Styrkan i Jeanette Erikssons berättelse är så stark, att till och med personer som iskallt och medvetet arbetat för att förövare lättare ska klara sig undan uttalar sitt stöd för henne.
Det gäller Göran Lambertz , som medverkat till att skapa en juridisk praxis, som bidragit till att (för att nu tala med Madeleine Leijonhufvud) sexualbrott mot barn i praktiken har avkriminaliserats i Sverige.
Det gäller Robert Aschberg, som både före, och efter, bokens publicering har tagit upp Jeanettes fall, men som tidigare i praktiken har arbetat för ett samhälle där misstänkta förövare lättare ska få kontrollen över barn.
Det är absolut inget negativt med att personer som dessa ser sig tvingade att stöda Jeanette Eriksson. I hennes situation är det en fördel att få ett brett stöd - även om det så skulle komma från Djävulen och hans mormor...
Men om detta leder till att dessa herrar kan skapa en bild av att de konsekvent står på utsatta barns sida är det negativt. För det gör de inte. För att nu uttrycka det milt.
För samtidigt som de idag (genuint eller låtsat) är upprörda över hur Jeanette Eriksson sveks på sextiotalet arbetar de objektivt sett för att fler barn ska svikas idag.
2 kommentarer:
Göran och Robert kör ett spel för gallerierna nu. De vill förmodligen visa att de kan stå även på utsatta barns sida, lite PK sådär. Bara för att i nästa sekund återgå till sina normala jag och kunna hävda att "jo men EN gång stöttade jag Jeanette, ett våldtaget barn.
Precis... eller kanske två gånger...
Skicka en kommentar