Har läst John Ajvide Lindqvists ”Lilla stjärna”. Det var en besvikelse.
Visst var den otäck, men storheten med hans ”Låt den rätte komma in” var inte det otäcka, utan värmen och den empatiska inlevelsen i skildringen av barnen.
Det finns på ytan stora strukturella likheter mellan ”Lilla stjärna” och ”Låt den rätte komma in” - men i "Lilla stjärna" saknas just den värme och inlevelseförmåga som gjorde hans första bok så fantastisk.
Även i "Lilla stjärna" är huvudpersonerna två barn, men skildringen av dem är karikatyrartad, och det är omöjligt att på något djupare plan identifiera sig med någon av dem. Den ena är en helt osannolik psykopat, och den andra blir det också, efter ett tag.
”Låt den rätte komma in” är och förblir något av det bästa jag har läst. ”Lilla stjärna” efterlämnar mest en känsla av vagt obehag.
måndag 24 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Återigen
Donald J Trump arbetar på att dels slå sönder all demokrati och dels använda detta till att bekämpa kampen mot den globala uppvärmningen - s...
-
/TILLÄGG 2011. DEN HÄR POSTEN HAR NUMERA ETT ENDAST HISTORISKT INTRESSE. I BÖRJAN AV 2010 BRÖT MONICA A MED INGRID C, OCH GENOMFÖRDE EN AV D...
-
Du sade: Hela det scenario som omfattar israeliternas fångenskap i Egypten, uttåget ur Egypten (Exodus) och den Josua-ledda invasionen av Ka...
-
I Bibeln har vi skrifter som kallas kanoniska. Det är skrifter som kyrkan har förklarat som dikterade, eller åtminstone inspirerade, av ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar