Jag hörde Vem kan segla förutan vind? första gången i första klass i sjuårsåldern. Jag blev förvånad över slutet. Jag trodde att de vuxna ansåg att man inte skulle fälla tårar när man skildes från sin vän. Så plötsligt fick jag reda på att det verkade inte alla vuxna anse, inte textförfattaren till denna sång i alla fall.
Det var omtumlande. Och lite hoppingivande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Langoljärerna
Den kanske mest fascinerande, och en av de mest skrämmande, av Stephen Kings berättelser är nog "Langoljärerna". Jag läste den n...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
-
Jag är absolut för transsexuellas rättigheter, men det nya lagförslaget är ogenomtänkt, och riskerar att leda till stora problem. Här är et...
-
Under många år hade USA och andra västkapitalistiska länder en politik mot Sovjetunionen med syfte att underminera och i slutändan krossa ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar