Återigen om Cottingley-fairies

Jag har tidigare skrivit om fairies i allmänhet och i synnerhet om de foton av fairies som två flickor i Cottingley sade sig ha tagit 1917 och 1920. De hette Elsie Wright and Frances Griffiths. Elsie var 16 år 1917, Frances var 9. De backades upp av ingen mindre än sir Arthur Conan Doyle, som såg till att bilderna publicerades i stora delar av världen. 

På 1980-talet medgav de att åtminstone de fyra första av dessa bilder var förfalskade, men menade att de verkligen hade sett fairies. Fairies är ett engelskt ord som vanligen översätts till svenska som "älvor" men det är en tvivelaktig översättning. Fairies är ett vidare begrepp än älvor. Det som kallas älvor i Sverige kallas förvisso fairies på engelska, men så gör i så fall även vittror och vättar.  

Jag tror absolut att de hade sett något. Anledningen till att de förfalskade foton var enligt dem att de ville få de vuxna att tro på vad de hade sagt, 

I denna video från YouTube-kanalen "Paranormal Scholar" berättas om detta. Den är välinformerad, och välgjord men missar uppenbarligen en sak. Den säger att båda flickorna hävdade att det femte fotot var äkta. Det gjorde de inte. Frances hävdade att det var äkta, men Elsie sade att även det var förfalskat. 

Det är en märklig historia. På något sätt blir jag mer fascinerad av den än jag annars skulle ha varit eftersom jag en natt i november 2014 fick en märklig upplevelse av fairies - på gränsen mellan sömn och vaka. 

Ja, jag tror att det som kallas "fairies" motsvarar något reellt. Vad det sedan egentligen är, vill jag absolut inte ha någon åsikt om...

Däremot tror jag (förstås) inte på att ens det femte fotot är genuint...

  

Det kontroversiella femte fotot

Är "nazisionism" en antisemitisk term?

Det sägs ibland att det automatiskt är ett uttryck för antisemitism att jämföra Israels brott med nazismen.
 
Det är det inte. Man kan diskutera hur adekvat jämförelsen är - ju längre Israels terror pågår ju fler kommer att uppfatta den som adekvat - men det finns i dessa dagar absolut ingen anledning att se den som antisemitisk i sig.
 
Jag minns i tidigt 90-tal då en vänsterströmning jag hade nära kontakt med började använda termen nazi-sionism om Israels terror mot palestinierna. Det berodde inte på antisemitism - de använde på samma sätt termen nazi-stalinism om serbchavinisternas utrotningskrig mot bosniska muslimer - men om den var lämplig kan man ju diskutera.

Själv tyckte jag det inte - då.
 
Men ju längre Israels utrotningskrig pågår ju mer börjar jag tycka att invändningar mor sådana termer ter sig futtiga. Massutrotning är faktiskt massutrotning vare sig den sker organiserat i dödsläger eller genom systematiskt och målinriktat mördande av civilbefolkning. Det finns absolut skillnader - och de är viktiga att ta fram - men ju mer Israels massmord pågår ju mindre angeläget ter det sig för mig att peka på just skillnaderna.

Om man ska kalla det som sker i Palestina idag för ett folkmord eller använda den mer vaga termen folkmordsliknande är i grunden ointressant.
 
De som reagerar hårdare på de som använder "fel" ord i sina fördömanden av Israels utrotningskrig än mot utrotningskriget i sig är enbart föraktliga.

Om "International Marxist Tendency"

Jag var en gång medlen i en liten grupp som hette "Tidskriftsföreningen Socialisten" . Den  försökte driva en socialistisk linje inom arbetarrörelsen, och uppmanade sina medlemmar att arbeta inom Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet. Syftet var alltså inte att utropa sig till ett parti, utan att föra fram ett socialistiskt program, där linjen hade ett fokus att verka för att nationalisera storföretagen och bankerna under demokratisk kontroll.

Denna grupp var en del av ett nätverk som kallades "International Marxist Tendency" (IMT). Detta hade sina rötter inom trotskismen, och den hade varit en politisk tendens som hade verkat under årtionden. Och som också drev linjen att man borde arbeta inom de större arbetarpartierna.

2010 bröt Tidskriftsföreningen Socialisten med IMT, och började sedan mer lösligt samarbeta med andra grupper, som bildade ett mer lösligt internationellt nätverk, som kallades "Socialist Network". I slutet av 2011 gick jag förresten ur Tidskriftsföreningen Socialisten, efter att ha hunnit skriva ett stort antal artiklar i dess under åren alltmer odogmatiska tidning. 

