Jag är fortfarande i Näsåker, där jag åkt för att bland annat fira höstdagjämningen.
Jag måste berätta om en vacker händelse.
Sent på kvällen på lördag var vi vid Nämforsen för att ha en liten höstdagjämningsceremoni. Vi hade otur med vädret - det började duggregna redan vid tiotiden. Himlen var helt molntäckt.
När vi kom dit halv elva fortsatte det att regna. Jag började faktiskt att oroa mig för att min nyköpta mobil skulle bli vattenskadad!
Elva började vi den lilla ceremonin, och efter kanske 20 minuter började Annelie, som ledde ceremonin, sjunga en sång vars text började med att "månen lyser klar". Jag tänkte att det ju inte direkt stämmer just nu.
Efter att hon sjungit kanske en minut bröt plötsligt månen fram genom molntäcket. Och när sången var klar såg man hela månen.
När ceremonin var klar var kanske två tredjedelar av himlen molnfri, och man kunde beundra stjärnhimlen. Och månen var försedd med en regnbågsfärgad ring.
Nej, jag skulle då aldrig våga påstå att vår ceremoni orsakade allt detta. Men det KÄNDES ju faktiskt så... Det var en verklig och fin upplevelse.
PS. Och, ja, mobilen klarade sig också...
2 kommentarer:
Du i såna lägen ska du bara gå på känslan och lägga "verkligheten" åt sidan. Om du hade en fantastisk tid och bara njöt av det och hade känslan du nämner så gå med det. Ibland får man lämna realiteten åt sitt eget öde och bara njuta av det man upplever kroppsligt och i tankarna. På så sätt får du ett rikare liv och minne :-)
Du har nog rätt. :-)
Skicka en kommentar