Parabol om den nya könslagen

Parabol är en intressant och läsvärd tidskrift som startats av Kajsa Ekis Ekman. I det senaste numret finns en debattartikel som på ett grundligt sätt diskuterar den nya könslagen som så lättvindigt röstades igenom. Läs den gärna - här. Det bör tilläggas att den dramatiska rubriken inte bestämdes av författaren utan av redaktionen.

Förresten - när en socialdemokratisk riksdagsledamot efter att lagen antagits fick frågan "hur skulle du definiera ordet kvinna?" svarade hen helt i den nya lagens anda - "en kvinna är någon som anser sig vara kvinna". Uppenbarligen ska vi nu anamma en postmaterialistisk ideologi, där materiella faktorer inte alls räknas utan det är viljan som är helt avgörande. 

En bisarr idealism  - vars syfte objektivt sett måhända är att dölja den brutala och i högsta grad materiella verkligheten under senkapitalismens dödskamp.

Lisbet Garzias egenartade sekt

Kvinnligt inriktade religionsbildningar som betonar kvinnliga aspekter av det gudomliga har min sympati. Men det gäller inte nödvändigtvis alla sådana....

När jag först stötte på denna religionsbildning blev jag helt fascinerad. Inte i den betydelsen att jag trodde att de hade rätt (det gudinnan förbjude!) men för att jag blev häpnad över dess djärvhet.

'Det måste beskrivas som en, ska man kanske säga, konstig grupp, I brist på bättre ord.

Att de anser att Kristus var en kvinna är ju inte konstigt i sig. Det har en del förnuftiga människor ansett, och det går faktiskt att argumentera för ståndpunkten.

Betydligt konstigare är dock att sektgrundaren, Lisbet García, som föddes i Kuba 1971,  hävdar att hon själv är Kristus. Hon var Jesus för 2000 år sedan och hon är "Kristus Lisbet" idag. Säger hon.

Det är dock inte det konstigaste. 

Ännu konstigare är att hon i alla fall i sina tidigare videor aggressivt driver linjen att var och en som inte utan några som helst tvivel tror på henne, och dyrkar henne, lyder allt hon säger,  och  utför alla hennes order, är förtappade. 

Det ser närmast ut att vara en religionsbildning som riktar sig till masochister av båda könen.  I den första serien av videor saknas dessutom i stort sett helt etiska inslag. Det fokuseras helt på att Lisbet Garzia, och Fadern, som hon säger heter Melkisedek, är de två delarna av Gud, och att man endast kan nå Fadern, genom en hängiven dyrkan av Lisbet.  

Men det är ändå inte det allra konstigaste. 

Det konstigaste är nog att när hon säger att var och en som dyrkar henne ska få evigt liv menar hon inte ett liv efter döden. Ingen som dyrkar henne ska någonsin dö. Det nuvarande jordelivet  kommer att vara för evigt. 

Hennes anhängare kommer inte heller att åldras. Eller bli sjuka. 

Lika lite som Lisbet själv kommer att bli sjuk, åldras eller dö. 

Det är lite oförsiktigt. Dels ser hon själv ut att ha åldrats i senare videor om man jämför med de tidigaste. Det problemet har hon löst genom att de allra senaste videorna inte innehåller inspelningar där hon själv pratar i bild -  live. Istället finns en troligen inte helt nytagen stillbild av henne, kombinerat med hennes röst. 

Men ett än större problem är ju när sektens medlemmar blir sjuka, åldras och dör. Det förklaras med att deras tro är för svag, att de fortfarande har tvivel på henne i sitt hjärta. Eftersom hon (försiktigt uttryckt)  med all sannolikhet har fel i att hennes anhängare (och hon själv) kommer att få ett evigt liv, utan sjukdomar och åldrande,  kommer förstås alla hennes anhängare (och Garzia själv) att dö förr eller senare,

Detta innebär med all sannolikhet att även sekten kommer att dö, förr snarare än senare.

Det hela verkar som sagt oförsiktigt. Om hon hade hävdat att alla hennes anhängare, i likhet med henne själv,  skulle få evigt liv efter döden, skulle ingen ju kunnat motbevisa henne på ett entydigt sätt. .

Det mest tragiska är väl att alla medlemmar som förr eller senare kommer att bli sjuka, åldras och dö, kommer att skuldbeläggas - de hade inte en tillräckligt stark tro. 

Det är framförallt det som gör att jag inte kan se ett enda försonande drag i Garzias egenartade religionsbildning.  De mest hängivna medlemmarna kommer förr eller senare att hamna i ett tillstånd av ångest, förtvivlan och besvikelse. Vilket inte hade varit nödvändigt om Lisbet hade lovat dem ett evigt liv efter döden. 

Lisbet är ju född 1971, och torde kunna leva ett bra tag till. Så länge hon inte publicerar nytagna bilder av sig själv kommer kanske en del av (de yngre) medlemmarna kunna behålla sina illusioner. 

Jag skrev att sekten inte kan bli alltför långlivad. Den torde åtminstone dö, när Garzia själv dör. Dess enda chans att leva vidare vore i så fall att den nya ledningen hemlighåller hennes död.

Är Lisbet Garcia galen? Jag tror inte det. Det är snarare frågan om ett helt rationellt sätt att - tjäna pengar. På sektens huvudsida finns en länk där man kan betala in pengar. Ledningen (Lisbet Garcia själv och möjligen en liten grupp medarbetare) har förmodligen som plan att tjäna så pass mycket pengar som möjligt innan de lägger ner allt, och försvinner. 

Det finns både sidor på engelska och spanska. Och många YouTube-videos. Garzia själv behärskar båda språken, så vitt jag fattar, perfekt. 

De finns i USA men den största anhängarskaran verkar finnas i Latinamerika.

Den som av en händelse vill plåga sig igenom YouTube-videor på engelska med sektledaren Garzia kan alltid söka på "Christ Lisbet" på YouTube.

USA:s kampanj mot Kina måste motarbetas

Under många år hade USA och andra västkapitalistiska länder en politik mot Sovjetunionen med syfte att underminera och i slutändan krossa det system som fanns i landet. En av de mest förödande inslagen i denna politik var den upprustning på missilområdet som tvingade Sovjet att avsätta större och större delar av BNP på militär upprustning. 

Dessa och andra åtgärder skapade större och större påfrestningar på den sovjetiska ekonomin som till sist ledde till Sovjets kollaps 1991. Sedan kom nyliberalen Jeltsin, som privatiserade sönder, och nästan krossade, den ryska ekonomin. Han efterträddes sedan av en auktoritär högerregim ledd av Putin. 

Då sågs Sovjet som det stora hotet, nu är det Kina. De härskande i USA är oense om hur de ska hantera Ryssland men helt eniga om en politik att motarbeta Kina. Kina har visserligen starka kapitalistiska inslag i sin ekonomi men staten har ände en övergripande kontroll, som leder till en stabilitet och till ett för Kina tidigare aldrig förut existerande välstånd. Kina idag kan i grunden inte ses som en kapitalistisk stat, i någon rimlig mening av ordet. 

Därför ses Kina av USA som ett större hot än Ryssland gör idag. 

Sovjets undergång ledde till en rad katastrofala förändringar både i Ryssland och i världspolitiken. Om systemet i Kina krossas kommer det att leda till en fruktansvärd försämring för befolkningen i Kina, och dessutom till en total USA-dominans över världen. 

Kina för uppenbarligen en politik mot exempelvis uigurerna som måste fördömas. Kinas hot att invadera Taiwan måste också fördömas. Men om USA.s försök att krossa det nuvarande systemet i Kina lyckas  skulle det bli mycket, mycket, värre.

Därför är jag mot åtgärder som att (exempelvis) förbjuda TikTok. De olika typer av sanktioner mot Kina som bedrivs och föreslås över stora delar av världen måste kraftigt bekämpas. 

 

Folkrepubliken Kinas flagga

En paradox

Tillvaron är just nu full av paradoxer. Nu har exempelvis en lag som är klart antifeministisk, röstats igenom, och de enda som röstar emot den är riksdagens två mest öppet antifeministiska partier, SD och KD.

Världen är konstig. 

PS. Eftersom en stor majoritet av befolkningen enligt opinionsundersökningar är emot denna antifeministiska lag kan en sekundär effekt av den kunna bli att SD och KD som enda motståndare stärks av att .den antagits. Då blir det en dubbel tragedi.

Wow!-signalen

Jag var ganska skeptisk när jag först hörde om den s.k. Wow!-signalen från 1977 som sades kunna vara ett belägg för existensen av en utomjordisk civilisation. Utifrån min lekmannalogik tyckte jag det verkade tunt.

Men den beskrivning och analys som finns i denna dokumentär i YouTube-kanalen "Event Horizon" är faktiskt både riktigt övertygande- och fascinerande.

Se den gärna.

Kan stjärnor försvinna spårlöst?

Först trodde jag att denna artikel fanns på en pseudovetenskaplig webbsida. Den säger nämligen just att stjärnor plötsligt spårlöst kan försvinna.

Jag minns en gång när jag skrev ett kritiskt inlägg mot "Electric Universe". Som driver den absurda tesen att stjärnor är som glödlampor- de får sin energi från osynliga "ledningar" i universum som förmedlar elektrisk ström till stjärnorna, som drivs av en kosmisk elektricitet. När denna ström avbryts till en stjärna kommer den att slockna.

Jag skrev att i så fall måste vi ju till och från kunna se stjärnor som plötsligt slocknar utan att lämna något spår. Och det gör vi ju inte.

Hmm... men det gör vi ju tydligen. För den sida jag ovan länkar till är en så vitt jag fattar helt respektabel vetenskaplig sida. Och och om man går igenom andra artiklar på den hittar man alls inga konstiga poster.

Artikeln har diverse förslag till varför dessa försvinnanden kan inträffa. De som de mest verkar sympatisera med är att stjärnan "tyst" förvandlats till ett svart hål utan att först bli en supernova - och eventuellt bli en kvasar. Däremot avfärdar de idén att det skulle kunna handla om "Dysonsfärer" konstruerade av utomjordingar, som ytterst osannolik. 

Vilket absolut stärker min förvissning om att det inte är en pseudovetenskaplig sida. ;-)

Det betyder ju inte att det finns skuggan av en chans (eller risk) att "Electric Universe" har rätt. De får fortsätta att tävla med "Flat Earth Society" om att vinna Stora Absurditetspriset.

En akademisk sida om magi och nya religiösa rörelser

Här finns en sida med Angela Puca som i olika videoposter tar upp de nya religiösa rörelser där magi spelar en viktig roll i läran och verksamheten. Det är en akademisk sida,  som presenterar dessa från ett religionshistoriskt perspektiv.

Alltifrån teosofi till satanism. Och mycket annat.

Sidan är mycket informativ, men lider, anser jag,  tyvärr av en ganska så konsekvent tendens,  som den har gemensamt med nästan alla akademiska studier av nya religiösa rörelser - att den tonar ner och/eller helt ignorerar de destruktiva dragen i flera av dessa rörelser. 

På denna sida märks det i hög grad i avsnitten om exempelvis Aleister Crowley och satanism. Den som tar del av denna serie bör ha detta i åtanke när hen ser den...

Men sidan vimlar förvisso av intressant information.

När jag insåg en sak

När jag var barn trodde jag att katter och hundar aldrig kunde vara vänner och att om de hade någon sorts relation alls var det att slåss. Det pinsamma var att min nästan enda källa till denna syn troligen var - Kalle Anka. För där fungerade det så.

När jag insåg att det inte alls var så blev jag förvånad.  Och faktiskt också glad.

Därför är jag fortfarande fascinerad, och lite rörd,  av att exempelvis se YouTube-och Facebook-videos  som skildrar vänskapliga och även riktigt ömsinta relationer mellan hundar och katter..

Sabine Hossenfelder om hur hon blev diskriminerad

Läs Sabine Hossenfelder om hur hon i den akademiska världen först diskriminerades för att hon var kvinna, sedan för att hon ville ägna sig åt ovanliga forskningsprojekt. Här. 

Det nya lagförslaget om könsbyte

Jag är absolut för transsexuellas rättigheter, men det nya lagförslaget är ogenomtänkt, och riskerar att leda till stora problem. Här är ett upprop av 54 debattörer mot detta lagförslag. Ett citat. "En biologisk man kan alltså bli kvinna i lagens mening utan att göra några som helst ansträngningar för att uppfattas som sådan. Den som inte ser vad det kan få för konsekvenser för kvinnor som också är en skyddsvärd grupp är mer än lovligt naiv."

Överhuvudtaget präglas debatten om frågan - från höger till vänster - av en underlig tankeförvirring. Föreställningen att en man kan bli en kvinna endast genom att han önskar vara en kvinna är ganska så absurd. Specilllt underlig är den typen av idealism när den kommer från personer som kallar sig marxister. 

Här finns ett exempel från den engelska vänstertidningen Socialist Worker där den polemiserar mot Harry Potter-författaren JK Rowling. Ja, jag försvarar inte formuleringarna hos Rowling (de andas förvisso någon sorts fördomsfullhet) , men när denna engelska vänstertidning (som annars kan publicera riktigt intressanta artiklar), faktiskt hävdar att Rowling borde sättas i fängelse för att hon anser att "transkvinnor" egentligen är män, är det ju ett närmast totalitärt uttalande. 

Själv anser jag att icke-opererade män som vill vara kvinnor,  inte juridiskt bör ses som kvinnor.  Könsopererade män bör juridiskt ses som kvinnor, men det innebär inte att de i alla andra sammanhang nödvändigtvis måste  definieras som kvinnor. (Samma sak gäller förstås, mutatis mutandis, också om kvinna-till-man transsexuella).

Förslag som innebär att icke-opererade män juridiskt ska kunna ses som kvinnor öppnar möjligheterna för, exempelvis, att sexualbrottsdömda män som hävdar att de är kvinnor ska kunna placeras i  kvinnofängelser. Om man inte inser att detta är problematiskt, är man förstås naiv. Eller saknar den mest elementära form av fantasi. 

En stor grupp man-till-kvinna-transsexuella i Indien, de s.k, Hijras, som alltid opererar sig, säger att de inte är kvinnor - eftersom de inte kan föda barn. De ser sig istället som ett tredje kön. 

De har en form av realism, som många i västvärldens transdebatt inte delar. 

Om det kom ett förslag om att de som inte ville definieras som det kön som de fötts in i, skulle kunna välja att bli registrerade som ett tredje kön skulle jag,, faktiskt, definitivt vara för det.

I tidningen Flamman...

... angriper Jan Czajkowski vad han kallar för "fredsvänstern" för att den är för förhandlingar i Ukrainakriget. Den inser inte, menar han, att Putin inte erkänner Ukrainas existens.

Han tycks inte inse vad förhandlingar är för något. De förutsätter inte att den man förhandlar med har någon sorts sympatiska avsikter.

Att man förhandlar innebär inte nödvändigtvis heller att man är beredd att gå med på motsidans krigsmål.
 
Jag var under tio år minst lika engagerad mot USA:s krig i Vietnam som Jan C är mot Rysslands krig i Ukraina. Jag ansåg att USA borde lämna Vietnam totalt, vilket de till sist gjorde..

Men vietnameserna satt från och med april 1968 i nästan oavbrutna förhandlingar med USA trots att kriget pågick. I dessa pressades bland annat USA till eftergifter som att begränsa bombningarna av Nordvietnam.

Endast ultravänsterister  var emot dessa förhandlingar.

Vad gäller kriget i Ukraina vill jag tillägga att jag faktiskt inte tror att Ukraina har en chans att vinna detta militärt, under överskådlig tid. Även om Putin utifrån sin styrkeposition inte vill förhandla borde han pressas till att göra det.. 

Så länge han inte gör det kommer dödstalen gradvis och obönhörligen att stiga.

All fools day

Alltså en engelsk benämning på första april..... 

Jag har nyligen berättat om min upplevelse av dagar som vårdagjämningen, långfredagen, och dagen då vi går över tid "sommartid". Att just jag lätt blir triggad av vissa dagar, har sina förklaringar,  som jag inte går in på här. 

En annan dag jag ibland blir nervös inför är 1 april. Även detta har fundamentala orsaker, men dessutom finns det en hel del sekundära obehagligheter kopplade till den dagen. 

Under min barndom kände jag ett tvång att jag MÅSTE lura åtminstone någon denna dag, Men mina skämt var ofta tafatta och pinsamma. Det var mer nervöst än roligt. 

Saken är ju den att det ibland finns en problematik med just aprilskämt. Om man skämtar om allvarliga saker kan det bli olustigt, om man skämtar om alltför triviala saker kan det bli poänglöst. 