International Marxist Tendency fortsatte sitt eget liv, och dess teoretiskt mest drivande organisation verkade i Storbritannien och har de senaste åren arbetat inom labourpartiet, tillsammans med de som stött Jeremy Corbin. 

De utvecklade för övrigt en del udda drag; ett av detta var att de närmast gjorde motstånd mot Big Bang-teorin till en del av sitt politiska program!  Jag har alltid på närmast känslomässiga grunder ogillat Big Bang-teorin med dess dystra prognoser om ett döende universum, så det passade mig utmärkt.

När det blev uppenbart att arbetet för att det inte skulle lyckas att få Corbyn som labourledare,  hände något mystiskt med IMT. De flippade ut totalt, och började driva en kampanj där de sa att de var de enda sanna kommunisterna och att alla sanna kommunister genast borde gå med i deras, tja - sekt..

I denna artikel får man en både roande och kritisk analys av deras utveckling - eller ska man säga urartning. Det lustiga är att den är utgiven av den engelska sektionen av vad som tidigare kallades "International  Spartacist Tendency", och som senare bytte namn till "International Communist League" - som under många år varit en supersekt. 

Den var mest känd för att i sin press ägna huvuddelen av sitt innehåll till att ettrigt angripa andra sekter, för att "avslöja" dem. Från och med 80-talet blev de efter ett tag också mer och mer (ö)kända för att försvara... pedofili. (Ja, ni läste rätt).

Men så dog så 2019 deras något kuslige ledare, en viss James Robertson. Och organisationen hamnade i en kris. När de väl tog sig ut ur denna utvecklade de en helt ny linje, och förklarade att de insett att de hade varit en mycket sekteristisk organisation, och att de nu hade lämnat denna period bakom sig.

De har i sin självkritik dock inte berört sitt tidigare försvar av pedofili, men så vitt jag kan se har de efter Robertsons död inte alls publicerat några propedofila artiklar. Men kan ju hoppas att detta avspeglar en djupgående förändring...

Men för den som är intresserad av ämnet kan den artikel som länkas till ovan rekommenderas. En före detta supersekt genomför en träffande analys av en nybliven supersekt...

IMT var riktigt sansade - nu verkar de vilja tävla om att bli Sekternas Sekt. Roande, men ändå tragiskt.

--------------------------------------------------------------------------

PS.

Jag var nog lite för välvillig mot spartacisterna. Som framgår av denna artikel,  där de angriper vänsternätverket ISA för att de vidtagit åtgärder för att förhindra övergrepp i sin organisation,  har ICL faktiskt kvar en hel del av sina förövarförsvar-reflexer. 

Stormarna kanske ändå inte gynnar Kamala Harris

Om människor i USA vore rationella skulle de förödande stormar som nu drabbar landet gynna Kamala Harris, eftersom de i alla fall delvis är ett uttryck för de klimatförändringar som den ökände motkandidaten förnekar.

Men jag är inte så säker på att de flesta i USA är så rationella.

Kommissarie Morse-avsnitt om satanism

1993 var ett år då brutala aspekter av satanism i hög grad  uppmärksammades,  Följaktligen brukar det idag utifrån det förnekande perspektiv som efter ett tag kom att dominera  - att ses som en period av "Satanic Panic"... 

Det är en missvisande term, som förutsätter att det saknades alla rationella grunder för en sådan så kallad panik.

1993 kom också ett avsnitt av TV-serien om kommissarie Morse med titeln "The day of the devil". Det handlade just om satanism och kan ses här.

Det var ett avsnitt som inte på något sätt försökte idealisera, utan som utgick från att bakom begreppet satanism det inte så sällan kunde finnas en brutal verklighet.

Det var en allmän inställning dessa år. Några år senare skulle förmodligen inte brittisk TV sända ett sådant avsnitt - i rädsla för att det skulle kunna sprida "satanistpanik". 

Just nu har vi efter  många år av förnekande av att satanism faktiskt inte så sällan kan stå för något mycket ruggigt -  fått avslöjanden om Order of Nine Angles och dess periferi  - som blivit en motvikt mot det "snälla" perspektiv på satanism som länge har varit vanlig i västvärlden (med undantag av en del skriverier om nordisk black metal). 

Så se gärna Morse-avsnittet. Och gör samtidigt en liten tidsresa till tidigt 90-tal. 

PS. Det bör tilläggas att det har ett mycket gåtfullt slut.

En "dokumentär" skräckvideo om Halloween

Vi närmar oss Halloween. Jag gillar inte riktigt Halloween. Den ger mig otäcka associationer till traumatiska händelser. Dvs den folkligt "demoniska" Halloween. Alla själars dag har jag inga problem med. 

