något sätt anpassat mig till idén att de nog hade rätt om Bergwall/Quick, men att de på ett ohederligt och obehagligt (och förvisso suspekt!) sätt använde fallet till att slå mot "bortträngda minnen".
Nu börjar jag misstänka att det är värre än jag trodde. van der Kwasts demontering av avgörande partier i Råstams bok om Quick-fallet är förvisso övertygande, och efterlämnar en kuslig eftersmak. Vad kan driva en människa till att på så många punkter förvränga sitt material för att få en morddömd friad?
Jag misstänker att om tio år kommer van der Kwasts bok att ses som en av de viktigaste böckerna i Sverige i detta decennium.
Jag kan ha helt fel men det är så jag tycker det ser ut efter att ha läst kanske fyra femtedelar av van der Kwasts bok.
-------------------------------------------
PS.
På förekommen anledning.
Det här är alltså en spontan reaktion efter att ha läst fyra femtedelar av Kwasts bok. Det ska inte ses som en "analys", eller som ett tvärsäkert uttalande. Det är... en första reaktion, Vare sig mer eller mindre.
2 kommentarer:
Men du har varken läst Råstams eller Josefssons bok, för det har du inte vågat, eller hur? Men nu när du läst van der Kwasts bok tror du okritiskt på allt som står i den?
Snälla du, vad får du allt ifrån? Du skriver: "Men nu när du läst van der Kwasts bok tror du okritiskt på allt som står i den?"
Men det här är alltså vad jag skrev: "Jag kan ha helt fel, men det är så jag tycker det ser ut efter att ha läst kanske fyra femtedelar av van der Kwasts bok."
Hur läser du. egentligen? Jag trot inte okritiskt på någon. Jag har läst avsnittet om Råstam hos Kwast. Jag har sedan jämfört det med angivna sidor hos Råstam.Så vitt jag kan se stämmer referaten med vad Råstam sa. Så vitt jag kan se, alltså .
Jag har inte INTENSIVT läst Råstam förut, endast mycket extensivt. Det jag har fokuserat på är de avsnitt som kan relateras till bortträngda minne. . Jag har däremot noga studerat de program han gjorde, och dito läst alla hans debattartiklar.
Detsamma gäller Josefsson. Jag ha läst de delar av hans bok som INTE handlar om debatten om bortträngda minnen mycket extensivt.....
Beror denna extensiva läsning på att jag inte "vågat"? Jag tror inte det är den mest adekvata termen. Jag har fyllts av ett oerhört obehag inför karaktären hos Råstam och Josefsson och inte stått ut att sitta och läsa dem intensivt i timmar.
Speciellt inte som jag numera har nedsatt syn och i
motsats till tidigare läser väldigt långsamt.
Förresten har jag aldrig förstått nöjet att hemsöka andras bloggar med hånfulla och insinuanta kommentarer. I den mån jag alls kommentera på andras bloggar (det händer inte så ofta) brukar jag anstränga mig för att vara respektfull och försiktig.
Och på de bloggar som jag har en direkt fientlig inställning till är det oerhört ovanligt att jag skriver något alls. Det känns förresten för mig lite som hemfridsbrott att gå in på en annans blogg och så att säga förolämpa blogginnehavaren.
Men jag inser att det väl är jag som är gammaldags och mossig.
Skicka en kommentar