Den enda gången jag verkligen lyckades lura någon på allvar var det inte om något trivialt. Den 1 april 1969 (jag var 14) lyckades jag få en kompis att tro att jag var paranoid, närmare bestämt att jag trodde att min bror systematiskt förföljde mig, 

Han blev riktigt skakad, och lät mycket oroad för min mentala hälsa tills jag påminde honom om vilken dag det var. 

Det "skämtet" var inte speciellt roligt. Jag skulle inte drömma om att göra något liknande i dessa dagar.

Men det var nog den enda gången jag lyckats lura någon på allvar. 

------------------------------------------

PS, 2 april. . Redan som barn fick jag höra att anledningen att man lurades just första april var det bedrägliga och oförutsägbara aprilvädret. Och idag har vi här plötsligt fått en snöstorm  som gör att jag nästan faller omkull av blåsten, och som på nolltid försett marken med ett djupt snötäcke.

How is this still a thing?

Omkring 2019/2020 sades det att regeringen snart skulle bestämma sig för normaltid eller sommartid året runt, 

Men sen kom pandemin och då skyllde man på denna för att detta inte blev av. Varför i allsin dar en pandemi kan stoppa ett beslut om något sådant stod aldrig helt klart.

Så just nu måste vi genomlida en ny tidsförskjutning.

Men varför är  - som en vida spridd, elak YouTube-video frågar sig - "this still at thing"?

Det verkar ingen veta.

Påskfirandet - den kusliga bakgrunden

Långfredag.... 

Dagen då man ska fira hur "Guds son" offrades och torterades ihjäl för 2000 år sedan. 

Många vet dock inte bakgrunden till denna myt. I denna video kan man ta del av den. Många år tidigare var offer av barn spridda över Palestina. Barnoffer var vanliga i den kananeiska religionen, men som videon ovan visar blev en variant av dessa som fokuserar på "förstfödda" och"enfödda" barn/söner centrala i den tidigaste israelitiska religionen

De tidiga israeliterna var faktiskt kananéer. Det hebreiska språket började som en kananeisk dialekt. Skillnaden var i alla fall inte större än den mellan svenska och norska. 

I den variant som finns i  Gamla Testamentet finns alltså buden om att det "förstfödde" barnet (eller sonen) ska ges åt Jahve. Eller om det endast fanns ett, det "enfödde" barnet eller sonen. 

Som videon ovan visar, var detta hela tiden ett problem för Gamla Testamentets olika författare. På ett ställe kan det stå att Gud själv befallde offrandet av barn, på ett annat ställe att han aldrig gjort det.

Vad som är helt klart är att mot slutet av GT har författarna bestämt sig - barnoffer är en styggelse, som ska bekämpas till varje pris. 

Men de ställen som visar att detta var en tidig israelitisk tradition - och inte endast en rent kananeisk - är många. 

Men så uppkommer så kristendomen. De rent språkliga liknelser mellan hur sonoffret av Jesus beskrivs och offren av förstfödda eller enfödda barn under tidigisraelitisk tid beskrivs kan inte vara en slump. 

Så när de officiellt sanktionerande offren av barn har upphört, uppstår det en avknoppning av denna olustiga tradition - i en religion som snart kommer att erövra stora delar av världen. 

"Genom blodet har han frälst oss". Nej, Jesus var inte ett barn när han ska ha offrats - men han var förvisso en son - och en "enfödd" son. 

Denna fantasi med rötter i ett mörkt tidevarv reciteras numera över hela världen - numera i en kannibalistisk form - "Kristi blod - för dig utgjutet" och "Kristi lekamen - för dig utgiven". 

Nattvarden firas hela året - påsken endast en gång om året. Nattvarden kan man ju slippa om man ej går på nattvardsgudstjänster - men påsken stöter man på olika sätt på vart man än går. 

Ja, visst, långfredagen följs av påskdagen med en uppståndelse som jag inte en sekund tror på. Med denna fantasi kommer så den mörka kärnan i den ursprungliga traditionen att döljas. 

Det gör inte saken bättre

En fundamentalist som omvärderat Josua

Josuas bok är förmodligen den otäckaste boken i Bibeln. I den beskrivs hur Gud leder israeliterna i ett fälttåg med syftet att utrota den kananeiska befolkningen. Alla, inklusive kvinnor och barn. Liksom den materiella kulturen.

