fredag 25 maj 2007

En verkligt listig försäljare

Var och varannan dag ringer det människor. Nej, då menar jag inte människor som jag känner och vill ska ringa, även om det också händer då och då. Nej, jag menar människor från telebolag, elbolag, bredbandsbolag och vad det nu kan vara som vill att jag ska byta till just dom.

De är billigare, säger de. Möjligt att de har rätt. Eller också har de det inte. Hur ska jag orka kolla upp alla deras erbjudanden och undersöka om det finns några hakar i dom. Omöjligt. Så jag säger alltid nej och säger att jag vet vad jag har men vet inte vad jag får. De tycker att det är en mossig inställning. Man ska kolla alla hemsidor och kolla upp vilka som är billigast och när någon annan för tillfället är billigare ska man byta igen…

På samma sätt som man ska skaffa sig en bättre pension genom att lista ut om AMF pension är bättre eller sämre än de andra, ska man minska sina el- tele- och bredbandsavgifter genom att kolla alla erbjudanden, väga, mäta, räkna. Jag får svindel.

Så nu senaste gången var det Vattenfall som ville att jag skulle byta elbolag. Jag sa att jag hade ett elbolag som var lokalt förankrat och som också (eller det är vad jag tror i min okunnighet) ägde själva nätet som transporterade elen. Och jag tillade att jag var trött på tjafs, att det bättre på den tiden då det fanns ett statligt televerk, ett statligt elverk och det inte var en massa tjafs…

Och då plötsligt blev jag ställd… för den listige försäljaren från Vattenfall påpekade med förstående och vänlig röst att Vattenfall var ett helstatligt bolag, och om jag ville ha en statlig el som på den gamla goda tiden var det bäst att byta till dom. För en gång bröt mitt försvarssystem inför listiga försäljare samman. Jag mumlade att han för en gångs skulle kommit med ett vettigt argument för att byta, men tillade snabbt att jag naturligtvis inte vill byta i telefon men att jag skulle kolla deras hemsida med ett öppet sinne.

Jag la på luren och kände mig överlistad. Nja, jag byter nog inte i alla fall, tjusningen med statliga bolag försvinner lite om de konkurerar på en marknad och använder lika infernaliska telefonförsäljare som alla de andra profitmaximerarna…
Men han lyckades sätta mig i gungning. Det är faktiskt första gången…

söndag 20 maj 2007

Nedtystade övergrepp

För första gången har jag tillgång till en dator där man kan lyssna på ljud. Det har revolutionerat min tillvaro. Dels har det lett till att jag kunnat göra sentimentala utflykter till You tube och se musikvideos på nästan alla popsånger från 60-talet som jag så gärna velat höra... Men det har också lett till att jag kan leta på nätet efter viktiga program jag bara har hört talas om. Och så plösligt upptäcker jag programmet "Conspiracy of Silence" - på websidan Franklinplace.org

Jag visste att det fanns, men inte att det fanns på nätet. Jag vill bara rekommendera alla att se på det.

Det skulle visats på Discovery 1994. Det var redan annonserat och så plötsligt, några dagar innan det skulle visas drogs det in. Det kostade Discovery åtskilligt, men de påtryckningar de hade utsatts för var tillräckligt stora att ledningen ändå drog in det. Varför?

Svaret är uppenbart för alla som ser programmet. Det är ett väldokumenterat program, som visar hus sexuella övergrepp mot barn tystas ned i Nebraska. Flera ledande politiker, redaktörer och finansmän i Nebraska var inblandade, men detta skulle nog ändå kanske inte lett till att programmet stoppades. Men i slutet av programmet visades att härvan gick än högre upp, med kopplingar ända till Vita huset.

I synnerhet FBI:s roll är avslöjande. De FBI-agenter som förhörde de utsatta visade sig nämligen inte vara intresserade av förhör i en vanlig mening - de var desto mer intresserade av att tvinga dem att dra tillbaka sina anklagelser. En av de som inte gjorde det dömdes till ett mångårigt fängelsestraff för förtal.

