Nu har vallokalerna stängts och man kan pusta ut. Även om vi inte vet resultatet, är valet redan avgjort. Så jag skriver om något helt annat.
För några dagar sedan dök ett ord upp i mitt huvud. Det var "Superoptimopsiskttoppipangfenomenaliskt". Det tog inte en sekund innan jag insåg att det var den svenska titeln på sången Supercalifragilisticexpialidocious från Julie Andrews Mary Poppins-film från 1964.
Jag såg den i januari 1967 när jag nyss fyllt tolv, och jag älskade den. En övernaturlig (kvinnlig) barnvakt som ger hopp åt barnen i en olycklig familj var en handling som tilltalade mig mycket.
Jag minns att när jag lämnade bion var jag så koncentrerad på filmens innehåll att jag fick rema raserianfall mot alla som försökte skämta eller skoja med mig. Jag tyckte att man ett tag efter en sådan film borde vara andaktsfullt tyst och begrunda dess handling....
Så min fascination för kvinnliga övernaturliga väsen har uppenbarligen djupa rötter...
2 kommentarer:
Jag kommer också ihåg den låten, äevn om jag aldrig sett filmen.
Du kommer dock inte undan valresultatet!
55% av svenska folket har röstat på Alliansen och SD.
En klar majoritet av väljarna anser alltså att det är okej att attackera sjuka, arbetslösa och invandrare, och detta mitt under en finanskris av ett slag som normalt brukar ge vänstern jordskredssegrar.
Någonting har hänt i Sverige sedan 1990-talet, och jag kan inte säga att jag gillar det...
Vi har fyra svåra år framför oss.
Nej, jag kommer tyvärr inte undan valresultatet.
Ja, någonting dramatiskt och obehagligt har hänt i Sverige.
En majoritet av väljarkåren har tagit avstånd från den mest elementära solidaritet.
I övrigt väntar jag med kommentarer.
Skicka en kommentar