Genom åren har denna bok skapat problem för kristna, och judar. Det har också riktats hård kritik mot den.

Kritiken har varit av två typer. Dels den moraliska. Att framställa Gud som ett folkmördarmonster, som i jämförelse får Ratko Mladic att te sig som en människovänlig humanist, har förstås tett sig milt sagt opassande för religioner som säger sig dyrka en god och kärleksfull Gud.

Men under 1900-talet började en ny typ av kritik att uppstå.  Forskare började betvivla sanningshalten i Josuabokens scenario.  Och under den senare delen av 1900-talet började arkeologiska utgrävningar visa att detta scenario helt enkelt inte kunde stämma.

Josuaboken är full av skildringar av hur städer förintades. En del av dessa städer visade sig ha varit ruiner långt innan det påstådda blixtkriget sades ha  ägt rum. Andra hade ännu inte byggts. Återigen andra fanns förvisso när den påstådda invasionen skulle ha inträffat (1200-talet f.kr) men de visade inget tecken på att ha blivit förstörda då.  

En stad – Hazor – verkade dock ha förstörts vid den tiden. Men omständigheterna talar emot att detta skulle ha åstadkommits av israeliter.

Idag är det ytterst få arkeologer som inte kategoriskt avvisar Josuabokens scenario.

De enda som envist stött Josuas skildring är fundamentalister.

Nu har dock Olof Edsinger, som uppenbarligen ändå tillhör denna kategori, i sin bok ”Krigen i Gamla Testamentet” börjat ifrågasätta historieskrivningen i Josuas bok. Han själv kommer från Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS) men boken är utgiven på Livets Ords förlag.

I allmänhet är hans tilltro till snart sagt varenda påstående i Bibeln anmärkningsvärd, på gränsen till rörande. Han kan till och med ta ett direktcitat i Josua från den så kallade ”skökan Rahab” och verkar tro att det ordagrant stämmer. ”Skökan Rahab” var en invånare i den kananeiska staden Jeriko som sägs ha förrått sin stad för de israelitiska erövrarna. Hon hjälpte dem att inte staden, och massakrera alla dess invånare utom just Rahab och hennes släkt.

Det är ju ytterst tveksamt om hon ens existerat, och än mer tveksamt om det direktcitat från henne som finns i Josua motsvarar någonting verkligt.

Men trots denna blinda tro verkar Edsinger ha kommit på att Josuabokens beskrivning av ett folkmord inte stämmer.  

Hans första argument är att krigsrapporterna från andra länder i Mellanöstern vid denna tidpunkt var notoriskt överdrivna. Det är sant, men skulle verkligen inte Bibeln – som sägs bestå av Guds ofelbara ord – skilja sig från sådana blodiga skrytskrönor?

Det andra är att påståendena i Josua inte stämmer med den fortsatta historieskrivningen i Domarboken. De kananéer som sägs var förintade i Josuaboken verkar ju ha vaknat till liv i Domarboken och fortsätter att ställa till problem för israeliterna.

Att en fundamentalist inser att det finns uppenbara motsägelser i Bibeln som inte kan avfärdas är ju ett framsteg.

Han använder dock inte arkeologiska argument, vilket är förståeligt. För i så fall hade han också tvingats förneka uttåget från  Egypten, vilket han inte gör. Om långt över miljonen människor vandrade omkring i Sinaiöknen i 40 år skulle det ha satt arkeologiska spår. Men det har det inte.

Han medger dock att israeliterna själva verkar ha varit kananéer, i allt utom religionen. Men drar inte vad jag ser som närmast nödvändiga slutsatser av detta faktum.

Att den israelitiska religionen segrade över den kananeiska måste ändå ses som ett historiskt framsteg. Den kananeiska religionen både förespråkade och praktiserade rituella barnoffer. Sådana verkar ha förekommit också i den proto-israelitiska kulturen (jfr berättelsen om Abraham och Isak) men  övergavs, och fördöms som bekant mycket hårt i Gamla Testamentet.

Boken kan inte rekommenderas i sig, men är ju ett intressant exempel på hur även fundamentalister till slut kan påverkas av diskussioner och fakta som kommit fram utanför de egna kretsarna.