Programmet är skakande och det ställer en del frågor. Många som varit med om debatten om "rituella övergrepp" vet att de som förnekar existensen av dessa övergrepp brukar hänvisa till att FBI har deklarerat att några sådana inte finns. Här får vi en skrämmande inblick i hur FBI medverkar i nedtystandet av övergrepp som kanske inte är "rituella", men som är organiserade, och innefattar många högt uppsatta män.

Den som noga följt Stockholmspolisens hanterande av Södertäljefallet i Sverige 1992-94 ser att det här finns ganska stora likheter med Nebraskafallet...

Så se programmet! Den som gör det, och tar in den informations som finns där, kommer att inse att man inte behöver vara paranoid för att bli "konspirationsteoretiker".

onsdag 16 maj 2007

Lagen om alltings allmänna djävlighet

Om det finns något jag tror på är det lagen om alltings allmänna djävlighet (förkortat loaad). Jag kan länge studera en länk som denna som handlar om Murphys lag(ar) och andra teorier om denna allsmäktiga naturlag och tycker att det stämmer - med tillägget att det är ändå värre. Förutom exemplen som finns i denna utmärkta länk kan jag dra upp hur många som helst.

Som till exempel - alla dagar som morgontidningen uteblir (som idag) råkar vara dagar då jag har så lite pengar att jag inte har råd att köpa någon. Eller: när jag har flyttat till en lägenhet som har som nästan enda fördel att busshållplatsen ligger ett stenkast från huset dröjer det inte länge förrän SL beslutar att denna hållplats ska dras in på kvällar och helger.

Jag kan fortsätta i oändlighet, men det skulle bara leda till att jag blir än mer deprimerad och läsaren än mer uttråkad.

Problemet med det här är att det är svårt att bygga upp en rationell världsbild (för att inte tala om en uthärdlig sådan) som kan integrera erfarenheterna av denna lag. Varje försök skulle leda till en syn på världen som strider mot allt vett. Därför måste man hålla tyst med den (tills nu, alltså, men den ironiska distansen i skrivningarna här gör ju att tystnaden ju egentligen inte är bruten i alla fall...)

Så jag - och alla andra som händelsevis också är drabbade av loaad - får finna oss i att vi har absurda och tråkiga erfarenheter som man måste hålla tyst med eller skämta bort - om man inte ska få, inte bara Vetenskap och folkbildning, utan även klart förnuftiga och balanserade människor, att tycka att man är VÄLDIGT vidskeplig.

Vi lever i en tolerant tid. Man kan få tro på islam, ateism, spöken, UFO:s, och vad man vill. Jag misstänker att till och med om jag gick ut och deklarerade att jag trodde på skogsrån skulle jag bemötas med respekt. Men man kan inte gå ut och säga "jag tror att just jag är drabbad av lagen om alltings allmänna djävlighet". Det är samma sak som att säga att hela tillvaron har en plan för att djävlas med just mig, och hur ska man få ihop det i ett koherent trossystem?

Nej, att vara vidskeplig i tysthet är nog att föredra.

PS. Just nu kom i alla fall morgontidningen - klockan nio. Lite sent, men kanske ändå ett argument mot loaads allmakt. Eller?

tisdag 15 maj 2007

Chauvinistiska svenskar

Om man har en blogg känner man sig tvungen att skriva något varje dag. I varje fall gör jag det. Och nu ser jag att en massa bloggare skriver om schlagerfestivalen. Det kan jag göra med, men mycket kort. Själv såg jag bara slutet, eftersom TV2 samtidigt hade en bra och angelägen långfilm om hur urinvånarnas barn i Australien togs från föräldrarna av rasistiska myndigheter som ville uppfostra dem till goda vita, för att de sedan skulle kunna gifta sig med goda vita.