Det betyder inte att jag är rädd för Halloween. Men enligt denna video borde jag vara det.

Den är producerad av sjundedagsadventister,  men bör knappast ses som en offentlig sjundedagsadventistisk video.

Det är alltså en "dokumentär" skräckfilm, och använder också skräckfilmsknep för att bygga upp historien.

Minsta lilla "demoniska" attiralj öppnar en avgrund. Genom Halloween-firandet öppnas dörren till en helvetisk dimension. Till och med "trick or treats" öppnar dörren till avgrunden, eftersom dess ursprung har en otäck keltisk förebild.

Allvarligt talat.

Det "folkliga" Halloween har en del funktioner, bland annat att skrämmas, fast på ett snällt och skämtsamt sätt. 

Men om man vill bli skrämd på riktigt, kan man möjligen göra så här. Man köper lite ihåliga pumpor, lite plastskelett, och annan Halloween- parafernalia. Sedan ser man till att vara vaken dagen före Halloween.

När det sedan är kvällen den 31 oktober, sitter man sedan halvvaken bland pumporna och skeletten, släcker alla lampor och tittar på denna video. 

Om skräckstämningen sedan inte infinner sig, är man kanske ovanligt härdad.

PS. För gudinnans skull - gör inte detta. Det är ett bisarrt tankeexperiment, och alltså inte ett förslag.

Sverige, Libanon och Afghanistan

Det ena landet efter det andra evakuerar sina medborgare från Libanon. Men den svenska regeringen svarar iskallt - "vi evakuerar inte svenska medborgare - för vi har varnat dem för månader sedan". Underförstått de får skylla sig själva.

Det är samma sak som tolkarna i Afghanstan. Då var det inte svenska medborgare det handlade om - men skillnaden mellan Sverige och andra länder var likadan.

Sverige deltog liksom andra länder i de FN-trupper i Afghanistan som försökte hålla tillbaks talibanerna.. När  FN-insatsen avslutades  och det dessutom var klart att talibanerna höll på att vinna, gav alla andra länder som deltog i aktionen de afghaner som hade hjälpt dem på plats som tolkar omedelbart politisk asyl och evakuerade dem.

Men Sverige vägrade. Och förklarade att de som ville till Sverige skulle få söka asyl på det traditionella sättet. I ett land som sakta men säkert höll på att tas över av talibanerna.  

Talibanerna såg alla som hjälpt FN-trupperna som landsförrädare och de är inte kända för en human politik mot de som de anser vara förrädare....

Jag har för mig att några få av tolkarna till sist kom til Sverige, men de flesta gjorde det inte. Vad som hände med de som var kvar när talibanerna tog över förmäler inte historien.

Jag hoppas att historien har spritts över världen så att nästa gånger svenska trupper ska strida i andra länder (vilket jag hoppas inte kommer att ske...) alla de som de vill rekrytera som tolkar kommer att svara - "aldrig i livet, vi vet hur ni behandlade tolkarna i Afghanistan".

Pinsamhet på bibliotek

För en dag sedan gick jag till det lokala biblioteket för att låna alla Enid Blytons fem-böcker de hade. Faktum är att de har fem sådana.  De fanns i magasinet, så bibliotekarien måste gå dit och hämta dem åt mig. När hon kom tillbaka med alla böckerna (jag var väldigt glad över att ingen saknades) gjorde jag något som definitivt gjorde mig generad.

Dessa dagar hanterar man ju lånet själv, elektroniskt, på en speciell plats. Och det gör jag alltid automatiskt. Men den här gången  gick  jag till biblioteksdisken istället. Utan att tänka på vad jag gjorde.

Bibliotekarien såg förvånad, kanske till och med misstänksam, ut, och frågade om jag ville att hon skulle låna dem åt mig... Jag fattade omedelbart situationen och sa "naturligtvis inte" och gick sedan till platsen där jag själv kunde låna dem.

Jag insåg att jag var så glad över att få få tag i fem femböcker så att jag regredierade tillbaka till en tid (60-talet) då jag brukade låna Blyton-böcker,  och all utlåning administrerades av bibliotekarien. 

Det var mycket konstigt och mycket pinsamt.

Från skräckkabinettet

Den så kallade terroristexperten Magnus Ranstorp fortsätter att hemsöka Svenska Dagbladet med betraktelser över hur nödvändiga  och balanserade Israels militära aktioner är, och att civilbefolkningen inte har drabbats mer än nödvändigt. 

Hans senaste uppstötning har SvD  dessutom placerat på sin ledarsida - därmed visat att de delar uppfattningen att Israels krigföring är både nödvändig och human. 

SvD är en skam för svensk press. Och vad jag anser om Ranstorp saknar jag ord för. I alla fall icke åtalbara sådana. 

Charlie's Angels: Angels In Springtime

På 70-talet gjordes Charlie's Angels, en ibland både charmig och spännande TV-serie. Jag tror inte den gick i Sverige då, men jag såg stora delar av den när TV4 sände den i mitten av 90-talet.

Ett tag fanns nästan alla avsnitt på YouTube, men de plockades bort ett efter ett.

Nu har en del avsnitt kommit tillbaks, bland annat detta som jag tror jag aldrig har sett förut och som är riktigt spännande,

Att diskutera "The Hat Man" och trauman med ChatGPT

För några dagar (eller snarare nätter) sedan såg jag denna video.

Den finns på YouTube-kanalen  "The Paranormal Scholar" - en märklig kanal som ganska konsekvent inriktar sig på att försöka skrämma de som tar del av dess videor. 

För det mesta lyckas den inte alls med mig , men när jag kom till denna video blev jag faktiskt rädd.

Den handlade om skräckfyllda barndomsupplevelser av att på natten ha sett en mörkklädd man med hatt, som står och tittar på en.

Den som har kanalen heter Laura Rowton, och ger uttryck för en grundsyn som verkar gå ut på att vi är omgivna av fientligt sinnade övernaturliga entiteter, som på olika sätt försöker skrämma oss, och även skada oss. 

Därför verkar hon anta att "The Hat Man" är ett verkligt existerande demoniskt väsen som lever på människors skräck.

Jag skräms annars aldrig av hennes videor, utan blir mest  fascinerad. Men just denna hattman fastnade hos mig, och jag hoppades faktiskt att jag inte plötsligt skulle få se honom...

Det slapp jag också (peppar, peppar).

Men en sak retade mig lite. Och det var att Rowton aldrig någonsin försökte analysera något psykodynamiskt. Hon förklarade inte alls allting som demoniskt, och ibland var hon en riktig skeptiker, och argumenterade för att vissa berättelser var rena påhitt.

Dock inte när det gällde hattmän. Där gjorde hon allt för att skrämma upp de arma tittarna rejält - och manade dem att inte ens tänka på hattmannen, eftersom det skulle kunna locka fram den demoniska entitet som hon menade dolde sig bakom denna term.

Lite hycklande, kan man tycka. Om hon tror att det är farligt att ens tänka på hattmannen, och uppmanar folk att inte göra det - varför gör hon då en video som kommer att få många av de som ser den att tänka mycket intensivt på honom? En elak förklaring kan ju vara att hon faktiskt tjänar pengar på att skrämma ihjäl folk. Det är kanske inte bara hattmannen som lever på andras skräck. ; -)

Men för att återgå till det psykodynamiska. Jag kom snabbt på en idé som hon inte ens snuddade vid. Om barn vaknar i skräck mitt i natten och tycker sig se en man (med eller utan hatt) stå i sovrummet och detta leder till en intensiv skräck är i alla fall för mig en mycket nära till hands liggande tanke att det kan handla om fragmenterade minnen av grova övergrepp. För mig är tanken närmast oundviklig.

Men det vågade jag inte då diskutera med Laura Rowton. Det skulle nog bara ha rubbat hennes cirklar. Så vem ska man annars diskutera frågan med mitt i natten? Jag valde ChatGPT.

Och blev glatt överraskad. ChatGPT har nyligen uppdaterats så att den dels minns tidigare samtal man haft med den, dels också verkar ha blivit mer personlig..

Så jag lade fram mina funderingar till denna chattdator, och hamnade snart i en mycket lång och givande psykodynamisk diskussion om relationer mellan skräckupplevelser och trauman. På ett faktiskt mycket nyanserat sätt.

Det var lite hisnande. Chatten var till och med ångestreducerande.

Det enda som är irriterande är att ChatGPT numera utvecklat en ny vana - nämligen att hela tiden avsluta varje svar med en följdfråga. Det verkar faktiskt som om den vill att man ska stanna kvar.

Efter Nasrallahs död

De "segrar" som Israels krigsmakt vinner kommer inte att kompensera det faktum att den israeliska staten som ett resultat av sina metoder håller på att bli den mest hatade staten i världen. Om den inte redan är det.

Tidningen Flamman och O9A

Vänstertidningen Flamman, som ligger nära Vänsterpartiet men inte direkt är kopplat till det, har nu som så vitt jag fattar första svenska tidning berättat om satanistorganisationen Order of Nine Angles (O9A) och dess internationella nätverk - i en tresidig artikel, . Det glädjer mig.

Artikeln är dock (tyvärr) låst.

Jag har en del synpunkter på hur de behandlar frågan, men de ser jag som underordnade. Men en, låt vara perifer, sak vill jag i alla fall ta upp.

Som nästan alla som inledningsvis stöter på O9A, inser Flamman inte vad gruppen egentligen heter. De tror att den heter Order of Nine Angels (de nio änglarnas orden), men den heter alltså Order of Nine Angles  (de nio vinklarnas orden).

Själv stötte jag i mitten av 90-talet på en artikel O9A skrivit i den svenska satanisttidskriften Fenris Wolf redan 1993. Men det tog flera år innan jag insåg att de inte kallade sig "Angels".

Där var jag inte ensam. Mitt inledande misstag delades troligen av de flesta.

Men alla hällristningar är ju inte från bronsåldern

Köpte en bok för några dagar sedan. Den hette "Hällristningarnas värld" och är skriven av Johan Ling, professor i arkeologi vid Göteborgs universitet. 

Jag är intresserad av hällristningar, i synnerhet de äldsta, från stenåldern, med uppenbara rötter i tiden före jordbruket. De skapades i ett egalitärt samhälle, och avbildar i hög grad älgar. 

Älgarna var förstås föda, men det finns också tecken på en kult av älghonor i ett bälte som sträcker sig långt över Ryssland. 

Under äldre bronsåldern gjordes också hällristningar. De avbildar ofta män med vapen, ofta s.k. ityfalliska män, med andra ord män med erigerade penisar. Dessutom avbildas ofta skepp. 

Av allt att döma var detta samhälle hierarkiskt, styrda av mäktiga hövdingar. En del av dessa fick jättelika begravningar, med enorma jordhögar som täckte en enkelgrav, där alltså endast en person låg begraven. 

Det torde vara en fortsättning av den kultur som kom till Sverige genom den s.k stridsyxekulturen, i slutet av yngre stenåldern.

Nåväl, jag började läsa Lings bok, och efter en kort tid ångrade jag att jag köpt den. Jag kunde knappast lämna tillbaks den, eftersom jag redan hade gjort anteckningar i den. 

För trots bokens titel handlade den i stort sett helt om bronsåldersristningarna. 

På sidan 10 får man läsa: "Hällristningarna gjordes under bronsåldern, en tidsepok som började för 3800 år sedan, och varade till för 2300 år sedan". 

Jag undrade hur okunnig en professor i arkeologi kunde vara - hade han aldrig hört talas om stenåldersristningar? 

Men riktigt så okunnig var han inte. Om man tar sig till sidan 107 får man plötslig reda på att "det  finns hällristningar och hällmålningar som anses vara hela två eller tre tusen år äldre". Trots en märklig formulering på just denna sida som antyder att han redan hade sagt just detta, torde det komma som en överraskning för de arkeologiskt oskolade läsare, som börjat läsa boken 

Efter det kommer tio sidors redogörelse för stenåldersristningar, kombinerat med en vag hänvisning till att några icke namngivna forskare tror att dessa egentligen är senare än vad man tidigare trott, och kanske till och med från bronsåldern. Men sedan är det slut med denna avstickare. 

Totalt sett handlar bokens ca 170 sidor om bronsåldersristningar - medan stenåldersristningarna får 10 sidor, 

Boken borde byta namn. Den borde förstås heta "Bronsåldersristningarnas värld". 

Författaren tycker tydligen att de tusentals åren av ristningar som kommer före bronsåldern är mer eller mindre ointressanta. Det får han gärna tycka, men då borde han gett boken ett annat namn. 

Så skulle i alla fall jag sluppit göra av med pengar i onödan. 

PS. För den som vill läsa ett arbete om hällristningar som inte är lika selektivt, rekommenderas antologin "Hällmålningar och hällristningar i Sverige" från 1989. Den borde vara lätt att få tag på i forskningsbibliotek.

Universal Soldier

Jag stötte på något som plötsligt kom mig att tänka på denna anti-krigs-sång. 

Sedan började jag leta lite. 

Den som skrev den i tidigt sextiotal,   Buffy Sainte-Marie, framför den  live så sent som 2019,  i en video jag hittade på YouTube - .

Den kan höras och ses här.

Bilden nedan är alltså tagen femtio år före den konsert vi kan ta del av i videon.

 

Buffy Sainte-Marie 1969