Om jag minns rätt hörde jag Si god afton och god kväll första gången i slutet av sex- eller början av sjuårsåldern.
Av skäl som jag inte kan gå in på här blev sången betydelsebärande på ett sätt som förmodligen överträffar alla sånger jag någonsin hört förr eller senare.
Oändlig längtan och oändlig sorg...
1 kommentar:
Själv hörde jag "Si goafton..." först för något år sedan, då jag stiftade bekanskap med Kraja. Två andra sånger från samma album har gjort stort intryck på mig: "Du som fromma själar vårdar" och Den signade dag. Ateist som jag är får väl lite av mitt "gudsbehov" sitt utlopp i alla de andliga sånger jag ofta lyssnar till (både i folkmusik och i barock).
Allt gott,
Hans
Skicka en kommentar