Men jag såg slutet, och gladde mig åt att Serbien vann med en riktigt bra låt som stod i skarp kontrast till den dystra machobild av landet, som skapats av aggressiva nationalister. Det finns ett annat och bättre Serbien, och det visade den här låten.

Men så ser man kvällstidningarnas löpsedlar dagen efter. Aftonbladet skrev med stora rubriker något i stil med "lägg ner skiten", Expressen något liknande. Det visade sig nämligen att de östeuropeiska länderna gör som vi i Norden alltid gjort, röstat på varandra. Ingen har upprörts över det när det gällde oss, men nu är det östeuropéer som gör det, och de har ju så dålig musiksmak, tycker de självbelåtna (och musikaliska?) svenskarna. Jag mår faktiskt nästan lika illa av rubrikerna som jag mådde när Expressen för en massa år sedan hade en löpsedel om svenskars syn på invandringen med rubriken "släng ut dem!"

Östeuropéer röstar ofta på varandra, och än sen då? Precis som svenskar ofta gillar norska låtar gillar kanske bulgarer ofta ryska, eller vad det nu kan vara. De primitiva svenska reaktionerna är snudd på rasistiska.

Och när kvällstidningarna skriver att Norden aldrig mer kan vinna glömmer de hastigt och lustigt bort att Finland vann förra året - visserligen med en låt jag inte var direkt förtjust i... Eller tror vi idag att Finland också är ett sånt där mystiskt "östland"?

Jag är inte speciellt förtjust i schlagerfestivalen i sig men nu har jag ett bra argument för att den bör vara kvar. Den retar uppenbarligen gallfeber på svenska chauvinister! I övrigt hänvisar jag gärna till Annika Sundbaum-Melins debattartikel om ämnet.

söndag 13 maj 2007

Anti-kommunistisk "upplysning"

Nu när jag har en blogg borde jag väl först av allt kommentera vad som händer idag. Men jag kan inte släppa en artikel på DN/debatt den 9 maj som retade mig till vansinne.

Det var några Anders Hjemdal och Camilla Andersson som hade grundat något som de kallade ”Föreningen för upplysning om kommunismen”. De hade tagit del av en undersökning om vad svenska ungdomar visste och ansåg om denna ”kommunism” och de var SÅ upprörda.

Vad var de nu upprörda över? Jo, bland annat att 40 procent ansåg att ”kommunism” bidragit till ökat välstånd i världen. Tja, de kanske hade hört talas om att medellivslängden på Kuba är den högsta i Latinamerika, och att barnadödligheten är den lägsta . Och att sjukvården och skolan på Kuba har en standard som mer påminner om ett västeuropeiskt land än om Latinamerika. Så har det varit under årtionden...

En annan sak författarna gick i taket för var att 56 procent av grundskoleeleverna svarar "Vet ej" på frågan om de anser att samhällen baserade på västerländsk marknadsekonomi är demokratiska.

Hmm… Det har funnits mängder av länder som varit blodiga diktaturer trots att de bygger på ”västerländsk marknadsekonomi” , alltifrån Pinochets Chile till Hitlers Tyskland. Så här visar sig ånyo ungdomarna mer ”upplysta” än vårt författarpar.

Men ungdomarnas "okunnighet" blir än mer skrämmande. Författarna refererar från undersökningen det hemska faktum att ’"Begreppet kollektivisering ses som positivt och associeras till exempel med 'kollektivtrafik', 'att göra saker tillsammans', 'alla får det lika bra'."

Hu, vad hemskt! Det behövs genast en indoktrineringskampanj som ska tala om för ungdomarna att de rätta associationerna till ordet ”kollektivisering” är ”Gulag” och ”Pol Pot”, och inget annat…

Och när sedan 22 procent av ungdomarna förklarar att de anser att kommunism är ett demokratiskt samhällskick BEHÖVER det ju inte betyda att de inte hört talas om Stalin och Pol Pot utan att de i princip tycker att det är demokratiskt att äga industrier och naturtillgångar gemensamt. Och vill ni höra nåt hemskt – det tycker jag med!

