”SVT:s 'Det svenska styckmordet' göder misstro mot rättsstaten”

Lars Borgnäs skriver på nytt om Dan Josefssons program -  i "Dagens Juridik". 

Kan läsas här.

Jag vet inget om...

... David Lynch, rent personligt.  Han kanske var alldeles förträfflig  privat. 

Det enda jag vet är att han låg bakom Twin Peaks - en av de obehagligaste TV-serier jag någonsin har sett. 

Och Blue Velvet, en av de obehagligaste  filmer jag någonsin har sett.  

Vad gäller Twin Peaks så  skrev jag en gång i en polemik i en vänstertidning att jag ser den som "en olustig serie som i sin handling sveper in polisutredningen om ett brutalt sexualmord i en drömlik, mysticistisk och närmast förförisk dimma".  

Polemiken riktade sig mot en person som sade sig gilla serien.

Han blev så rasande över att ha fått sin smak problematiserad på detta sätt att han skrev en replik fylld av bisarra personangrepp mot mig. De var så bisarra att tidningen ifråga vägrade att ta in repliken.

Det bör förstås tilläggas att jag aldrig såg hela serien. Jag stod ut kanske typ åtta avsnitt, sedan slutade jag.   

Men Blue Velvet  såg jag i sin helhet. Tyvärr. 

Men, som sagt, detta säger förstås inte med nödvändighet något om David Lynch som person. 

-------------------------------------------------

PS. Men ser nu att han också gjort Mulholland Drive, som jag tyckte riktigt bra om.

David Lynch 1964,  långt innan han började skapa obehagliga filmer och TV-serier.

Femböckerna som TV-serie på 70-talet

I dessa sorgliga tider där barns rättigheter hela tiden kränks, är Enid Blytons barnböcker för mig en källa till glädje.

Dessa var konsekvent förtalade av vuxna på 50-och 60-talen, då inställningen att barn skulle ses men inte höras, fortfarande var djupt rotad.

I flera av Blytons bokserier var barn klokare än vuxna, och kunde lösa mysterier och avslöja komplotter som vuxna inte lyckades med.

Till dessa serier hörde, förstås, Femböckerna, men även andra serier som Mysterieböckerna, Äventyrsböckerna, och Hemliga Sjuan. Alla dessa, med undantag av Mysterieböckerna, har filmatiserats och blivit TV-serier.

Det vore förstås roligt om även Mysterieböckerna filmades. Men jag misstänker att de är mer "intellektuella" problemlösarböcker och saknar äventyr i underjordiska tunnlar, grottor, slott och ödsliga hedar och därför kanske inte passar lika bra som film...

Det finns två längre TV-serier om Femböckerna -  den första gjordes i slutet av 70-talet, den andra i mitten av 90-talet - och båda finns på YouTube.

Jag har tidigare länkat till den andra, men inte den första.

Nu har jag även sett alla avsnitt ur den första serien. Den kan nås här . 

Om man jämför den med den andra är den första mer spännande - i alla fall för mig. I den andra fanns det faktiskt avsnitt som jag upplevde som långtråkiga, men faktiskt inte några i den första. 

Vilken som i allmänhet följer böckerna bäst vet jag inte (ännu) - men det första avsnittet i den andra serien  följer ganska väl den första boken, medan den första blandar ihop äventyret i den första boken med ett annat äventyr. 

Det finns alltså svagheter i den första - men spänningen finns alltid där. 

Det finns något fint och vackert i Femböckerna. Men vuxna utan barnasinne gjorde alltså en gång i tiden allt för att förtala dem. 

Enid Blyton brydde sig inte. Hon sade en gång - jag bryr mig inte om kritiker som är över 13 år. 

Det tycker jag var ett lysande svar.

Vad beror eldstormen i Los Angeles på?

Det finns rationella förklaringar, och det finns mindre rationella.

I den socialistiska tidningen International Viewpoint kan man läsa denna artikel som pekar på den globala uppvärmningen som en viktig faktor. '

Det är förmodligen riktigt. 

Men i denna ganska så fasansfulla sjundedagsadventistiska video hävdas att bränderna kan vara Guds straff för att Hollywood producerar gnostiska, ockulta och dekadenta filmer. Men jämför med Sodom och Gomorra.

Det finns sjundedagsadventister i Los Angeles. Om denna film blir allmänt känd där misstänker jag att de kommer att kunna få besvärande frågor av sina evakuerade grannar 

--------------------------------------------------------------------------------------

PS. Det är inte en officiell sjundedagsadevntistisk video och och jag har haft kontakt med sjundedagsadventister som tar avstånd från den.

Riktigt vetenskapliga argument....

... för något som ter sig helt ovetenskapligt.

Och inte från någon New Age-guru, men från Sabine Hossenfelder.

Hon ställer frågan om universum som sådant kan ha förmågan att tänka. Och svarar ja.

Hon säger inte att universum tänker, men att det skulle kunna vara helt möjligt att det kan tänka.

Nyfiken? Klicka här. 

PS. Med tanke på accelererande expansion,  mörk energi, termodynamikens andra lag etc  etc torde dessa ev. tankar i så fall vara ganska så ångestfyllda.  

Vi lever i intressanta tider

Kan inte låta bli att lägga ut två videor om Donald Trumps hot mot Panama, Danmark och Kanada . Här läxas Trump upp rejält av en medlem i Kanadas parlament. Och denna video tar upp hans hot mot Panama och Danmark.

Donald Trunp hotar nu inte Kanada med krig, men säger att han med hjälp av ekonomiska sanktioner ska tvinga Kanada - att bli en delstat i USA...

Däremot hotar han öppet både Danmark och Panama med krig. Han säger sig faktiskt vara beredd att vidta militära aktioner mot Danmark för att tvinga landet till att gå med på att sälja Grönland till USA.

Han är också beredd att vidta militära aktioner mot Panama för att tvinga detta land att låta USA ta kontrollen över Panamakanalen.

Att annektera dessa områden ligger, säger han, i USA:s "säkerhetsintressen".  Av någon anledning använder han dock inte termen "livsrum".

Det går inte att låta bli att häpnas. Världens starkaste kapitalistiska stat har fått en ledare vars politiska omdöme mest av allt påminner om Idi Amins.

Och vars territoriella krav på grannländer faktiskt - ja faktiskt - har vissa likheter med de som en gång uttalades av ledaren för den stat som startade andra  världskriget.

Ligger det verkligen i USA:s "säkerhetsintressen" att ha en galning som president? 

Hal is

De senaste årens vintrar har temperaturen mycket ofta pendlat mellan att ligga strax över och strax under noll, vilket har lett till att det mycket ofta är glashalt. Man får se sig för varenda steg man tar för att inte halka.

Ondskan ...

...segrar på alla plan, ja, på alla plan, i hela världen. Och det ska man få uppleva när man har fyllt 70 år.

Om Dan Josefssons första kampanj

Glöm för allt i världen inte bort den kampanj som Dan Josefsson startade i slutet av 2013 med ett TV-program  och boken "Mannen som slutade ljuga".. Att hans syn på hur den mordutredningen fungerade bemöttes ganska så effektivt i fyra motböcker tycks förresten de flesta glömt idag.

Jag kan inte låta bli att lägga ut en kommentar som bloggaren NoBoyToy då skrev på min blogg. För att vara så kort är sammanfattningen nog oöverträffad. 

"Dan Josefsson som för närvarande skriker högst i debatten är galet onyanserad. Han gör en dokumentär som han kallar 'Kvinnan bakom Thomas Quick' och då syftar han på en avliden dam som inte längre kan försvara sig, vid tidpunkten för Quicks erkännanden ca 80-90 år gammal, Margit Norell, som ska ha varit HANDLEDARE för Quicks alla terapeuter under 10 års tid men som inte själv har jobbat med honom, knappt ens träffat honom vad jag förstår. Jobbade tanten ens heltid på Säter vid den åldern?

Den här äldre damen, utmålar Dan Josefsson i sin dokumentär, som om hon skulle ha haft enväldig kontroll/makt över alla terapeuter på Säter som jobbade med Quick under de ca 10 år som han erkände sina brott?

Inte nog med det - hon skall alltså också ha haft fullständig makt över hela brottsutredningen, samtliga inblandade polismän och åklagare samt även alla 5 olika domstolars nämndemän?

Personer som den här äldre damen, alltså skall ha haft enväldig makt över:


1. Överåklagare Christer van der Kwast.

2. Psykologiprofessor Sven Å Christiansson. (vittnar i rättegång)

3. Förhörsledare Seppo Penttinen.

4. Rättläkare Anders Eriksson som vittar om obduktionen av offren.

5. Psykolog Birgitta Ståhle.

6. Advokat Claes Borgström.

Alltså?? Jag skulle våga påstå att Dan Josefsson ägnar sig åt grovt förtal av den avlidne Margit Norell. Dan Josefsson måste ha en rejäl skruv lös."

Fundamentalistiskt mörker

Den helvetestroende kristna fundamentalismen  - satanismens antitetiska tvilling - är nog den debilt destruktiva sekt som har de flesta anhängare i västvärlden. I sin tur är den uppdelad i undersekter som livligt bekämpar varandra. 

Inte nog med att de tycker att det är en underbar idé att den överväldigande majoriteten av människor på jorden efter döden ska plågas i evighet i en brinnande eld - det handlar också om vilka de anser är utvalda för denna pina.

Många tror naivt nog att denna helveteslära betyder att de som är elaka och gör onda saker och/eller saknar empati är de som anses förtjäna en evig eld. 

Men, o, nej. Det har inget med saken att göra enligt fundamentalisterna. Sådant avfärdar de föraktfullt som  kättersk "gärningslära". Även den som varit kärleksfullt aktiv för att hjälpa sina medmänniskor kommer att brinna i evighet. För ser ni, det handlar inte om hur kärleksfull man är - det handlar om att man måste ha "tagit emot Jesus" och trott på honom. 

Och många fundamentalister tror till och med på tesen "en gång frälst alltid frälst"  - detta är man nästan  oavsett vad man gör, tänker eller säger efter "fräsningen".

Men inte nog med det, för enligt många fundamentalister kommer man till helvetet om man tror på Jesus på fel sätt - exempelvis genom att tro på en annan undersekt. En "evangelisk" bloggare som jag till och från plågar mig med att läsa fick en gång frågan om han inte tycker bättre om kalvinister än om ateister. Nej, förklarade han, båda kommer att hamna i helvetet när de dör.

Till hans fördel ska ändå sägas att han i alla fall trodde att människor har nån sorts fri vilja - man kan fritt välja om man vill ta emot Jesus eller inte. Men de av honom avskydda kalvinisterna går ett steg längre. De anser att Gud redan före födelsen - ja redan sedan tidens början - bestämt vilka som ska hamna i helvetet. Alla människor är onda - och kan inte ens ta emot Guds nåd, även om de vet att det kommer att rädda dem från helvetet. 

Så Gud väljer på förhand ut vilka som ska få förmågan att ta emot hans nåd. Och detta har inget att göra med något dessa gör, tänker eller känner.  Det är ett helt godtyckligt beslut. Och nej, jag karikerar inte. 

Alla fundamentalister "tror", förstås, på Jesus. Men det viktigaste i denna tro är inte vad Jesus sa - de flesta av dem bryter ändå mot det mesta av detta! - utan att de tror att det faktum att Jesus torterades ihjäl är det som kommer att förlåta deras synder. Att några elaka människor torterade ihjäl Guds son för 2000 år sedan är det som potentiellt frälst alla människor (under förutsättning, förstås att de blint tror på den sekteristiska läran, om inte så räknas de inte) . 

Men kalvinisterna menar förstås att Jesus endast torterades ihjäl för att de utvalda skulle räddas. Mer öppet cyniskt, men de andra är inte så mycket bättre.

Anta att någon kom från yttre rymden och ville ta reda på vad de som bodde på Tellus egentligen trodde. Och sedan insåg hur pass många som trodde på detta. De skulle nog dra slutsatsen att man bör akta sig för dessa galningar. 

Jag har alltså pga någon egenartad masochism ägnat mig en massa tid till att studera sådana strömningar. Fast jag borde kanske jämföra lite mer vad "normala" kristna i exempelvis Svenska Kyrkan tycker om dessa frågor. Jag är ju - som så många andra - faktiskt medlem där. 

I USA finns ingen f.d. statskyrka och där dominerar nästan fundamentalister det religiösa samtalet på ett sätt som de inte gör i Sverige. 

Ja, det är sant - de icke helvetestroende fundamentalisterna (det finns sådana, även om de är en mycket liten minoritet ) hos Sjundedagsadventisterna tror att USA är det andra vilddjuret i Uppenbarelseboken. Det skulle kanske förklara en del. 

Monolitism

Fick just reda på att Lars Borgnäs innan han publicerades i Parabol försökt få in sitt svar i de större media men nekats överallt. När frågor blir alltför känsliga är nog Sverige ett av de mest monolitiska länderna i världen.

------------------------------------------------------------------------------

PS. Inte nog med det, när han väl hade fått inlägget publicerat i Parabol, inträdde en total tystnad.  Inga tidningar jag vet om har ens nämnt att han svarat i Parabol. 

Utifrån varje rimlig nyhetsvärdering borde det ha ett nyhetsvärde när en person som hårt angripits i de större media publicerar ett svar. Men de stora media följer inte längre en normal nyhetsvärdering när det blir känsligt.. Då driver de massiva kampanjer, och vill inte att någon ska säga emot.

Allvarligt talat

Jag är ingen expert på att lösa kriminalfall.  Men jag har problem med Dan Josefssons och hans anhängares agenda. 

I Quick-fallet kopplade DJ detta mycket snart, eller rättare sagt med en gång, till en kampanj mot att tro på de som fått upp bortträngda minnen. Lite absurt eftersom Bergwall/ Quick inte sade att han fått upp vare  sig bortträngda eller falska minnen. Han sade att han hade ljugit. Fallet hade ingen som helst relevans för frågan om bortträngda minnen. 

I Kevinfallet fanns en i alla fall implicit poäng - att man ska vara skeptisk när barn berättar hemska saker. Hos DJ:s anhängare blev denna implicita poäng snart helt explicit. 

I da Costa-fallet  ligger hans fokus på hur mammor kan använda sitt barn till att förtala den andre föräldern och beskylla den för övergrepp. Detta trots att barnets berättelse inte låg till grund för domstolens uttalande om styckningen av Catrine da Costa. 

I alla tre fallen används hans rekonstruktioner sedan av de som vill förneka övergrepp. Han har lyckats leta upp fall som "bekräftar" förövarförsvarares och övergreppsförnekares tre huvudsakliga favoritargument . Han vet om det. 

Han har uppenbarligen letat efter den typen av fall. Han driver en kampanj som inte endast handlar om dessa tre fall, utan som har denna gemensamma nämnare. 

Hans kampanjer får effekter. Ett exempel. Efter Quick-kampanjen plockade kanske ett tiotal stadsbibliotek i Stockholm  bort Judith Lewis Hermans fina bok "Trauma och tillfrisknande" från sitt sortiment. Den var inte längre politiskt korrekt. 

Han kan konkret ha rätt eller fel i alla dessa tre fall. Eller rätt i något eller några av dessa fall, och fel i något eller några. 

Men hans och  hans anhängares generaliseringar utifrån dessa förblir falska - och har ett syfte. 

Att han har valt just dessa fall är inte en tillfällighet. Han har valt dem med omsorg. 

Som sagt, Dan Josefsson har en agenda. Som inte är sympatisk.

Motvikt i styckmordsdebatten

Den nästan helt monolitiska debatten om styckmordet på Catrine da Costa har nu fått en motvikt. I två debattartiklar i tidningen Parabol.

Den första är skriven av Lars Borgnäs och tar upp den konkreta debatten om mordet. Den heter "SVT:s dokumentär om styckmordet mörkar fakta" och kan läsas här. 

Den andra är skriven av Linnéa Bruno och Catrin Lundström och tar upp manscentrerade och de facto kvinnofientliga inslag i den debatt som förts. Den heter "När manskören sjunger allsång" och kan läsas här.

En dag jag inte firar

Idag inträffar den sorgliga dagen då jag blir 70 år. Inget direkt jag vill fira.

Fast lite roligt var det när jag den 11 december fick höra att en partikamrat i Vänsterpartiet blev förvånad över att jag skulle fylla 70  eftersom jag inte såg ut som om jag just skulle fylla 70 utan som "en sliten 55-åring". Speciellt glad blev jag kanske över termen "sliten" eftersom det minskade risken för att det kanske var smicker. 🙂

Jag firar nästan aldrig mina födelsedagar - sedan jag blivit vuxen. Som barn hade jag ju inget val.

Den enda gång jag tror att jag blev glad för att fylla år var när jag blev 13 - det var lite häftigt att bli tonåring...*

Det är ju förresten betryggande att jag inte brukar fira födelsedagar, för då behöver jag kanske inte känna mig träffad av denna suggestivt svavelosande video, gjord av australiska sjundedagsadventister. 😉

*Fast möjligen blev jag också lite glad när jag fyllde 14 och 15. För när jag fyllde 14 kunde jag skaffa lånekort som även gällde på vuxenbibliotek, och när jag fyllde 15 fick jag se barnförbjudna filmer på bio.

Mattias Svensson: sadistiskt videovåld är aldrig avtrubbande

I backlashen efter Dan Josefssons program dyker det upp det ena imbecilla inlägget efter det andra - som ska visa på hur dumma alla var på 80- och 90- talen.

Ett av de mest pinsamma är nog en artikel i SvD från den 27 december (kom även in i papperstidningen) av Mattias Svensson med rubriken  "Alla dessa dumheter som folk trodde på förr".

Till dessa"dumheter" räknas bland annat att man trodde på psykoanalytiska teorier och att man använde feministiska teorier om könsmaktsordning och applicerade dem på kriminalitet.

Båda dessa vore värda att ta upp men här ska jag fokusera på hans tredje exempel: att man trodde  att sadistiskt underhållningsvåld på något sätt skulle kunna vara skadligt och avtrubbande. Det tycker Svensson är övermåttan löjligt.

Han skriver så här:

"På ett hörn fanns till och med de debila teorierna om 'videovåldet' enligt vilka den som tittade på och uppskattade skräckfilm själv skulle bli våldsam och avtrubbad. På 1980-talet understöddes teorierna av riggade SVT-program som Studio S, där barn drillades för att säga 'rätt' saker. I dag anses filmer som då fördömdes, som 'Motorsågsmassakern', vara banbrytande klassiker i en etablerad filmgenre."

Därmed har han avklarat ämnet - tror han. Att se på en massa sadistiskt videovåld är aldrig avtrubbande, tydligen inte ens om det ses av låt oss säga unga killar i  tonåren. Som får stora delar av sin bild av världen via dessa.

Han nämner inte sadistisk pornografi men i enlighet med hans logik borde väl samma sak kunna sägas om denna.

Hans enda "argument" är alltså detta: att idag "anses filmer som då fördömdes, som 'Motorsågsmassakern', vara banbrytande klassiker i en etablerad filmgenre" Och?

En annan film som av många ses som "banbrytande klassiker" inom filmen är Triumph des Willens av den tyska filmskaparen Leni Riefenstahl som kom 1935 och anses var en av de mest effektiva nazistiska propagandafilmer som någonsin har gjorts. Den höljde in en våldsideologi i ett förföriskt skimmer och fungerade med all sannolikhet "avtrubbande" vad gäller inställningen till nazistiskt våld.

Men stopp där! hör jag någon ropa. Man kan ju inte jämföra politiska propagandafilmer med en aldrig så brutal underhållning? 

Varför inte?

Både mycket välgjorda propagandafilmer som förhärligar en våldsideologi och mindre välgjord "underhållning" som förhärligar och/eller bagatelliserar sadistiskt våld kan faktiskt påverka. Och "avtrubba", och normalisera. Detta är egentligen elementär common sense.

Som Carl Raschke, en av de personer som många av dagens moralpaniksteoretiker hävdar vara medansvarig för den påstådda "satanistpaniken" i USA, påpekar i sin intressanta, låt vara bitvis problematiska, bok Painted Black från 1990, i ett kapitel om förhärligande av våld i metal-musik: "If we already grant the premise that pornography might motivate a child molester, why not entertain the thought that lyrics that scream kill, mutilate, maim, torture, obliterate might actually spur someone with a deranged brain to perform precisely those acts" (Raschke 1990:168). Indeed, why not?

Men man behöver ju inte gå till kontroversiella författare av böcker om satanism. Den kanadensiske psykologen och forskaren Albert Bandura (1925–2021) som blev berömd och respekterad för sin sociala inlärningsteori visade att barn kunde imitera aggressiva beteenden efter att ha observerat vuxna i verkligheten, men han undersökte också hur våldsskildringar i media hade liknande effekter.

Han visade i sina studier att framförallt barn ofta lär sig beteenden genom att observera våldsamma karaktärer i filmer, serier eller andra berättelser. Om dessa karaktärer framställs som framgångsrika eller beundransvärda, ökar sannolikheten att barnen ska imitera deras beteenden.

Bandura visade att detta även ofta gällde vuxna, men betonade att effekten av medievåld hos vuxna ofta är situationsbunden. Exempelvis kan vuxna som befinner sig i stressande eller konfliktfyllda situationer vara mer benägna att agera ut ett våldsamt beteende om de sett liknande beteenden i media.

Men varför bry sig om forskare i inlärningsteori när vi har ljushuvuden som Mattias Svensson? 

Referens: Carl A Raschke, Painted Black, Harper & Row, 1990