Författarna för sin del likställer de byråkratiska regimerna i det av Sovjet dominerade Östeuropa med den tyska nazismen: ”Den fruktade Röda armén befriade aldrig någon från förtryck - den införde bara ännu en våldets diktatur, som inte stod den nazistiska efter i terror och brutalitet.”

Hmm… i det ena landet efter det andra i Östeuropa visar opinionsundersökningar att en stor del av befolkningen anser att det var bättre under det byråkratiska styret än det är nu. Hur många procent av befolkningen i exempelvis Norge eller Frankrike skulle, 18 år efter krigsslutet, ha svarat ”ja” på frågan om det var bättre under den tyska ockupationen?

Missförstå mig inte, jag är väl medveten om alla brott stalinismen begått och jag är inte alls för diktaturer. Men det projekt Hjemdal och Andersson föreslår är inte ”upplysning” - det är en indoktrineringskampanj som ska få alla att sätta likhetstecken mellan kapitalism och demokrati och mellan kollektivt ägande och diktatur.

lördag 12 maj 2007

Backlash

Efter programmen om Vetlanda kommer backlashen. Nu senast har ett antal jurister i en debattartikel som publicerats i den Livets Ord-dominerade Världen idag och nu senast i SvD idag hävdat att det absolut vanligaste inte är att myndigheterna inte ser barns lidande utan att de ingriper i onödan! Hmm.. vilka står nu egentligen bakom denna artikel?

Ja, vi har Siv Westerberg, som tidigare skamlöst låtit sig publiceras i Ralph Underwagers tidning Issues in child abuse accusations. Underwager som vid det laget var helt diskrediterad efter att ha låtit sig intervjuas i den holländska pedofiltidningen Paidika, där han glatt hävdade att pedofilerna med djärvhet borde hävda att de utförde Guds vilja.

Vi har Lennart Hane, ledande medlem i Nordiska Kommittén för mänskliga rättigheter (NKMR), som i TV3:s Insider, inför dold kamera, uppmuntrade en journalist som låtsades vare en far som slog sitt barn, och rådde honom att hålla tyst om saken och blåneka. Vi har andra profiler i NKMR, en organisation som öppet förespråkar aga, som Tryggve Emstedt och Ruby Harrold-Claesson. Vi har Kerstin Koorti… Och vi har en provkarta på jurister som har det gemensamt att de helst av allt väljer att försvara personer som på goda grunder har misstänkts för brott mot barn...

Denna samling illustra figurer varnar nu sociala och andra myndigheter att inte lägga näsan i blöt och lägga sig i sånt som de anser borde stanna inom familjen... Man blir spyfärdig...

fredag 11 maj 2007

Kvinnojouren i Tranås frias

Kvinnojouren i Tranås har friats för att ha hjälpt en kvinna och hennes barn att ha gömt sig under sex år.

Det är glädjande, milt sagt. En lättnad. De flesta övergrepp mot barn går aldrig till åtal. Det finns flera väl dokumenterade fall där personer som fått vårdnaden begått övergrepp mot barnen. Se bara på Vetlandafallet. Det finns många fler.

Därför är det bra att kvinnojourens medlemmar frikändes.

Kvinnojourers uppgift måste vara att stöda kvinnor och barn utan att behöva snegla på det juridiska hela tiden. Om den här domen står sig kommer den förhoppningsvis att kunna ge lite arbetsro åt landets kvinnojourer!

Tillägg 26/11 2009.
Ingen glädje som vara beständigt, verkar det. Domen överklagades och hovrättens dom i december 2007 blev tyvärr fällande.

Det demoniska julfirandet

I denna ganska så välgjorda sjundedagsadventistiska video från Australien varnas för vilka andliga faror som hotar dem som firar jul.. Näs...